Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 10:31

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 14 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 3 april 2017, 10:47 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Nu är det snart DAGS FÖR LIVEPODDNING! Den 15 april klockan 16-21 spelar vi in Isfolkspodden live inför en publik på spelkonventet Gothcon! HURRA!

Och vi kommer då läsa upp svaren vi får här på forumet så missa inte att svara!

Frågorna vi undrar över är:

*Vad tycker du om boken?

*Vilket är bokens bästa ögonblick?

*Vad det något du tyckte saknades i boken?

*Vilken av de ingifta personerna i Isfolksätten som inte var på plats hade du velat se i boken?


:tkiss: :tkiss: :tkiss: :tkiss:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 3 april 2017, 15:30 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 6 januari 2017, 15:00
Inlägg: 8
Med risk för att bli lynchad då jag förstått att många älskar Demonernas fjäll så säger jag blah.
Jag gillar inte upplägget överhuvudtaget. Känns som en skolredovisning. Någon kallas fram till svarta tavlan och går berätta vad de gjort på praktiken. Efter berättelsen är det frågor från övriga elever och sen beröm från läraren. Dessutom är det obligatorisk närvaro då alla hämtats dit. Blah.
Egentligen kanske det säger mer om mig än om boken. Jag avskyr att sitta still och bara lyssnar. Jag skulle blivit tokig om jag hade gått vara med i Demonernas fjäll oavsett om berättelserna jag fick höra var fantastiska. Och berättelserna är fantastiska och underbara. Vi får så mycket mer bakgrund och information om Isfolket. Tyvärr har jag svårt att njuta av den då jag lider med de som bara går sitta still och lyssna en hel natt. Brrr.

Dessutom när de som är extra betydelsefulla kallas fram för att få sina stående ovationer. Alla i Isfolketsagan är betydelsefulla för att de leder historien framåt. Och att alla ingifta inte fick vara med? Antingen alla eller ingen borde fått vara med. Om jag hade varit med i Demonernas fjäll och min make inte fått vara med hade jag blivit tvärsur. Även om han inte är betydelsefull för alla är han det för mig. Vi är ett team.

Till råga på allt så utmålas Silje som korkad och naiv. Hon är god men det betyder inte att hon inte kan föra sig.

Jag tycker verkligen om berättelserna som kommer fram. Ursprunget till Isfolket och Tengel den ondes bakgrund. Det är bara synd att sammanhanget är så fel.

Historien hade varit så mycket bättre om bara en eller två personer fått träffa förfäderna under lediga former och fått berättelserna den vägen för att sen berätta för de nu levande .

Jag har som ni nog förstått inget favoritögonblick i boken då inramningen drar ner alla ögonblick för mig.

Tyvärr kan jag inte komma på inspelningen men jag hoppas ni har jätteroligt. Jag tackar redan nu publiken för jag är helt övertygad om att ni kommer att interagera på ett sätt som gör poddavsnittet till det bästa avsnittet någonsin❤


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 3 april 2017, 19:51 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
Vad tycker du om boken?
Den här boken längtar jag alltid efter att läsa igen. Som jag minns den är den en av de bästa i hela serien och jag kan knappt bärga mig. Den är förvisso full av fel och logiska luckor, men jag kan inte låta bli att älska den ändå! Det är fantastiskt att träffa alla gamla bekanta och så spännande att få följa släkten innan Tengel den gode.

Vilket är bokens bästa ögonblick?
När Rune gör entré så gråter jag. Det är underbart att se allas reaktioner, särskilt Heikes!

Vad det något du tyckte saknades i boken?
De flesta kära återseenden beskrivs, men inte när Sol träffar sin dotter Sunniva. Hon nämns överhuvudtaget inte, men hon borde väl vara där? Det kunde ha blivit ett fint möte.

Vilken av de ingifta personerna i Isfolksätten som inte var på plats hade du velat se i boken?
Dag såklart! Och alla ingifta som fött drabbade barn, de skulle säkert vara intresserade av kampen. Och hur tusan kunde Tore få en inbjudan, men inte tex Sinsiew och Ngut?

