Eva skriver (via korrläsarmailen):
När det gäller namn så är "lasermannen" ett utmärkt namn om man kopplar ihop den med det som hände - Men, det är ett fasligt långt romannamn. Och kombon nemesis och lasermannen är hur ska man säga det problematiskt. Jag vet att alla har sina dunkla kopplingar till egna erfarenheter... men mina personliga är:
- Lasermannen = En långkörare i nyheterna som blev lika tråkig som lång. Precis som andra liknande hemskheter som skett så tröttnade jag på den snabbt och kände mest att folk som redan var rasister fick tillfälle att vara rasister ett tag... Alltså imho inte en bra koppling...
- Nemesis = en urbota dålig sf-serie som buggade ut så många gånger att jag blev galen.
Trots min invändning så är Lasermannen det mer säljande namnet av de två. Det är svenskt, det är "rätt". Haken är väl att kopplingen till det som verkligen hände kan färga läsarens syn på boken... det kan vara bra och dåligt. Precis som den filmen som handlade om motsvarigheten till Knutby mordet... dvs inte riktigt alls och inte alls enligt författaren om jag förstått rätt. Folk började i alla fall att koppla ihop de två ett tag, dvs boken och det som hände i Knutby.
Med bakgrunden så är det säljande, folk vill i alla fall kolla vad det rör sig om, om om det nu handlar om verkligheten eller är en ren fiction.
Så för och nackdelar med namnet "Lasermannen" i alla fall.
Jag kan i alla fall inte få ihop kombon L och Nemesis.
Men hehe, i hjärnan flög en ful liten djävul upp
"Lasermannen Ser Rött"
---
Förlåt...
"Lasermannens Hämnare"
Det är ju just ordet Nemesis som inte fungerar för mig. Lasermannen känns väldigt svenskt, men det gör inte Nemesis (om ock ett svenskt ord). Till och med lite lantligt och bonnigt.