Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 10:38

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 8 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 5 maj 2021, 21:46 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 5 maj 2021, 21:41
Inlägg: 1
Hej här kommer mitt långa inlägg, som innehåller spoilers. Skrev samma på Facebook också.
------------------------
Hej! Jag har under Corona-året läst igenom Sagan om Isfolket, eller lyssnat rättare sagt, stämningsfullt och vackert inläst av Julia Dufvenius. Detta kom sig utav att jag hittade podden först, av en ren slump, men lyssnade inte på den utan tänkte: Vänta nu, här är ju en fantasy-serie jag skulle kunna ge mig på, som är helt ospoilad för mig, och när jag är klar, så har jag en hel radda med POD-avsnitt som diskuterar! Året är räddat tänkte jag och började lyssna från bok 1 utan att veta ett enda dugg om Isfolket.
Det tog ca 10 månader att lyssna igenom alla 47 böckerna för mig, och det hjälpte sannerligen mig att uthärda vissa dagar då jag haft lite jobbig och tråkig tid under corona, riskgrupp osv. Har nu kommit halvvägs med podden och vill tacka Dan och Anna för en jättebra podd! Har inte haft någon att prata isfolket med och nu får man ta sig igenom sagan igen med kommentarer och åsikter, jättebra! Syns att man inte var med live när podden pågick 
Jag är väldigt glad att jag upptäckte isfolket och uppskattar den mycket överlag. Känns kul att man tagit sig igenom en så lång och speciell serie. Jag älskade vissa böcker, och andra böcker var sega och kändes som transportsträcka, men det är ju lite så det är med denna serie, inget ont om det. Ibland är det ganska gött att ha en lite mindre ”betydelfefull” bok man lyssnar för stunden, så får man gå ned i varv innan det ”hettar till” i nästa bok. Så ojämn kvalite överlag, men det är mestadels förlåtet. En väldigt unik bokserie som följer en släkt och sträcker sig över hundratals år, historisk givande osv. Liknar verkligen inget jag läst tidigare.
Jag kommer nedan skriva en rejäl utläggning om en aspekt av sagan. Och fråga er om jag är ensam med detta eller om ni håller med. Härmed kommer en stor spolervarming, så om du inte läst klart serien, så ska du absolut sluta läsa nu. Jag kommer även vara lite ”raljant” mot slutet och om du inte vill läsa kritik mot delar av isfolksagan så ska du nog inte heller läsa nedan. 


Spoilervarning
Spoilervarning

Så nu till min utläggning. Jag är just nu mitt uppe i att lyssna igenom podden, är på avsnitt 25, så ungefär halvvägs. Min utläggning gäller slutet/utvecklingen i den senare delen av bokserien. Så jag vill skriva av mig nu, innan jag har hört vad Dan och Anna har att säga om det hela. På så sätt är det bara mina egna funderingar och är inte färgad av någon. Kanske väntar med att läsa era svar tills jag är klar med podden.
Så här kommer mina åsikter om Sagan om Isfolket:
Det är en saga som för mig är väldigt fin, vackert skriven, ofta spännande, stundtals briljant, ojämn, men på det stora hela väldigt bra och läsvärd. Den är helt unik egentligen, en episk saga som sträcker sig från 1500 till nutid, senare i serien ännu tidigare. Man följer en enda släkt och hela dess utveckling, något sådant hade jag aldrig läst förut. Sen är den ju väldigt roligt med den historiska aspekten, hur man levde på de olika århundradena osv. Och allt detta som en lång fantasy saga, med en massa olika berättelser och människoöden. Grundkonceptet är grymt och man älskade ju vissa karraktärer. Ja det är sannerligen något otroligt hon kokade ihop på bara 8 år. En feelgood-serie för mig.
Nu till det negativa. Det som stör mig är hur bra grundsagan och upplägget är, hur bra vissa böcker är, och hur det sedan liksom inte ”tas om hand” och förvaltas av Margit. Kanske gick lite väl fort att skriva ändå. Jag är otroligt irriterad över hur dålig den sista tredjedelen av serien är, slutet och upplösningen mestadels. Det är så in i norden dåligt att jag nästan vägrade läsa klart de sista två böckerna. Från att ha älskat den till att vara så besviken och obrydd att jag bara ville få den färdigläst.
Jag tyckte att serien var helt fantastisk till ungefär bok 30. När Marko skjuter Ulvar, det skottet markerar på ett ungefär när sagan om isfolket tar slut för mig. Fram tills dess är det otroligt bra skapat av Margit med hela conceptet runt isfolket, de drabbade, deras olika förmågor, den stora skurken/antagonisten Tengil den onde. Att en dag ska det komma någon i isfolket som kan matcha och rädda isfolket och hela världen. Lika spännande vid varje ny födsel hos Isfolket. Lovar mycket inför slutet av sagan. De briljanta passagerna med silje/tengil, sol/terjei, villemo/domenic, sture/heike. Till viss del thula och saga/marko/ulvar är också bra. Jag förlåter de mindre bra delarna dititills. Tänk vad bra de hade kunnat bli om man dessutom tog bort vissa passager/böcker och skrev om och friserade, gjorde om vissa delar helt och hållet, hissnande. Kraftigt omgjort och putsad med ett nytt slut, då skulle man kanske få Sagan om Isfolket att gå upp i samma klass som Sagan om Ringen, Harry Potter, Game of Thrones(också sabbad i slutet dock). Iaf i filmformat om det gjordes rätt.
Men vad hände efter bok 30 egentligen och det som leder upp till detta, som jag inte gillar. Här är lite slarvigt skrivet ur mitt skraltiga minne, så säkert massvis med detaljfel, mer på det stora hela min poäng är.
Margit börjar succesivt ta bort vikten av isfolkets utvalda och drabbade, för att allt mer väva in demoner och annat otyg i berättelsen, som kommer in på isfolkets sida och hoppar in i svåra stunder. Saga får barn med självaste Lucifer. Vadå Lufcifer? Detta ogillade jag skarpt. Det här är sagan om isfolket! Bibeln är bibeln och någon måtta på inblandningar från andra hörn får det vara... Denne Lucifer får sen två barn med Saga, Marco och Ulvar. Marco har då helt nya superkrafter från annat håll, särskilt efter han varit hemma hos Lucifer på boot-camp i några år. Krafter som är på en helt ny nivå och överträffar allt som de drabbade av isfolket har haft tidigare. Han tar sig ann Tengil den ondes spegelbild helt själv vid ett tillfälle och gör bra ifrån sig. Sen har han dessutom vargar som hjälper honom, som visar sig vara skå kallade Svart-änglar och också kommer från Lucifers ände, dessa är om möjligt ännu mer over-powered.
Tidigare i sagan, och det var nästan illa nog, kom förfäderna ständigt till räddning när de nu levande inte räcker till. Det var ok tyckte jag, även om det kanske gick lite lätt ibland. Det är en annan del av sagan man kan göra om och förbättra. Men nu! Nu är det inte ens isfolket eller isfolkets förfäder som är sagans starkaste kraft, det är bara o kalla på någon ättling till lucifer eller magiska svart-ängla vargar som kan rå på vad som helst och resa i tid och rum.
Jag som var tveksam till att blanda in spöken i historien, när det grå folket kom in i bilden, men efter lite butterhet så accepterade jag det, för de hade ändå något av en sido-roll och det var isfolkets problem att lösa, vilke de iofs inte klarade av utan Saga. De böckerna var helt ok ändå. Men Lucifer, Marco, Svartänglar och OverPowerd Demoner till höger o vänster... nej tack! Ge mig den vanliga isfolk-sagan! Lite mer down-to earth så man kan relatera och fokusera på de drabbade eller utvalda. Äventyr i dalen, Tengil den onde mot isfolkets var ju hela grundstoryn. Jag vill vara nyfiken på de nya drabbade och vad de kan utföra, är denne montro starkare än de tidigare? Vilka slags krafter har de? När ska den utvalda komma? Han som ska ta upp kampen med tengil den onde! Hur mäktig kommer inte han vara? Jag hade hoppats att tengil skulle vakna innan isfolkets räddare blev född. Och att han i ett senare skede drack av det svarta vattnet och blev ännu mäkitgare, att problemen bara ökar. Vilket ställer ännu högre krav på stackars isfolket. Det är isfolket, de drabbade, alrunan osv som ska lösa problemen, ev. lite hjälp av förfäder. Så skulle sagen kunna bölja lite fram och tillbaka med motgångar och framgångar, men att det kommer en utvald som kan möta de tilltagande svårigheterna.
Nej, glöm allt det där! Det kommer inte alls utveckla sig så, som som hade önskat. Detta ska tydligen handla om random utplockade väsen från hej-villt blandade figurer. Ta det starkaste du kan komma på från bibeln, demoner och div. hybrider däremellan och blanda dem med isfolket..