Övriga tankar
Något som slår mig gång på gång är att andarna inte verkar veta något om varandra. Ulvhedin hoppas att han ska få veta vem Dida är ikväll, ingen känner till att Vandraren är Targenor och Jahas frågar Estrid vad hon har haft för sig de senaste århundradena. Jag trodde att andarna var en enhetlig grupp som umgicks hela tiden. Det var ju det som var Tengel den ondes straff, att alla de goda drabbade skulle tvingas vandra omkring på jorden utan att få ro. Ännu ett exempel på vad jag menar: Tarjei och Trond träffas, faller i varandras armar och gråter. Trond ber sin bror om ursäkt för att han försökte döda honom. Men de är ju båda medlemmar av andeskaran. Har det inte funnits tillfälle någon gång under de senaste 300 åren att tala om det?

Tengel den gode berättar att bröllopsgåvan till Silje, det snidade träskrinet, måste stanna inom ätten. Så länge det finns i släkten så kommer de drabbade att vara skyddade så gott det går mot förbannelsen. Som tur är har skrinet sparats ändå, men hade det inte varit smart av Tengel att kläcka ur sig det liiite tidigare istället för att vänta tills han själv varit död i nästan 350 år?

Citat:
Det bästa du har gjort i ditt liv, Vendel, är Shira!

Kul för Örjan, Vendels andra barn, att höra. Vaddå mindervärdeskomplex?

Jag fattar inte det här med Tengel den ondes första flöjt. Vad var det för speciellt med den från början? Krestiern gömmer flöjten i jakhornen så att Jolin får den med sig ut ur dalen. Men det är ju först 50 år senare som Tengel får idén om att sövas. Vad är det då som Krestiern tycker är så farligt med flöjten så att han är tvungen att smuggla den ur dalen?

Varför kan inte Tengel låta sig sövas ned i dalen istället för att vandra omkring i hela Europa för att söka efter en viloplats? Han har ju ändå låst dalen med sina trollrunor, så det är ju ingen risk att någon kommer dit och tar honom. Det borde ju vara skönare att sova i sin egen säng än på en hård stenhäll djupt in i en grotta i 700 år...

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 4 april 2017, 08:55 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 24 april 2016, 17:53
Inlägg: 813
Ort: Vita salarna
*Vad tycker du om boken?
Min topp favorit bok i hela serien. Tycker det är intressant att få svar om alla frågor om mystiska ting, och få massor av intressanta svar. Även att få lära känna de äldre isfolksättlingarna bättre. Få veta vem Dida och Targenor är… Boken är hur mystisk och intressant som helst enligt mig.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
När Lindelou och Christa möts där i början… eller när Marco träder fram.

*Vad det något du tyckte saknades i boken?
Lite mer om Tarjei kanske? Han var ju trots allt den ”originella” utvalde.
Eller mer om de drabbade? Typ som Ulvar, Sölve…

*Vilken av de ingifta personerna i Isfolksätten som inte var på plats hade du velat se i boken?
Kol och Vemund, absolut.

*Övriga tankar:
Håller med Heike, det där angående om att andarna inte verkar veta något om varandra. En sak som jag stör mig på är att Trond som sagt ber Tarjei om ursäkt. Hade han inte en chans till att göra det under de 300 åren som du skrev (Heike)?
Eller var det inte så att Tarjei's ande var fast i Isfolks dalen? :o

_________________
When I'm good, I'm very good. When I'm bad.. I'm better.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 4 april 2017, 20:41 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 23 januari 2006, 20:24
Inlägg: 1126
Ort: Zürich
*Vad tycker du om boken?
På det stora hela tycker jag mycket om den. Det är jättespännande att få reda på mer om släkten och att få svar på många frågor. Jag måste dock hålla med Martha om att upplägget är väldigt märkligt (liknelsen med presentationer i skolan är klockren). En efter en går de upp på scenen och berättar om sina liv. Mest stör mig nog kommentarerna från åskådarna som slängs in lite här och där. De påminde mig ofta om den där insmickrande eleven som satt längst fram och ivrigt räckte upp handen för att svara på frågor som inte ens har ställts.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Alla återseenden! Jag vet inte om jag har gråtit av Isfolket förut, men när Heike och Vinga fick se varandra igen och när det hördes att Paladinerna var på ingång fällde jag en tår. Alexander Paladin kan vara min favoritkaraktär i hela sagan.

