Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 18 juli 2024, 21:49

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 23 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa
Författare Meddelande
InläggPostat: 18 februari 2006, 17:26 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11272
Ort: Svarta Salarna
Detta är en FILM. Jo, en film... inspelad en gång på vikingatiden ungefär. Den blev senare en berättelse i följetongsform i Rösten från AVGRUNDEN. Novellen är väldigt mycket bättre än själva filmen.

Notera nödkonstruktionerna, som t.ex. när huvudpersonen inte behagade dyka upp och vi var tvungna att att döda honom med en stor sten i huvudet helt plötsligt :-)

Notera också den fantastiska personligheten Konan Bäraren, som bar ... en kon!

------------------------------
Koola Dudar 0.03
- doften av Fiasko


Detta är historien från filmen "Koola Dudar 0.03 - Doften av Fiasko" - Spelföreningen AVGRUNDENs egna film producerad i samar¬bete med amatörfilmgruppen Klippet och Gränslandet. Skulle du av någon anledning tycka att denna historia var fantastiskt häftig så finns filmen att skaffa i en begränsad mängd från mig, alltså Dan Hörning. Filmen gjordes av följande 13 personer: Jonas Nelson, Tomas Westelius, Peter Andersson, Jan Johansson, Dan Hörning, Erik Sieurin, Roland Isaksson (the one and only), Kim Rosenberg, Johan Okker, Mark Starhill, Monika Andersson, Oskar Kinding och Anders Åkesson. Denna historieform av filmen är menad att följa filmen totalt och håller därför samma mediokra klass som filmen själv... Historien är skriven av Dan Hörning. I och med att jag har följt filmen totalt svär jag mig fri från vissa repliker, som jag själv tycker var ganska underliga. Ni kommer säkert att märka dem i texten.


Epilog
Kristineberg, Stockholms utkanter.
En förort i skräck. Här sker dagligen trettiosju väpnade rån, fjorton fall av misshandel, åtta våldtäkter, (tre skattebrott) och fyra mord. Området kontrolleras av de två gatugängen Knivarna och De Svarta. Knivarna är väldigt många (17 st) men inte särskilt skickliga på att slåss. De Svarta, däremot är endast tre men mycket skickligare. De leds av den mystiske Plumpen som ingen vet någonting om, inte ens De Svartas ledare i fält, den fruktade figh¬tern Bengt-Sune, som föredrar att kalla sig Black Death.

Stridigheterna har gjort området osäkert. Maffian, som tar in beskydd från området i bästa TUAW stil, börjar tröttna på gängens krigande.


Knivar, döda!
Någon idiot hade lämnat en stilig blå volvo mitt i knivarnas område. En fin volvo. Mycket fin. Kalle Kofot närmade sig den försiktigt med kofoten i högsta hugg. Ingen tittade åt hans håll. Folk gick förbi men ingen brydde sig. De hade lärt sig att inte bli inblandade. Kalle böjde sig fram och kupade handen ovanför ögonen. Efter att ha tittat genom bil¬fönstret i några sekunder log han nöjt. CD-spelare i bilen! Fantastiskt! Det skulle ge mycket pengar åt Knivarna! Han satte kofo¬ten mot dörren och började bända upp den.

Tyvärr, för Kalle Kofot, kom bilens ägare gå¬ende från andra hållet. Han var ingen Kristinebergs-bo och han hade inte trott på snacket om den höga brottsligheten. Och nu stod plötsligt en liten, tanig fan och bände på hans dörr med en kofot. Han ilsknade till. Han hade inte varit klubbmästare i boxning för ing¬enting. Det var länge sen, men lite satt i.

Bilägaren rusade fram och skrek ilsket:
- Vad fan gör du??
Kalle virvlade runt och skulle precis komma med en ursäkt när högerkroken slängde honom till marken. Den uppretade bi¬lägaren kastade sig över den liggande ligisten och fortsatte bombadera hans ansikten med slag. Kalle skrek förtvivlad på hjälp.

Förtvivlat, men inte hopplöst. Det var mitt i Knivarnas område. De andra var inte långt borta. Kniven själv hörde nödropet. Över hela bygden ljöd hans kommando:
- KNIVAR, DÖDA!!!

Från överallt kom de! Karate-Kent, Machete och Huv-Hubert var först på plats. Karate-Kent ryckte upp bilägaren från marken och ställde honom mot en lyktstolpe. Machete, som hade lånat ut sin älskade Machete till Huv-Hubert av okänd anledning, hade med sig en stadig påk och la den runt bilägarens hals. Medan han så ströp den stackars boxningsmästaren så bombaderade Karate-Kent hans mellangärde med sparkar och knän. Huv-Hubert viftade med Macheten men nådde inte fram till hugg. Uppgivet stannade han upp.
- Jag kommer ju inte åt! Fan vad ni är tråkiga! Jag vill ju döööda! Nä, nu gåår jag!
Huv-Hubert kastade Macheten i marken och gick. Machete själv var för upptagen med att döda bilägaren för att märka den dåliga be¬handling hans älskade vapen fick. Nya knivar strömmade till.

Till slut var de nöjda och kastade bilägaren till marken. Kalle Kofot reste sig blåslagen upp och tillsammans sprang de från platsen. Nu var det inte speciellt troligt att polisen skulle dyka upp, men det kunde ju hända. Kvar på platsen låg bilägaren, strypt och ihjälsparkad. Det var en vanlig dag i Kristineberg.

Pizzerian
Leonardo Donatello drog trasan över disken. Egentligen hette han inte alls så. Hans riktiga namn var Torkel Torstensson. Men folk för¬väntade sig att en pizzabagare skulle vara ita¬lienare. Att han såg ut som en riktig svensk gjorde ingen skillnad, bara han kunde kalla sin pizzeria Donatello Pizza så gick allting bra. Nästan. Om det inte hade varit för alla dessa gangsters.

För att ge ny energi åt det gamla talesättet "När man talar om trollen" så steg två av de svarta precis in genom dörren. Den ene utstrå¬lade ondska, självsäkerhet och dålig ande¬dräkt. Det var Black Death själv. Den andres ondskefulla pipskägg och svällande muskler talade för sig själv. Det var Big Black, De Svartas muskelman. Båda var de klädda helt i svart, med svarta solglasögon och med svarta slokhattar. Leonardo för¬stod inte att någon kunde gå omkring klädd på det viset. Och inte att de kunde bete sig som de gjorde heller.

- Det är dags igen! vrålade Black Death.
- Men...
- Pengar!
- Ja, men så här kan ni inte göra... försökte Leonardo.
- Lägg av! Du vet vad som hände din brorsa i förra veckan!
- Jo, men...
- Pengar!
- Ja, men jag har inte fått ihop tillräckligt. Det här är allt jag har.
Pizzabagaren sträckte fram 1100 kr. Black Death tittade på dem, fnös och slet sen åt sig dem.
- Jag hoppas resten kommer jävligt fort!
- Ja, ja, visst.
- Bäst för dig! Och sen vill jag ha en...hm... Capricciosa och en....
Han vände sig till Big Black som stod bakom.
- En Hawai, fyllde Big Black i. Men ta bort ananasen! Jag tål inte ananas!
- Och fort ska det gå!
- Jag sätter igång direkt.

Leonardo försvann bakom disken. De två svarta tog pizzasallad och gick och satte sig. Alla andra kunder hade redan lämnat pizze¬rian. De visste vad som hände de som gick emot de svarta...

Tobakshandlaren
Glade Gunnar var alltid glad. Speciellt när han hade en trevlig kund framför sig. Det spe¬lade inte så stor roll att kunden bara hade hämtat tipskuponger. Det var trevligt i alla fall. Affärerna gick inte så bra. Det gjorde inte Gunnar något. Han var glad i alla fall. Gunnar var alltid glad.

Machete ryckte upp dörren till tobaksaffären och gick fram mot disken. Kunden puffade han åt sidan och vände sig inte om för att se honom springa ut ur affären. Istället grep¬pade han Glade Gunnar i slipsen och drog ner honom mot disken samtidigt som han höjde sin machete med den andra armen.

- Månadsbetalningen!
- Ja, visst. Aj, släpp. Den ligger i kassan.