Sen tar det en en evig tid innan tengil vaknar på riktigt. Även om hans halv-vakna insatser vara bra, så blev det inte mycker med dem heller. Innan dess skapas ännu mer ättlingar av lucifer och demoner. Finns inte mycket kvar av känslan från bok 1-26/30.
I Lucifer/Nattdemon/Isfolket linjen föds tillslut den efterlängtade utvalde. Han är dessutom en sjunde sons sjunde son. Jäklar har har vi hela paketet, typ 20 % isfolksblod, men whatever. Han kom tillslut, MEN var inte riktigt sådär bra som vi har fått teasat i tiotals böcker. Han heter Nathaniel och är rentav riktigt lam, tråkig och helt karaktärslös! Inga större gåvor alls först tycks det. Han kan tydligen ”känna på sig” en del saker, typ att det ”lurar något ont” här och där. Kanske få bort ett gammalt spöke på sin höjd.
Till hans assistans föds det lite mer folk som ska hjälpa honom i hans quest. En till av isfolket som inte är något speciellt alls, men blir hans flickvän. En till av isfolket som är kvinnlig drabbad, lite sådär halvstarka krafter, inget nytt direkt, men en ganska bra karraktär. Och den där Marco får vara med och hjälpa till. Fast mot slutet är Marco med i kraftigt försvagad form, författaren kanske kom på att det vore konstigt om det var någon annan som var sådär mäktig, som inte var den utvalde. Varför ha både Marco och Nathaniel i sagan undrar jag? Sen breddas släkten på slutet och det blir alldeles för många obetydliga människor som inte tillför något alls, det är mest jobbigt att hålla isär alla namn på olika syskon och vem som är barn till vem osv.
Det börjar efter hand teasas om att Nathaniels har har mer krafter än vad man kan tro. Och helt plötsligt händer det, vi får veta vad hans riktiga superkraft är, det är... KÄRLEK och MEDLIDANDE! När den grejen stod klart höll jag på att slänga boken i väggen, men det var ju en ljdubok o min mobil som var boken, så jag lät bli. Men faaaan va besviken jag var, där någonstans började jag på allvar inse att det här blir bara skit av alltihopa. *Irritationen tilltar ännu mer...
Sen går det några böcker till där tengil ibland är halv-vaken, men vi får vänta på fighten och att kampen ska börja. Tillslut börjar han vakna till liv på riktigt , och helt plötsligt är det dags att samla trupperna, samla samtliga nu levande plus alla någonsin levande i ett stormöte. Vänta, vi gör det ännu större till ett mega-episkt jättestormöte där även alla demoner, tarrangaier, alla folkslag och i princip varenda gubbe margit kan komma på plus fan o hans moster kallas till ett monster-möte som tar två böcker att läsa sig igenom! Vi delar upp dem i olika grupper, vi avslöjar en massa nya identiteter, vi samlar ännu fler folk som inte ens är där från början, inklusive gudar från tarrangai och utser olika rangorningar, dricker buffrande drycker och laddar upp för det som komma skall. Själva repetitionen av alla karaktärer, och även få veta mer om de tidigare drabbade, både goda och onda, var bra, det säger jag inget om, men snacka om att spänna bågen...
Spände inte Margit bågen live väl hårt nu? Hur ska hon lyckats skriva om alla dessa individer/grupperingar och slutföra sagan när kampen inte ens har börjat? Ska det blir 35 böcker till? Här börjar jag i brist på annat fantisera om vilka som kommer klara sig och vilka som kommer behöva stryka med. Jag gillar fortfarande inte alls vart utvecklingen gått, men kan inte låta bli att tycka att det finns lite potential för episka strider och händelser nu iaf. Jag tänker att ”den och den karaktären” definitivt kommer dö. Hade varit snyggt om ”den och den” kommer behöva använda alla sina krafter tillsammans med ”den och den”. Jag gissade på att typ Thula, Rune och några till kommer göra någon slags episk uppoffring i slutstridernas hettor, där de tar en för laget för att de andra ska vinna i slutändan. Det hade varit gripande. Kanske skulle självaste Tengil den Gode släppa lös allt han hade mot Tengil när det bara var några få kvar i bokens skälvande slutscener. Så det är ändå med lite förväntningar vi går vidare. Efter ett sånt möte så hur kan man ha annat...
Sen vaknar tengil nästan helt och beger sig direkt upp till Norge. Bara det var trist, han kunde väl haft en mer långsam resa där folk möter upp och försöker sinka eller förstöra för honom. Vissa misslyckas och rentav dör, men tengil tar sig vidare, några onda dör också osv. Den finns ju folk att ta av, om man säger så...Men nej, direk upp till Nogre. Första stället han dyker upp på är i ett trapphus i ett bostadsområde. Konstig miljö och jag gillar inte den biten alls. Han lurar folket riktigt lätt och drar sedan vidare norrut helt uppvaknad. Det blir klart för oss att han har flertalet medhjälpare. Först ett stort gäng ”dussinskurkar” av vanliga människor, som är patetiska och passar mer in i en kalle anka-pocket. Tycker inte att Margit är så bra på att beskriva sagan i modern tid, saknar 1500/1600-talet ...Vad hände med sagan om Isfolket...
Och så denne Lynx. En jättemäktig medhjälpare, helt plockad från ingenstans, som sträcker ut handen och swishar in folk i ”det stora svalget”. Jaha, så lätt ska det vara för skurkarnas sida... Enligt mig är det stora svalget margits lösning på att hon inte hade mod nog att ha ihjäl några av sina darlings (lär dig av Game of Thrones margit). Istället suger hon upp dem i en svävande jättegrotta där de dinglar runt och alla kommer ut helskinnade i slutet. Det är detta som vi ska följa nu, ändrade spelregler. Orkar inte ens skriva om det. Han börjar suga in fler och fler av de som var på mötet på vägen(bilresan) upp mot dalen.
Men det hände inte mycket roligt annars, lite bilkörning o moppe mot isfolkets dal. Lite trubbel här och där. Jättetråkigt, Nathaniel är inte ens med utan ligger på sjukhuset och träffar Real-Life Margit som får dyka upp i boken. Kom igen.... På sjukhus efter skador från en Handgranat (what?). Suck.. Och denne Gabriel. Varför ska de behöva en liten kille som ska skriva ned allting... han verkar ju inte heller särskilt bra på att skriva och uttrycka sig i början...
Sen väl där uppe strax utanför dalen, är det tydligen allt ska hända. Istället för o skriva en lång dynamisk berättelse i delar, så ska det alltså vara ett jätteslag på fältet utanför. Det ska bli ett battlefield av alla de där karaktärerna. Bunta ihop dem bara o sätt ut dem som små actionfigurer. Snacka om slut på fantasi. Alla dessa karaktärer, all denna uppbyggnad, detta eviga möte. Det skulle mest bli ett fältslag av det hela. Ja sen har vi ju de utvaldas quest att ta sig in i dalen bakvägen, där lite lagom utpytsade gamla skurkar dyker upp på vägen. Många av dem påhittade av Margit i föregående bok, kul med bra igenkänning... not. Det går jättebra by the way, utom att några sugs in i svalget. Några efterlängtade onda drabbade dyker upp, som på stört blir omvända och flugna till mötes-berget där dom kan vänta till slutet och allt är över. Hanna, Grimar, Vega, Ulvar och Kolgrim. Efter alla dessa böcker och allt vi vet om dessa. Fick de en värdig roll i slutet av boken? Jag ger detta sämsta möjliga betyg i uppfylld potential och värdighet. Så tråkigt!
Sen spårar det där slaget ut ganska bra, minst sagt. Tengil har random armeer från historieböckerna. Har noll med isfolket att göra, vad är det ens jag läser i det här stadiet? Det slutar med att han kallar tre gigantiska riddare, typ helt orimligt stora riddare som skrämmer bort de sista av isfolket, och sen drar upp och patrullerar den där isen vårt kärngäng ska passera.
Alla andra har nu dragit sig tillbaka eller blivit insugna. Så det blev inget mer eller bättre än så. Jag minns typ noll av den striden som var ett bra ”moment”.
Tengil kommer upp på isen och ska jaga/hitta vårt gäng som vill in i dalen, och har vattnet med sig såklart. Då kommer..... LUCIFER tillbaka när det krisar, för Alrunan bland annat, som känner det är dags att skita i allt o dra hem innan det blir för spännande.... fasen inte LUCIFER igen.... han sätter jättelånga märkliga bojjor på tengil som får nästan omöjligt att ta sig fram. Gör tydligt att det är han som är kingen av hela sagan av någon märklig anledning, sen drar han igen. Så var det lugnt igen för ett tag. Vad hände med mitt isfolks-slut, snyft snyft... vad är det jag läser...
Så kärntruppen springer ned i dalen, lite random fiender utpytsade som vanligt, inte alls förutsägbart nej. Det går bra som vanligt.
Han med dammsugaren då? Han är på plas och ska ta fighten. MEN, han tappar sin kraft när dom kommer på att han var en super vidrig pedofil, och säger detta till honom, och nämnar hans namn framförallt. Det handlar om Namn-magi. Det kokar nästan inom mig så dåligt påhittat koncept, Pedofiler och NAMN-MAGI, jag vill nu helst elda upp boken...