*Vad det något du tyckte saknades i boken?
Minnet är kort, trots att jag lyssnade på boken för mindre än två veckor sedan... Nej, kommer inte på någonting.

*Vilken av de ingifta personerna i Isfolksätten som inte var på plats hade du velat se i boken?
Håller med till en miljon procent om att Dag borde ha fått vara med. Glömde Margit helt enkelt bort honom? Håller också med om att alla har varit viktiga på sitt sätt. Hade de bara en viss mängd "väcka ur döden"-magi att använda? Jag hade gärna sett Kaleb och Kol eftersom de är stora favoriter hos mig.

En undran: Är det bara jag som är dum som inte förstår hur André lyckades lista ut Marcos hemlighet? Tillskrivs det att han kände Marco väl eller är anledningen att han är släktforskaren? Tycker inte att det håller i så fall. Hennig som hade känt Marco sedan han var nyfödd borde väl ha förstått i så fall?


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 april 2017, 10:52 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 6 december 2016, 20:33
Inlägg: 7
Ja! Äntligen Demonerna Fjäll! Jag är... INTE ett fan.

*Vad tycker du om boken?

Jag vet att alla älskar denna boken och jag förstår varför, men förlåt jag blir galen på den!
Den har SÅ BRA MATERIAL; allt vi får veta om Isfolkets dal innan TDGs tid och speciellt berättelsen Dida/Targenor/Tiili är kanske det bästa och mest gripande Margit någonsin skrivit. I en egen bok hade detta varit hands down den bästa i sagan.
Men det funkar inte som helhet för mig för att inramningen drar ner den något enormt. Skolredovisning är en jättebra beskrivning, själv kan jag inte få ur ordet Företagskonferens ur huvudet. Trots att det hela säkerligen ska verka drömskt och surrealistiskt känns hela mötet i Demonernas fjäll med scen, moderator, podium och en publik som serveras "maffiga kakor med massor av vispgrädde" (stön!) alldeles för modernt och passar inte alls in, och bryter stämningen helt för mig.
Inte hjälper det heller att alla är sötsliskigt teambuilding-peppiga genom hela boken även när det borde gå emot deras karaktär, allt ömsesidigt beröm och titta-så-bra-samanhållning-vi-har-myskänsla från alla håll står mig tillslut upp i halsen och blir ja... nästan självgod.
Lågvattenmärken är allt ifrån maten (Läskedryck någon?), till otidsenliga uttryck (Juje-mej-Ulvhedin gör comeback med "Hej Kompis!") till Jahas och Estrids "tokroliga" strömvbrott av hela Oslo som bara blir Buskis.
Sammanfattningsvis; tänk Lilja4ever möter serietidningen Bamse.

Inte heller funkar Rune för mig. Alrunan var mystisk, fantasieggande och oklart om den var ond eller god vilket gjorde den farlig och fascinerande. Rune är blyg, tråkig och träig, no pun intended. Känns som helt olika karaktärer, och medan alrunan var levande och spännande är Rune imponerande ointressant och bara... meh. En definitiv förändring till det sämre, och jag förstår inte meningen med att göra alrunan till människa. Too much!
Hans historia i sig är superspännande men den kunde gott ha berättats på annat sätt; tex att alrunan stunden till ära tillät Benedikte eller någon annan karaktär med förmåga att läsa föremål att hålla den i handen och för första gången se in i dess historia.

Allt som allt känns boken som en kombination av det bästa och det värsta med Margits skrivande; genomsnittet blir inte en dålig bok, men att den skulle vara den bästa i sagan är nej nej och åter igen nej för mig. Förlåt om jag låter jättedissig men kanske just för att den röstades fram som den bästa blir jag extra kritisk.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?

Didas historia absolut. Bästa karaktär också absolut Dida.

*Vad det något du tyckte saknades i boken?