Machete släppte sitt offer och Gunnar rotade fram pengarna ur kassan. Machete tog emot dem, räknade dem lite slött och stoppade dem på sig.

- Det duger.
Nonchalant tog han en tablettask, konstate¬rade:
- Den här tar jag.
och vände sig om, muttrandes:
- Jag kommer igen!

Glade Gunnar stod uppgiven vid disken när våldsmannen lämnade hans butik. Det fanns ingenting han kunde göra, utom att le. Han log. Mest av förtvivlan.

Bråket Tar Fart
Utanför tobaksaffären slöt Greger och Country-Klas upp runt Machete. Han skrattade och de förstod att det hade gått perfekt som vanligt. Det var inte bara Glade Gunnars butik som be¬talade beskydd till knivarna. 46 butiker sam¬manlagt var det. Knivarna började bli rika. Om nu inte dessa hemska mafiosos hade krävt sin del. Men det gjorde inte så mycket. En dag skulle Knivarna vara mäktiga nog att inte be¬höva bry sig om maffian. En dag.

Machete och hans följeslagare gick ner under bron, på väg till Knivarnas läger. Där väntade Kniven själv på deras rapport. Den här gången skulle Machete göra honom glad. Det var bra när Kniven var glad. Om han inte var det brukade han skada folk. Inte Machete för¬stås, men andra, mindre kapabla Knivar bru¬kade råka ut för hans vrede.

Plötsligt, från bakom en pelare, hoppade tre svarta fram. Alla tre! Black Death, Big Black och så den lille, ettrige Baby Black med sin vidriga långa stav. Machete skulle ha dragit sin Machete om han inte nu hade gått om¬kring med den uppe hela tiden. De två andra Knivarna drog sina knivar. Country-Klas hade sin butterfly. Greger använde stilett.

- Vad fan gör ni här? Röt Black Death. Det här är vårt område!
Machete röt tillbaka: - Så fan heller! Bron är vårt område!
- Din jävel!

De sex slagskämparna brakade in i varandra. Black Death blev angripen av sin ärkefiende Machete, som så många gånger förut. Baby Black började prygla Greger med staven. Greger försvarade sig dock flitigt med sina crescent kicks. Big Black tog tag i Country-Klas och började jonglera med honom.

En förbipasserande gick lugnt förbi. Hans enda tanke var: "Nu är de igång igen..."

Snart låg Greger på marken, sönderslagen av Baby Blacks stav. Country-Klas blev inslängd i betongväggen och låg livlös i en hög. Machete var den ende som stod upp. Black Death hade lyckats fånga hans vapenarm och på så sätt undvikit att få macheten i sig. Med sina fria händer hade de lyckats slå varandra flera gånger.

Så kom de andra Svarta upp bakom Knivens andreman. Baby Black fällde honom med sta¬ven och Big Black hjälpte till att slänga ner honom på marken. I förvirringen lyckades Black Death få bort macheten. Han greppade en spade som någon byggjobbare glömt och bör¬jade slå på den omtöcknade Machete som fort¬farande var liggande. De andra hjälpte till med ett antal saftiga sparkar. Så blev de oro¬liga över förbipasseranden och att de kanske kunde åka dit för polisen. Baby Black slet åt sig Machetes pengar och de tre Svarta sprang bort, mot sitt hemliga gömställe. Tillbaks till Plumpen för att avlägga rapport.

I Kväll Ska Dom Få!
Kniven stod på den gröna lådan som vanligt när Machete och Country-Klas närmade sig Knivarnas läger. De andra Knivarna satt sam¬lade på klipporna runt honom. Lägerelden gav värme åt platsen. När de båda stapplat fram till Kniven hoppade han ner från lådan och vände sig till sin andreman.
- Machete, var är den tredje? Var är peng¬arna? Vad har hänt?
Machete stönade till och svarade:
- Greger är på akuten och pengarna är borta...
- Va?
- Fråga den där jävla imbecillen!
Han pekade på Country-Klas. Klas böjde sin rygg och försökte se så ynklig ut som möjligt. Kniven vände sig mot honom. Den långa me¬deltida dolken han höll i handen glimmade till i eftermiddagssolens ljus.
- Vad fan har hänt?
Country-Klas höll på att svimma av fruktan men svarade stammande:
- O store kniv.... skona mig!
Kniven slog honom i huvudet med knivbladets flatsida.
- Odugling!
- Plumpen.... den onde... han har nog .... lärt sig nu!
Knivens raseri var nästan påtagligt. De Svarta! Igen! Ännu en gång hade de korsat hans planer! Den här gången hade de gjort det för många gånger! Han höjde kniven och vrå¬lade:
- Men ikväll ska de få! Då jääääääävlar!
De samlade Knivarna började vifta med sina vapen och vråla. Kniven, entusiasmerad av sina kamraters ilska, fortsatte:
- Då ska vi skääääääääääära!
Med kniven gjorde han en skärande rörelse. Vrålet från Knivarna dränkte allt ljud. Den kvällen skulle De Svarta få lida!

Var fan är dom?
Machete och Kofots-Kalle stod och hängde vid ett staket. De hade letat som dårar genom hela Kristineberg. De Svarta fanns ingenstans. De fega jävlarna. De vågade inte komma ut och slåss som män. Plötsligt fick de syn på Kniven och Country-Klas som kom gående på vägen nedanför. Machete skrek till dem:
- Har ni sett dom?
- Nej, vi har letat igenom halva jävla stan!
- Ja, och vi andra halvan!
- Var fan är dom?
- Vet inte, jag har inte sett ett spår av dom!

Country-Klas avbröt dem med ett ljudligt rop. Alla de tre andra tittade dit han pekade. På en mur en bit bort, ca tio meter ovanför marken satt de tre svarta uppflugna. På Black Deaths tecken så hoppade de ner i tur och ordning. De tog mark mjukt och smidigt och rusade sen i samlad tropp mot Knivarna. Under tiden hade Country-Klas och Kniven rusat upp till de två andra för att slåss i samlad tropp. Nu skulle de visa De Svarta vilka det var som bestämde. Iofs var de få men Kniven själv och den livsfar¬lige Machete var i alla fall där. Kampen kunde sluta hur som helst.


Första Fighten
Kniven tittade sig oroligt omkring. Så vrå¬lade han:
- Plumpen är inte med! Ni klarar er utan mig!
I nästa sekund var han spårlöst försvunnen. Machete, Kalle Kofot och Country-Klas brydde sig inte. De visste att de var tuffa nog att stå emot tre av De Svarta. Åtminstone trodde de det.

Baby Black anföll Kalle Kofot med sin långa stav. Kalle, som glömt kofoten hemma, fick ta emot ett antal hårda slag, speciellt ett som skadade hans arm svårt. Ändå lyckades han vid flera tillfällen komma innanför Baby Blacks gard och ge honom ett par rejäla rå¬sopar.

Big Black tänkte återigen börja bolla med Country-Klas men det visade sig vara svårare än förra gången. Klas hade insett att han koncentrerade sig för mycket på sin kniv när han slogs och gick nu över till att slåss med nävarna istället. Big Black som inte väntade sig detta blev totalt överrumplad och fick även han ta emot ett par rejäla slag.

Machete och Black Death hamnade som van¬ligt mot varandra. Machete hånlog.
- Jag ska visa att Machete kan slåss utan sin machete.
Så kastade han den stora kniven åt sidan. Black Death skrattade. Machete fortsatte:
- Men kan du slåss utan solbrillor?
Black Death stannade upp och grep tag i sina grönsvarta solglasögon. Med föraktfull min kastade han dem åt sidan. Sen kastade han sig över Machete.

Striden var rå och blodig. Alla de sex stri¬dande fick ta emot mer stryk än någonsin förut. Till slut föll Baby Black till marken, golvad av Kalle Kofot. Kalle själv var dock så skadad att det enda han kunde göra var att linka därifrån. Country-Klas sparkade in Big Black i väggen och utnyttjade tillfället till att fly även han. Black Death och Machete var låsta i ett grepp som Machete bröt med en rejäl högerkrok. Sen ville han inte ha mer stryk utan sprang även han. Han märkte al¬drig att högerkroken hade gjort De Svartas ledare medvetslös. Kvar på platsen låg se¬grarna, De Svarta. Två av dem var medvets¬lösa och en var i mycket dåligt skick.

