Hej hej, nyföding här på forumet!
Eller ja, jag är faktiskt nyföding på hela podd-grejen!
Jag började lyssna på poddar för ca 2månader sen, och ”Seriemördar-podden” var min debut, efter det fortsatte jag med ”Mördar-podden”, och eftersom att jag tydligen inte kan höra nog av Dan så sökte jag på ”Dan Hörning” och hittade världens coolaste podd!!! För även om jag är nyföding på forum och poddande så har jag läst alla Isfolket, Häxmästaren och Ljusets rike minst 10gånger var
Vad tyckte jag om boken?
Allt som allt, en bra bok. Känns lite som en mellanbok trots att den ska avsluta serien.
Jag gillar verkligen att Margit inte skriver ett lyckligt slut, det har ju visserligen grund i att jag älskar Ljusets rike och på ett sätt känner att Häxmästaren bara är en ”mellan-serie” för att knyta ihop Isfolket med Ljusets rike :p
Jag skulle nog plocka bort Margits efterord. Bara sluta med att Dolg rider iväg med alverna, och känna mig lite tom. Nu bygger det upp mycket förväntan inför nästa serie innan den här är avslutad...
Favorit del av boken:
Sid 54: Jag gillar när riddarna blir slukade av myren! Alltså inte just delen att de dör utan känslan som Margit förmedlar i sitt målande språk. ”Smackande ljud”, ”försvann med en suck” och ”ett belåtet sörplande”! Otroligt obehagligt för en plats att ingiva den här känslan som jag får.
Sid 101: Jag älskar att de presenterar sig för en bergvägg! Den här scenen känns som att den lätt skulle kunna vara löjeväckande, men jag känner bara vördnad.
Sid 171: ”Stel som en saltstod såg Dolg på dem. På deras längd, deras ädelhet, deras olikhet ifrån människor. Och han förstod vilka de var. Äntligen gick det upp ett ljust för honom. Men det måste sägas till hans försvar, att det inte hade varit så lätt att tänka klart, när så mycket hände.
Han reste sig och gjorde en djup reverens för dem, ja, han måste faktiskt undertrycka en önskan att få falla på knä för dessa ståtliga varelser. Gråten satt i halsen på honom.
-I är icke lemurer, sa han med oklar röst. -I är främlingarna!”
Wow, jag älskar det här stycket. Gråten stiger i ögonen och jag ryser i kroppen.
Sen kommer ett stycke som jag är tvetydig inför:
Sid 197: ”Annars skulle främlingarna bara inlåta sig med gifta kvinnor och utföra sin handling medan kvinnan var nedsövd, så att hon intet visste och trodde att barnet var hennes mans.”
WTF?! Så främlingarna begår våldtäckt, men det är okej för kvinnan vet inte om det och hon får ju ändå ett ”stjärn-barn” av det hela?!
Hur lyckas Margit skriva detta så casual så att jag knappt blir upprörd?! Det gör mig upprörd att den meningen nästan går obemärkt förbi, om ni förstår hur jag menar...
Favorit karaktär?
Får man säga alla? Alltså jag är verkligen en sucker när det kommer till sammankomster, jag älskar dem hela högen! Om jag måste välja en så är det nog Dolg ändå. Jag är inte så jätte förtjust i honom, men i den här boken får man ändå följa hans känslor och tankar mer än tidigare.
Tillsist vill jag bara säga, tack för en underbar podd! Det känns helt överväldigande att ni tycker så lika som jag i många frågor, och såklart blir jag helt rasande när ni tycker fel! (Haha, men ärligt hur kan ni inte älska ”Bakom fasaden” med Elisabet och Vedmund Tark?!)