Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 18:07

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 1 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 18 februari 2006, 17:34 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Ursprungligen hette den Rothsteinska villan men eftersom det namnet var baserad på en verklig klasskamrat jag hade så upptäckte han det på nätet och bad mig ändra namnet, så det har jag gjort. Fast jag vet inte vad den ska heta nu.

Det här är en skräckroman som utspelar sig kring millenieskiftet. Den har gått som följetong i tidningen Zeus i fem delar, men det var bara början av boken.

Det finns en jättebra idé någonstans i sörjan som är "Villan", det är den enda gång (förutom Vedergällning) jag har skrivit direkt om mig själv och om mina egna upplevelser.

Det blir nog aldrig något av villan, men den som vill läsa allt som är skrivet (9 kapitel) får gärna PM:a mig.

Förmodligne är det en bättre idé att komma på en ny modern skräckroman (en möjlig genre jag skulle vilja skriva i om jag skulle bredda mig) än att försöka slutföra Villan.

Ett smakprov:
-----------------------------
Grottan låg vid Medborgarplatsen på söder. Man gick upp vid samma uppgång som till Laserdome, förbi sagda plats och till vänster och vid nästa korsning låg det. Det var en rejäl ståldörr och bakom den en trappa ner till just en grotta. Sen mer än fem år, så länge Niclas hade kunnat gå ut utan falskleg, hade grottan legat där och spelat alternativ musik. Fem år tidigare hade det varit mest synth men nu var det mest goth och svartrock. Det gjorde inte Niclas något. Syntharvet fanns kvar, de hade inte bannlyst Depeche Mode än. Gotharna och svartrockarna klädde sig ungefär som synthare, lite längre hår, lite blekare hy, fler underliga symboler, annars var det ingen skillnad. Många av de smala, livströtta svarthåriga gothflickorna var väldigt attraktiva.
Grottan hade inte kommit igång riktigt när Niclas och Anna kom dit. De betalade inträde, lämnade in kläderna i garderoben och tog var sin cider. Niclas nickade igenkännande till flera i lokalen. Han var där rätt ofta, var generös med drinkar och de flesta visste vem han var. Här hade han många bekanta men inga vänner.
Diskjockeyn spelade Marilyn Manson. Några svartklädda tjejer dansade på det lilla, trånga dansgolvet. De dansade inte efter någon mall, utan bara som det föll dem in. Marilyn Manson skrek ut sitt hat mot etablissemanget och fördomarna i samhället medan tjejerna bara älskade hans musik.
I am not in love, but I am gonna fuck you till something better comes along.
Anna såg förfärat på honom. Han log. Hon tog en klunk päroncider. ”Tycker du det här är bra?”
Han tänkte efter. ”Nej, inte särskilt. Det är OK. Det går att lyssna på.”
Hon rynkade pannan. ”Vad hände med 80-tals retron? Jag tycker bättre om när de spelar Madonna och Freestyle på såna här ställen.”
Han tog sig för pannan. Hon var hopplös. ”Det är inte på Grottan! Det är Velodrome eller något av de andra ställena. Här skulle de aldrig, aldrig spela Freestyle.”
Hon såg roat på honom. Han blev verkligen sårad av hennes okunnighet. Hon tog en klunk cider till och började nynna: ”Vill ha dig i mörkret hos mig, tiden den stannar…”
Han skrattade och drack djupt ur flaskan.
De hade trevligt på grottan, där de satt och talade om just ingenting till ljudet av automatiserad musik, blippande synthar och ångestspridande elgitarrer. Cider efter cider slank ner. Några enstaka satte sig vid deras lilla bord och försökte tala med dem. Några var bekanta till Niclas, andra var killar som ville kolla om Anna var upptagen. Oavsett vilka de var så lämnade de dem snart i fred och de hade roligt tillsammans. Strax efter midnatt kände Niclas att han var ordentligt berusad. Då ville han dansa. Anna, däremot, ville helst gå hem och de kom överens om att skiljas.
”Tack för en jättetrevlig kväll”, sade Niclas. ”Tack för att du tar hand om mig.”
Hon tog honom i kinden som om hon vore en gammal faster och han en liten pojkspoling. ”Det är det jag är till för, brorsan.”
Han log. Så var hon borta.
Från diskjockeybåset hördes Soft Cell. Tainted Love!
Rad ur Tainted Love.
Niclas sprang upp på dansgolvet och började skaka loss. Från alla håll av lokalen, från alla gömslen, kom synthare och depprockare i en förenad massa och dansgolvet fylldes till bristningsgränsen. Det var trångt, men till skillnad från andra uteställen i Stockholm mot slutet av nittiotalet, betydde det inte att det automatiskt blev fientlig stämning för det. Här delade alla samma intresse för alternativ musik och det var tillräckligt för att skapa en gemenskap. Det var bland annat för den gemenskapen som Niclas gillade att gå till grottan.