När alla hade avlägsnat sig från parke¬ringsplatsen där slagsmålet hade tagit plats, kom en person gående. En ganska liten, långhårig kille runt tjugo. Han tittade sig omkring för att se om någon av gängmed¬lemmarna fanns kvar. Ingen fanns inom synhåll.

"Fan, vilken fight", tänkte han. "Killarna med knivarna var ju bara för mycket. Vilka koola dudar!" Han gick fram till Black Deaths solglasögon som låg sönderslagna på marken. "Här ligger ett par solbrillor." Sen vände han sig mot Country-Klas kniv som också blivit kvar. "En kniv! En butterfly! Fy fan vad koolt! Jag måste bara gå med i det där gänget! Fan, de behöver säkert en till!"

Han försvann i den riktning knivarna gått. De skulle snart få se att han platsade i deras gäng. Annars skulle han minsann lära dem. Han var ju Micke, Micke Hjälte. Nyss hemkommen från flera år i Korea där han hade tränat Mahuy-Zei, samma stil som den store Sverker Skog hade använt några år ti¬digare.

Beklagan
Knivarna satt i sitt läger och ojade sig. Det verkade nästan som om alla hade ont, fastän det egentligen bara var Kalle Kofot, Country-Clas och Machete som led. Kalle hade armen i band. Kniven var upprörd. Ingen vågade kommentera det faktum att han hade lämnat striden. Hade han stannat kvar så hade kni¬varna säkert vunnit. Kniven bröt jämrandet med att börja skälla:
- Fan, det här gick ju inte så bra! Vi måste skaffa mer människor!
Machete tittade upp.
- Mer människor? Vi var ju fler förra gången och det gick ju inte i alla fall?
- Ja, men det här är jävla drägg vi har! Vi måste skaffa mycket bättre folk!
Samtidigt slog han sin medeltida dolk i hu¬vudet på Ninja-Nisse som satt framför ho¬nom. Machete nickade.
- Det är sant.


De Svarta satt utanför sin bil och ojade sig. I bilen satt även Plumpen, deras underliga be¬fälhavare. I fält var det Black Death som ledde dem, men det var ingen hemlighet att det var Plumpen som gav honom hans order. Det var Plumpen som hade tränat dem alla tre. Plumpen var deras ledare. Vem det var hade de ingen aning om. Plumpen hade al¬drig uppträtt utan mask inför dem. De var alla dödligt rädda för den svartklädde och den vassa piskan Plumpen alltid bar med sig.
Black Death vände sig till Baby Black som log av smärta:
- Varför tog du honom inte för? Du borde ha kickat ner honom hur lätt som helst?
- Han sparkade mig i magen.... ajj....
- Suck.
Plumpen slog Black Death på axeln med pis¬kan ihoprullad. Black Death kröp upp bred¬vid sin mästare och lyssnade på dennes viskningar. När Plumpen var klar vände sig Black Death mot de andra två.
- Plumpen säger att det här var jävligt dåligt gjort. Om ni två bara hade skött er bättre...
Piskan föll på axeln igen. Återigen kröp Black Death intill sin mästare och lyssnade. Denna gång var budskapet kort. Sen fortsatte han.
- Om vi tre bara hade skött oss bättre så hade det gått jävligt lätt! Om inte vi når en uppgö¬relse snart så kommer maffian att gå in och säga "Vi stöder knivarna" och sen är det far¬väl! Hajar ni det?
För att ge styrka åt sina ord slog han till Baby Black på benet. Denne stönade något. Sen slog han Big Black på knät. Den store svarte kröp ihop av smärta.
- Aj! Slå min inte på det där knät!
Black Death svarade inte. Big Black fortsatte:
- Vi förstår men vi borde vara fler....
En känslig punkt. De Svarta var väldigt få jämfört med knivarna. Det var deras stora svaghet. Black Death vreste ilsket:
- Vi är bättre! Vi har blivit tränade av Plumpen!
Big Black stönade svagt:
- Men kan inte han/hon/den/det träna några fler då, så vi får hjälp?
Den andre svarte svarade inte.

Micke kommer till Knivarna
Kniven såg att hans män var ledsna, depri¬merade och håglösa. Han bestämde sig för att lite entusiasm säkert skulle lätta upp stämningen. Plötsligt vrålade han:
- Nu ska vi ta Plumpen!
- Ja!
Det var Machete som svarade.
- Nu ska vi ta Plumpen! Och ni skärper er, OK?
Han viftade med Macheten över de samlade Knivarna som satt på marken framför den gröna låda som utgjorde Knivarnas högkvar¬ter. Kniven började bli entusiastisk:
- Allt är tillåtet!
Machete fick en undrande min och svarade:
- Skulle jag vilja säga, ja. Använd knivarna, människor!
Ninja-Nisse viftade entusiastiskt med sitt thailändska kortsvärd. Kalle Kofot höjde sin friska arm. Snart skulle De Svarta få!

Förutom att han var oerhört intelligent och karistmatisk var Kniven även en stor strateg. Han hade ansträngt sig så pass att han hade placerat ut en vakt som skulle varna de öv¬riga om De Svarta försökte smyga sig på dem. Drogis blev utvald till detta uppdrag. Kanske inte det bästa möjliga valet. Drogis var något disträ, efter att ha provat alla dro¬ger han kunnat komma över, inklusive infu¬sion av bafucin i blodet och sniffning av sur¬strömming. Detta påverkade Drogis på flera sätt. Dels var han mentalt retarderad och dels led han av komplex för sin slöhet och sin ganska ynkliga kroppsbyggnad. Följden av detta blev att han stod och gjorde hantellyft¬ningar med sin enkilos hantel när han stod på vakt. Han hade inte en chans att lägga märke till Micke Hjälte som kom upp bakom honom. En snabb klapp på axeln fick Drogis att vända sig om och en ännu snabbare wheel kick sände Drogis några timmar in i framtiden. Micke tog hans kniv och gick vi¬dare in mot Kniven och hans vänner.

Kniven hade nu ställt sig på lådan för att predika sitt budskap för sina mannar. Där stod han när Micke plötsligt kom från ingen¬stans och ställde sig framför honom. I han¬den höll han Country-Klas kniv, som han plockat upp på parkeringsplatsen, och Drogis kniv som han just tagit. Han tittade uppkäftigt på gängledaren och visade upp knivarna.
- Är de här dina?
- Vem fan är du?
Uppkäftigheten retade Kniven till vansinne. Han tecknade åt Country-Klas att kasta sig över uppkomlingen som stod framför honom.
- Fixa honom!
Country-Klas rusade fram, bara för att mö¬tas av en Side Kick som var så snabb att ingen av Knivarna hann se den. Sparken följdes av ett knä i ansiktet och Country-Klas föll sönderslagen bakåt. Machete hoppade fram med macheten höjd till hugg.

Kniven var förbluffad. Country-Klas som just utmärkt sig i slagsmålet mot De Svarta, spöad som ingenting. Hans ton blev mildare, men ändå inte riktigt vänlig. Med ett fast grepp lugnade han Machete. De övriga Knivarna var vaksamma och hade sina va¬pen redo.
- Vad vill du?
- Jag söker ett gäng att va med i!
- Jaha?
- Ja, annars kanske Plumpen vill ha mig!
Kniven insåg katastrofen om denne person gick in på De Svartas sida. Det vägde jämt nu. Med den här långhåriga odågan som en av Knivarna hade de all chans att vinna.
- Nej, nej, du får stanna här hos oss!
Kniven gick fram till Micke och klappade honom på axeln. Machete sken upp. Övriga Knivar vågade inte annat än att se glada ut de också. Nu var Micke en i gänget.

Ultimatum
Nästa dag var de Svarta återigen samlade framför bilen. Nu var det inte för att klaga. Det var ett viktigt möte på gång. De skulle överlämna stora delar av de pengar de tjänat ihop till maffians representant i området, Remington Luger. Plumpen höll i at¬tacheväskan. Big Black och Baby Black stod på var sin sida om mästaren som vakten. Black Death satt på huk på marken framför.

När Plumpen såg att Luger närmade sig föll piskan återigen på Black Deaths axel. Denne reste sig upp, tog attacheväskan och vände sig mot Luger. Luger stannade en meter ifrån honom, tog upp ett cigarettpaket och trasade sönder det i handen. Sen tog han väskan och höjde den fria handens pek¬finger.

