Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 15:03

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 179 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1 ... 7, 8, 9, 10, 11, 12  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 mars 2006, 19:20 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
dan skrev:
Ingenting kan vara för evigt och allt som är gott tar alltid slut. Det var år 395 som den gode kejsar Theodosius dog. Det var år 395 som hans söner besteg de båda tronerna, den artonårige Arcadius i öster och den blott tio år gamle Honorius i väster. Det var år 395 som romarriket delades för sista gången. Det var år 395 som de vilda hunnerna gick över gränsen första gången. Det var år 395 som allt bröt samman.


Var han bara 10 år? :shock: Här verkar det förresten vara läge för den där ödesmusiken igen :)

dan skrev:
Arcadius var en fåfäng fjant och Honorius var dum i huvudet. Ingen av dem fick egentligen bestämma något för generalen Stilicho berättade för Honorius vad han skulle göra, medan ett gäng personer i följd gjorde samma jobb i Konstantinopel med Arcadius (ett tag var hans fru den som bestämde i det östra imperiet).

Det kanske var tur att i alla fall Honorius inte fick bestämma... om han var dum i huvudet, menar jag :)

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 mars 2006, 19:23 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
dan skrev:
Vi börjar hans historia från år 408. Theodosius II var son till den misslyckade Arcadius och var måttligt bättre än honom, men han hade en enorm fördel framför kejsarna i väst: Han överlevde.

Bara det är ju en bedrift nog för att gå till historien!

dan skrev:
Den längsta tiden av sitt kejsardöme kontrollerades Theodosius II av sin syster Pulcheria.

Det är många kvinnor med och styr i kulisserna hos de romerska kejsarna, tycker jag.

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 6 mars 2006, 19:27 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
Nu har jag äntligen kommenterat allt! Men det kommer väl mer, hoppas jag :wink:

Dan, jag är verkligen imponerad av dina kunskaper och framförallt gillar jag att du kan berätta så att till och med jag förstår. Jätteintressant läsning! Ledsen att mina kommentarer har varit så kortfattade, men jag har i alla fall sagt något om varje kejsare (utom Valens) :D

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 10:26 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Heike skrev:
Hoppas att Alarik-boken blir utgiven någongång, jag blir sugen på att läsa mer när jag läser prologen.


Om jag får ett ryck så kanske den dyker upp 2010-2011 så där :-) Jag har lite idéer om hur jag ska jobba om den


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 10:27 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Heike skrev:
dan skrev:
Ingenting kan vara för evigt och allt som är gott tar alltid slut. Det var år 395 som den gode kejsar Theodosius dog. Det var år 395 som hans söner besteg de båda tronerna, den artonårige Arcadius i öster och den blott tio år gamle Honorius i väster. Det var år 395 som romarriket delades för sista gången. Det var år 395 som de vilda hunnerna gick över gränsen första gången. Det var år 395 som allt bröt samman.


Var han bara 10 år? :shock: Här verkar det förresten vara läge för den där ödesmusiken igen :)


Lätt! Det finns material för en hel roman som täcker de första 15 åren efter Theodosius död... en roman om Alarik! :-)


dan skrev:
Arcadius var en fåfäng fjant och Honorius var dum i huvudet. Ingen av dem fick egentligen bestämma något för generalen Stilicho berättade för Honorius vad han skulle göra, medan ett gäng personer i följd gjorde samma jobb i Konstantinopel med Arcadius (ett tag var hans fru den som bestämde i det östra imperiet).

Det kanske var tur att i alla fall Honorius inte fick bestämma... om han var dum i huvudet, menar jag :)[/quote][/quote]

Lätt, man vill inte ha Honorius som chef... se vad som hände Stilicho... eller berättade jag inte det? :-)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 10:29 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Heike skrev:
dan skrev:
Vi börjar hans historia från år 408. Theodosius II var son till den misslyckade Arcadius och var måttligt bättre än honom, men han hade en enorm fördel framför kejsarna i väst: Han överlevde.

Bara det är ju en bedrift nog för att gå till historien!

dan skrev:
Den längsta tiden av sitt kejsardöme kontrollerades Theodosius II av sin syster Pulcheria.

Det är många kvinnor med och styr i kulisserna hos de romerska kejsarna, tycker jag.