Sen hittar dom en ny grotta på en ny plats, och det visar sig att där inne som det stora svalget finns. Inte i rymden, utan inuti berget? Sen är det massa passager om hur de virlar runt där inne, lite upp, lite ned, hittar lite mossmän i botten och jag ni vet... wtf. Så som det har utvecklat sig så skulle man kunnat hitta smurfar och Jultomten där inne, hade inte förvånat mig.
Tillslut samlar dom upp alla och hamnar på den där klippan med öppningen som sprutar eld/varmluft. Mossmännen, som tydligen byggt svalget (what?), lovar att förgöra den och typ alla beger sig ut. Vi är nu i isfolks-sagans brinnande slut.
Ungefär där kommer en av de sjukaste scenerna i hela sagan. Tengil har kommit på ett ”fiffigt lås” för att ta sig vidare... (no pun intended). Det är den försvunna stackart barnet Tili. Visserligen några år äldre nu men. Som måste.... känns hemskt att skriva om det, bli penetrerad (våldtagen?) om man ska komma vidare i spelet. Och vad tänker då vår kvartet, när de ställs med detta problem. Jo... fan vi gör det bara! Marco, tar du en för laget? Så Marco går utan några direkta dubier, in där och får det överstökat med den stackars flickan så ömt han bara kan. Det går bra, han får till och med utlösning(?!) och de hinner bli lite kära, på någon minut. Smakfullt Margit!
Sen är det vidare in där men nu är det bara Nathaniel kvar, tråkiga Nathaniel som ska in till det onda vattnet, som tydligen är där inne i svalget-grottan och inte där det alltid har varit tidigare i historien, i ”riktiga” dalen uppe på klippan. Kunde vi inte ens fått slutet på rätt plats i dalen?
Tengil den onde anländer samtidigt, så nu är det fight och först om att hitta vattnet. Jag har slutat bry mig vid det här laget för länge sen. Vill bara bli klar med sagan.
Det är lite tråkig kurragömma i gångarna, sen ut till en plats där vattnet finns i en kruka, som utlovat. DÅ får helt plötsligt nathaniel alla de där krafterna man hade hoppats på. Han blir mer och mer uppgraderad, på nolltid, och tillslut så är han typ starkare än Tengil den onde. Slutscenerna här är riktigt trist, förmodligen mest för att allt annat i slutet är så dåligt, om man tänker på alla andra karaktärer som kunde gjort balla saker som hade lett upp till detta. Hursom, Tengil får till det med krukan och får i sig en droppe. Då blir han äntligen den fullvärdige Tengil den onde, fast bara typ 30 sek, han hinner stå där och vi får se honom en stund. Men inget mer. Sen hinner Chira dit o häller det goda vattnet i krukan. Eller om hon hällde innan han blev, ja minns inte riktigt och orkar inte ens kolla upp det. Känner mig trött av att tänka på slutet av sagan. Tengil blir iaf förintad tillslut och Nathaniel är jättetrött. Slutet gott allting gott. Samtliga karraktärer klarade sig, samtliga skurkar blev antingen omvända eller eliminerade.
Vilken tågkrash till slut på sagan! Blir bara värre ju mer jag tänker på det, och ännu värre nu när jag fick skriva ned det i text nu. Var kanske något jag behövde skriva av mig om. Jag känner mig såååå snuvad på en fantastisk berättelse! Något gammalt agg som hänger kvar sedan Game of Thrones kanske. Återupplever trauman. Skrev hon sista böckerna i ett feberrus där hon bara ville bli klar med allt hon startat? Snacka om potential, och snacka om trist slut och ett urvattnade av vad sagan om isfolket kunder varit. Jag hade gärna fått slippa allt med lucifer, demoner, isänglar, natt-demoner, lynx med sitt svalg, Nathaniel... Inget blev bra, typ inget... tänk om någon kunde skriva om från bok 26 eller 30! Plus ta bort de sämre delarna ur sagan, skriva om allt som är konstigt, onödigt och makes no sens i hela isfolkssagan. Tänk va bra det hade kunnat vara... kanske inte ens värt o fundera på, kommer ju aldrig hända...
Så, end of my rant. Ni som älskar sagan om isfolket kanske tycker detta var ”lite väl” sågat. Nu ska jag se vad Dan och Anna säger i podden ang. slutet, om dom är inne på samma spår en aning, eller om de rent av gillar slutet.