- Ni har två veckor på er att radera ut Knivarna!
Black Death svarade så tufft han kunde:
- Ja, Luger!

Luger vände sig nöjt om och gick.


Colt!!!

Det var kväll i knivarnas läger under bron. Det blåste ganska kraftig. Det blåste ofta i lä¬gret. Varför kniven hade beslutat att de skulle ha sitt läger under en bro var det många kni¬var som hade undrat över. Efter att de tre för¬sta hade styckats hade de slutat fråga. Lägret låg under bron - det var ett fak¬tum de fick leva med.

Den nye kniven, Micke, började så smått smälta in i gänget. De hade sett vad han kunde göra om han blev arg så de vanliga knivarna ansträngde sig för att bli vänner med honom. De enda två som kanske kunde ha rått på honom, Kniven och Machete, valde att göra det samma. De behövde Micke om de skulle ha en chans mot Plumpen och hans anhang.

- Kom, skrek Kniven till sina lakejer och hop¬pade upp på den gröna lådan som stod mitt i lägret.
Machete var först på plats. De andra kni¬varna snabbade sig dit. Micke, som inte vis¬ste vad som skulle hände, följde med de bakre.
- Vilka är bäst? vrålade Kniven.
- Knivarna!
- Öhhh!
- Vilka har vassast knivar?
- Knivarna!
- Öhhh!
- Döda!
- Knivar!
- Knivar!

Stämningen var hög. Det var en lyckad kväll i knivlägret. Stämningen var faktiskt så hög att vakten, som kniven hade satt ut efter att Drogis blev nedsparkad, beslutade sig för att vara med och vråla. Ingen bevakade passa¬gen fram till lägret. Alltså var det ingen som la märke till de två männen i långa trench¬co¬ats, svarta hattar och solglasögon som när¬made sig. Hade alla deras kläder varit svarta hade de mycket väl kunnat vara Knivarnas ärkefiender. Det var de inte. Deras stil var alltför raffinerad, deras beväp¬ning alltför tung och deras metoder alltför grymma.

De två männen gick in i lägret. Huv-Hubert blev den förste som märkte deras närvaro.
- Grabbar, kolla!
Hans exalterade vänner vände sig om och ut¬stötte i kör:
- Colt!!!

Det var Colt Von Heckler Koch med sin .45 Colt i handen. Bakom honom stod hans chef, Remington Luger. Maffian. De som ytterst bestämde över knivarna. Översittarna. Huv-Hubert var innerligt trött på dem. Nu skulle han visa dem att man inte bråkade med Knivarna. De behövde inte maffian!

Colt Von Heckler Koch var en härdad brotts¬ling. Kanske var han för härdad. Denna dag gjorde han misstaget att tro att Knivarna var helt under hans kontroll. Att han hade dra¬gen pistol betydde i hans fall inte att han var särskilt beredd. Colt drog alltid sin pistol vid minsta anledning. Huv-Hubert hoppade fram och slog honom över armen med sin korta stav. Smärtan fick Colt att tappa pisto¬len. Huv-Hubert tog upp den med ett överläg¬set leende.
- Du är inte så jävla tuff när du inte har skjutvapen, va?
Colt rätade på sig och cirklade runt Huv-Hubert. Hubert förberedde sig på att möta ma¬fiosons knytnävsattack och banka in ho¬nom i nästa månad med staven. Närstridsanfallet uteblev. Istället tog Colt fram sin reservpistol, en .22 revolver, ur in¬nerfickan och tömde magasinet, åtta skott, i Huv-Huberts adre¬nalinfyllda kropp.

De andra Knivarna visste inte vad de skulle göra. Allt hade gått så fort. Machete, som in¬såg att Colts magasin nu var tomt, lyfte sin Machete i anfallsposition. En väsande röst avbröt honom:
- Stilla.

Remington Luger hade dem alla på kornet. Hans Luger automatpistol skulle ta dem al¬li¬hop innan de ens nått honom. Colt skrat¬tade och plockade upp sin 45:a från marken. Sen gick han förbi de darrande knivarna, fram till den gröna lådan där Kniven själv stod. Han höjde näven och skrek:
- Om två veckor ska det här vara klart!
- Ja, Colt! Ja, Colt!
Knivens röst var full av skräck. Colt var nöjd. Maffian avtågade från scenen, ännu en gång som segrare över alla sina fiender.


Huv-Huberts be¬gravning

Huv-Huberts kropp vilade mot pelaren. Bakom honom var betongen rödfärgad, nästan som om Johan Okker hade varit där med sin paintballpistol och skjutit fem-sex skott. De andra knivarna närmade sig sin döde vän. De hade sett våld förrut. Några av dem hade t.o.m. sett lik förut men ingen hade sett sådan grymhet som Colt hade visat upp när han avlivade Hubert. Machete och Cowboy-Klas tog tag i den dödes kropp och lyfte upp den. Kniven och Micke stod bredvid och önskade att det var något de kunde göra eller ha gjort för att förhindra denna tragedi.

De bar fram kroppen till den gröna lådan. Kofots-Kalle hade redan öppnat den och stod nu med armen i band och höll sin rånarkeps mot bröstet och grät öppet. Huv-Hubert hade varit hans vän. Nu var han bara ett fall för den gröna lådan. Kniven tittade på sin tappre kämpe och snyftade rört:
- Han var en god krigare.
Med dessa ord sänkte Machete och Klas ned honom i lådan. Det var inte så gott om plats eftersom det inte var så länge sen Röjar-Roland och Djävuls-Jesper hade dött. †

Turligt nog gick lådan fortfarande att stänga.

Knivarna
laddar upp

- Nu jävlar! Nu jävlar! Nu ska vi ta dem!
Kniven, som hade insett att det enda de kunde göra nu var att göra slut på De Svarta och det fort, peppade sina Knivar om möjligt ännu eldigare än förrut!
- Nu tar vi dem!
- Med knivar! vrålade Drogis.
- Och en stav! vrålade Micke, för han hade sett till att ta Huv-Huberts stav efter dennes död och stod nu och viftade med dem.
- Nu jävlar tar vi dom! vrålade Kniven igen.
- Vi skär upp buken på dem! skrek Machete.
Nu blev Micke riktigt upphetsad. Fradgan började rinna till i mungiporna. Han letade efter något brutalt att säga och drog till slut till med:
- Sen sliter vi ut tarmarna och inälvorna på dom!
- Och sen blir vi grymma! röt Kofots-Kalle.
Machete såg klurig ut och sa nöjt:
- Jag ska ta njuren på Plumpen!
Kniven blev stött och svarade:
- Nej, det är jag, Kniven, som ska ta Plumpen!
Machete såg ut att vilja bråka om det men in¬såg senare det förnuftiga i resonemanget.
- Ja, det är rätt! Ledare mot ledare!
- Ja!
- Ja!
- Ja!

Det rytmiska vrålandet av "Ja! Ja!" gjorde Kniven övertygad. Nu skulle de ta de svarta. Han avbröt sessionen och skickade ut sina la¬kejer åt alla håll för att hitta De Svarta och göra slut på dem.

Micke på
styva linan

Micke, Kofots-Kalle (fortfarande med armen i band) och Cowboy-Klas gick över parke¬rings¬platsen där de hade sett De Svarta se¬nast. Det var när de hade slagits mot dem och det hade varit så jämnt. Trots det hade Knivarna fått stryk i slutet. Det skulle aldrig hända igen. Nu skulle De Svarta få se!

Plötsligt spärrades deras väg av två svart¬klädda män med solglasögon. Big Black och Baby Black. Cowboy-Klas blev extatisk och vrålade:
- Där är dom jävlarna!
Klas och Kalle rusade mot sina antagonister. Micke, som hade märkt att hans skosnöre olämpligt nog gått upp, satte sig lugnt ner på knä och snörde om det.

Kofots-Kalle hann inte ens dra sin kniv för¬rän han möttes av en kaskad av slag från Baby Blacks stav. Baby Black var liten men en mäs¬tare i att hantera staven. Innan Kalle hade insett att han var i underläge var han slagen medvetslös.