[/quote]

Ja och nej, det finns några romerska kvinnor som har påverkat historien rätt mycket, men det är nästan oundvikligt när ett rike är så mäktigt i nästan tusen år ... däremot behandlade romarna sina kvinnor rätt illa och jag tycker det finns många exempel på kulturer där kvinnorna har haft mycket mer att säga till om (egypten, vikingaskandinavien, t.ex.) - t.ex. så hade romarna aldrig tanken på en kvinnlig kejsare, oavsett vad som hände


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 10:30 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Heike skrev:
Nu har jag äntligen kommenterat allt! Men det kommer väl mer, hoppas jag :wink:

Dan, jag är verkligen imponerad av dina kunskaper och framförallt gillar jag att du kan berätta så att till och med jag förstår. Jätteintressant läsning! Ledsen att mina kommentarer har varit så kortfattade, men jag har i alla fall sagt något om varje kejsare (utom Valens) :D


Jättetack för att du orkade läsa! Jag brukar berätta det här som godnattsagor för Sissela för att hålla kunskaperna igång. Jag minns rätt lite om 400-talet men snart kör vi!! Idag troligtvis :-)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 17:35 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Slutet på det västromerska imperiet/400-talet
-------------------------------------------------------------
Vi har här en intressant härva där imperiet gradvis faller ihop och dör.

År 375 börjar hunnerna knuffa in olika barbarstammar i romarriket
År 406 går vandaler, alaner och kreti och pleti över Rhen på nyårsafton när den stora floden har frusit. Romarna lyckas aldrig ta tillbaka Gallien på allvar.
År 410 plundrar Alarik och goterna rom. Strax därefter dör Alarik och hans svåger Attaulf tar över. Attaulf gifter sig med kejsar Honorius syster och Visigoterna får ett hem av kejsaren i det som idag är sydvästra Frankrike. Efter det är Visigoterna romarnas kompisar för det mesta.
År 410 lämnar de sista romerska trupperna Brittanien. De har kallats av sin befälhavare Konstantin, som nu är kejsare parallellt med Honorius. De kommer aldrig tillbaka. Senare skriver britterna ett brev till Honorius och ber om hjälp ("Saxarna kommer! Vad ska vi göra? Skicka LEGIONERNA din sölkorv!!!"). Honorius svarar artigt att "tyvärr har vi inte tid att hjälpa er, ni får klara er själv. Lycka till!"

Brittanien faller i glömska totalt. Det finns knappt några skrifter från den här tiden, de glömmer kristendomen och allt förändras. Det är från den här tiden som legenden om Kung Arthur kommer - romarättlingen som vann slaget vid Mount Baton (ingen vet var det ligger eller om det har hänt) och räddade delar av Brittanien till Romanobritterna, som den befolkning romarna lämnade kvar kom att kallas. Inte förrän på 600-talet börjar man ha någon som helst aning om vad som pågick i Britannien. Städerna övergavs, villorna brändes... det sägs att saxarna på 700-talet inte hade någon aning om vem som hade byggt alla konstiga vägar som gick kors och tvärs i landet. Imperiet var helt bortglömt bland allmogen.

Vandalerna anföll Spanien (det fanns inga romerska trupper kvar där, romerska adelsmän beväpnade sina slavar och försökte försvara sig, det gick inte så bra) och romarna skickade Visigoterna efter dem, varpå vandalerna flydde till Afrika där de tog Kartago (!) och grundade ett vandalrike. Kungen av vandalerna skickade en flotta som plundrade Rom (igen!) år 439 har jag för mig och sedan år 451 igen... två gånger var det i varje fall.

Alla barbarer var jätterädda för hunnerna, som var ruskigare än alla andra, riktiga überbarbarer var de .. och de var inte framme vid romarrikets gränser än. Romarna insåg att hunnerna gick att använda och hyrde vid flera tillfällen in dem för att slå ner andra barbarer. För att hålla hunnerna glada bytte romare och hunner ädlingsbarn med varandra, varpå en romare vid namn Flavius Aetius växte upp bland hunnerna. Där lärde han känna en ung och ambitiös hunnerhövding vid namn Attila. Attila och Aetius skildras fantastisk bra i TV-filmen Attila från 2003 - se den om ni kan. Briljant!

Hunnerna enades 432 under kung Ruga, men han dog strax därefter. Attila och Bleda tog över, hans brorsöner. De invaderade Persien och hade allmän kul men anföll sedan det östromerska imperiet.

Aetius hade nytta av sin vänskap med hunnerna och använde dem ofta för att kväsa en massa andra barbarer. Tyvärr växte sig hunnerna bara mäktigare och mäktigare och svalde andra barbarstammar - gjorde om dem till hunner i princip. När Attila mördade sin bror Bleda och tog över makten var det slut med vänskapen mellan Rom och hunnerna. Attila anföll östrom men Theodosius IIs murar i Konstantinopel gjorde att hunnerna studsade mot väst.