Är nyfiken på vad ni tycker! Håller ni med mig? Råder det en allmän konsensus, eller några slags ”läger” om hur slutet blev, eller isf när det började gå utför? Detta är vad jag gärna vill veta och är nyfiken på. . Som sagt så kommer jag tillbaka till tråden först när jag lyssnat klart på podden, men det går nog hyfsat snabbt. Tack för mig och hoppas det inte var för brutalt sågat! Jag varnade er iaf! ;)
Ulvar av isGlassen


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 17 november 2021, 21:07 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Hej! Välkommen till podden - som ju fortfarande pågår. Du får helt enkelt lyssna på Häxmästaren och Ljusets rike också :) Du har inte läst det riktiga slutet. Det finns ett till slut i slutet av 82 böcker.

Gillade ditt svar så mycket att vi gärna tar med det i podden i avsnitt 74.

Det är en av de mer underhållande sammanfattningarna av Sagan jag har läst och jag håller med om mycket.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 12 januari 2022, 21:53 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Det är med i Dagg och Dimma nu (avsnitt 74)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 16 mars 2022, 19:47 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Jag lyckades förstöra Dagg och Dimma-inspelningen. Idag spelade vi in hela avsnittet igen men det här blev uppskjutet till avsnitt 75 Johannesnatten istället pga det.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 8 april 2022, 14:21 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Tack Ulvar av Isglassen!

Ditt svar kommer med i avsnitt 75 om Johannesnatten :D

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 september 2022, 10:15 
Trollkunnig
Trollkunnig

Blev medlem: 25 maj 2020, 12:39
Inlägg: 246
Gillar din analys! Rolig att läsa men ofta väldigt pricksäker :giggle:
Och så himla kul att du hittat Isfolket och forumet, välkommen! :tkiss:

_________________
(|__(*,,,*)__/)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 17 augusti 2023, 22:47 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 27 oktober 2007, 14:15
Inlägg: 78
Dan skrev:
Hej! Välkommen till podden - som ju fortfarande pågår. Du får helt enkelt lyssna på Häxmästaren och Ljusets rike också :) Du har inte läst det riktiga slutet. Det finns ett till slut i slutet av 82 böcker.

