Sagan om Isfolket

En del saker jag funderat över under min pågående omläsning av Isfolket ...

Det förekommer en del vita lögner (ofta till döende), som att:
- Tengel sa till Silje att Sunniva fått en felfri pojke
- Heike sa till Ingela att Sölve "inte var så farligt drabbad" (ungefär)
Och flera andra, liknande händelser, som jag inte kommer på just nu. Har Silje och Ingela m fl fått reda hur det verkligen var när de dött, eller fick de en chock i Demonernas fjäll?

Samt att alla senare isfolksättlingar verkar känna till t ex Siljes demondrömmar om Tengel - förde hon verkligen dem vidare till sina barn och barnbarn?

Det där har jag också funderat på. Eller rättare sagt: vad säger de olika isfolkingarna till varandra när de möter varandra i döden? Som Tengel, som tog livet utav både Sol och Silje... han lär ha fått det hett om öronen till att börja med när han "vaknade upp" på andra sidan...



Det låter inte så sannolikt faktiskt utan är förmodligen en miss...

_________________
Be careful what you wish for 'cause you just might get it...

Ja, verkligen. För det känns ju lite konstigt och inte alls som att Silje skulle säga till Liv "Nu så Liv ska jag berättade om hur jag brukade fantisera om sin pappa Tengel, hur hans tunga..."

Angående de vita lögnerna generellt, har också funderat på det men isfolkingarna som annars brukar uppskatta ärlighet kanske ändrar sig efter döden och tycker det är okej?

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/

Haha, ja kanske det!

Oj, blev nog lite fel där!
Vet ej hur man citerar, etc.

Nånstans tror jag att Sol hade något med kunskapen om drömmarna att göra.

_________________
Svartänglar är medkännande väsen.