J, det var verkligen hemskt samtidigt som man blev glad för hans skull.
För jag visste att de andra jag skulle till satt själva. Ingen kom och hämtade dem till släktmiddagar. Vissa bodde inte ens i samma stad längre, men även andra tyckte inte att de hade tid att åka extrarundorna med sina äldre släktingar...
... fan, de flesta fick inte ens några samtal. De satt och petade i maten och gjorde allt för att "flickan från hemtjänsten" skulle stanna en stund på kaffe.
DET var hemskt, jag kunde inte ens stanna i fem minuter för alla som jobbade därvar helt överbelastade och fick oftast ta några fler på sina pass. "Pingvindamen" (hon samlade på pingviner...lägenheten var helt surrealistisk) bakade kakor ibland i hopp om att jag eller någon annan skulle sätta oss ner en liten stund.
Vilken jäkla åldrevård vi har! När jag fyller 80 ska jag fanimej ta alla sparpengar, paddla nerför Niagara och go out in a blaze of glory!
Hoppsan, nu är jag lite
.
Hrm... stackars Vendel!