*Vad tyckte du om boken?
Jag börjar inse att jag att jag nog inte är så förtjust i Häxmästaren överhuvudtaget, och det är ju lite tråkigt. Här kommer dock en sak jag väntat på länge - en kvinnlig magiker. Marietta tycker jag om både som magiker och person, men mer om henne sen.
Nu kommer jag ämne efter ämne gå igenom vad jag tycker om Frostens Dotter. Känner att det kan vara värt att förvarna att jag genuint inte tror att Margit vill att saker ska låta så som de framstår för mig och att hon var en underbar människa. Med det sagt kan jag inte tiga över det som upprör mig på djupet. Vissa saker som framkommer här är rent förkastliga och kommer behandlas som sådana.
1) Nästan
allt positivt kan tryckas ihop här. Jag är en av dem som aldrig haft alltförsvårt att följa pusslet eller mysteriet, således intresserar det mig. Det är en av de få bra sakerna överhuvudtaget. Gillar när stenarna slocknar! Margit är också riktigt bra på att skriva naturbeskrivningar i vanlig ordning.
2) Jag hatar att säga det, men jag bryr mig verkligen inte om någon i huvudgruppen längre, även de jag gillade i tidigare böcker. För många räkmackor och för lite ... personlig utveckling? Den enda jag fortfarande ömmar för är Tirill, som verkligen fått lida och har men av sina fruktansvärda upplevelser. Taran och Villeman är för fåniga, även om Villeman får växa lite i den här boken. Dolg är trist. Mori, Erling, Theresa, Danielle och Rafael uttråkar mig. Även om jag fortfarande gillar Rafael på princip, förvirrad romantikerpoet som han är.
3) Angående riddarna! Är Elsie den mest kompetenta person de haft på sin sida, som faktiskt får tag i masor av info? Så dödar de henne. Kan man göra det klassiska lampskärmstestet i ny tappning på dem? Gör riddarna mer skada än en lampa hade gjort? Min tolkning är att nej, det gör de icke. Har dock för mig att fursten och prinsen hade en relation med varandra, dvs ar ett par. Så har jag alltid tolkat dem, om det var för att de är queer-codade eller för att jag fått för mig det vet jag ej? Sen finns ju kommentaren om avikande läggningar och ytterligare ett bevis på detta i LR. Oavsett kommer jag hålla på den tolkningen, vi behöver fler queer-karaktärer (även om de är hemska superskurkar). Ni som läst Ljusets Rike vet säkert om två herrar som boooorde inlett ett förhållande, men icke. I det fallet vill jag faktiskt anklaga Margit för att queer-baita. Men mer om det i Pew pew!
4) lista över saker som bara måste bort. i random ordning. Världsåldrarnas bok och smygtittandet i världshistorien? Nej! Andar, försvinn usch fy bort med er! Miljoner år, lemurer och madrager... stör mig fortfarande lite på det men har lärt mig acceptera dem. Skicka vänligen en språkbricka tack! I Ljusets Rike är allt så urspårat att galenskaperna funkar så mycket bättre, här är allt bara kaos.
För övrigt att Mori ska rätta Marietta på finsk tro… hur dryg kan man vara?
Kvinnorollen är också något jag fortfarande stör mig på, även om det är lite bättre denna gång. Känner verkligen för Marietta och hennes problem. Arma kvinna, att hon verkligen trodde hon kunde lösa sina problem som hon försökte är fånigt, men det är tragiskt naivt. Men, bilden om flirtiga kvinnor som ”billiga” och ”vulgära” känns outdated.
5) Saker som verkligen måste bort! Rassnacket.
renrasighet och inavel, och det värsta citatet i boken går något hitåt "de allra högsta, de renrasigaste som endast gift sig med varandra och således behållit sin enastående intelligens." Jag saknar ord. Förlåt Margit, men ... alltså... det där är faktiskt ... riktigt illa och klingar rent nazistiskt. Jag tror inte det är det hon vill, men jag vet inte hur annars det kan låta.
(med tanke att Nattöga och Unni från två andra Sandemo serier inte är vita och spelar viktiga roller/är huvudpersonen vet jag att hon vill vara öppen.) meeeen. det tar inte bort det förkastliga i allt rasprat som aldrig tar slut. någonsin. Tänker inte be om ursäkt för att jag tar avstånd från allt sånt.
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Marietta sejdar. Allt i mig skriker ”JAAAA!” äntligen är min efterlängtade kvinnliga magiker här och att Mori, Dolg och co fastnar i isen. Det är så skönt att se de katiga trollmupparna fastna och misslyckas pga. sin egen dumhet. Marietta är underbar här. Läste scenen med Heilung i öronen och det var mycket effektfullt.
Också uttrycket grötbonde. Så roligt.
* Vilken är din favoritkaraktär?
Marietta och Nero. Hennes reaktion till de trauman hon blivit utsatt för känns fullt naturliga. Att folk är så pass glada i att victim blame-a är också dessvärre hemskt naturligt. Delen om flickan som på sina mödrars upprådan frågar om ”har tant några barn” är så grymt. Smärtan när barnen säger att de inte känner igen henne kan jag bara föreställa. På allt ska hon ha vad som kanske är någon form av cancer, det är verkligen synd om henne och att hon försöker kämpa vidare är tappert.
Men att Villeman kräver att hon ska berätta allt på en gång är förjävligt. Att han ska peka ut hennes tidigare tablettberoende och tvinga ut bekännelser med snällhet är så elakt. Ge den stackars människan lite tid! Det är svårt att prata om sina trauman. Och jäklar vad han white knightar henne på torget, har hon bett om att han ska vädra hennes privata affärer och skyddsmekanismer? Nej! Berätta det för sin syster och svåger? Nej! Helvetes jävlar Villeman, fråga om lov först.
2 av 10 alrunor