Heike skrev:
Senast i raden av glada scener där jag låter tårarna rinna fritt är när Mattias äntligen kommer hem från gruvan och möter Dag. Det är så underbart när Mattias springer genom rummet och ropar "Farfar, det är farfar!" och Dag börjar gråta av lycka. Även scenen när Dag låter kusken blåsa i hornet genom hela socknen och övriga familjen tror att Dag blivit tokig får mig att bli alldeles rörd. Tarald som inte får fram ett ord utan bara kramar sin son hårt och Yrja som bara skriker och Liv som nästan svimmar av chocken och glädjen... en 10-poängare i snyft för min del.
läste ut boken igår...fällde en eller två tårar av lycka när mattias kom hem igen....