Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 19:42

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 17 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa
Författare Meddelande
InläggPostat: 9 juni 2021, 23:09 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Här kommer frågetråden inför Skräcken, bok 8 i Legenden om Ljusets rike!

Vi vill ha dina åsikter på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Inspelningsdatum är den 3:e oktober kl 12.30 2023

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 18 juli 2021, 16:30 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 21 november 2020, 10:32
Inlägg: 25
*Vad tyckte du om boken?
Den var spännande men kändes också lite seg, en mellanbok. Intressant att få veta mer om Mörkret och vilka faror som lurar där. Jag tyckte om idén med att rädda hjortarna, men det blev ibland lite väl detaljerat med vilka grupper som bildades och vilka som skulle rädda vilka hjortar, jag hade nog hellre sett att man fick följa bara en eller ett par karaktärer istället för att man hoppade mellan olika perspektiv. Samtidigt förstår jag tanken, eftersom man fick inblick i alla olika romanser och förvecklingar. Det var spännande med gengångarna, men jag fick aldrig känslan av att de var farliga eftersom gruppen från Ljusets rike var så otroligt överlägsen, med andar och galdrar och farangilen och allt. Synd att det inte blev lite mer dramatik där.

Kul att Miranda och Gondagil ska ha barn! Men himla taskigt av Goram att ringa Gondagil och häva ur sig allt, istället för att låta Miranda få berätta det själv. Det var väl ändå onödigt.

Jag gillar absolut inte Elena och Jaskari. Och allt prat om renhet och jungfrudom står mig upp i halsen, det fungerade i någon mån i de tidiga isfolksböckerna, men det blir helt fel här. Blir bara irriterad av att läsa om det.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När Siska och Tsi-Tsungga blir ensamma och erkänner sin attraktion för varandra, och när de räddar hinden och kalven. Jag är glad att Siska äntligen lärde sig att tycka om djur, och att hon också började behandla Tsi bättre.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Tsi-Tsungga och Siska. De kompletterar varandra bra, han är söt och känslosam och hon är sval och distanserad. Det är skönt att han inte har några magiska krafter, han är udda och sticker ut men är utöver det ganska vanlig och okomplicerad.

Jag gillar också Berengaria, för att hon är trotsig och upprorisk och reagerar på att alla anser att det är rätt att Nattöga ska bli bortgift med en flicka han inte älskar. Till och med Ram tycker att Nattöga ska gifta sig inom sin egen stam, vilket känns konstigt när Ram bättre än någon annan vet hur fel det är att inte låta människor få den de älskar på grund av etniska lagar. Men Berengaria är lite för flyktig för att verkligen bli en favorit, jag får inget riktigt grepp om henne.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 25 januari 2022, 18:33 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
*Vad tyckte du om boken?

Jag gillar när skurkarna smyger i skuggarna och känns creepy. Synd att de inte fick infiltrera ljusriket. Jag bryr mig inte om Oriana och Thomas, hoppas båda dör så man slipper dem. Någon måste få dö för spänningen, vi har för många karaktärer och de är så fundamentalt i vägen.

Alla skyller på Berengaria och att hon är hemsk som vill dejta Nattöga. Vad elakt! Att hon vill lära sig deras språk och kultur känns fint även om det blir lite fånigt med ”indianska”är det Margit eller Berengaria som uttrycker sig så illa? Nåja jag förstår att hon är sur. Nattöga borde sagt något innan de var ute i mörkret och när han bär runt på henne, gett henne ett namn som matchar hans etc – vad ska hon tro? Det kan ju inte vara kul för Lilla fågel heller, att veta att hans håg är hos en annan kvinna? Det är asdumt att springa sin väg på det viset men jag förstår henne helt i chocken och förnedringen. Jag håller med henne att han förråder när han inte ens kan erkänna vad han står och det känns som han verkligen inte bryr sig. Att han säger ”du är som en lillasyster” är en lögn och han kan åtminstone ha medlidande nog att säga sanningen eller uttrycka sin besvikelse. Älskar att Berengaria springer rakt in i hjorten - häftigt team.

Jaskari är så skenhelig, har precis mördat i sin egen ilska men alla andra är så in i vassen dumma. Man kan ta Berengarias värdighet men ”inte kan man ta en indians värdighet” så Nattöga slipper kritik. Känns bara orättvist och dessutom verkar författaren dissa henne mer. Sen när hon är räddad håller Nattöga henne så nära och ömt och nu får han bestämma sig. Vad vill han? Det är kul att se en indian som den Utvalde, men samtidigt känns det inte rätt att exempelvis arrangerade äktenskap är bra för ”det är deras kultur” klingar farligt ursäktande. Man behöver inte ens vara kreativ för att strawmana det.

