Sagan om Isfolket

Frågetråd för Från toppen och uppåt, bok 17 i Legenden om Ljusets Rike!

Vi vill ha dina åsikter på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

*FRIVILLIG FRÅGA!
Hur sammanfattar AI Sagan om Isfolket för dig, vilka fel blir det och vad får den rätt?

Vi spelar in den 31 Mars så svara innan dess!

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/

Ställ gärna frågor till AI och be den förklara detaljer i Isfolketsagan och ta med de roligaste svaren du får i den här tråden i ditt vanliga inlägg

Eftersom detta precis missade Livshunger:
Addendum, eftersom mitt svar inte redan var tillräckligt långt.

Är det bara jag som tycker att främlingarnas retconas konstant? Visserligen var de någon form av rymdvarelser redan i Häxmästaren, men låg de inte i strid med någon annan knasig utomjordisk ras som hette "tyrannerna" och inte tvingade till jorden pga miljöförstöring och astronomiska hot mot deras hemplanet? ¨

Aha, plockade upp min bok och i In i det okända (Häxmästaren 15) säger en av Främlingarna "Liksom ni hade riddarordern, har vi också vårt att kämpa mot", då säger Dolg "vilka då?" och Bergväktaren svarar "Tyrannerna. men nog om det, du träffar nog aldrig dem." Allt på sidan 173 i min utgåva. Observera "HAR något att kämpa mot" och sedan nämns de aldrig igen.

Tror vi det är Margit som helt enklet glömt eller övergett den idéen eller är det främlingarna som är lömska?

Om jag minns rätt är nästa bok sämst i hela serien. Spoilers?

Förresten, Kata beskrivs som oerhört tung på sina 70 kilo och för ett barn så är hon såklart väldigt stor, men kom igen Marco. Beroende på längd och kroppsfettprocent så kan en kvinna på mäktiga 70 kilo absolut vara helt normalviktig och sitta i någons knä utan problem. Marco har blivit en försoffad gnällspik i sitt stora palats och med sitt fina medlemskap i partiet.

All makt åt främlingarna, våra befriare! Nej, skojar såklart bara, det verkar ju inte ens finnas en diffus fiende att slås mot här. Miranda, inget hindrar dig att ta med bebis Haram (alltså detta namn...) på möten inför uppvigling mot Främlingarna. Gondagil kan få hålla vakt i bästa Ljusets Rike stil medan hans värna dam håller brandtal. Kan vi normalisera att ha med sina barn till olika samanhang, då varken Miranda eller någon annan bör bli sedd som mindre människa då de blivit mor.

Får jag säga att jag är trött på madragerna? Det är iaf sant. Ett enda uttalande till om felpassande kläder och bedårande koögon och jag skriker högt. Hur kan de ens vara så tekniskt begåvade och verka så blåsta samtidigt? Nej, jag begriper detta verkligen inte.

Just det, om jag minns Trollrunor rätt så finns en karaktär där med precis den bakgrunden som Tengelina beskriver som är, eller åtminstonde försöker vara god. Wink wink nudge nudge.

På återseende och med all kärlek från Shamas Trädgårdar,
Sinsiew

Okej, Här blir ni visst spammade av mig. Kom igen Isfolkingar!

Ska snart komma till boken, men har en kommentar till förra podden. Ni vet att jag tycker om er och här troget följt podden, så ta detta som en öm kommentar.

Men. Från att ha skakat lite på huvudet på hur ni misstolkat Berengaria kom ni till Elena runt 30 minuters sträcket. Hon är absolut inte är den mest spännande eller den mest sympatiska karaktärer. Dock varför denna vrede mot henne när ni kommer in på "Ändamålen helgar medlen" diskussionen? Så hon ska "hålla käft" "Är problemet liksom 99% av mänskligheten eftersom hon vill leva sin husmorsdröm där hon inte tar ansvar" ... Exakt vad är problemet här?
Att hon är skeptisk mot främlingarna (som tv-övervakar folk och drogar folk att hålla med i deras politisk-religiösa övertygelser) eller att hon vill bli hemmafru? Föraktet bokstavligen dryper fram tills 32.10 från er som oftast brukar kritisera med glimten i ögat. Har hon inte rätten att välja sin väg även om det inte är den ni, eller framför allt Anna valt eller skattar högt? Eftersom min egen dröm är att sluta leda projekt och bli just hemmafru utan att det gör mig mindre intelligent än de som vill satsa på karriär, väckte ovan nämnda kommentarer känslor. Min preferens tar inte bort någon annan kvinnas möjlighet att välja sin väg och det borde vara tvärtom.