Framför honom dansade en söt, kort tjej med långt, stripigt svart hår, svart ögonskugga och blek hy. Hon var inte helt olik sångaren i Marilyn Manson. Hon var klädd i en lång, åtsittande svart klänning, hade svarta Doc Martens kängor och långa, svarta handskar. Hon var vacker. Han såg henne i ögonen.
”Once I ran to you”, sjöng han med inlevelse, riktat till henne. ”But now I run from you.”
Hon spände blicken allvarligt i honom och sjöng hon med. ”This tainted love you are giving,”
Han försökte att inte le vänligt, utan såg i stället dödsallvarlig ut, som om han verkligen förklarade för henne varför han tänkte göra slut med henne. ”I give you all a boy could give you.”
”Jag vill ha mer”, mimade hon plötsligt.
Han tappade inte fattningen. ”Take my tears and that’s not nearly all.”
De dansade vidare. Låtens titel repeterades två gånger och hon sträckte ut handen mot honom. För ett ögonblick beundrade han den svarta sidenhandsken men så stötte han undan handen. ”Don’t touch me please, I cannot stand the way you tease.”
Hon spelade sårad. Han lade sina händer på sina kinder för att visa sin olycka. ”I love you, though you hurt me so, but now I’m gonna pack my things and go.”
Tainted love. Tainted love.
Oren kärlek.
Låten ebbade ut.
Han såg på henne under lugg. Det här var ett kritiskt skede. Om någon av dem ogillade nästa låt skulle kanske deras kontakt brytas. Han var inte den som gick fram och satte sig hos någon han nyss hade dansat med. Det var han för blyg för. Men om de bägge stannade kvar på dansgolvet och gillade nästa låt, då kunde han be henne sätta sig hos honom och bjuda henne på en cider. Han väntade med spänning medan han försökte se avslappnad ut.
De första tonerna på nästa låt kom. Depeche Mode! Han sken upp. Det gjorde hon också.
”Master and servant”, sade någon bakom honom.
Det visste han alltför väl. Det här var nästan för bra. Två av de bästa ragglåtarna på synthställen kom direkt efter varandra. Det måste finnas någon djupare mening med det. Han hoppades på det.
Plötsligt tog hon fram ett par handklovar från ingenstans. De var silverfärgade, rejäla saker av den typ man kunde köpa för en hundring i vilken porraffär som helst. Hon log frågande och höll fram dem mot honom. Det här var en tjej i hans stil!
There’s a new game. We like to play, you see. A game with added reality.
”You treat me like a dog”, sjöng Niclas och knäböjde framför henne medan hon satte på honom handklovarna. ”Get me down on my knees.”
”We call it”, sjöng den svartklädda flickan, ”master and servant. We call it master and servant.”
De andra på dansgolvet skrattade med dem och önskade att de var de som vågade vara så extrema. Resten av låten dansade Niclas knästående framför hennes smäckra gestalt och hon visade honom vem det var som bestämde.
Domination’s the name of the game. In bed or in life, they are both just the same.
När Depeche hade ebbat ut befriade hon honom från handbojorna och de dansade tätt samman till två gothlåtar som Niclas inte kände igen. Det spelade ingen större roll. Alkoholen, stämningen och attraktionen gjorde att han var i sjunde himmelen. Hon blev bara vackrare för varje minut som gick. Han stirrade som förhäxat på de långa, svarta handskarna. Varför hade inte alla tjejer sådana?
Han bjöd henne på en cider och de satte sig ner. Han drog ut stolen för henne och hon nickade tacksamt mot honom. I en sekund funderade han på att kyssa hennes hand innan han satte sig, men han var inte säker på om det var att överdriva eller inte, så han gjorde ingenting.
”Hej”, sade tjejen.
”Hej”, sade Niclas och försökte klarna hjärnan från alkoholens verkningar.
”Jag heter Angelica”, sade hon och höll fram handen.
I en halv sekund såg han förvånat på henne, sedan kysste han galant handsken. Hon fnittrade, tydligen inte helt nykter hon heller. ”Niclas. Niclas (CENSUR).”
Hon betraktade honom och smakade lite på sin cider. ”Flashigt efternamn. Har jag träffat en äkta adelsman?”
Oavsett hur berusad han var kunde han sin ätts historia och hon fick en fem minuters föreläsning om hur den holländska ätten (CENSUR) hade kommit till Sverige i slutet av 1600-talet som diplomatiska sändebud men fattat tycke för landet och stannat. Släkten (CENSUR) hade länge sysslat med handel efter det, riktat främst mot Holland och Antwerpen. Flickan lyssnade uppmärksamt ett tag.
Imperiets Djävulen och Jag mynnade ut från högtalarna. Deras cider var slut. Det ryckte i Niclas ben. ”Ska vi dansa?”
Hon skakade på huvudet. ”Nej, jag skulle vilja ha lite luft.”
Han såg upp mot trappan. ”Vi kan gå ut en stund.”
Hon såg olyckligt på honom. Han fick en känsla av att hon bara ville vara melodramatisk för att vara det, för att göra deras historia kort och tragisk. ”Nej, jag vill nog gå hem.”