Stämning och i princip alla karaktärers personlighet.
Men mest kanske onda drabbade innan TDG. Här kände jag det var en jättechans Margit missade; hon hade kunnat öka spänningen inför slutstriden genom att bara ha två-tre goda drabbade innan TDGs tid, vår utvalda hade fått fler fiender och det hade stämt överens med vad vi tidigare fått berättat för oss. Istället känns det som där är hälften goda, hälften onda och det underminerar också vad TDG gjorde med sin besvärjelse.

*Vilken av de ingifta personerna i Isfolksätten som inte var på plats hade du velat se i boken?

Dag, I guess...? Känner antingen alla eller ingen alls hade varit mer logiskt, nu blev det någon slags konstig hierarki vilka som betytt mest.

Sist men inte minst tusen tack Anna och Dan för världen bästa podd! Lyssnar slaviskt och älskar er! Kan tyvärr inte gå på livepoddandet men stort lycka till!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 april 2017, 13:25 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 11 april 2017, 13:11
Inlägg: 3
Jag är helt ny här i forumet, så först och främst HEJ! *skip*
Jag hittade podden för typ fem dagar sen (hittade hit genom den) och har sedan fullständigt mölat alla avsnitt fram till bok 24 där jag är nu i min omlyssning av sagan. Böckerna läste jag för nästan 20 år sedan och har nu under föräldraledighet återupptäckt dem på storytel, och även hittat er vansinnigt härliga podcast!!

Demonernas fjäll. Well, jag minns inte att den var en så big deal som många verkar tycka. Nu har jag inte hunnit läsa om den (hinner ej till på lördag!) men det jag minns är att jag störde mig på den lillgamle killen vars perspektiv vi får se det mesta ur. Jag lovar att lyssna ikapp böckerna supersnabbt så att jag kan ha mer intressant input på nästa bok. Men som sagt - ni gör en otroligt rolig podcast, stort tack för den! :tkiss:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 april 2017, 18:08 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Demonernas fjäll var den första Isfolksboken jag köpte själv när jag första gången började samla på serien. Jag hade flyttat hemifrån till annan ort och insåg att jag inte kunde snyltläsa min kompis böcker längre och jag hade precis läst klart bok 40 innan jag flyttade. Givetvis var det mycket spännande att få läsa inledningen till slutstriden. Idag är jag inte fullt så imponerad av boken. Den börjar stämningsfullt med att alla blir hämtade av var sin beskyddare för att komma till Demonernas fjäll men sedan tycker jag inte det fungerar längre. Inramningen till att vi ska få veta mer hemligheter om Isfolket hade kunnat göras på ett annat sätt. Liknelsen med skolupprop eller konferens är klockren. Vissa får synas på scen medan andra "ointressanta" får nöja sig med att vinka från bänken. Konstiga hierarkier med bugningar åt höger och vänster. Hela förfädersskaran som plötsligt inte vet ett dugg om varandra fast de har lufsat runt ihop i flera århundraden. Tulas konstiga hem med monsterhålor här och var och en gigantisk modern dubbelsäng (eller kanske femdubbelsäng... *eyebrows* ). Och allt detta måste givetvis förmedlas av en lillgammal 12-åring ackompanjerad av Tulas gråtattacker. Berättelserna från dalen mellan TDO och TDG är spännande och fina och hade förtjänat en bättre inramning. De pälsklädda Taran-gaierna ger mig mest en vision från Star Wars - Ewokerna i Jedins återkomst.

Favorithändelse: Didas och Targenors berättelse var mest gripande av allt. Här framträder TDO verkligt ond och otäck och det går verkligen att förstå varför Dida och Targenor kämpar så hårt mot honom.

Favoritkaraktär: Dida! Hon är vacker, känslig, stark, trolsk, gåtfull och tragisk på samma gång.

Vem saknas bland de äkta makarna? Dag - som var med från allra första början och indirekt hjälpte Isfolket ur fattigdom och nöd. Yrja och Hilde - kopplade samman Isfolket med samhällets utsatta. Av samma orsak skulle Kaleb och Kol vara med för sitt sociala engagemang. Tomas - för att han höll kvar Tula i mänskligheten. Fast det hade ju inte varit så kul för honom att se Tula hångla runt med 4 demoner... Och varför var Sunniva d.y. , Sinsiew och Ngut uteslutna när den vidrige Tore hade släpats dit?