Det gick inte mycket bättre för Klas. Big Black hade inga vapen. Han behövde inga. Cowboy-Klas kastade sig framåt med kniven höjd till hugg men möttes av en stadig höger från sin motståndare. Kraften var nog för att sänka en skenande noshörning ††. Klas var medvetslös innan han nådde marken.

Två knivar utslagna på lika många sekun¬der. Micke reste sig förvånat från marken. Vad hade hänt? Han hade ju bara knutit skon. Vad var det för töntgäng han hade gått med i?

Big Black närmade sig. Vid hans sida, strax bakom, kom Baby Black med staven vilt svängande. Big Black skrek hånfullt:
- Kom an då, din jävel!

Micke behövde inte tänka länge. Oddsen var ojämna. Eftersom han var i överläge återstod bara att anfalla. Först gjorde han en snabb rundspark ††† mot Big Black så att denne tappade balansen och föll bakåt. Samtidigt undvek han Baby Blacks stavattack och fort¬satte rörelsen från rundsparken med en snurrspark • mot stavens ägare. Baby Black stapplade bakåt. Micke följde efter och gjorde slut på motståndet från sin lille fiende med en hoppande snurrspark ••. Big Black, fort¬fa¬rande inställd på att bunta ihop och slå ihjäl den lille långhårige mannen som just gjort narr av honom, rusade på Micke ännu en gång. En till rundspark golvade honom. De båda Svarta låg ner. Micke hoppade om¬kring på asfalten, redo för mer action.

Big Black reste sig upp och sprang.
- Killen är livsfarlig! Vi sticker, för fan!
Baby Black var inte sen att lyda sin kollega. De sprang för allt vad de var värda. Micke brydde sig inte om att springa efter. Han vis¬ste att De Svarta var slagna. Även om deras bäste kämpe, Black Death, och deras ledare, Plumpen, inte hade varit med så var saken klar. Nu skulle De Svarta ut ur Kristineberg och det var helt hans förtjänst. Han kände sig nöjd med sig själv.

Kofots-Kalle och Cowboy-Klas vaknade till när Micke ruskade i dem och med hans stöd lyck¬ades de ta sig tillbaks till lägret. Trots att de var så skadade var de också glada. Nu skulle Knivarna äntligen vinna den långa kampen.

Övernaturlig hjälp

De Svarta stod bakom sin bil. De var bekym¬rade. Big Black och Baby Black hade knappt hämtat sig från sviterna efter striden med Micke. Black Death var oroad över att hans tappra kämpar hade besegrats så lätt. Plumpen var inte där och de hade alltså inga råd att vänta från det hållet.

- Vi måste göra något åt den där Micke, bör¬jade Big Black. Han är omöjlig i närstrid. Han kickar ner dig och mig hur lätt som helst!
Det sista var riktat till Baby Black. Black Death antog en grubblande min och fram¬kas¬tade i uppmanande ton:
- Vi behöver nånting nytt! Nånting revolutio¬nerande!

Ett stönande från andra sidan hördes och bakluckan på bilen öppnades. Ut kom en illa¬luktande ruttnande hand. Den höll en pistol i pipan. Stönandet lät uppmanande. De Svarta tittade på pistolen men Black Death svarade rösten nekande:
- Nej, det är emot våra principer!

Handen försvann tillbaks in i bakluckan. De Svarta tittade omkring sig som om någon an¬nan lösning skulle uppenbara sig. När de precis hade insett att det inte skulle komma någon lätt lösning kom handen ut ur bak¬luckan igen. Återigen hördes den uppma¬nande rösten från andra sidan. Denna gång höll handen en ... gatsten.
- En sten! utbrast Black Death.
- Suveränt! svarade Big Black.
- Nu tar vi dom!
- Jaaa!



En Hjältes död

Big Black satt i det väldigt höga trädet. Det var ett ögonblick av triumf. Micke Hjälte, den lille, äcklige, långhårige killen som dykt upp från ingenstans och gett Knivarna övertaget i kampen mellan de två gängen, skulle nu få se vad De Svarta var kapabla till.

Det var kallt i trädet. Den nyfallna snön och den mystiska dimman som kommit så plöts¬ligt irriterade den store svartklädde.

I handen hade Big Black en sten. Det var de¬ras övernaturlige hjälpare, Black Thing, som hade kommit på iden. En sten var det riktiga sättet att stoppa Micke Hjälte.

Big Black roade sig med att tänka på vilket urtöntigt namn Micke Hjälte egentligen var medan han väntade på att sagda person skulle gå förbi nedanför trädet.

Han behövde inte vänta länge. Snart kom hans tilltänkta offer gående på stigen precis under trädet. Allt Big Black behövde göra var att släppa stenen. Den träffade mitt i prick, krossade skallen, knäckte ryggraden, spräckte mjälten och gjorde stortån till mos på Micke. Döden var nästan omedelbar.

Big Black skrattade så han kiknade. Var det allt som krävdes för att besegra Knivarnas "hjälte"? Ha! Urfånigt. Han klättrade snabbt ner och försvann.


Öl-Örjan och Bira-Bengt var på väg till Knivarnas läger. De var Knivar själva. De hade precis varit och våldgästat ännu en fest. Det var deras hobby. Det fanns så många mesiga människor som hade fester i närhe¬ten. Där fanns det billig dricka. De två gillade dricka, helst alkoholhaltig sådan, väldigt mycket. Det enda problemet var att folket på festerna inte gillade dem. Det brukade de lösa med att säga att de tillhörde Knivarna och att Kniven själv skulle mata Machete med deras tarmar om de ringde polisen. Det hade alltid effekt.

Vägen hem var besvärlig. Vädret hade ju haft fräckheten att släppa en massa snö på marken, vilket var högst irriterande för de båda alkolisterna. Det var svårt att gå i snö.

Plötsligt stannade Öl-Örjan till och pekade på en kropp som låg under ett väldigt högt träd.
- Vad fan är det där?
Bira-Bengt, som för en gång skull inte såg dubbelt, tittade ditåt men förstod inte vad Örjan menade. Var det liket eller trädet han syftade på? Båda var väldigt vanliga i den här delen av Stockholm.

De gick närmare och Örjan var den som först förstod vem det var som hade dött.
- Men det är ju Micke!
- Micke!
- Han är död!
Bengt var förskräckt. Hans hjärna jobbade högvarv och hans nästa replik blev:
- De Svarta...
- De Svarta har dödat honom!
- Hjälp!
- Hjälp!

De båda alkolisterna var inne i gänglivet för att kunna supa och ha kul. Inte för att slåss. De sprang därifrån så snabbt benen kunde bära dem. Tillbaks till kniven för att berätta om det fruktansvärda som hade hänt.


De Svartas
utmaning

Stämningen i knivarnas läger var tryckt. Micke Hjälte var död. Det var jämnt igen. Nu kunde vad som helst hända. Kniven hade samlat alla knivarna runt sig. Till en början hade de alla varit desperata. De Svarta kunde komma när som helst. Vad skulle de göra? Anfalla först? Försöka gömma sig? De hade inte gjort så mycket, förutom haft panik, tills de insåg att ingenting hade hänt. Då lugnade de sig till sist ner sig. Det enda som blev be¬slutat var att vakten skulle tredubblas. För att få de andra att gå med på det gick Kniven själv med på att ta första vakten. Det gjorde han tillsammans med Märkar-Mark och Cowboy-Klas.

Det var trist att stå vakt. Nästan så trist att de brydde sig om att Öl-Örjan gick iväg för att pissa utanför lägret. De hade inte mycket att göra. En vattenpöl blev deras enda under¬hållning. Kniven höll precis på att tillverka en barkbåt när en sten flög förbi hans huvud. Han reste sig upp och vände sig om. De två andra kom också på fötter. Från bakom en pelare hoppade en svartklädd man fram. Black Death. Han höjde höger pekfinger och pekade på Kniven. Den ordlösa utmaningen retade gängledaren till vansinne.

- TA HONOM!

Märkar-Mark, Cowboy-Klas och tio andra knivar som suttit och pratat fyra meter bort sprang med vapnen i högsta hugg mot Black Death. Denna vände på klacken och sprang allt vad han kunde åt andra hållet. Kniven följde efter.