Det finns många skäl att kritisera och störa sig på Elena (Sexuellt ofredande exempelvis eller hennes elaka tankar om sin kusin), men vad är det med de söta gardinerna som är så provocerande. Hade varit väldigt tacksam för ett svar. Tycker som sagt fortfarande om er

Till böckerna,

Berengaria är ju ingen Karen som gnäller, hon blir ju konstant sedd som inget annat än ett vackert skal. Vem är hennes bästa vän egentligen? Elena missunnar henne, Jaskari åtrår henne, Mischa gjorde detsamma. Nattöga har till synes sagt upp kontakten, Armas bokstavligen föraktade henne som en dum bimbo. Hon skojar lite med Indra, men har inte känslan att de är bästisar. Tidigare umgicks hon med Siska och Sassa, men pratar de ens i boken? Får bilden av att hon har tusen bekanta men ingen riktig vän.


Den här boken är verkligen tråkig.

Faron den drummeln har inte tagit mitt eminenta råd att bjuda Berengaria på kaffe, utan sitter fortfarande och deppar bakom sin skärm. Och de har tydligen Mad Max inne i ljusets rike!

Altea är till en början så tråkig att det är mer spännande att titta på när gräset växer. Begränsningen i form av hjärtfel är dock intressant och åtminstonde får hon försvara sig själv litegranna. Nellie är rörande och fin och klart modig i sin (fullt begripliga) skräck. Varför kan de tre (mamman också) inte få drycken direkt så slipper de allt drama i gondolen och beklaganden? Jack är bottennivå av skurk och jag begriper inte hur han kan få sådan makt.

Det där med tusenårsskiftet och datasystem, du vet. Sinsiew fnissar. 2012? Fnissar ännu mer. Men att bekämpa korruption, det är bara bra! Dock varför är lösningen på det magiska vattenpistoler? Pew pew?

Vänta, jaktpiloter får inte ovett? Hurra! En vänlig kapten, jag klappar händer. Är fördomarnas tid förbi?

Har Goran blivit Göran på sidan 151? Av de fyra så är Bogote nog min favorit. Han känns lugn och sansad. Annars, blir lättad ner hela soppan tar slut. Den här boken är verkligen bara tråkig. Hoppas nästa är bättre, men vad ska de slåss mot nu?
Och Jori och Sassa gifter sig. Vem kallar sin kärasta för lilla barn, gahh nej.

Favoritögonblick
Indra, Marco och Ram hälsar på den vänlige kaptenen.

Favoritkaraktär
Indra eller Nellie.

Jori och Sassa går in i första bästa kyrka och gifter sig trots att de lyckas med att ha Ännu mindre kemi än Sol och Kiro. Därmed förenar de Häxmästarfamiljen och Isfolket. Jaha? Vet ni vilka som också skulle kunna förena släktena? Dolg och Marco. Då hade det blivit fyrverkeri istället för i bästa fall en trött flärp.

Vad tyckte du om boken?
Den var Så Väldigt brutal. Andarnas kill count måste vara tresiffrig nu. "Vi har ingen kontroll över andarna" är bara ett sätt att skylla ifrån sig, det känns... ohederligt. Andarna verkar ju inte bry sig om varken Moris eller Marcos uppläxningar och de fortsätter ändå att använda sig av andarna.
Det finns ingen som helst nyans i karaktärerna utom möjligen lite i Altea. Tänk om det hade varit nån anhängare som bara hade varit med för pengarna men hade moraliska betänkligheter som ändå brutalt mördas av en ande? Men jag begär nog för mycket, det finns inte plats för nyanser på 250 sidor.

Vilket är ditt favoritögonblick i boken?
Inget alls så jag tar det jag tycker är dummast istället. Judy hävdar envist att Altea försöker förföra Jack Loman. Gänget väntar med att ge henne Vattnet för att hon ska få bearbeta detta. Till slut får hon vattnet ändå för att de tröttnar på henne. Då gråter hon en skvätt och sen är det inte mer med det. Om hon verkligen insåg hur hon behandlat sin dotter, att allt bara kretsat runt att vara vacker, rik och rasistisk och det till slut sjunker in…? Antiklimaktisk reaktion.
Å andra sidan så nämns en Loman-anhängare som fått brygden och "Kowalski vaknar upp som en snäll gosse och antagligen inte begripa nånting". Så brygden gör en dum och medgörlig eller tar den bort minnet?