Irritationsmoment finns det många och mycket tas säkert upp i fel och missar-tråden. Men här är ändå några saker...

1. André undrar i början hur Linde-Lou platsar som Nataniels hjälpare utan särskilda förmågor och det undrar jag också. Svaret är att han är Lucifers sonson! Hittills är hans enda förmåga att se förmultnad ut och skrämma folk till döds. Nog finns det andra förfäder som kan mer än så. Kärlekssagan med Christa ger honom en naturlig koppling till Nataniel men det har ju inget med sonson till Lucifer att göra.

2. Gabriel får sitta mittemellan Nataniel och Ellen för att hålla isär dem. Dels vet jag inte varför han skulle ha koll på deras komplicerade förhållande och dels undrar jag vad Isfolket tror att de skulle göra annars, smyghångla under föreläsningen? :ponder2:

3. Vem bestämmer vilka kläder som de avlidna får ha efter döden? Förfäderna har tydligen någon sorts ljus klänning/tunika - lätt och praktiskt. Förutom Paladinerna som måste släpa runt på 1600-tals rustningar, värjor, plymförsedda hattar, knäbyxor och högklackade kragstövlar (enligt berättaren det mest manliga modet som funnits). Taran-gaierna är för evigt dömda att bära päls. Elisabeth får vara glad att ingen i Isfolket (utom den frånvarande Sölve) har uppskattat pudrade peruker, annars hade hon säkert fått ett astmaanfall när det var som mest ödesmättad stämning i salongen.

Nej, jag gillar inte boken som helhet men det finns fina berättelser i den och jag vill ju veta hur sagan ska sluta. :tkiss:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 april 2017, 03:29 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tycker du om boken?

Denne boken kunne vært uendelig mye bedre enn den er. Fortellerteknisk er den på langt nær så god som de første bøkene og for eksempel Dragens tenner og I jordens dyp. Det er ikke en eneste scene som berører like dypt som for eksempel båtturen på sjøen i Isfolkets dal, flukten fra den brennende dalen, eller lille Heikes rømning fra Sölve.

Rammefortellingen er viet altfor stor plass i forhold til det som er interessant, nemlig historiene til Dida og Targenor og alle de andre som levde før Tengel den gode. Nesten halve boken er gått før den kommer ordentlig i gang. Og hvorfor i all verden må de spennende fortellingene avbrytes hele tiden med gjentakende tanker om at de lever seg sånn inn i det de forteller at de glemmer hvor de er? Det gjør at jeg i hvert fall ikke glemmer at de faktisk befinner seg i Demonenes fjell og ikke i Isfolkets dal.

Da jeg leste boken første gang, hadde jeg mest av alt gledet meg til å treffe igjen alle gamle venner, men det er så lite om dem, og de er så forandret fra den gang de levde at de nesten virker som helt andre karakterer. :cry:

Å møte Tula igjen på denne måten, gjør meg nesten arg. Da hun levde, var hun én av mine favorittkarakterer, og forholdet hennes til Tomas, som vel er en enda større favoritt, var ett av de fineste i hele serien. Selv om hun faktisk omtaler ham som "min elskede ektemann" her, føles det virkelig som hun sviker ham. Dårlig gjort, Margit! :swear:

At Imre og Gand ikke eksisterer er en stor skuffelse. Det samme er det faktum at Isfolkets mystiske og mektige alrune er omskapt til Rune (selv om jeg faktisk likte ham i Skjulte spor). Men det blir ikke helt det samme med en treaktig, menneskelignende figur som med den fantastiske alrunen.

At vi får se det hele gjennom et barns øyne, er ikke helt vellykket, synes jeg. Gabriel er ikke noen Tarjei, Mattias, Dominic eller Heike. Og hele tiden å få hans tanker om ting, er forstyrrende og avstandsskapende.

Beskrivelsen av Vandreren/Targenor fører tankene hen til Aragorn i Ringenes Herre. Og så blir han på et tidspunkt omtalt som landsfader, et begrep brukt om og uløselig knyttet til en tidligere norsk statsminister – det gir ikke de rette assosiasjonene, synes jeg. De blå hestedemonene minner meg mest om My Little Pony; kanskje ikke helt hva de var tenkt som. :giggle:

Jeg er for øvrig enig i alle negative kommentarer som andre har kommet med.

