Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 22:13

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 32 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Re: Bok 14
InläggPostat: 10 januari 2009, 23:42 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 17 februari 2007, 02:17
Inlägg: 1621
Ort: Hagfors.
Håller med om att det är en väldigt sorglig bok.
Jag sitter och läser den just nu och ett ställe som är så sorgligt är när Tristan pratar med Marina och försöker få med henne ner från taket.

Citat:
Det fck bära eller brista. -Din far är död Marina.
Han dog igår. Mor har bara dig nu.
De barnsliga ögonen såg blint ut i luften. Länge, länge,
men Tristan kände nu att tankar arbetade i hennes huvud.
Hon var inte förlamad längre.
-Men jag är inget att ha, sa hon ynkligt.


Det gör ont att läsa det. Hennes smärta och att hon tror att hon är värdelös. :(

_________________
"Oh hidy ho officer, we've had a doozy of a day. There we were minding our own business, just doing chores around the house, when kids started killing themselves all over my property."


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Bok 14
InläggPostat: 14 november 2016, 17:05 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 6 oktober 2015, 19:55
Inlägg: 4
Den scen jag tycker mest om i boken och som är väldigt rörande är när Tristan och Marina diskuterar äktenskap och han säger att han aldrig kommer kunna ge henne några barn. Och hon säger, har jag inte redan ett barn då? Så hon har fattat att Bronja är hennes dotter.

Det ger upphov till en hel massa funderingar och fantasier. Dottern Bronja var väl hela 2-3 år när Marina erkände att hon visste, men exakt när förstod Marina själv att Bronja var hennes eget barn? Jag skulle tro att det gick ganska fort faktiskt. Säkert förstod hon det så fort hon kommit över den första chocken över allt som hänt. Jag har alltid tyckt det var lite otroligt/orealistiskt att Marina inte fattade att hon varit gravid och fött barn när hon ena dagen hade en jättemage, fick svåra smärtor, blev drogad, och nästa morgon var smal igen och det fanns ett nyfött barn i huset. Hon måste ju ha känt barnet sparka, hon måste ha sett andra gravida kvinnor. Jag tror att hon mycket väl visste och förträngde/låtsades att inte förstå, men lät acceptansen växa fram i henne tills hon till slut kunde stå för att hon var mamma. Hur kändes det för en så ung och trasig liten flicka att se sitt lilla barn växa upp i händerna på andra de första åren? Förvirring, ensamhet, förtvivlan, växande kärlek, stolthet...? <3


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 32 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012