Efter ett tag kom Öl-Örjan tillbaks till det tomma lägret.
- Öh, grabbar, vart tog ni vägen?
Han suckade över att de hade försvunnit, drog upp gylfen och gick iväg mot Tömvägen. Bira-Bengt skulle träffa honom där. Någon som hette Lindman skulle visst ha en fest. Fester var till för att våldgästas.

Striden börjar

Vid slutet av passagen under bron, vid en byggarbetsplats, stod Big Black, Baby Black och Plumpen. De väntade på Black Death. Denne sprang fram till Plumpen, knäböjde inför honom och pekade bakåt.
- Dom kommer!
Informationen var något överflödig. De tre andra svarta hade sett de anstormande kni¬varna ända sen de började springa i lägret. Nu var det dags för slutstriden. Big Black plockade upp en tung vägkon.

Knivarna kom fram och radade upp sig för striden. Ett tag såg det ut som om Black Death skulle möta Machete igen men så tog Machete tag i Kofots-Kalle och slängde ho¬nom framför sig.
- Inte den här gången!

Så vrålade de båda sidorna som en hord brunstiga gnuer och kastade sig över varan¬dra.

De första för¬lusterna

En av knivarna bar det underliga namnet Konan. Ingen visste varför regissören, för¬låt, Kniven, hade gett honom det namnet. Tillsammans med Cowboy-Klas gav sig nu Konan på Big Black. Denne var lite orolig över att han hade två motståndare men lyck¬ades lösa problemet genom att slänga den tunga konen i Konans famn. Eftersom de stod i en sluttning och Big Black stod överst så gjorde detta att Konan tappade sin kniv och föll springande bakåt med konen i fam¬nen. Från och med det ögonblicket var han för alltid Konan Bäraren. Han föll baklänges bort från striden, vilt vrålande. Cowboy-Klas gjorde ett utfall som Big Black med lätthet parerade. Den svarte tog tag i Klas arm och svingade runt honom - in i en pelare. Smällen gjorde att den Texas-inspirerade knivmedlemmen föll ihop på marken. Big Black skrattade rått, lyfte upp en 50-kilos sten som skulle användas till fundament för en källare och slängde den med full kraft i hu¬vudet på Cowboy-Klas. Likheten med en mygga som krossades av någons finger fick Big Black att stanna upp ett tag innan han väcktes till liv av stridens ljud. Han var tvungen att hjälpa de andra svarta.

Kofots-Kalle, som fortfarande hade armen i band, hade rustat upp inför denna avgörande strid. Några timmar innan hade han brutit upp en målares bil och stulit en... spatel! Utrustad med den var han nu övertygad om att han inte gick att besegra. I stridens hetta hade Machete kastat honom mot Black Death. Detta var hans mandomsprov. Black Death hade aldrig besegrats. De cirklade runt varandra ett tag innan den svarte be¬stämde sig för att anfalla. Det gjorde han med en serie framåtsparkar Ω. Kalle pare¬rade alla tre sparkarna med spatelns fram¬sida. Plötsligt kastade sig Märkar-Mark på Black Death bakifrån och kopplade ett fruk¬tansvärt björngrepp. Nu var den svarte illa ute. Kofots-Kalle gjorde sig redo att möblera om Black Deaths ansikte med spateln. Plötsligt kom Konan Bäraren förbifarande med sin kon i famnen. Han hade totalt tappat balansen och for nu, vilt skrikande, mitt emellan Black Death och Kofots-Kalle. De stirrade förvånat efter honom. Sen slog Kalle till med spateln. Black Death reagerade snabbare än Bruce Lee skulle ha gjort ΩΩ och duckade i precis rätt ögonblick. Kalles spatel träffade Mark i ansiktet och han flög flera meter bakåt. Kofots-Kalle, förtvivlad över vad han hade gjort sin vän, blev nu ett lätt offer för den svarte. Black Death slet ner honom på marken och slog hans huvud mot en stor sten tills näsan, käken, skallen och nackko¬tan var benmos. Kofots-Kalle skulle aldrig mer stjäla någon bil.

Bombar-Bert, Drogis, Nunchuks och Karate-Kent hade gemensamt anfallit Plumpen. Nu låg de alla döda framför De Svartas mystiske ledare. Piskan hade varit alltför snabb, allt¬för dödlig för att de skulle ha haft någon chans.


Baby Blacks sista strid

- Din lilla skit! Komsi, komsi! •••
Baby Black hade haft minst tur av De Svarta. Han hade faktiskt haft otur. Han ensam hade blivit tvungen att möta både Kniven och Machete. Det gick bra till en början. Machete gjorde ett utfall som Baby parerade med sta¬ven. Därefter slog den svarte bort den stora otäcka machetekniven och följde upp med ett slag mot Machetes knän som fick honom att falla till marken. Kniven anföll med sin stora medeltida dolk och Baby Black parerade återigen med staven. De cirklade runt va¬randra och fintade lite medan de letade efter öppningar. Då begick den lille svarte det ödesdigra misstaget att tro att Machete var ute. Det var han inte. Måhända att hans ma¬chete försvunnit bland allt byggmaterial men han var inte ute för det! Istället kastade han sig upp och tog ett grepp runt midjan på Baby Black. Nu skulle Kniven kunna få in den stöt som skulle avgöra striden. Kniven mottade för slag men Baby Black var snabbare och träffade återigen Machete med en armbåge i magen. Det gjorde att de två tumlade runt, fortfarande stående. Kniven väntade tålmo¬digt och när det kom en öppning tog han ett stadigt tag i Baby Black och skar upp hela hans vänstra sida med dolken. Den svarte rosslade en gång och föll därefter till mar¬ken, blödandes som ett mindre vattenfall. Machete tog föraktfullt upp staven och kas¬tade bort den. Kniven slickade på dolken och blodet rann nerför hakan på honom. Därefter gömde han undan kniven i en byggnadsställning för att spara blodet som var kvar till middag och plockade istället upp en tung planka från marken. Som på en given signal sprang de sedan iväg mot resten av striden.

I bakgrunden hade Black Death gjort slut på Märkar-Mark innan han hade haft chans att återhämta sig från praktträffen med spateln.


Big Black möter
sina förfäder

Två av knivarna hade gått vilse i den mystiska dimma som nu samlats under bron. En bedrift eftersom det bara hade varit raka vägen, med undantag för en sväng. Men så var dessa två inte heller några genier. Snarare tvärtom. Inga knivskarpa •••• hjärnor, precis. Turtle-Tore och Ninja-Nisse. Båda hämtade sin inspiration för gängverksamheten genom att följa Turtles på TV1000. Med sitt korta thailändska svärd var Ninja-Nisse nästan lika ball som Raphael och Turtle-Tore ansåg sig vara minst lika tuff som Shredder när han viftade med sin specialslipade morakniv.

Dessa två hörnpelare i Knivarnas organisation nådde nu området för striden. Dimman var så tät att de inte såg så mycket. De hörde bara dödsskriken och såg blodet komma rinnande i små rännilar mot dem nerför sluttningen.
- Fy fan, vilken dimma! Men nu är vi här i alla fall! utbrast Ninja-Nisse.
Så plötsligt kom Big Black ut ur dimman. Den store svarta sa ingenting utan tog bara tag i de båda knivarnas vapenhänder och klämde till. Smärtan gjorde att de båda tappade sina vapen. Därefter tog han ett rejält tag i deras axlar och slog ihop deras huvuden. De svimmade omedelbart. Big Blacks styrka hade varit alldeles för mycket för de två Turtles-anhängarna. Den store svarte tittade sig om efter nya motståndare.

Machete kom fram ur dimman, fortfarande utan sin legendariska kniv.
- Oss klarar du inte så lätt!
Bakom honom kom Kniven med sin planka. Big Black såg honom inte. Machete registrerade detta och cirklade runt så att Kniven hamnade bakom den svarte. Kniven förstod genast vad som var på gång och slog till allt vad han kunde med den tunga plankan. Big Blacks skallben krossades som ett äggskal och han sjönk ihop på marken. Hans svarta hatt höll ihop tillräckligt av resterna för att Machete och Kniven inte skulle få magproblem. Återigen sprang de två bort för att söka nya motståndare.





