Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 19:59

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 2 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 31 oktober 2012, 18:47 
Red Goddess
Användarvisningsbild

Blev medlem: 26 mars 2006, 18:05
Inlägg: 7514
Ort: Delsbo
Nästa bok inleds med ett stort tacksamt suck när dom hinner fram PRESIS så det går. Jag blir alltid rätt matt vid detta läget och behöver alltid ta en liten minut att andas ut och vara tacksam att en av mina favoriter får vara med vidare i berättelsen.

När Móri och familjen väl kommer hem för att sen bege sig i väg för att rädda mamma Tiril är jag spänt, vad kommer denna boken bringa mig? På något sett känner jag mig faktisk en konstig kombination av jättenöjd och totalbesviken. Boken känns som en fyllare på något vis, på samma tid blir jag otroligt glad över så ned på jorden problem kan drabba våran älskade häxmästarfamilj sådär rakt upp och ner.

Nu pratar vi en överklassefamilj där barnen uppfostrar enligt sin tid: Ni skall inte synas, ni skall inte kännas av, ni skall bara hålla tyst och bli vuxen. Typ. Men att lågadel skulle ens tänka tanken att behandla en hertiginnas barn på så vis att dom får äta typ i serveringsrummet i stället för vid matsalsbordet..? Jag ryser. Nuväl.

Själva berättelsen om godses barn, som först är ett men visar sig vara två är rörande. att Dolg väljer komma tillbaka gillar jag med, och att dom befriar den tillfångatagna får mig att torka en liten tåre. Men hur dom kan inbilla sig att hans familj bara utan vidare skulle ta i mot honom med vidöppna armar? Jag kan inte riktig förstå att dom två som vaktade skulle ta på sig skulden för att grabben måste sitta kjedjat i ett rum, det får jag inte riktig att hänga i hop.

Jag blir fylld av skadefröjd när allt rullas upp och godshärrens mörderiska historia rullas fram, samt att Erling och Theresa mer eller mindre beslutar sig att gifta sig (DET var på tid!!) och ta till sig barnen. Allt var så mycket lättare så, dom som ville sköta om barn och kunde tog dom till sig, inget "ansöka och få avslag pga man tagit två cipralex för 20 år sedan" grejs. Det gillas. Jag gillar även att Margit nosar litet på den judiska magiska läran som förnäkas så ofta överallt.

Men på samma tid som jag är glad över den särdeles värdsliga lilla mysteriet som barnen får uppleva (äntligen lite kul för dom med) känner jag mig litegrann besviken över denna boken. Jag vet inte riktig varför.. Jag kan inte riktig sätta fingret på det, men jag kanske förväntar mig för mycket av serien? Att varje bok övergår den förra är en omöjlighet, och jag får väl bara svälja att inte denna boken osar mystik och skrämsel!

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg:)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 juli 2019, 11:07 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Inkluderat i avsnitt 59 av podden


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 2 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012