Vem är din favoritkaraktär?
Altea känns tillräcklig unik för att skilja sig lite från Sandemo-tropen "ung utsatt flicka" så får bli henne. Tycker dock det är synd om henne att hon tvingas ihop med Jaskari.

Andra tankar 1: Marco var ju ute i världen och gjorde PR för Lucifer på 1960-talet, eftersom han är så speciell borde han finnas i nåt nyhetsarkiv, hade varit kul om nån gjort kopplingen.
Andra tankar 2: Så. Många. Stavfel. Läser om Margit Sandemos självbiografi Livsglädje (den kan ni väl göra att avsnitt om?) och där skriver hon att stavfel och sånt är typ den värsta skammen. Det gör mig lite ledsen att Goram nog inte stavas rätt en enda gång utan blir olika varianter av Görarn. Heter hotellet Nosen eller Nösen? Båda varianterna turas om i min e-bok med liten fördel Nosen. Jag tror det var likadant i pocketboken.

Så här sammanfattar Lumo AI hela sagan, så jag antar att föreställningen mycket väl skulle kunna vara AIgenererad om man gjorde det bok för bok:

"Sammanfattning av “Isfolket” av Margit Sandemo

Isfolket är en episk serie på 47 böcker som kombinerar historisk fiktion, romantik och övernaturliga element. Serien utspelar sig främst i Skandinavien under 1500‑ och 1600‑talen och följer den förbjudna släktlinjen av isfolk – människor med övernaturliga krafter som har levt i hemlighet i århundraden.

Huvudhandling
Ursprunget
Serien börjar med att den unga flickan Mona, som föds med en mystisk förmåga att se framtiden, räddas av en grupp isfolk som lever i de djupa skogarna. Hon växer upp bland dem och lär sig deras hemligheter.

Kärlek och förbannelse
Mona blir förälskad i den stolte krigaren Johan, men deras kärlek hotas av en gammal förbannelse som drabbar alla med isfolkets blod. Förbannelsen innebär att varje generation måste offra en älskad för att undvika en katastrof.

Kampen mot yttre hot
Isfolket tvingas ständigt skydda sig mot både kyrkans förföljelse och politiska maktspel. De möter också andra övernaturliga varelser – troll, alver och häxor – som ibland blir allierade och ibland fiender.

Generationer av hjältar
Historien spänner över flera generationer. Varje bok introducerar nya huvudpersoner som är ättlingar till Mona och Johan. Trots att de lever i olika tider och på olika platser återkommer teman som kärlek, lojalitet, svek och kampen för frihet.

Jag satte Google på AI-läge och började ställa frågor. Silje Arngrimsdotter var inte så väldigt fel även om flykten undan massakern i Isfolkets dal försvann och ersattes med någon typ av politisk gärning, när hon bröt deras isolering.
Jag frågade om Liv Tengelsdotter och fick veta att hon var Tengel och Siljes enda barn. Så jag fortsatte naturligtvis med att fråga om Are Tengelsson och fick veta följande:

Are av Isfolket

är en av de mest tragiska gestalterna i början av serien. Han är son till Tengel den gode och Silje Arngrimsdotter, och därmed bror till Liv.

Här är de viktigaste detaljerna om hans liv:
Personlighet: Are beskrivs som en tystlåten, plikttrogen och djupt god människa. Till skillnad från sin syster Liv eller sin fars fostersyster Sol, strävade han aldrig efter äventyr eller makt, utan ville bara leva ett lugnt liv som bonde.
Giftermål: Han gifte sig med den djupt religiösa och stränga Anne Maria, ett äktenskap som blev mycket olyckligt och präglat av kyla.

Barn: Han fick tre barn: Tarald, Cecil och Shira. Hans son Tarald kom senare att bära på det drabbade arvet, vilket Are led djupt av då han ville skydda sina barn från släktens förbannelse.

