Mäh, Dagg och dimma är Mäh. Men bättre än förra boken. Móri och Isfolket är favoriten hittills. Ljusets Rike måste steppa upp! Den spännande historien finns där, man vill läsa vidare. Men karaktärerna är platta och världen funkar inte.
Kommentarerna innan har tagit upp så mycket med vad som inte åldrats bra och jag håller med.
Men vad tyckte jag verkligen om boken?
Bra foreshadowing med Miranda och Tsi i skogen när Tsi använder språkbrickan att kommunicera med djur. Vilket Miranda använder när hon ”pratar” med hjärtehjortarna.
Men varför måste Margit poängtera att när hon beskriver Tsis uttryck som ett kvittrande; att det var inte ett omanligt kvittrande. Va? Hur kvittrar man manligt eller kvinnligt? Det vill jag Dan och Anna försöker sig på. Kvittra! Kvittra!
Jag var helt med på att Miranda är en pojkflicka. För den delen verkar hon bara var pojkflicka för att hon har kort hår och går i byxor. Så jag blev förvånad när hon tar sig ut i Mörkret i kort kjol!
Sid, 53. Gondagil och Haram ser Miranda.
”För deras ögon var vana vid dunklet och de kunde urskilja detaljer, som den korta kjolen och de lätta, kvinnliga rörelserna.”
Antibiotika? Ok, jag köper att Jaskari utan att ens fråga, eller tar prover, ger Miranda antibiotika, med tanke att boken skrevs när den skrevs. Men nu hoppas jag att de flesta är medvetna om resistenta bakterier.
Bästa i boken var infon om De Svarta Bergen. Något av ett bottennapp var på sid 143 när de sitter i Marcos palats (självklart måste han ha ett palats) och Miranda ser de fagra kvinnorna med egendomliga drag och helsvarta ögon som serverar Marco. Och Miranda tänker: ”Visste han att ta vara på de möjligheter som bjöds honom? Eller var deras förhållande strängt platoniskt – inte herre-tjänare, utan vän till vän.”
Vadå för ”möjligheter”? Och varför finns det ens herre-tjänare i Ljusets Rike.
Talornin. Jag säger bara: Talornin.
Mirandas äventyr ut i Mörkret visar att Margit vill ut i Mörkret. Det hade varit med logiskt om Miranda varit med i förra boken och byggt upp mer karaktär.
De regler Miranda bryter är grova. Till en början verkar det som om det kommer bli reprimand, men så blir Miranda ”deprimerad” för att hon måste ut och rädda killen hon älskar … Och då tycker alla synd om henne.
Miranda, när hon ser en annan kvinna ute i Mörkret. Och hon beskriver:
”Hon var som de flesta kvinnor i byn, blond och kraftigt byggd, utan den intelligens som kännetecknade särskilt Gondagils utseende.”
Ok, jag fattar fortfarande inte hur man kan se om någon är intelligent eller inte!
Och Främlingarna och Marco verkar oberoende av sömn. Tycker inte heller om alla våldtäktsförsök. Fyra böcker in: Siska, Elena och Miranda
Vill ni läsa mer om Ljusets Rike, så läs min fanfic som utespelare sig efter Ljusets Rike. Romantik, spänning, magi …
viewtopic.php?f=19&t=8458