Gillade ditt svar så mycket att vi gärna tar med det i podden i avsnitt 74.

Det är en av de mer underhållande sammanfattningarna av Sagan jag har läst och jag håller med om mycket.



Du får ursäkta, Dan, men... om man - liksom jag - tycker förfärligt illa om Lucifers uppdykande och övertagande av hela sagan, och blir besviken och tappar fokus när det börjar blandas in för mycket "skrymt", så är det nog så att man inte VILL läsa vidare om "det riktiga slutet". Häxmästaren var något av det sämsta jag läst redan innan de började blanda in isfolkskaraktärer (då blev jag direkt olycklig!) så Ljusets Rike - böckerna har jag inte ens öppnat i ren självbevarelsedrift!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 17 augusti 2023, 22:50 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 27 oktober 2007, 14:15
Inlägg: 78
Ulvar av isGlassen skrev:
Hej här kommer mitt långa inlägg, som innehåller spoilers. Skrev samma på Facebook också.
------------------------
Hej! Jag har under Corona-året läst igenom Sagan om Isfolket, eller lyssnat rättare sagt, stämningsfullt och vackert inläst av Julia Dufvenius. Detta kom sig utav att jag hittade podden först, av en ren slump, men lyssnade inte på den utan tänkte: Vänta nu, här är ju en fantasy-serie jag skulle kunna ge mig på, som är helt ospoilad för mig, och när jag är klar, så har jag en hel radda med POD-avsnitt som diskuterar! Året är räddat tänkte jag och började lyssna från bok 1 utan att veta ett enda dugg om Isfolket.
Det tog ca 10 månader att lyssna igenom alla 47 böckerna för mig, och det hjälpte sannerligen mig att uthärda vissa dagar då jag haft lite jobbig och tråkig tid under corona, riskgrupp osv. Har nu kommit halvvägs med podden och vill tacka Dan och Anna för en jättebra podd! Har inte haft någon att prata isfolket med och nu får man ta sig igenom sagan igen med kommentarer och åsikter, jättebra! Syns att man inte var med live när podden pågick 
Jag är väldigt glad att jag upptäckte isfolket och uppskattar den mycket överlag. Känns kul att man tagit sig igenom en så lång och speciell serie. Jag älskade vissa böcker, och andra böcker var sega och kändes som transportsträcka, men det är ju lite så det är med denna serie, inget ont om det. Ibland är det ganska gött att ha en lite mindre ”betydelfefull” bok man lyssnar för stunden, så får man gå ned i varv innan det ”hettar till” i nästa bok. Så ojämn kvalite överlag, men det är mestadels förlåtet. En väldigt unik bokserie som följer en släkt och sträcker sig över hundratals år, historisk givande osv. Liknar verkligen inget jag läst tidigare.
Jag kommer nedan skriva en rejäl utläggning om en aspekt av sagan. Och fråga er om jag är ensam med detta eller om ni håller med. Härmed kommer en stor spolervarming, så om du inte läst klart serien, så ska du absolut sluta läsa nu. Jag kommer även vara lite ”raljant” mot slutet och om du inte vill läsa kritik mot delar av isfolksagan så ska du nog inte heller läsa nedan. 


