Sagan om Isfolket

Överlag är de första böckerna bäst, och av dem gillar jag boken om Cecilie och Alexander bäst.

_________________
// Rita

Den gillade jag också mycket! Man kan se det lite beskt eftersom "homosexuella män kan bli "friska" om de träffar rätt kvinna, men jag tycker Margit sköter det snyggt genom att påpeka att det finns två sorters homosexualitet, ett som kan ha uppstått via trauma.

Jag vet inte hur sant det är, men i alla fall mer politiskt korrekt.

Traumahomosexualitet, jag skulle vilja se debatten på QX om det

Men boken är bra, även om attityden till HBT-personer kanske är lite förlegad

Dödssynden är en av mina favoritböcker trots att även jag reagerade på det där med att "bota" homosexualitet.

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!

Bara namnet ... "Dödssynden" liksom

Men det är en bra bok, det medhålls

Kanske skulle låta mitt goda vän, som är bi och queeraktivist, läsa den och lämna sina åsikter här

Men titeln måste jag försvara, det var ju en dödssynd då. I margits bok var ju problemet att det var dödsstraff om det kom fram att han ... ja alla vet vi väl vad han gjorde.

Så dödssynden är inte helt fel titel.

Oh ja, låt din vän läsa.

Helt rätt titel alltså! Jag ska kolla med henne

Ännu en sak som gör homosexualitet till något fult är att Alexanders älskare (Hans?), som är bög "på riktigt", är boven i dramat medan Alexander, som blir botad, är vänligheten själv. Eller är det jag som ser saker som inte finns?

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!

Nu har jag frågat, så snart får vi en initierad synpunkt

Det har jag faktiskt aldrig tänkt på, men du har ju helt rätt!

Jag tror inte på att "bota" homosexualitet eller att det skulle kunna uppstå genom ett trauma.
Misstänker att begreppet bisexualitet var rätt okänt då sagan om Alexander och Cecilie utspelar sig.

Okänt och okänt, förtryckt kanske... de gamla grekerna och romarna hade ju inga svårigheter med det

Iofs var grekisk och romersk sexualitet rätt olik vår, men nog om det

Jag är kanske ute på djupt vatten nu som ger mig in i en sån här diskussion utan mycket på fötterna, men jag kan ändå tro på trauma-delen till viss bit.

Är det inte så att småpojkar som utsätts för övergrepp av män som barn ofta själva i vuxen ålder utsätter nya småpojkar för övergrepp? Att trauman förs vidare från generation till generation. Och det är ju en sorts traumasexualitet. Man utsätts för något fruktansvärt och sedan blir ens sexualitet förvriden och man för vidare beteendet. Såsom misshandel och alkoholism.

Är det inte ganska stor skillnad på att vara våldsam pedofil och vara homosexuell?

Det trodde jag var underförstått självklart.

Jag säger bara att ett trauma kan forma ens framtida sexualitet.

Margit skrev ju som sagt om två sorters homosexuella, ett uppkommet av trauma och ett "vanligt". Jag vet inte om det stämmer, men ett trauma kan forma ens sexualitet, så långt borde det i alla fall stämma.