Sagan om Isfolket

Eftersom jag hävdar att min senaste roman, Nemea, är en feministisk fantasyroman kryddad med samer så satte jag boken i handen på en känd feminist som har arbetat för regeringen i jämställdhetsfrågor (förra regeringen, inte den här).

Till min stora förvåning blev jag godkänd som feminist eftersom jag ofta har starka kvinnor i agerande roller och inte betraktar kvinnor som objekt eller offer (som är alltför vanligt i böcker).

Feministen i fråga läste även vidare i Svärdsspel och efter att ha läst den fick jag diagnosen "likställdhetsfeminist". Det var tydligen inte enbart positivt, eftersom jag tar för lätt på skillnaden mellan könen och kan tendera att porträttera mina starka kvinnor som män, d.v.s de är starka på ett manligt sätt (Kaeila kanske är bästa exemplet) och har inte starka kvinnliga egenskaper. Det positiva med att vara likställdhetsfeminist var att man inte ansåg att det fanns särskilt stora skillnader mellan könen vad gäller prestationer etc

Det finns olika grenar och inriktningar bland feminister som jag inte har särskilt bra koll, men jag fascinerades ändå av etiketten och funderar på att sätta likställdhetsfeminist på mitt framtida visitkort (på det nuvarande skulle det nog mest förvirra).

Tänkte bara att jag var tvungen att dela med mig av det här på något sätt

Har du någon åsikt/tanke om hur kvinnor gestaltas i mina (och andras) böcker?

Vore intressant att höra någon analysera vår älskade Margits böcker ur ett feministiskt perspektiv. Hon är nog inte likställdhetsfeminist i varje fall

Jag kan nog hålla med om att stärka kvinnor lätt framställs lite mannliga i stället för stärka kvinneliga personer, och att du kanske har lite antydning på några av dina kvinnliga personer, men inte alls alla. Nemea själv är så men stärk men absolut feminin tycker jag.

Vissa författare vågar knapt skriva om kvinnor, Tolkien tex har inte mycket framträdande kvinnor i sina roller, andra har lite blandat, Narnia-serien tex från Lewis är ju ett gott exempel där kvinna och mann hävdar sig sida vid sida. Om det är perfekt kan jag inte uttala mig om dock.

Tyvärr är det nog svårt för dom flesta männ att portrettera en kvinna på ett rätt sätt, presis som det är svårt för en kvinna att portrettera en mann. Man känner ju bäst sitt eget kön. Så är det ju. Det krävs mycket att sätta sig inn i et annat köns tänkande, för jämdställdhet i ära, det finns fortfarande vissa skillnader mellan könen även om man inte skal glömma enskilda individen som lätt kan gå på tvärran av vad man kan förvänta.

Jag tycker du lyckas bättre än många andra författare att avspegla en stärk men feminin kvinna, särskilt i Nemea, och man skal inte hellre glömma att där finns gott med kvinnor som är just som Kaailea med! jag personligen känner 2 som hennes personlighet lika gjärna kunne avspeglat.

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg då

Tack, Rexy.

Jag tror inte jag skulle vilja träffa en kvinna som är som Kaeila

Att gestalta någon ur ett annat kön är definitivt en utmaning, men för en fantasyförfattare så borde det - i teorin - vara lättare att gestalta någonting som finns i verkligheten jämfört med en drake, en alv eller en demon. Och det kanske märks också, eftersom de totalt fiktiva varelserna brukar bli rätt enkelspåriga.

Jag försöker ständigt jobba med mitt sätt att porträttera kvinnor och det var intressant att få synpunkter på en bok som ändå skrevs för 10 år sedan och försöka analysera hur mitt författande har utvecklats sedan dess.

Om vi tittar på Margit igen så tycker jag hon skildrar vissa män väldigt bra. Kan du/ni komma på några exempel?

HEIKE!!!!

Och Tengel Sölve med. Nathaniel. Det var dom jag kom på i farten iaf.

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg då

Sölve är för lätt, han är ju bara ond liksom. TDG, Heike och Nataniel håller jag med om helt klart

Visst är det förmodligen inte så svårt att skildra en skitstövel, man drar bara fram alla stereotyp attributer man hatar hos karlar eller hur? Men det görs ju ändå på ett gennomförd sätt på Sölve tycker jag. Klart jag tycker, det är ju Margit vi talar om här

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg då

Minns att jag gillade hur Mikael framställdes.Och Matthias.

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/

Ja, de är bra exempel

Mikael håller jag med om, men inte Mattias. Jag tyckte väldigt mycket om Mattias, men han känns som motsatsen till Sölve, att han är för snäll, för god. Det känns inte riktigt "äkta"...

Kaleb funderar jag på om inte var en ganska bra beskrivning av en människa.... och Kol? Lite mer osäker där.

Ulvhedin var också bra skildrad.

Jag gillar nog med skildringar där man ser flera sidor av en person. Jag kan tycka att Heike var lite för ensidigt skildrad. Det spelar ju ingen roll hur snäll man är, alla tänker fula saker ibland. Och om man skuggar för allt det dåliga så blir det en ganska lam personbeskrivning tycker jag. Heike och Mattias faller nog in där under. Men jag minns inte böckerna utantill (även om jag nästan borde vid det här laget) det kan hända att jag hade tänkt annorlunda om jag läste dem med denna fråga i tanken, men detta var min eftersmak.