Håller med om att det är en väldigt sorglig bok.
Jag sitter och läser den just nu och ett ställe som är så sorgligt är när Tristan pratar med Marina och försöker få med henne ner från taket.
Citat:
Det fck bära eller brista. -Din far är död Marina.
Han dog igår. Mor har bara dig nu.
De barnsliga ögonen såg blint ut i luften. Länge, länge,
men Tristan kände nu att tankar arbetade i hennes huvud.
Hon var inte förlamad längre.
-Men jag är inget att ha, sa hon ynkligt.
Det gör ont att läsa det. Hennes smärta och att hon tror att hon är värdelös.