Black Death vs Machete

Det började bli lugnare. Plumpen stod där han hade börjat striden med piskan i högsta hugg. Skulle någon mer komma i närheten så skulle det dödliga vapnet nog kunna ta hand om det. Black Death sprang förbi, sökandes efter nya fiender. Det verkade inte finnas några. Black Death lyssnade men kunde bara höra dödsskrik och rop på hjälp. Han sprang vidare.

Från andra hållet kom Machete springande. Han var i samma situation. Döda och döende överallt men inga fiender. Machete tittade åt vänster. Black Death åt höger. Detta ledde till att de sprang rakt in i varandra.
- Du! utbrast Black Death och de visste direkt att det här var deras sista möte. Nu var det inte solglasögon som stod på spel - nu var det liv eller död.

Black Death öppnade med en saftig högerkrok följd av en vänsterkrok. Båda träffade Machete i ansiktet. Trots det kunde han parera det tredje slaget och koppla ett armgrepp på den svarte. Sen slog Machete Black Death i magtrakten. Den svarte kontrade med att slå tillbaks, också i magen. Greppet gjorde att det var möjligt. Machete visste ganska lite om bra grepp. Machete, nu uppretad av smärtan, slog tillbaks - återigen i Black Deaths mage. Denne förlorade andan men kunde ändå kontra med ett hårt slag mot magen. Det träffade och retade Machete ännu mer. Han hämnades med att slå Black Death i magen. Black Death tog smällen och slog tillbaks - i magen på Machete. Machete, nu väldigt arg, släppte greppet och slog hårt igen. Först i magen och sen en krok i ansiktet. Black Death stapplade bakåt, vilket gjorde att Machetes mycket oviga snurrspark missade med ungefär tre meter. Machete stannade upp för att vila sig lite. Den svarte märkte detta och gick till anfall igen med två rundsparkar som träffade Machete i sidan. Black Death laddade för en tredje spark men nu rusade Machete in och vände på honom. Så kopplade han ett krossgrepp bakifrån. Machete kanske inte visste mycket om greppteknik men han var stark, kanske starkast i Kristineberg nu när Big Black var död. Black Death var nu illa ute och kunde bara stöna när han kände luften pressas ur lungorna. Situationen blev ännu värre när Kniven kom springande ur dimman med plankan höjd till slag. Med uppbjudande av sina sista krafter lyckades Black Death få Machete ur balans så att denne föll i vägen för plankan. Kniven kunde inte hejda sitt slag. Den tunga plankan gick i två delar när den krossades över Machetes rygg. Ryggraden som den träffade krossades i många fler delar. Machete sjönk till marken utan ett ljud. Black Death stannade upp och försökte återvinna andan. Kniven stannade också upp och stirrade först på sin andremans livlösa kropp och därefter på den svarte.
- Du dödade Machete! Jag ska döda dig!
Med ett bärsärkvrål rusade han mot Black Death för att infria sitt löfte. Denne skrek av skräck och sprang åt andra hållet.


Black Death vs Kniven

De sprang. Kniven kastade den halva av plankan han hade kvar efter Black Death men missade. Till slut orkade den svarte inte springa längre. Han stannade vid en lyktstolpe. Kniven slog en rak höger på ena sidan av stolpen. Black Death duckade åt andra. Kniven slog en rak höger på andra sidan av stolpen. Kniven duckade åt den första. Kniven slog en till rak höger... rakt på stolpen! Ljudet av knoge mot metall hördes tydligt.
- Aj!
- Ha!
Black Death gick till attack med en rundspark, som träffade Kniven i sidan. Kniven kontrade med en sidospark ••••• som träffade Black Death i magen. Denne vek sig dubbel och Kniven följde upp med en rundspark i baken. Kraften från den fick Black Death att falla under ett räcke. Blind av vrede såg Kniven inte räcket utan försökte avsluta striden med en yxa ΩΩΩ. Han träffade rakt på räcket och smärtan gjorde att han skrek rakt ut. Detta vitaliserade Black Death som tog ett rejält tag i Knivens vrist (foten låg fortfarande kvar på räcket) och bet honom i benet så hårt att kläderna fick bitmärken. Kniven skrek återigen och stapplade bort några meter.

Black Death reste sig från marken och intog försvarsställning - rakt ovanför en vattenledning som kommunen dragit förbi stigen som de slogs på. Black Death var för koncentrerad för att märka detta. Kniven böjde sig ner och snärtade till med vattenledningen. Den träffade den svarte perfekt mellan benen. Kniven rusade fram och följde upp med två kraftiga uppercuts. Efter det slängde han ut Black Death på en gräsmatta. Black Death var fortfarande vinglig efter vattenlednings attacken och lyckades inte undvika Knivens svep utan föll i backen. Där klarade han av att rulla runt och komma upp på fötter igen. Med otrolig skicklighet parerade han två rundsparkar från Kniven och svarade med en kraftig snurrspark som Kniven precis lyckades ducka under. När snurrsparken missade blev Black Death yr och stannade upp med ryggen mot Kniven. Kniven passade på tillfället och tog tag i den andres axel med högerhanden. Med pekfingret tryckte han sen på den hemliga punkten där den svartes Ki-kraft var samlad. Black Death föll till marken under svåra plågor. Han var ute.

Kniven stannade upp och betraktade sin fallne fiende. Det var inte över. Det fanns en kvar - den värste av de alla. Med beslutsam min vände han sig mot brofästet där striden början och vrålade:
- Plumpen! Du är min!

På vägen fram till sin fiende plockade han fram sin dolk från gömstället. Det skulle bli mer och färskare blod på den än det han tagit från Baby Black.








Ledare mot ledare

Kniven närmade sig, segerviss men ändå försiktig. Han skrattade rått.
- Nu är det bara du kvar! Nu ska jag ta dig!
Hans motståndares ansikte, dolt bakom både mask och huva, visade ingen reaktion. Piskan ven genom luften men ännu var inte Kniven nära nog för att bli träffad. Plumpen svepte manteln runt sig och betraktade sin motståndare.

Kniven rusade in för att anfalla. Två gånger piskade Plumpen mot honom. Första gången träffades Knivens knivhand och den medeltida dolken föll i marken. Andra gången träffades knivledaren själv och drevs bort från sin fallna dolk.

Ändå gav inte kniven upp. Han anföll igen och träffades igen. Och igen. Men plötsligt fick han tag i piskan strax efter att den hade träffat och lyckades med en snabb rörelse rycka den ur händerna på De Svartas ledare. Plumpen visade ingen reaktion på detta.
- Ha!
Kniven rusade nu på obehindrat. Plumpen gjorde inget motstånd. Det var som om piskan var Plumpens enda sätt att slåss. Ändå var det Plumpen som hade lärt upp De Svarta. Sas det i alla fall. Kanske var det lögn. Kniven tog tag i Plumpen och gav honom ett rejält slag i magen. När Plumpen bara vek sig utan att göra motstånd slog han igen. Sen stannade han upp. Varför gjorde inte Plumpen motstånd? Han kunde inte förstå det. Beslutsamt ryckte han i Plumpens mask. Kanske kunde den mystiske mannens ansikte vara en ledtråd? Plumpen försökte hindra det men Kniven var starkare. Masken for av.


Slutet

Mycket har sagts om kärleken. Kanske är den det ämne som poeter och författare helst av allt tar upp. Antagligen för att det är det ämne som är den stora gemensamma faktorn för oss människor. De flesta strävar efter kärleken. Kniven var inte en sådan man.

En speciell fråga som har diskuterats i samband med kärleken är om den, alltså kärleken, kan uppstå vid första ögonkastet. Vissa säger att den inte kan det men det är min stilla övertygelse om att den faktiskt kan det. Dock bara hos vissa, särskilt romantiska själar. Kniven skulle ha mördat den som hade sagt till honom att han var en sådan.

Plumpen var ingen man. Plumpen var en kvinna. Det långa håret som frigjordes när Kniven drog av henne masken gjorde honom helt paralyserad. Det hade han aldrig väntat sig. När hon sedan med bedjande rådjursögon tittade upp på honom så for kärleken in i hans själv och han glömde allt vad gatuvåld, knivar och svarta hette. Han var kär. Framför honom stod kvinnan i hans drömmar. Hon som alltid hade funnits där, ändå sen han styckade sin första prostituerade vid 11 års ålder. Han öppnade munnen för att säga något men allt han fick fram var:
- Vad vacker du är...