Det blev inte bättre av att en kejserlig prinsessa som var less på att vara instängd i elfenbenstorn skrev ett brev till Attila där hon bad honom gifta sig med henne och komma och befria romarriket, något som Attila gärna gjorde.

Attila lyckades med konststycket att nå Roms murar, trots hans gamla kompis Aetius ansträningar. Aetius var nu general och hade lyckats ta makten över kejsar Valentinian III.

Något väldigt märkligt hände - påven kom ut ur Rom och pratade med Attila, varpå hunnerna packade ihop sina grejor och red hem. Ingen vet vad han sa till dem, men historiker har spekulerat i att Attilla hade någon form av problem (uppror, proviantbrist etc)

Allt kom till sin spets vid slaget på de katalunska fälten år 451 i Frankrike där Attila tillsammans med ostrogoter och diverse annat pack mötte Visigoterna och romarna i slutstriden. Attila och Aetius klarade sig men de flesta som var vid fälten dog och det sägs att de fortfarande spökar där. Visigoternas kung dog. Slaget var oavgjort i de värsta bemärkelserna av det ordet.

Attila vände hem till sitt vinterläger och firade bröllop med sin tolfte hustru. På morgonen efter var han död. Man vet inte varför. Jag vill gärna tro att han knullade ihjäl sig ... chansen var att han blev förgiftad också.

Hunnerna, den mäktigaste armé som hade skådats på länge, bara försvann när Attila dog. Ingen kunde hålla ihop dem och de skingrades för vinden... de upphörde vara ett folk och försvinner ur historien som en stor rökpuff

Kvar fanns romarna och en massa barbarer, varav de flesta var jättesura på romarna.

Valentinian III, kejsaren i Rom, ansåg att ett bra beslut i det läget var att mörda Aetius.... Kanske hade han blivit för mäktig? I vilket fall var Aetius den siste som kunde rädda romarriket och i och med hans död börjar ett 25-årigt fall ner i glömska.

Ingen kejsare efter Valentinian III hade någon egentlig makt och de var alla beroende av germaner som i princip styrde och ställde som de ville. Spanien var förlorat, Afrika var förlorat, Brittanien var borta... och östrom försåg sig med balkan. Kvar fanns bara Italien och kejsaren var nu kejsare av just Italien.

År 476 bestämde sig generalen Odokaer att ge den siste kejsaren Romolus Augustus (en underbart högtravande namn - den förste kungen och den förste kejsaren) respass.

Romolus Augustus: "Vad ska jag befalla som kejsare? Snälla Odokaer, säg vad jag ska göra?"
Odokaer: "Öh... jag tror inte vi behöver dig längre. Jag har alltid velat vara kung. Nu blir jag kung av Italien. Fan vad schysst!"
Romolus Augustus: "Men jag då?"
Odokaer: "Åk hem till din villa och visa inte din nuna här igen."
Romolus Augustus: "Ok, ers majestät."

Odokaer skrev sedan ett brev till kejsaren i Konstantinopel som löd "vi behöver ingen kejsare här i väster längre. Jag är nu kung av Italien. Ha en bra dag."

Och så upphörde romarriket, 1200 år efter att det hade grundats av Romolus.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 17:40 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Epilog: Justinian, den absolut siste kejsaren av Rom
-------------------------------------------
Ostrogoterna, nu fria från hunnerna som hade försvunnit, kom tillbaka på allvar och tog Italien från Odokaer. I Konstantinopel på 500-talet fanns det en kejsare som hette Justinian. Han bestämde sig för att ena romarriket igen. Hans legioner anföll Kartago, förintade vandalerna och gjorde Afrika till en provins igen. Han anföll italien och befriade Rom typ tio gånger (Ostrogoterna tog tillbaka det igen). Han var i Spanien och etablerade en koloni där. Tittade man på en karta verkade det som att Justinian hade lyckats. Senaten i Rom fanns kvar och utsåg Justinian till kejsare av hela romarriket men kriget i Italien blev sanslöst långdraget och en konsekvens av det blev att Rom förstördes och senaten förintades.

Till sist blev Justinian anfallen av perserna i öster och tvungen att dra tillbaka sina legioner från Italien. Besättningarna i Spanien och Afrika klarade sig ett tag - fram till att araberna kom och tog dem, men drömmen om ett enat romarrike dog med kejsar Justinian.