Men jeg skal avslutte denne delen med en positiv overraskelse; nemlig at Tengel den onde virkelig var så ond, hensynsløs og skummel i denne boken at jeg forstår hvorfor han har skremt vettet av etterkommerne gjennom mange hundre år. Bra, Margit! :hdance2:


Vilket är bokens bästa ögonblick?

Det var tre øyeblikk som brakte fram en ørliten tåre i øyekroken. Det ene var da Targenor brukte sine aller siste krefter til å sørge for at alle andre gode rammede også skulle kunne leve videre som ånder etter sin død, og dermed kunne hjelpe sine etterkommere.

Det andre var da Silje beskrev Hannas blanke øyne. Det var noe så hjerteskjærende tragisk med det.

Det tredje var da Linde-Lou gråt i armene på Anna Maria. Så fint! :tkiss:


Var det något du tyckte saknades i boken?

At de personene vi kjenner fra før hadde beholdt sin personlighet. Noen av dem grenser til totalt ugjenkjennelige. Hvor er det blitt av Siljes styrke, mot og varme hjerte? Her virker hun nesten som en liten forsagt jentunge, spesielt i starten.

Og jeg hadde så gjerne villet høre litt mer om Eldrid. Jeg synes hun var så fint oppbygd som karakter, og så forsvant hun bare da hun flyttet fra dalen. Et rørende møte mellom henne og Silje og Tengel hadde i hvert fall vært på sin plass.

Og hvor i all verden er Saga? Kunne Vanja komme, kunne vel hun også. Hvorfor kunne hun ikke gi sin mor den gleden? Og Henning. Og Viljar. :roll:


Vilken av de ingifta personerna i Isfolksätten som inte var på plats hade du velat se i boken?

Helt ærlig ville jeg helst ha sett dem der, alle sammen! Alle var vel viktige på sitt vis, ikke minst for sine respektive ektefeller, barn og barnebarn. Men den som virkelig er en skandale at ikke er der, er Dag. Han var en del av Isfolket hele sitt liv; bodde til og med i dalen i flere år, vokste opp som fostersønn til Tengel og Silje, var gift med Liv, tok seg av den forferdelige Kolgrim, og er stamfar til alle de nålevende, inkludert Nataniel. Og så er Charlotte, Elisa og Alexander innbudt, men ikke han. Det gjør vondt når Sol hilser på Liv og Are, og så mangler Dag! :cry:

Det er også noen andre jeg veldig gjerne ville ha sett igjen, og som virkelig hadde fortjent å være der, først og fremst Tomas, Kol, Kaleb, Yrja og Sander. Og gjerne Jessica og Madeleine (ja, jeg vet hun var ganske anonym, men hun hadde fortjent det for måten hun tok imot Daniel på). Nå hadde det vel blitt litt rart for Tomas med tanke på hva Tula har bedrevet tiden med siden han døde, men for å være helt ærlig så var han faktisk én av de aller viktigste av de inngiftede mens han levde. Hva hadde det vel blitt av Tula uten ham? Og hva med Irovar? Uten ham hadde ikke Shira kunnet bli den hun var, og hva skulle de ha gjort om hun ikke hadde nådd Livets kilder?


Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Dida og Targenor. Og Krestiern.


Noen betraktninger

Hvorfor måtte Didas mor dø under fødselen? Riktig nok er Dida en rammet, men hun er beskrevet som vakker og virker normalt bygd, så hvorfor ble da moren hennes slitt i stykker? Var det egentlig Ghil som tok livet av henne? Og hvorfor sies det først at hun er død, og så åpner hun øynene og ber Krestiern ta hånd om datteren?

En eller annen, husker ikke hvem, omtaler forfedrene som en svært sammensveiset gjeng. Hvorfor vet de da ingen ting om hverandre?

Marco går fra å bli beskrevet som Lucifers andre sønn, noe han ikke var, for han var den førstefødte, til å bli beskrevet som Lucifers eneste sønn. Derimellom blir Ulvar nevnt. Merkelig!

