Sagan om Isfolket

Ja det tappar charmen i sista böckerna... men jag kan ändå inte slita mig från dem för jag tycker det är så sjukt intressant att läsa om alla förhinder de får när de ska ta sig upp till Isfolkets dal och om Det Stora Svaljet och allt ! Det är inte som första böckerna, men nog bra ändå pga. all spänning
Ljusets Rike är dock för tråkig Som jag sagt innan någon gång så trodde jag verkligen att Solen och Safiren och Farangilen skulle vara mer upphöjda än så och att de kom från en annan planet var ju bara tråkigt ;S DET om något gjorde ju så att charmen försvann

Jag håller helt med, jag läser gärna om de första 2+ böckerna. De är så mysiga Sen kommer Hieke böckerna, jag har väl läst om dem nån gång men de är inte jättebra tycker jag. Och sen blir det liksom inte samma sak. Det är väl christa och Linde-Lou som lyfter lite i bok 34 (? ). Det är ju det som är det mysiga med Isfolket, Nogre; Sverige, Danmark för läänge sedan. Jag älskar historiska böcker

"Första 20 böckerna menar jag ju "

Ja, charmen försvann. Jag menar, Rune på motorcykel

_________________
“I sat down at the desk. I was going to write something truly churlish such as ‘I’ve learned that I’m the slave of a tyrant.’ But when I looked up and saw him standing over me with the switch in his hand, I changed my mind.”

- The vampire Armand

Just det ja, haha!

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/

Jag märkte knappt tidsändringen från 1700-tal till 1900-talet nu när jag läste några av böckerna, förutom när det klart och tydligt stod vilket år det var, så när Ulvar åkte TÅG och Christa skulle RINGA till Benedikte så blev jag chockad

_________________
“I sat down at the desk. I was going to write something truly churlish such as ‘I’ve learned that I’m the slave of a tyrant.’ But when I looked up and saw him standing over me with the switch in his hand, I changed my mind.”

- The vampire Armand

Jag ska nog erkänna att jag med tyckte att charmen med det hela färsvann när vi hamnade i våran 1900-tals "nutid", så att säga. Men för det så vill jag ju så gärna fortsätta läsa klart hela serien.

Jag blev väldigt oerhört ledsen och sörjde hårt när både Gråstensholm och Elistrand gick ur tiden. Fast det är tur att Lindallén ännu finns kvar.
Jag sörjde också väldigt när Heike och Vinga Tark försvann ur serien,
Just nu läser jag om Nataniel och hans uppdrag i England. Så jag har ju några karaktärer kvar att läsa om.