Plumpen, som hade varit en oerhört hård och ond kvinna, hade trott sig själv vara helt okänslig och immun mot kärleken. Hon trodde att hon hade fördrivit köttet och själens krav på kärlek med de långa nätterna av meditation och studier av krigskonsterna. Hon hade dolt sin kvinnlighet under masken för att bli lika bra som någon man. Tre av de farligaste männen i världen hade lytt henne blint, utan att ana hennes hemlighet. Hon hade trott att hon var perfekt, orörbar, immun mot livet. Det var hon inte. När Kniven slutade anfalla henne och bara stirrade på henne såg hon glöden i hans blick och öppnade munnen i mållös förvåning. När han sedan sa sina inledningsord†††† så kände hon kärleken ta över hennes själ. Han var allt hon någonsin hade velat ha. Vilken man!

De tog varandras händer och vandrade iväg, förälskade, över sina lakejers blodiga kroppar. Med ögon endast för varandra gick de till De Svartas bil. Plumpen gav Kniven nycklarna och satte sig själv på passagerarplats. Kniven satte sig fram. Det behövdes inga ord. De skulle åka bort. Bort från denna hemska plats där så mycket blod hade spillts. Bort från våldet och grymheterna. De skulle starta ett nytt liv, få små barn och leva tillsammans resten av livet. Kniven startade bilen och de körde iväg. Varje meter längre bort de kom ifrån bron kändes som en befrielse. Bron, under vilken deras gäng hade mördat varandra. Nu var det över. Idag var den första dagen på resten av deras liv.

Man ska inte köra bil när man är påverkad av droger. När man är förälskad producerar kroppen hormoner av allehanda slag. Några av dessa klassificeras som droger. Man kan alltså bli hög på kärlek. Och den gamla sanningen gäller även då. Man ska inte köra bil när man är påverkad av droger.







Sven Olsson hade kört sin lastbil på samma sträcka i tio år. Han var van och visste vägens alla krökningar. Att en liten väg anslöt sig till den stora genomfartsleden bakom kurvan visste han. Han visste också att det var en stoppskylt på den vägen. Ingen fara alltså. När han kom runt kurvan hade han ingen chans att väja för den lilla bilen som glatt körde ut mitt i vägen. Inne i bilen satt Kniven och Plumpen och tittade varandra djupt i ögonen.

- SE HUR NI KÖR!!!!

Bilen kastades av vägen och in i en bergvägg, varpå den omedelbart exploderade. Sven fortsatte sin färd illa kvickt, rädd för att bli inblandad†††††.

Ett enda däck kom rullande över den lilla vägen. Och nerför sluttningen kom Konan bäraren fallandes, fortfarande med konen i famnen...


Slut




Dan Hörning 1992

Nötter med fötter

† Detta inträffade innan historiens början. Det är faktiskt en helt annan historia, som man brukar säga i Marvel-tidningar. I alla fall så var det en back öl, tio stycken nyutexaminerade underskö¬ter¬skor, en Harley-Davidson och en väldigt stor Igelkott inblan¬dade. Nog om det - tillbaka till historien nu och sluta läsa fotnötter!

†† Detta är inget skämt om mitt namn.

††† Roundhouse kick. Ungefär som en krok i box¬ning fast med benet.

††††¬ Om du studerar texten noga kommer du att märka att hans egentliga inledningsord till henne var "Nu är det bara du kvar! Nu ska jag ta dig!" men på något sätt verkade de inte riktigt lika romantiska.

††††† Kom ihåg att det här var i närheten av Stockholm.


• Wheel kick. Utövaren snurrar runt och gör en spark som är precis motsatsen till en roundhouse kick, en s.k. hook kick. Snurren gör dock att det heter wheel kick istället. Spännande, eller hur?

•• Flying wheel kick. Precis som en wheel kick fast den görs i luften. Sparken kallas vanligt¬vis jumping wheel kick när den görs från stil¬lastå¬ende och flying wheel kick när den görs med an¬sats och man inte landar där man startade.

••• Detta var menat som ett lockropp. Kom, kom, ungefär...

••••¬ Ursäkta det otroligt dåliga skämtet.

••••• Side kick. Foten skjuts ut rakt åt sidan och sparken träffar med hälen eller kanten av foten.

Ω Front kicks. Sparkar rakt framåt som träffar med "The Ball of The Foot" - området strax under tårna på undersidan av fo¬ten. Har man kängor på sig kan man träffa med tårna.

ΩΩ Även om Brucan hade varit dopad hade han aldrig kunnat reagera så snabbt. Svisch!

ΩΩΩ Axe kick. Benet förs rakt upp och släpps ner i huvudet på motståndaren (eller på nyckelbenet). Sparken träffar med hälen.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:19 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12583
Jag har sett filmen nu... eller en snutt av den i alla alla... misstänker att jag inte var den engagerade publik som författaren önskade :oops:

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:20 
Gråstensholms Härskare
Gråstensholms Härskare

Blev medlem: 4 december 2005, 17:09
Inlägg: 16430
Nu som idag, eller som i på festen? :)

_________________
Nataniel

Problem, Läs här först: Besvarade frågor.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:22 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12583
Festen.
Nu som i tidigare, alltså :giggle:

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:23 
Gråstensholms Härskare
Gråstensholms Härskare

Blev medlem: 4 december 2005, 17:09
Inlägg: 16430
Ah, funderade hur du fått tag på den annars.

Jo, jag minns inte särskilt mycket av den, var något slagsmål som tydligen visades extra mycket. Har jag för mig. :ponder2: Och någon Darth Vader aktig sak som var med på ena sidan... :ponder2: Eller är jag helt ute och cyklar?

_________________
Nataniel

Problem, Läs här först: Besvarade frågor.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:29 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12583
Det var något sådant, ja. Mycket slagsmål och roliga namn. Stackars Dan som satt och refererade och försökte få oss intresserade och vi låg bara på sängen och läste Isfolket :lol: Jag satt tappert kvar i flera minuter, sen joinade jag er andra på sängen.

Film på fest får sällan den uppmärksamhet den förtjänar :comf:

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:33 
Gråstensholms Härskare
Gråstensholms Härskare

Blev medlem: 4 december 2005, 17:09
Inlägg: 16430
Till och med dokumentären om Sandemo dubbad till tyska fick mer uppmärksamhet. :rofl2:

_________________
Nataniel

Problem, Läs här först: Besvarade frågor.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:35 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12583
:rofl2:

Vad vi är elaka!

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:37 
Gråstensholms Härskare
Gråstensholms Härskare

Blev medlem: 4 december 2005, 17:09
Inlägg: 16430
Vi kan skylla på bären, då denna rulle kom fram så hade vi redan ätit många. :adhiding:

_________________
Nataniel

Problem, Läs här först: Besvarade frågor.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 5 juni 2006, 17:38 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12583
Blame the berries!!!

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 juni 2006, 02:53 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11272
Ort: Svarta Salarna
Jag har i mitt hjärta funnit storheten att förlåta er :-)

Måste för övrigt få tummen ur och digitalisera Koola Dudar, har överfört den till DVD så steget är ju inte lågnt att göra en avi och sprida den över hela internet

Tillsammans då med systerfilmerna (från samma filmpaket)

100 Döda Män
Ninjas Slåss Aldrig Rent
Gunde Steel
och
Bertarnas Kamp


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 juni 2006, 15:44 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12583
Dan skrev:
Jag har i mitt hjärta funnit storheten att förlåta er :-)


:worship2:

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 juni 2006, 15:45 
Gråstensholms Härskare
Gråstensholms Härskare

Blev medlem: 4 december 2005, 17:09
Inlägg: 16430
Dan skrev:
Jag har i mitt hjärta funnit storheten att förlåta er :-)

Vad snäll du är! :worship2:

_________________
Nataniel

Problem, Läs här först: Besvarade frågor.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 juni 2006, 16:23 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11272
Ort: Svarta Salarna
Det är ju nationaldagen och då måste man ju förlåta alla sina landsmän/kvinnor


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 23 oktober 2006, 06:02 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11272
Ort: Svarta Salarna
Skåda de svarta, koolaste gänget i Kristineberg:

Bild


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 23 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012