Det blir ingen isfolksfest i november - endast en tackade ja av fyra som svarade. Jag vet att jag var ute sent och det beklagar jag.
Förlåt mig.
Det verkar dock som om det finns ett intresse att återuppbygga SvIff och det gör mig glad. För de som vill bli medlemmar kostar det 50 kr (p.g.a. för lite deltagande kan inte medlemstidningen Gråstensholms Allehanda ges ut) och detta sätts in på pg 14 77 02-5. Glöm inte att skriva att det gäller medlemskap.
Ska försöka ordna någon ny fest i januari/februari nästa år, men har ännu inget datum bokat (förslag 21-22 januari och/eller 4-5 februari i min egen almanacka - ni kan väl hålla dom datumen fria tills mer information kommer).
Jag skulle också vilja öppna två nya trådar här på forumet som har med SvIff att göra (om det är ok för er andra).
1 - "Stadgar" - tyvärr måste en förening ha stadgar, men jag har länge velat ändra dom vi har då de är allt för komplicerade och många gångar har de stjälpt oss istället för hjälpt.
Om möjligt skulle jag vilja ändra dem, skicka er andra ett förslag och sedan diskutera det mer finstilta här på forumet.
2 - "Verksamhetsförslag" - enkelt förklarat ... vad ska vi göra och när?
Jag vet att det nog kommer som en överraskning för många, men mycket av varför gnistan dog för många av de mer aktiva var att det endast var ett fåtal som planerade aktiviteter och oftast med ett resultat av att mycket få kom. Visst - de som var där hade roligt, men jag vet att många arrangörer kände det som om ingen var intresserad av SvIff längre och därför förlorade även dom intresset.
Jag skulle vilja bygga upp Svenska Isfolksföreningen igen. Mycket med de "gamla" målen och riktlinjerna, men med de gångna årens erfarenheter.
Målen från början och som diskuterades fram under föreningens första år var:
* Träffa andra med samma intresse av Margit Sandemos böcker Sagan om Isfolket (och det genom att starta en förening, ge information om att vi fanns och anordna möten/fester/aktiviteter/museibesök (som hade med Isfolket att göra) m.m.)
* Personsätta och levandegöra rollfigurerna i de 47 böckerna
- Genom skådespel (lajv i mindre skala, d.v.s. när vi träffades)
- Göra dräkter (som stämmer in med sin rolls tidsålder och som levandegör själva rollen. Det ska tilläggas att det har
ALDRIG varit tal om ”exakta” kopior av historiska dräkter, utan det har i sin tur mer eller mindre blivit frukten av medlemmars intressen. Det enda som har varit av vikt är att man följer böckerna så mycket det går – d.v.s. det står ingenstans att Silje bär byxor eller att Heike använder kjol, men det finns skrivet att Villemo bär byxor och att Lucifer använder klänning, så det går ju bra … eller … hur blev det här nu?)
- Finna detaljer om sin rollfigur i böckerna – yrke, karaktärsdrag, föremål (diskutera på möten och/eller realisera via lajv)
- Lära sig/lära ut hantverk (det jag brukar kalla personlig rekvisita och som har med den valda rollen att göra t.ex. Siljes tapetmåleri och honungskaksbakande)
- Lära sig matlagning med historiska anor (Glömmer aldrig när jag bröt traditionen med att alltid bjuda på gott fika till mötena, genom att tillreda barkbröd och korngröt och servera det tillsammans med honung och kallt vatten)
- Och annat som kunde göra en förening som Svenska Isfolksföreningen mer levande (Med andra ord
måste böckerna läsas noga och man måste gå igenom dem gång på gång (för dem som vill förstås). Jag kan för mitt liv inte se hur diskussionsämnen någonsin kommer att ta slut)
* Förena anakronismen i en gemensam värld. Det vinnande förslaget blev Andemorien (en slags Nangiala) – den värld man kommer till när man dör och idén är egentligen bra, men för mycket tid har gått åt att försöka ”förklara” den istället för att enkelt låta den växa fram själv.
Och det jag personligen inte tyckte om var att ”andarna” (förfäderna som kunde hjälpa de levande) inte fick vara där innan slutstriden var över, vilket betydde att t.ex. Silje var ensam i århundraden utan sin Tengel och Tengel fick inte tillbringa en lugn stund på sin älskade Lindallé, något jag personligen kände som en uteslutning av dom som bara hade ”vanliga” roller, men också bakband många av de ”speciella” rollerna.
Många tycker att Sagogillet har spelat ut sin roll då endast ett fåtal hade insikt i dess verksamhet och mycket låg i deras händer men inget hände. Men grundidén att ha en grupp som håller reda på saker och ting och som har en övergripande ordning på SvIff’s saga/äventyr m.m. är bra och vi som möttes på förra årets sista möte kom upp med en idé om att även återuppbygga Sagogillet, men under ett annat namn – Sagodraken (ett väsen som också nämns i böckerna) där alla har inblick i en öppen verksamhet och där endast några håller i de röda trådar leder Sagan framåt (för att hindra att alla vilda idéer gör att allt spårar ut *skratt*).
Så? Vad säger ni? Vad tycker ni om att återgå till vad som var föreningens grundtanke och fortsätta därifrån? Krånglar jag till det? Ställer jag för höga krav?
Jag har länge saknat den ”gamla” föreningen. Jag skulle önska att en nystart skulle föra tillbaka en vilsen förening tillbaka till sina rötter, men det kan endast göras med medlemmarnas hjälp.
Många kramar
Eder Silje