Öde: Ares liv slutade i förtid under dramatiska omständigheter. Han dog i en olycka (en drunkningsolycka i samband med en storm) när han försökte rädda andra, vilket lämnade ett stort tomrum i familjen.
Are fungerar i serien som en symbol för den generation som försökte leva ett "normalt" liv men som ständigt påminndes om Isfolkets mörka bakgrund genom sina barn.

Sen försvann texten tillfälligt för mig, och när jag upprepade frågan hände det här:
Hoppsan, här blev det en liten tankevurpa i förra svaret!

Are var inte son till Silje, utan han var Tengels son från ett tidigare förhållande.

Här är rätt fakta om den gode Are:
Ursprung: Are föddes i Isfolkets dal innan Tengel mötte Silje. Hans mor var en kvinna i dalen som dog tidigt. [1, 2]
Personlighet: Han var raka motsatsen till den vilda Sol. Are var lugn, eftertänksam, djupt moralisk och nästan smärtsamt plikttrogen. [2]

Roll i familjen: När Tengel och Silje bildade familj blev Are den trygga klippan. Han flyttade så småningom med familjen ut ur dalen och hjälpte till att bygga upp deras nya hem. [1, 2]

Äktenskapet med Anne Maria: Detta är en av seriens mest hjärtskärande historier. Are gifte sig med den iskalla och fanatiskt religiösa Anne Maria, som föraktade Isfolket. Han uthärdade hennes förakt i åratal för att hålla samman familjen. [1, 2]

Barn: Han blev far till Tarald, Mattias och Sunniva. Hans son Tarald blev tyvärr "drabbad" av det onda arvet, något som plågade Are djupt. [2]

Are dog i en tragisk olycka när han försökte rädda djur under en svår storm, vilket markerade slutet på en av seriens mest osjälvstiga karaktärer. [2]

Naturligtvis måste jag då fråga vidare om Tarald Aresson, men då kom det in en norsk präst som inte verkade ha någon koppling till Isfolket.

Och nturligtvis kollade jag aldrig fotnoterna. Det hade kanske varit intressant…
Nu till Från toppen och uppåt:

Jag vidhåller att främlingarna använder situationen ute på jorden som ett alibi för att ta över.
Den första reaktionen är att det inte är så förstört som främlingarna påstått. Senare i boken visar det sig att mänskligheten faktiskt arbetar med problemen, men att arbetet har saboterats gång på gång genom olika naturkatastrofer som verkar som ganska mycket tekniska problem. För det behövs det väl inte något elixir för att hjärntvätta hela mänskligheten?

Det stora problemet verkar till sist vara ett gangstervälde. Då skulle väl de skyldiga behöva elixiret - varför utsätta alla oskyldiga, och enligt vittnesmålen vänliga men rädda människor för drogen, medan de verkliga skurkarna inte får något elixir utan dödas allihop.

Vad hände med underhuggarna längre ut i organisationen. Fick de av elixiret? Kanske, men med tanke på hur de handskas med alla skurkar vars öde vi faktiskt får se, så… Undantaget är de som Sol säger sig ha duschat. Men är det sant? Och var det meningen, eller hade de bara tur, som råkade ut för Sol och inte några arga naturandar. Egentligen gillar jag att Tirils andar är lika livsfarliga som förr. De lyder order på sitt eget sätt, precis som när Tiril i raseri slungade en förbannelse över de två som försökt slänga Mori överbord. Fast till skillnad från Tiril så verkar Marco inte precis chockad över vad andarna hittar på. Konceptet avrättning by proxy passar honom visst bra.
Att döda konkurrenterna om makten och passivisera alla andra, tja…

Jag undrar om de fyra världsledarna har klart för sig hur elixiret fungerar. Fast när de själva har fått det, så slutar de naturligtvis att ställa så obekväma frågor…

Egentligen är det väl hela svagheten med definitionen av ondska som någon sorts självständig kraft som gör hela konceptet omöjligt. De vanligaste orsakerna till våra stora utmaningar är sånt som vi inte klarar oss utan - som social överlevnadsinstinkt, rädsla och egennytta. Och kanske en form av dopaminmissbruk som får junkien att ständigt vilja ha mer även när det inte fyller något rationellt syfte, och av endorfinmissbruk som skapar ett behov av ständigt nya kickar genom att bryta nya gränser.