Selv om jeg liker Marco, er jeg som sagt skuffet over at Imre og Gand ikke eksisterer. Det hadde vært så mye bedre om Marco også kunne ha hatt etterkommere.

Når det gjelder Linde-Lou: Forholdet til Christa hadde vært bedre om han hadde vært Marcos sønn og ikke Ulvars. Det hadde vært mye bedre om han hadde vært hennes mors fetter og ikke hennes mors halvbror, om han nå var nødt til å ha svartengelblod i årene.

Jeg liker heller ikke det hierarki-tullet. :roll: Alle i Isfolket er like viktige, fordi de er ISFOLKET!!

Henter til slutt fram denne kommentaren som jeg kom med i forbindelse med Trollbundet, men som har stor relevans her:
Citat:
Jeg synes det er veldig interessant med feil og misser i bøkene, men jeg er ikke enig i at følgende kan regnes som feil i Trollbundet: 1) De ufarlige ungkarene som skal leve i Isfolkets dal på denne tiden. 2) Påstanden om at de fleste direkte etterkommere etter Tengel den onde gikk med i svartedauden og pesten i 1565. At disse opplysningene er utelatt fra et ennå ikke påtenkt slektstre, må heller regnes som feil i Demonenes fjell! Trollbundet kom tross alt først, og egentlig skulle det jo bare bli seks bøker, selv om åtte kom ut det første året.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 april 2017, 10:05 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Jag gillar demonernas fjäll! Den är inte den bästa för mig som den är för många andra men jag gillar alla kära återseenden och frågor som får svar. Jag älskar däremot hur vi får följa allt från Gabriels ögon, det ger allt ett extra plus.

Finns många favoritögonblick ex när Dida berättar sin historia, det är då i alla fall inser att Tanghil är en vanlig människa men totalt genom rutten! Dida, vandrarens och Tiliis historia är verkligen rörande.

Annars älskar jag när demonerna ska inta scenen och hur deras vingar swischar förbi över publiken, det är så otroligt välskrivet att jag får lust att huka mig så jag inte får en vinge i ögat ;). Annars gillar jag hur att det hela tiden antyds att på bakre raden finns något läskigt och övernaturligt - det hintas verkligen bra.

Jag önskar att vissa återseenden hade beskrivits bättre ex Sol och hennes dotter. Fick vi ens reda på om Sunniva DY var där?!

Bland de ingifta saknade jag Dag! Vart var han? Han bodde ju till och med i Dalen.

---

Lycka till idag! Önskar att jag hade varit där men hälsan och ekonomin måste gå först! Kram

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 april 2017, 10:05 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Jag gillar demonernas fjäll! Den är inte den bästa för mig som den är för många andra men jag gillar alla kära återseenden och frågor som får svar. Jag älskar däremot hur vi får följa allt från Gabriels ögon, det ger allt ett extra plus.

Finns många favoritögonblick ex när Dida berättar sin historia, det är då i alla fall inser att Tanghil är en vanlig människa men totalt genom rutten! Dida, vandrarens och Tiliis historia är verkligen rörande.

Annars älskar jag när demonerna ska inta scenen och hur deras vingar swischar förbi över publiken, det är så otroligt välskrivet att jag får lust att huka mig så jag inte får en vinge i ögat ;). Annars gillar jag hur att det hela tiden antyds att på bakre raden finns något läskigt och övernaturligt - det hintas verkligen bra.

Jag önskar att vissa återseenden hade beskrivits bättre ex Sol och hennes dotter. Fick vi ens reda på om Sunniva DY var där?!

Bland de ingifta saknade jag Dag! Vart var han? Han bodde ju till och med i Dalen.