Spoilervarning
Spoilervarning

Så nu till min utläggning. Jag är just nu mitt uppe i att lyssna igenom podden, är på avsnitt 25, så ungefär halvvägs. Min utläggning gäller slutet/utvecklingen i den senare delen av bokserien. Så jag vill skriva av mig nu, innan jag har hört vad Dan och Anna har att säga om det hela. På så sätt är det bara mina egna funderingar och är inte färgad av någon. Kanske väntar med att läsa era svar tills jag är klar med podden.
Så här kommer mina åsikter om Sagan om Isfolket:
Det är en saga som för mig är väldigt fin, vackert skriven, ofta spännande, stundtals briljant, ojämn, men på det stora hela väldigt bra och läsvärd. Den är helt unik egentligen, en episk saga som sträcker sig från 1500 till nutid, senare i serien ännu tidigare. Man följer en enda släkt och hela dess utveckling, något sådant hade jag aldrig läst förut. Sen är den ju väldigt roligt med den historiska aspekten, hur man levde på de olika århundradena osv. Och allt detta som en lång fantasy saga, med en massa olika berättelser och människoöden. Grundkonceptet är grymt och man älskade ju vissa karraktärer. Ja det är sannerligen något otroligt hon kokade ihop på bara 8 år. En feelgood-serie för mig.
Nu till det negativa. Det som stör mig är hur bra grundsagan och upplägget är, hur bra vissa böcker är, och hur det sedan liksom inte ”tas om hand” och förvaltas av Margit. Kanske gick lite väl fort att skriva ändå. Jag är otroligt irriterad över hur dålig den sista tredjedelen av serien är, slutet och upplösningen mestadels. Det är så in i norden dåligt att jag nästan vägrade läsa klart de sista två böckerna. Från att ha älskat den till att vara så besviken och obrydd att jag bara ville få den färdigläst.
Jag tyckte att serien var helt fantastisk till ungefär bok 30. När Marko skjuter Ulvar, det skottet markerar på ett ungefär när sagan om isfolket tar slut för mig. Fram tills dess är det otroligt bra skapat av Margit med hela conceptet runt isfolket, de drabbade, deras olika förmågor, den stora skurken/antagonisten Tengil den onde. Att en dag ska det komma någon i isfolket som kan matcha och rädda isfolket och hela världen. Lika spännande vid varje ny födsel hos Isfolket. Lovar mycket inför slutet av sagan. De briljanta passagerna med silje/tengil, sol/terjei, villemo/domenic, sture/heike. Till viss del thula och saga/marko/ulvar är också bra. Jag förlåter de mindre bra delarna dititills. Tänk vad bra de hade kunnat bli om man dessutom tog bort vissa passager/böcker och skrev om och friserade, gjorde om vissa delar helt och hållet, hissnande. Kraftigt omgjort och putsad med ett nytt slut, då skulle man kanske få Sagan om Isfolket att gå upp i samma klass som Sagan om Ringen, Harry Potter, Game of Thrones(också sabbad i slutet dock). Iaf i filmformat om det gjordes rätt.
Men vad hände efter bok 30 egentligen och det som leder upp till detta, som jag inte gillar. Här är lite slarvigt skrivet ur mitt skraltiga minne, så säkert massvis med detaljfel, mer på det stora hela min poäng är.
Margit börjar succesivt ta bort vikten av isfolkets utvalda och drabbade, för att allt mer väva in demoner och annat otyg i berättelsen, som kommer in på isfolkets sida och hoppar in i svåra stunder. Saga får barn med självaste Lucifer. Vadå Lufcifer? Detta ogillade jag skarpt. Det här är sagan om isfolket! Bibeln är bibeln och någon måtta på inblandningar från andra hörn får det vara... Denne Lucifer får sen två barn med Saga, Marco och Ulvar. Marco har då helt nya superkrafter från annat håll, särskilt efter han varit hemma hos Lucifer på boot-camp i några år. Krafter som är på en helt ny nivå och överträffar allt som de drabbade av isfolket har haft tidigare. Han tar sig ann Tengil den ondes spegelbild helt själv vid ett tillfälle och gör bra ifrån sig. Sen har han dessutom vargar som hjälper honom, som visar sig vara skå kallade Svart-änglar och också kommer från Lucifers ände, dessa är om möjligt ännu mer over-powered.
Tidigare i sagan, och det var nästan illa nog, kom förfäderna ständigt till räddning när de nu levande inte räcker till. Det var ok tyckte jag, även om det kanske gick lite lätt ibland. Det är en annan del av sagan man kan göra om och förbättra. Men nu! Nu är det inte ens isfolket eller isfolkets förfäder som är sagans starkaste kraft, det är bara o kalla på någon ättling till lucifer eller magiska svart-ängla vargar som kan rå på vad som helst och resa i tid och rum.
Jag som var tveksam till att blanda in spöken i historien, när det grå folket kom in i bilden, men efter lite butterhet så accepterade jag det, för de hade ändå något av en sido-roll och det var isfolkets problem att lösa, vilke de iofs inte klarade av utan Saga. De böckerna var helt ok ändå. Men Lucifer, Marco, Svartänglar och OverPowerd Demoner till höger o vänster... nej tack! Ge mig den vanliga isfolk-sagan! Lite mer down-to earth så man kan relatera och fokusera på de drabbade eller utvalda. Äventyr i dalen, Tengil den onde mot isfolkets var ju hela grundstoryn. Jag vill vara nyfiken på de nya drabbade och vad de kan utföra, är denne montro starkare än de tidigare? Vilka slags krafter har de? När ska den utvalda komma? Han som ska ta upp kampen med tengil den onde! Hur mäktig kommer inte han vara? Jag hade hoppats att tengil skulle vakna innan isfolkets räddare blev född. Och att han i ett senare skede drack av det svarta vattnet och blev ännu mäkitgare, att problemen bara ökar. Vilket ställer ännu högre krav på stackars isfolket. Det är isfolket, de drabbade, alrunan osv som ska lösa problemen, ev. lite hjälp av förfäder. Så skulle sagen kunna bölja lite fram och tillbaka med motgångar och framgångar, men att det kommer en utvald som kan möta de tilltagande svårigheterna.
Nej, glöm allt det där! Det kommer inte alls utveckla sig så, som som hade önskat. Detta ska tydligen handla om random utplockade väsen från hej-villt blandade figurer. Ta det starkaste du kan komma på från bibeln, demoner och div. hybrider däremellan och blanda dem med isfolket..

