Sagan om Isfolket

Ja, Vinga! Hon är en av mina favoriter

Bok 25?
Detta kanske inte är roligt men när Anna-Maria pratar med Adrian (?) så är de lite tysta och helt plötsligt så piper han -Kol är dum.
Det låter så otroligt barnsligt bara

_________________
Live your one and only life to the fullest...

Tyckte jag också när jag läste det
Jag tänkte på en liten treåring

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/

En av mina favoritrader är den i bok 45, Legenden om Marco, där Christa gjort sig fin inför att Linde-Lou ska komma. Bland annat har hon tagit lite parfym på sig. Linde-Lou går förbi och kommenterar att hon luktar gott. Christa skänker en tanke åt Mali som kunde välja parfym. Sedan kommer något som får mig att gapskratta: "Annars var väl parfym ett fy för rödstrumporna".

Haha! "...ett fy..." Ja så kan man också uttrycka det...

_________________
Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen
Solen står som ett rakblad på fasaden
Mitt emot mitt öppna fönster
Och ingen annan syns till...

Jag tyckte om hur Tengel pratade första boken. Mest när han försvarade sig mot Siljes (Mycket väl begrundade) vrede.


Jag tyckte också om (Off topic?) hur han var mot Sol, att han tillät sig själv att älska henne så mycket. Och så gillar Siljes små retsamheter. Benedikt hade helt rätt; hon var en retsam, varm och stark kvinna under ett skal av katastrof.

_________________
Svartänglar är medkännande väsen.

Sols kommentar efter dopet:
"Prästfan skvätte vatten på mig" eller vad den nu var. Ser verkligen 2-åriga Sol framför mig när hon säger det - sött

Ja det har du rätt i!

_________________
Svartänglar är medkännande väsen.

I boken om Cecilie och Alexander, så minns jag en kommentar jag skrattade gott åt.

Jag minns inte riktigt situationen, men Cecilie är ganska frånvarande, och Alexander berättar:
"När jag frågade vad du ville ha till frukost så svarade du att det står under bordet".

_________________
Someone I loved once gave me a box full of darkness.

It took me years to understand that this, too, was a gift.

I bok nr 25 när prästen talar om Tula som "det lilla guds lammet" medan hon själv sitter och svär, mycket fula ramsor.

Brownie, håller med dig! Den lilla scenen är helt underbar. Det värsta är dock att det kunde varit jag som svarade så

Har just läst om Blodshämnd, och där finns en scen där Villemo frågar gamle Brand om något som han ska veta om Tengel den gode.

Brand beskrivs ju som inte sådär jätteintelligent, aningens trög.

"Villemo väntade"

"Villemo väntade lite till"

- Låt mig tänka, säger Brand.

"Villemo lät honom tänka"

Rätt subtil humor, men ett stillsamt fniss får jag alltid till när jag läser det

Ja, och en till: i Längtan, när Cecilie just har träffat prästen Martinius och inte vill visa att hon är intresserad av honom, utan istället skämtar en massa med honom, och med Tarjei. "Ni tillhör nog inte matprästerna, ni har asketiska ben".

Eller när de håller familjeråd och försöker komma på ett bra släktnamn: Cecilie och Tarjei och Trond börjar spåna. Det isar i tänderna, det tänder i lindorna, osv. Ha ha ha

Nej det var tvärtom. Alexander tänkte över sin läggning (han drogs till Cecilie istället för till män och var väldigt upprörd och rädd) och Cecilie sa det där om frukosten.

_________________
Svartänglar är medkännande väsen.

Vänta nu det var väl tvärtom?? Alexander hade varit frånvarande i flera dagar och Cecilie frågade ut honom.

_________________
(|__(*,,,*)__/)