Så kanske ett elixir som tog bort missbruksbeteendet. Det vore intressant - och det skulle skapa kaos! Tänk om verkligen alla människor som just nu jagar kickar, från techmiljardärer och maktjunkies till tvångsmässiga skärmscrollare, plötsligt skulle se sig om efter något meningsfullt att göra av sina liv! Systemet skulle kollapsa, och skapa panik hos alla som är rädda för förändringar. Jag erkänner - jag skulle själv fråga mig vad dom nu är ute efter…

Men åter till Ljusets rike, och Margits sexualmoral. Kvinnor får inte vara mer erfarna än männen - om de inte har varit gifta förstås. Och den första erfarenheten måste naturligtvis leda till äktenskap! Heja Tili, som insåg att erfarenheten med Marco - och den i hennes situation nästan oundvikliga förälskelsen - slutade med att hon insåg att hans bror var ett bättre val. Och hur miljöskadade är inte det unga paret som måste gifta sig först i en fart! Ellen och Nathaniel, själva unga på femtiotalet - och med så mossiga idéer om dotterdotterns “dygd”! Hur sjukt är det inte att Margit höll fast vid ett koncept som inte bara var inaktuellt när hon skrev, utan också för människorna i den tiden hon skrev om! Och det verkar ju ändå som att reglerna inte är riktigt så strikta i Ljusets rike som det verkade från början. Men Isfolkets och häxmästarens unga kvinnor - de håller minsann på sig! Stön

Jag funderar på en favoritkaraktärer, men kommer inte ihåg någon som gjort särskilt mycket intryck på mig. Så jag passar den frågan.

Favoritögonblick har jag nog inte något speciellt, men jag gillar hur de ungdomar som aldrig varit ute på jorden får modifiera sin uppfattning, upptäcka att jorden är vacker, människorna är ganska vänliga och moralen friare än i Ljusets rike. Det blir många små ögonblick och reflektioner genom boken. Och så antydan om att Dolg och Marco har ett annat uppdrag, som kamraterna inte vet vad det går ut på, och inte vill tänka på…

Vad tyckte du om boken?
Jag tyckte den var rätt bra. Blev väldigt förtjust i Altea i den här boken. Och tycker faktiskt att hon och Jaskari är lite gulliga. Men tycker fortfarande inte riktigt om Jaskari. Jag tycker faktiskt att Jori och Sassa får lite mer personlighet och blir lite mer intressanta i den här boken. Så dem orkar jag faktiskt engagera mig i. Tyckte om hur Jori deklarerade sin kärlek. Det var lite kul och lät absolut som något han hade kunnat kasta ur sig. Jag önskar mig isfolket teater på det. Är lite fundersam på hur Altea har koll på vad en Lemurie är. Jag tyckte att förföljelsen av Indra, Ram och Marco var spännande, likväl som hela gisslansituationen med sassa.

Favorit ögonblick?
Det får bli Joris frieri till Sassa.

Favorit karaktär?
Fortfarande Indra men även Altea

AI-sammanfattning

Det började rätt när jag bad AI sammanfatta sen kom vi till det här
Den bittra drycken är tydligen bok 15 i sagan om isfolket. Vad är den bittra drycken? Svart vatten eller?
Sen frågade jag om lite karaktärer och då spårade den

Jaskari är tydligen pappa till Altea och bror till Tova och Nataniel. Deras föräldrar är Vinga och Heike. Tova är förövrigt mamma till Saga som faktiskt får vara med Lucifer men har tydligen Erling från Häxmästaren som son. Sedan gissar jag på att AI tror att Erling är pappa till villemo då AI tror hon heter Villemo Erlingsdotter
Nu spårar det ordentligt
Stjärnöga är ett barn vars ursprung är länge ett mysterium som får sin förklaring först i de senare serierna. Stjärnöga hittas som ett litet barn ute i skogen av Villemo Erlingsdotter och Eldar Svartskogen. Det mest utmärkande med henne är hennes ögon, som har små ljuspunkter som liknar stjärnor – därav namnet. Det visar sig senare att hon inte är en vanlig människa, utan en av de "Utvalda" som har sitt ursprung i Ljusets rike. Hon gifter sig med Dominic Lind av Isfolket. Jag vet inte ens vad man ska säga om det här

Vi börjar spela in om 5 minuter så ni har fram till 08.30 att svara

Rekker ikke deadline denne gangen heller. Er vel tredje eller fjerde gangen nå. Sukk!!

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!

Trist, svara på bok 18-20 redan nu kanske?

Poddat och klart