Sen tar det en en evig tid innan tengil vaknar på riktigt. Även om hans halv-vakna insatser vara bra, så blev det inte mycker med dem heller. Innan dess skapas ännu mer ättlingar av lucifer och demoner. Finns inte mycket kvar av känslan från bok 1-26/30.
I Lucifer/Nattdemon/Isfolket linjen föds tillslut den efterlängtade utvalde. Han är dessutom en sjunde sons sjunde son. Jäklar har har vi hela paketet, typ 20 % isfolksblod, men whatever. Han kom tillslut, MEN var inte riktigt sådär bra som vi har fått teasat i tiotals böcker. Han heter Nathaniel och är rentav riktigt lam, tråkig och helt karaktärslös! Inga större gåvor alls först tycks det. Han kan tydligen ”känna på sig” en del saker, typ att det ”lurar något ont” här och där. Kanske få bort ett gammalt spöke på sin höjd.
Till hans assistans föds det lite mer folk som ska hjälpa honom i hans quest. En till av isfolket som inte är något speciellt alls, men blir hans flickvän. En till av isfolket som är kvinnlig drabbad, lite sådär halvstarka krafter, inget nytt direkt, men en ganska bra karraktär. Och den där Marco får vara med och hjälpa till. Fast mot slutet är Marco med i kraftigt försvagad form, författaren kanske kom på att det vore konstigt om det var någon annan som var sådär mäktig, som inte var den utvalde. Varför ha både Marco och Nathaniel i sagan undrar jag? Sen breddas släkten på slutet och det blir alldeles för många obetydliga människor som inte tillför något alls, det är mest jobbigt att hålla isär alla namn på olika syskon och vem som är barn till vem osv.
Det börjar efter hand teasas om att Nathaniels har har mer krafter än vad man kan tro. Och helt plötsligt händer det, vi får veta vad hans riktiga superkraft är, det är... KÄRLEK och MEDLIDANDE! När den grejen stod klart höll jag på att slänga boken i väggen, men det var ju en ljdubok o min mobil som var boken, så jag lät bli. Men faaaan va besviken jag var, där någonstans började jag på allvar inse att det här blir bara skit av alltihopa. *Irritationen tilltar ännu mer...
Sen går det några böcker till där tengil ibland är halv-vaken, men vi får vänta på fighten och att kampen ska börja. Tillslut börjar han vakna till liv på riktigt , och helt plötsligt är det dags att samla trupperna, samla samtliga nu levande plus alla någonsin levande i ett stormöte. Vänta, vi gör det ännu större till ett mega-episkt jättestormöte där även alla demoner, tarrangaier, alla folkslag och i princip varenda gubbe margit kan komma på plus fan o hans moster kallas till ett monster-möte som tar två böcker att läsa sig igenom! Vi delar upp dem i olika grupper, vi avslöjar en massa nya identiteter, vi samlar ännu fler folk som inte ens är där från början, inklusive gudar från tarrangai och utser olika rangorningar, dricker buffrande drycker och laddar upp för det som komma skall. Själva repetitionen av alla karaktärer, och även få veta mer om de tidigare drabbade, både goda och onda, var bra, det säger jag inget om, men snacka om att spänna bågen...
Spände inte Margit bågen live väl hårt nu? Hur ska hon lyckats skriva om alla dessa individer/grupperingar och slutföra sagan när kampen inte ens har börjat? Ska det blir 35 böcker till? Här börjar jag i brist på annat fantisera om vilka som kommer klara sig och vilka som kommer behöva stryka med. Jag gillar fortfarande inte alls vart utvecklingen gått, men kan inte låta bli att tycka att det finns lite potential för episka strider och händelser nu iaf. Jag tänker att ”den och den karaktären” definitivt kommer dö. Hade varit snyggt om ”den och den” kommer behöva använda alla sina krafter tillsammans med ”den och den”. Jag gissade på att typ Thula, Rune och några till kommer göra någon slags episk uppoffring i slutstridernas hettor, där de tar en för laget för att de andra ska vinna i slutändan. Det hade varit gripande. Kanske skulle självaste Tengil den Gode släppa lös allt han hade mot Tengil när det bara var några få kvar i bokens skälvande slutscener. Så det är ändå med lite förväntningar vi går vidare. Efter ett sånt möte så hur kan man ha annat...
Sen vaknar tengil nästan helt och beger sig direkt upp till Norge. Bara det var trist, han kunde väl haft en mer långsam resa där folk möter upp och försöker sinka eller förstöra för honom. Vissa misslyckas och rentav dör, men tengil tar sig vidare, några onda dör också osv. Den finns ju folk att ta av, om man säger så...Men nej, direk upp till Nogre. Första stället han dyker upp på är i ett trapphus i ett bostadsområde. Konstig miljö och jag gillar inte den biten alls. Han lurar folket riktigt lätt och drar sedan vidare norrut helt uppvaknad. Det blir klart för oss att han har flertalet medhjälpare. Först ett stort gäng ”dussinskurkar” av vanliga människor, som är patetiska och passar mer in i en kalle anka-pocket. Tycker inte att Margit är så bra på att beskriva sagan i modern tid, saknar 1500/1600-talet ...Vad hände med sagan om Isfolket...
Och så denne Lynx. En jättemäktig medhjälpare, helt plockad från ingenstans, som sträcker ut handen och swishar in folk i ”det stora svalget”. Jaha, så lätt ska det vara för skurkarnas sida... Enligt mig är det stora svalget margits lösning på att hon inte hade mod nog att ha ihjäl några av sina darlings (lär dig av Game of Thrones margit). Istället suger hon upp dem i en svävande jättegrotta där de dinglar runt och alla kommer ut helskinnade i slutet. Det är detta som vi ska följa nu, ändrade spelregler. Orkar inte ens skriva om det. Han börjar suga in fler och fler av de som var på mötet på vägen(bilresan) upp mot dalen.
Men det hände inte mycket roligt annars, lite bilkörning o moppe mot isfolkets dal. Lite trubbel här och där. Jättetråkigt, Nathaniel är inte ens med utan ligger på sjukhuset och träffar Real-Life Margit som får dyka upp i boken. Kom igen.... På sjukhus efter skador från en Handgranat (what?). Suck.. Och denne Gabriel. Varför ska de behöva en liten kille som ska skriva ned allting... han verkar ju inte heller särskilt bra på att skriva och uttrycka sig i början...
Sen väl där uppe strax utanför dalen, är det tydligen allt ska hända. Istället för o skriva en lång dynamisk berättelse i delar, så ska det alltså vara ett jätteslag på fältet utanför. Det ska bli ett battlefield av alla de där karaktärerna. Bunta ihop dem bara o sätt ut dem som små actionfigurer. Snacka om slut på fantasi. Alla dessa karaktärer, all denna uppbyggnad, detta eviga möte. Det skulle mest bli ett fältslag av det hela. Ja sen har vi ju de utvaldas quest att ta sig in i dalen bakvägen, där lite lagom utpytsade gamla skurkar dyker upp på vägen. Många av dem påhittade av Margit i föregående bok, kul med bra igenkänning... not. Det går jättebra by the way, utom att några sugs in i svalget. Några efterlängtade onda drabbade dyker upp, som på stört blir omvända och flugna till mötes-berget där dom kan vänta till slutet och allt är över. Hanna, Grimar, Vega, Ulvar och Kolgrim. Efter alla dessa böcker och allt vi vet om dessa. Fick de en värdig roll i slutet av boken? Jag ger detta sämsta möjliga betyg i uppfylld potential och värdighet. Så tråkigt!
Sen spårar det där slaget ut ganska bra, minst sagt. Tengil har random armeer från historieböckerna. Har noll med isfolket att göra, vad är det ens jag läser i det här stadiet? Det slutar med att han kallar tre gigantiska riddare, typ helt orimligt stora riddare som skrämmer bort de sista av isfolket, och sen drar upp och patrullerar den där isen vårt kärngäng ska passera.
Alla andra har nu dragit sig tillbaka eller blivit insugna. Så det blev inget mer eller bättre än så. Jag minns typ noll av den striden som var ett bra ”moment”.
Tengil kommer upp på isen och ska jaga/hitta vårt gäng som vill in i dalen, och har vattnet med sig såklart. Då kommer..... LUCIFER tillbaka när det krisar, för Alrunan bland annat, som känner det är dags att skita i allt o dra hem innan det blir för spännande.... fasen inte LUCIFER igen.... han sätter jättelånga märkliga bojjor på tengil som får nästan omöjligt att ta sig fram. Gör tydligt att det är han som är kingen av hela sagan av någon märklig anledning, sen drar han igen. Så var det lugnt igen för ett tag. Vad hände med mitt isfolks-slut, snyft snyft... vad är det jag läser...
Så kärntruppen springer ned i dalen, lite random fiender utpytsade som vanligt, inte alls förutsägbart nej. Det går bra som vanligt.
Han med dammsugaren då? Han är på plas och ska ta fighten. MEN, han tappar sin kraft när dom kommer på att han var en super vidrig pedofil, och säger detta till honom, och nämnar hans namn framförallt. Det handlar om Namn-magi. Det kokar nästan inom mig så dåligt påhittat koncept, Pedofiler och NAMN-MAGI, jag vill nu helst elda upp boken...