År 800 kröntes Karl den store till kejsare av Rom av påven. Det rike han kontrollerade, större och mäktigare än alla andra riken förutom arabernas och Konstantinopels, var en patetisk skugga av det gamla romarriket (fast han hade Germanien också, plus Spanien, Frankrike och norra Italien men inte mycket mer)

Karl den stores arvtagare kallade sig länge för romerska kejsare (även när vikingarna plundrade Paris och lade deras rike i ruiner under 900-talet)... speciellt den som härskade i Tyskland envisade sig med att kalla sitt rike för Det Heliga Romerska Imperiet... men det var varken heligt, romerskt eller ett imperium


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 21:51 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
dan skrev:
År 410 lämnar de sista romerska trupperna Brittanien. De har kallats av sin befälhavare Konstantin, som nu är kejsare parallellt med Honorius. De kommer aldrig tillbaka. Senare skriver britterna ett brev till Honorius och ber om hjälp ("Saxarna kommer! Vad ska vi göra? Skicka LEGIONERNA din sölkorv!!!"). Honorius svarar artigt att "tyvärr har vi inte tid att hjälpa er, ni får klara er själv. Lycka till!"

Honorius: "Orka bry sig!" :lol:

dan skrev:
Det är från den här tiden som legenden om Kung Arthur kommer - romarättlingen som vann slaget vid Mount Baton (ingen vet var det ligger eller om det har hänt) och räddade delar av Brittanien till Romanobritterna, som den befolkning romarna lämnade kvar kom att kallas.

Mount Baton... var känner jag igen det från? Just det, brittiska Lady Mountbatten var ju Sveriges drottning på 1920-talet! Är det samma namn, tro?

dan skrev:
För att hålla hunnerna glada bytte romare och hunner ädlingsbarn med varandra, varpå en romare vid namn Flavius Aetius växte upp bland hunnerna.

Vad är ädlingbarn? Har aldrig hört det ordet.

dan skrev:
Något väldigt märkligt hände - påven kom ut ur Rom och pratade med Attila, varpå hunnerna packade ihop sina grejor och red hem. Ingen vet vad han sa till dem, men historiker har spekulerat i att Attilla hade någon form av problem (uppror, proviantbrist etc)

Vad spännande!

dan skrev:
Attila vände hem till sitt vinterläger och firade bröllop med sin tolfte hustru. På morgonen efter var han död. Man vet inte varför. Jag vill gärna tro att han knullade ihjäl sig ... chansen var att han blev förgiftad också.

Chansen? Jag skulle säga risken :) Men jag tycker att knullteorin låter roligare!

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 21:53 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
dan skrev:
Han anföll italien och befriade Rom typ tio gånger (Ostrogoterna tog tillbaka det igen).

Vilket sisyfosarbete!

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 22:32 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Heike skrev:

dan skrev:
Det är från den här tiden som legenden om Kung Arthur kommer - romarättlingen som vann slaget vid Mount Baton (ingen vet var det ligger eller om det har hänt) och räddade delar av Brittanien till Romanobritterna, som den befolkning romarna lämnade kvar kom att kallas.

Mount Baton... var känner jag igen det från? Just det, brittiska Lady Mountbatten var ju Sveriges drottning på 1920-talet! Är det samma namn, tro?
.


Jag tror det, säkert någon ätt som har tagit det namnet efter slaget

heike skrev:
För att hålla hunnerna glada bytte romare och hunner ädlingsbarn med varandra, varpå en romare vid namn Flavius Aetius växte upp bland hunnerna
Vad är ädlingbarn? Har aldrig hört det ordet.
.


Barn till viktiga och rika personer, som romerska kejsare, generaler och hunnerhövdingar


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 23:28 
Korrläsare
Korrläsare

Blev medlem: 3 februari 2006, 01:32
Inlägg: 2152
Ort: Borås
Heike skrev:
dan skrev:
Han anföll italien och befriade Rom typ tio gånger (Ostrogoterna tog tillbaka det igen).

Vilket sisyfosarbete!


Från Murphys rules of combat: "When you have secured an area, make sure the enemy knows it as well." =^_^=

/Ulfgeir

_________________
I have not lost my mind, it's backed up somewhere on disc...


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 7 mars 2006, 23:36 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Ulfgeir skrev:
Från Murphys rules of combat: "When you have secured an area, make sure the enemy knows it as well." =^_^=

/Ulfgeir


Otroligt bra regel :-)

Vad finns det mer för Murphys rules of combat?


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 8 mars 2006, 00:06 
Korrläsare
Korrläsare

Blev medlem: 3 februari 2006, 01:32
Inlägg: 2152
Ort: Borås
Ska se om jag hittar dem.

här...

Verkar vara den mest kompletta jag hittar nu. HAr för mig jag sett längre versioner dock...

/Ulfgeir

_________________
I have not lost my mind, it's backed up somewhere on disc...


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 179 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1 ... 7, 8, 9, 10, 11, 12  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012