Heike skrev:
Ännu en sak som gör homosexualitet till något fult är att Alexanders älskare (Hans?), som är bög "på riktigt", är boven i dramat medan Alexander, som blir botad, är vänligheten själv. Eller är det jag som ser saker som inte finns?
Fast var verkligen Hans så mycket ute efter kärlek?
Så uppfattade inte jag det riktigt, bara att han var en jäkel på att flörta med homosexuella män för att få mycket pengar.
Fast om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det är du eller jag som ser saker som inte finns.
Om jag ska tillbaka till ämnet så är några av mina favoritböcker;
Dödssynden - Både Cecilie och Alexander är ju stora favoriter! <3
Han är en sån otroligt härlig man, och vill göra allt för Cecilie fastän han liksom inte... kan. Han är verkligen ett ideal!
Vinterstorm
Scenerna mellan Villemo och Eldar är alldeles underbara tycker jag.
Visst, jag kan hålla med om att det kanske inte tillför särskilt mycket i Isfolketsagan, men boken är så himla härlig.
Jag kan identifiera mig själv lite grand som Villemo, inte till hennes starka personlighet, utan att hon blir kär i en man som hon älskar över allt annat och det kan sätta henne i stora svårigheter...
Nattens Demon
Jag antar att det är själva scenerna mellan Vanja och Tamlin, deras nätter (och dagar) tillsammans, svansleken osv, som gör att jag gillar den här boken
och inte de åren när Vanja bor hos sin mormor och "hittar" en ny gren av Isfolket.