Sen hittar dom en ny grotta på en ny plats, och det visar sig att där inne som det stora svalget finns. Inte i rymden, utan inuti berget? Sen är det massa passager om hur de virlar runt där inne, lite upp, lite ned, hittar lite mossmän i botten och jag ni vet... wtf. Så som det har utvecklat sig så skulle man kunnat hitta smurfar och Jultomten där inne, hade inte förvånat mig.
Tillslut samlar dom upp alla och hamnar på den där klippan med öppningen som sprutar eld/varmluft. Mossmännen, som tydligen byggt svalget (what?), lovar att förgöra den och typ alla beger sig ut. Vi är nu i isfolks-sagans brinnande slut.
Ungefär där kommer en av de sjukaste scenerna i hela sagan. Tengil har kommit på ett ”fiffigt lås” för att ta sig vidare... (no pun intended). Det är den försvunna stackart barnet Tili. Visserligen några år äldre nu men. Som måste.... känns hemskt att skriva om det, bli penetrerad (våldtagen?) om man ska komma vidare i spelet. Och vad tänker då vår kvartet, när de ställs med detta problem. Jo... fan vi gör det bara! Marco, tar du en för laget? Så Marco går utan några direkta dubier, in där och får det överstökat med den stackars flickan så ömt han bara kan. Det går bra, han får till och med utlösning(?!) och de hinner bli lite kära, på någon minut. Smakfullt Margit!
Sen är det vidare in där men nu är det bara Nathaniel kvar, tråkiga Nathaniel som ska in till det onda vattnet, som tydligen är där inne i svalget-grottan och inte där det alltid har varit tidigare i historien, i ”riktiga” dalen uppe på klippan. Kunde vi inte ens fått slutet på rätt plats i dalen?
Tengil den onde anländer samtidigt, så nu är det fight och först om att hitta vattnet. Jag har slutat bry mig vid det här laget för länge sen. Vill bara bli klar med sagan.
Det är lite tråkig kurragömma i gångarna, sen ut till en plats där vattnet finns i en kruka, som utlovat. DÅ får helt plötsligt nathaniel alla de där krafterna man hade hoppats på. Han blir mer och mer uppgraderad, på nolltid, och tillslut så är han typ starkare än Tengil den onde. Slutscenerna här är riktigt trist, förmodligen mest för att allt annat i slutet är så dåligt, om man tänker på alla andra karaktärer som kunde gjort balla saker som hade lett upp till detta. Hursom, Tengil får till det med krukan och får i sig en droppe. Då blir han äntligen den fullvärdige Tengil den onde, fast bara typ 30 sek, han hinner stå där och vi får se honom en stund. Men inget mer. Sen hinner Chira dit o häller det goda vattnet i krukan. Eller om hon hällde innan han blev, ja minns inte riktigt och orkar inte ens kolla upp det. Känner mig trött av att tänka på slutet av sagan. Tengil blir iaf förintad tillslut och Nathaniel är jättetrött. Slutet gott allting gott. Samtliga karraktärer klarade sig, samtliga skurkar blev antingen omvända eller eliminerade.
Vilken tågkrash till slut på sagan! Blir bara värre ju mer jag tänker på det, och ännu värre nu när jag fick skriva ned det i text nu. Var kanske något jag behövde skriva av mig om. Jag känner mig såååå snuvad på en fantastisk berättelse! Något gammalt agg som hänger kvar sedan Game of Thrones kanske. Återupplever trauman. Skrev hon sista böckerna i ett feberrus där hon bara ville bli klar med allt hon startat? Snacka om potential, och snacka om trist slut och ett urvattnade av vad sagan om isfolket kunder varit. Jag hade gärna fått slippa allt med lucifer, demoner, isänglar, natt-demoner, lynx med sitt svalg, Nathaniel... Inget blev bra, typ inget... tänk om någon kunde skriva om från bok 26 eller 30! Plus ta bort de sämre delarna ur sagan, skriva om allt som är konstigt, onödigt och makes no sens i hela isfolkssagan. Tänk va bra det hade kunnat vara... kanske inte ens värt o fundera på, kommer ju aldrig hända...
Så, end of my rant. Ni som älskar sagan om isfolket kanske tycker detta var ”lite väl” sågat. Nu ska jag se vad Dan och Anna säger i podden ang. slutet, om dom är inne på samma spår en aning, eller om de rent av gillar slutet.

Är nyfiken på vad ni tycker! Håller ni med mig? Råder det en allmän konsensus, eller några slags ”läger” om hur slutet blev, eller isf när det började gå utför? Detta är vad jag gärna vill veta och är nyfiken på. . Som sagt så kommer jag tillbaka till tråden först när jag lyssnat klart på podden, men det går nog hyfsat snabbt. Tack för mig och hoppas det inte var för brutalt sågat! Jag varnade er iaf! ;)
Ulvar av isGlassen


Det här är den bästa recension av isfolket som jag någonsin läst! Givetvis för att jag håller med om allting! ;) För mig blev det också en tvärvändning när Lucifer blandade sig i det hela. Du inspirerar mig till att skriva en egen lång recension! Jag får nog slipa på den några dagar, känner jag!


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 8 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Google [Bot] och 12 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012