dan skrev:
En sak jag känner att jag har saknat från Styrelsen i SVIFF är nog en vilja att ta reda på vad medlemmarna vill och lusten att nyrekrytera.
Så som detta har tjatats på både årsmöten, lokala möten och via inlägg i Gråstensholms Allehanda. Lusten att göra saker är som starkast när man deltar på ett evenemang, men sen när man inser att det ska ordnas också till nästa gång, så tryter både tid och intresse.
Jag vet att våra två år under Sollentunamässans textilmässor också hade sina höjdpunkter, men när många ville, men få ställde upp och sedan lämnar allt arbete åt bara några få så tar både ork och lust slut.
Charlotte i Göteborg (*stor, stor kram till dig*) har flera gånger ställt ut på ett årligt evenemang på ett museum med ett bord fullt med information om SvIff. Men sådant kräver folk och vad jag vet så har hon stått där ensam (med hjälp av sin familj). Jag var nere första gången – då var vi två.
Ingen annan någon gång har visat något som helst intresse av att engagera sig i att hjälpa en enskild medlems försök.
Så visst finns lusten att nyrekrytera, men vart finns stödet från medlemmarna när man försöker?
dan skrev:
Om man ska ha en styrelse tror jag nog mycket av ansvaret ligger i att hitta nya medlemmar och lista ut vad de samt de gamla vill.
Håller helt med och jag vet att många styrelseledamöter har gjort mer än de borde i denna fråga. Men det är först i föreningens sista fem år (då allt verkade krascha) som tillgång till internet m.m. har varit lite mer varje mans självklarhet och ett sätt att nå ut till fler än de som är i de lokala grupperna. Det har sedan föreningens start alltid varit en svår fråga att kunna nå ut till alla medlemmar så vi har haft folk från både Kiruna och Malmö. Kunskaperna att gå ut via internat har dock varit få och därför har det inte varit en självklarhet för SvIff som förening att använda detta media (men det ser ju lovande ut nu *ler mot Heike*).
Gamla som nya medlemmar har talat om:
- Symöten (få hjälp med en enkel dräkt)
- Bokläsning (tema en bok eller ett ämne)
- Magi- och häxkunskap (haft flera föreläsningar av medlemmar men många vill veta mer)
- Matlagning (Julfesterna var fulla av pepparkaks- och lussebrödsbak med former tagna ur böckerna – glömmer aldrig ”Tengel den onde pepparkakan” som fick vara i ugnen två gånger för att få sin perfekta brändhet)
- Äventyr, lajver (kräver dock planering och med allt för lite information från Sagogillet har det nästan blivit omöjligt – sörjer det djupt)
- Museumbesök (gjordes årligen i föreningens första fem-sex år)
dan skrev:
I managementtermer brukar man tala om att tänka utifrån-in, d.v.s. vad vill de ha? Vad kan vi göra för dem?
Dessa frågor har tagits upp på nästan alla styrelsemöten jag har varit med på. Förslagen har varit många, försöken lika så, men varför inget har hänt??? Har ingen aning!
dan skrev:
Världshandboken är ett bra exempel på att tänka inifrån-ut (d.v.s. åt fel håll). Vi behöver en världshandbok för att ge struktur åt våra lajv. Därför måste vi stänga ner all verksamhet för att få tid att göra den. Jag kände aldrig något behov av världshandboken och förstod aldrig riktigt syftet med Andemorien som helhet. Behovet av förklaringar på varför alla skulle kunna lajva med varandra i samma tid ... var det verkligen ett så stort behov? Om vi kan köpa att folk får låtsas vara trollkarlar och svartänglar, kan vi inte hitta en lättare lösning då?
Anledning till varför tankarna om Andemorien kom till, var att lajverna blev konstiga då några såg sig själva som spöken (och därmed odödliga), andra som osynliga väsen bland de levande, vissa som om vi alla befann oss i en värld efter döden och därmed fanns inte bilar, tunnelbanor, hus och annat. Andra hade svårt att se t.ex. Silje och Tova tillssammans då det skiljde flera århundraden dem emellan och därför blev allt orealistiskt.
Att utefter det försöka få ihop ett äventyr blev stört på omöjligt för de arrangörer som gjorde försök. Det blev för krångligt att skriva samman allt efteråt.
Så idén om att samla alla i en värld efter döden (liknande Nangiala) och utifrån den världen göra äventyr och annat lockade många av de medlemmar som var med då (1995 tror jag det var). En värld med många dimensionsportar så att Demonernas fjäll och de Svarta salarna utan problem skulle ha tillgång till världen – precis som i böckerna.
Men grundtanken för Världshandboken var egentligen ett litet ”lajvhäfte” – enkelt förklarat för alla de som aldrig har lajvat förut i SvIff’s regi där roliga saker/detaljer från Andemorien kunde samlas under årens gång som lajvernas utveckling formade själva världen t.ex. valutan beskrivs som guld-, silver- och kopparmynt istället för tior, enkronor och 50-öringar eller beskrivandet hur en historiskt blandad stad kunde se ut (t.ex. Gråstensholms socken där både Gråstensholm och Elistrand kan ses och bebos).
Men i slutet av 90-talet kom idén från Sagogillet att Världshandboken skulle bli mer grundligt sammanställt. (Rätta mig om jag har fel Halkatla.) När jag blev utkastad från gillet i januari 2000 så lämnade jag ett arbete som var klart. Det skulle bara renskrivas och illustreras.
För att summera - jag tycker grundtanken om att samla en förening som SvIff i en gemensam värld är bra för kommande äventyr och föreningsaktiviteter.
dan skrev:
Överlag tror jag mycket av energin tyvärr har lagts på fel saker och det är nog mycket därför föreningen befinner sig där den befinner sig idag.
Håller helt med. Att försöka engagera medlemmar i att ta egna initiativ är otroligt jobbigt, istället för att se det som det är och bara ordna för dem som är intresserade och inte stressa upp sig på att inget händer. Nu har vi ju flera internetanknutna informationslänkar (hemsida och forum) som säkert kan överta en hel del arbete från styrelsen i att rekrytera. *ler förhoppningsfullt*
Ny energi behövs också när det gäller medlemmar att själva ta egna initiativ till att ordna evenemang så att inte bara ett fåtal försöker ordna festligheter när så mycket annat händer i livet som också behöver kraft och energi.
dan skrev:
Nu har jag avsiktligt använt svaga ord som "tror", "nog" eftersom jag här (och ovan) tar mig friheten att fundera fritt runt ämnet. Låter det det minsta vettigt?
Inte ett dugg
*kjamis*