”Så synd”, sade han besviket, trots att han försökte få det att låta världsvant. ”Jag kanske…”
Han tystnade. Varför var han blyg? Han tjänade ingenting på att vara blyg. Han förbannade sig själv. Hade han inte kommit över det där med att vara blyg. Det fanns ingen anledning. Om hon tyckte han var fräck för att han frågade efter hennes telefonnummer, vad spelade det då för roll? I så fall var hon ju inte intresserad i vilket fall och då hade han inte förlorat något. Men om hon var intresserad och han inte frågade – då hade han förlorat. Han hade allt att vinna på att fråga men gjorde det ändå inte. Ibland förstod han inte sig själv.
”Om du vill kan vi gå hem till dig”, sade hon plötsligt tyst och såg generad ut.
Han kom av sig. Vad hade hon sagt? ”Till mig?”
Hon log och försökte se självsäker ut. ”Har du champagne hemma?”
Han kände hur huvudet snurrade av all alkohol och hade svårt att koncentrera sig. ”Champagne?”
”Ja”, sade hon mjukt.
Han tänkte efter. ”Ja, det har jag.”
Hon betraktade honom med outgrundlig min. Det irriterade honom att hon inte såg vare sig hoppfull eller glad ut. ”Bjuder du på ett glas om jag följer med? Var bor du?”
”Kungsholmen”, svarade han mekaniskt. ”Västerbroplan, typ. Jag bjuder på ett glas.”
De följdes åt till garderoben och hämtade ut sina kläder. Angelica hade en lång, svart kappa.
Hon stannade till i trappan framför honom, vände sig om och lade ena handen på hans kind. Han såg förväntansfullt upp på henne. Hon log varmt. ”Jag knullar inte första kvällen. Jag kysser inte ens.”
”Inte jag heller”, slank det ur honom.
Vilken idiotisk sak att säga, tänkte han, arg på sig själv. Inte jag heller? Vad menade han med det?
Hon gick ut på gatan och stannade en taxi på Folkungagatan. Innan hon satte sig i framsätet tittade hon storögt på honom. ”Det är OK, väl?”
Han förstod inte vad hon menade. ”Vad?”
”Taxin”, sade hon förklarande. ”Är det OK?”
Visst var det OK. En taxi från Medborgarplatsen till Västerbroplan kostade inga pengar. Han nickade och satte sig i baksätet. Taxichauffören var utlänning och uttalade Gjörwellsgatan på ett sätt Niclas aldrig hade hört men han verkade kunna sin stadsgeografi och åkte rakt mot målet. Tanken att be chauffören bokstavera namnet på gatan for genom hans hjärna men han avfärdade den genast med ett elakt fylleflin.
Medan de satt i bilen betraktade han den mystiska Angelica. Han visste inte ens hur gammal hon var. Tjugo, max, tänkte han där han satt. Hon var inte äldre än tjugo. En del av hans hjärna halkade in på ett spår den inte skulle kunna lämna under resten av kvällen. Den tänkte på Angelica utan kläder, Angelica på alla fyra i hans stora säng, Angelica med de svarta läpparna runt hans ollon. Han skakade på huvudet för att bli av med de primala tankarna men de fanns kvar och malde vidare. Hennes djupa urringning gjorde inte saken bättre. Den var fullt synlig från där han satt, om han bara sträckte på sig lite grann och stödde sig med händerna mot sätet.
Hon vände sig om och betraktade honom. Han satte sig genast ner igen. Hon log varmt. ”Jag älskar killar med läppstift.”
Chauffören stirrade generat på Västerbron framför honom.
De kom fram. När de klev ur bilen såg hon imponerat på den gula villan. ”Är den din?”
”Ja”, svarade han kort.
Hon såg på honom och han gillade inte glöden som hade dykt upp i hennes ögon. ”Bor du här ensam?”
Han nickade och gjorde en gest mot dörren. Hon öppnade grinden och gick uppför trädgårdsgången mot stora ingången.
Niclas svepte med blicken över villan. Inga spår på några inbrottsförsök, registrerade han automatiskt.
De klev in och slog av larmet. Hon slängde av sig kappan och satte sig genast till rätta i en skinnfåtölj i soffgruppen i vardagsrummet. Han hämtade champagnen.
När han kom tillbaka hade hon lagt upp några kort på glasbordet som hörde till soffgruppen. De var större än vanliga kort och hade intressantare bilder. Ett av dem föreställde en man som hängde från ett träd. Repet satt inte runt hans nacke utan runt hans ankel i stället. Tarotkort. Han satte sig i soffan bredvid fåtöljen hon satt i och suckade inombords. Det var alldeles för vanligt att goth- och synthtjejer gillade New Age-flum, som tarotkort och kristaller och sånt trams. Han ville inte ta någon diskussion om det, så han bestämde sig för att spela med.
”Vad ser du i korten?”
Hon såg upp mot honom, såg på champagneflaskan, mumlade något obegripligt och stirrade skräckslaget på honom men ändå inte på honom. Så rann en enda droppe saliv ur hennes mun och hennes huvud föll handlöst framåt. Hon slog i kanten på soffbordet, men när det hände var hon redan död.


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 1 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 4 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012