När jag lyssnade på podden, avsnitt 25-26, slogs jag av en tanke. Anna/Dan nämner, och även i kommentarerna till avsnittet, att Eskil liknar Tancred till personligheten. Jag tycker han liknar Trond faktiskt. Vi vet ju att Isfolk, såväl som vanliga människor, reinkarneras ibland.
(Jag önskar att det hade förekommit litegrann oftare, så som till exempel att Nataniel hade
två inkarnationer före honom, inte bara Tarjei utan också Shira. Det hade varit
så snyggt planterat om Margit hade skrivit in det i Tovas bok
Fångad av tiden. När Nataniel ska resa tillbaka i tiden med hjälp av mediet för att försöka hitta och rädda Tova, men det finns ingen... Innan Shira! Och sen Tarjei!
Okej nu blev det lite off topic, sorry

)
Så för att gå vidare: Trond fick inte uppleva så mycket i sitt korta liv tills kriget kom och ryckte med sig honom och många andra. Han stod i skuggan av sin storebror Tarjei och delvis Cecilie också; de två ansågs vara släktens ljushuvuden. Och hans far Are ville inte lyssna på Tronds förslag om förändringar till det bättre på gården för enligt Are så kunde inget bli bättre längre; han hade redan genomfört allt som borde ändras under sitt liv. Inte underligt att han längtade ut i världen -
precis som Eskil som vill ha ett eget äventyr och inte bli en bortglömd parantes i släktträdet. Hade det inte varit fint att tänka sig att Trond/Tronds själ fick en "andra chans" till både äventyr och lycka, men utan det onda arvet lurandes i bakgrunden, genom att några hundra år senare födas igen?
Vill gärna höra era tankar om min teori eller fundering eller vad ni än vill kalla det den