---

Lycka till idag! Önskar att jag hade varit där men hälsan och ekonomin måste gå först! Kram

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 april 2017, 10:44 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 27 mars 2016, 10:14
Inlägg: 16
*Vad tycker du om boken?
Jag blir glad när jag läser att det är fler än jag som inte håller Demonernas fjäll skyhögt. Jag gillar den trolska stämningen när alla hämtas och får en hjälpare, men börjar snabbt störa mig på att vi håller oss i Gabriels POV så länge. Jag tycker att han är fruktansvärt tråkig, även om det nog är meningen att han ska kännas ung. Jag hade uppskattat ett mer neutralt berättargrepp då det gäller hela isfolket.
Jag stör mig på allt prat om Lucifer som härskaren. För att vara så väldigt anti religion så lägger Margit enligt mig störigt mycket energi på detta utan sitt vanliga ifrågasättande runt det.
De flesta historier bakåt är intressanta. De i isfolket dal känns nära resten av sagan, även om det var många 100 år innanTengel den gode och Silje dyker upp.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Halvägs igenom boken (4 och en halvtimme innan podden) så tycker jag nog bäst om när Dida berättar om sitt liv och om Tiili och Targenor

*Vad det något du tyckte saknades i boken?
Jag saknade innerliga återföreningar. De som är i boken beskrivs mest som en tårdrypande omfamning och hur vita näsdukar blänkte till i publiken (i publiken!!)
Jag saknade även den Silje man tycker om. Hon kändes väldigt undanskuffad.

*Vilken av de ingifta personerna i Isfolksätten som inte var på plats hade du velat se i boken
Jag saknar Irovar. (Om jag inte missminner mig så är han inte med, med brasklapp att jag bara läst halva boken nu när jag svarar på frågorna).
Jag saknar även Kol. Han kunde få veta mer vad som hände med sin dotter. Jag saknar även Saga. Tycker det är taskigt att Vanja med flera får komma, men Saga blir baske mig inte utsläppt för att få träffa sin släkt.
Även Dag hade förtjänat en plats.


Ses snart !!! *skip*

_________________
När man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 juli 2020, 18:49 
Trollkunnig
Trollkunnig

Blev medlem: 25 maj 2020, 12:39
Inlägg: 246
Boken är jättebra! Jag älskar den verkligen.

Bokens bästa ögonblick... Tja, det finns flera bra att välja emellan, men jag tycker verkligen om när Isfolket före Tengel den godes födelse berättar om sig själva och sina liv. Särskilt de drabbade.

Jag förstår bara inte att Sinsiew, Ngut och Irovar inte var inbjudna. Både Sinsiew och Ngut var av Isfolket. Förstod aldrig varför Sinsiew dog då Shira inte var vanskapt alls, och nog förtjänade hon att få veta hur det gick med hennes barn? Ngut vet vi praktiskt taget ingenting om förutom att han var en schaman. Varför missa tillfället att berätta om honom? Irovar uppfostrade och tog hand om Shira i hela hennes uppväxt. Utan honom skulle hon inte ha kunnat bli tillräckligt god/värdig för att nå fram till godhetens källa med det klara vattnet. men fucking Tore får komma dit?!?! helt jävla obegripligt. Vad tusan hade Tore att tillföra? Dom frågade i princip bara vilka barn han fått, och han svarade Lars och Line, och sen var dom färdiga med honom. varför???

Jag tyckte inte riktigt om att vi får hela historien genom Gabriel. Han är bara 12 år och känns väldigt lillgammal. Det kunde ha funnits en bättre representant som vi får historien igenom när hela isfolket samlas.

Förutom Irovar som saknar jag Dag, Kaleb, Eli, Vibeke, Kol... kanske särskilt Vibeke på ett sätt, eftersom hon dött en så hemsk död och aldrig fått veta vad som hände med hennes familj, jag tycker hon hade förtjänat att få se Arv, Christer/Havgrim och Anna Maria/Gunilla. Dag var viktig för Isfolket också. Utan honom hade Liv kanske aldrig fått tillbaka sitt självförtroende som hennes första man(och hans mor) systematiskt krossade. Kaleb, som hjälpte Mattias i gruvan och blev hans bästa vän, samt Gabriellas make och adoptivfar till Eli, biologisk far till Villemo.

_________________
(|__(*,,,*)__/)


Senast redigerad av Mika_295 10 november 2020, 15:14, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 juli 2020, 18:52 
Trollkunnig
Trollkunnig

Blev medlem: 25 maj 2020, 12:39
Inlägg: 246
Fröken Karin jag håller med om mycket du skrev

_________________
(|__(*,,,*)__/)


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 14 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 8 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012