Folk verkar börja ifrågasätta den store rasbiologen Talornin lite – bra! Men refererar han till sig själv som ”höge Främling”??

Fniss och skämskudde. Synd att Leonore är en sådan parodi av en karaktär.

Indra och Ram faller lite i bakgrunden av Berengaria, de har dock ett antal fina ögonblick som Rams sista replik i boken. Men förutom de 3 är alla så egala i mina ögon, Magit försökte nog trycka in lite väl många perspektiv i boken. Hade nog blivit bättre på två böcker så karakträrerna fick mer andrum att göra det Margit är bra på – interagera med varandra. Okej man tycker synd om Elena. Hoppas att Miranda inte blir som Ingrid och blir enbart mor. Kanske babymagen får hitta lilla revolutionären?

Jag verkligen hatar historien mellan Tsi och Siska. Hela saken gör mig illamående. Önskar de bara fått vara vänner och att vi sluppit ”Jag attraheras till honom mot min vilja” romansen.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Beregaria hittar hjorten (en scen jag även målat) och Rams ord om Indra på slutet.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Inte Sol! Det blir Berengaria och Indra.

Ljusets Rike Kill count (beordrade avrättningar gäller, andar och stenar räknas här som vapen)
Främlingarna?
Mori 11
Dolg 10
Ram 2 (plus utrensning?)
Gondagil 1
Miranda 1
Jaskari 1
Griselda 1 (+ minst 3 på 1600-tal)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 mars 2022, 11:08 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 5 juni 2017, 21:36
Inlägg: 37
Jag tycker boken är bra.
Bästa händelse är när Gondagil återvänder till sitt gamla hem i Mörkrets Rike , eller när Marco gör odjuren till vegetarianer…
Bästa karaktär Tsi och Siska


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 mars 2022, 21:42 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 24 november 2021, 09:21
Inlägg: 10
*Vad tycker du om boken?
Jag gillar den! Tycker mycket i den här boken känns TV-spelsaktigt, vilket inte är något dåligt för mig som växt upp med RPG-spel från 90- och tidigt 00-tal. Tvärtom upplever jag det som charmigt och hemtrevligt. Till exempel konceptet med att dela upp karaktärerna i olika balanserade grupper med en tydlig ledare i varje känns väldigt Final Fantasy-inspirerat. Även Hannagar med vänner, som plötsligt visar sina rätta ansikten med röda ögon som lyser i mörkret, är något jag sett i flera Zeldaspel exempelvis (någon som minns Blind i A Link to the Past?). Jag gillar det!

Trots att det är en mellanbok blir det inte tråkigt, till skillnad från den förra boken är det här en bok jag vill sträckläsa och har svårt att lägga bort, så som det oftast är med den här trilogin. Stycket med Siska alldeles i början fångar mig direkt. Det är både vackert och sorgligt beskrivet hur isolerad hon känner sig från andra människor. Hon är mycket väl medveten om att hon står utanför en del av livet och att det beror på traumat i hennes tidiga tonår, och hon har ingen tanke på att det skulle gå att ändra på utan har resignerat inför detta faktum och helt accepterat det. Jag får genast en större förståelse för vad som finns bakom hennes stundtals kalla och distanserade beteende, för jag känner igen mig i det och så mycket annat i Siskas historia.
Jag har tack och lov aldrig råkat ut för någonting sådant som Siska men jag har däremot blivit rejält utfryst i många sammanhang och under många år i barn- och tonåren. Det hämmade mig enormt mycket socialt och jag känner så väl igen upplevelsen av att en del av livet - i Siskas fall lust, i mitt fall gemenskap - inte är ämnat för just mig. Nu är det många år sedan jag tränade bort min blyghet och upptäckte att jag i själva verket är ganska social, men jag har fortfarande svårt att ta plats i större grupper till exempel och vissa omständigheter kan enkelt trigga min känsla av utanförskap tillfälligt. Har ibland fått höra att jag upplevts som kall och överlägsen av någon som inte förstått att anledningen till att jag inte sagt så mycket är att jag varit för blyg och inte vågat. Så visst känner jag för Siska, som påverkats så mycket av det hon utsatts för. Det är här hon blir en levande och relaterbar karaktär för mig.

Greppet att låta alla kvinnor i boken berätta ur sin synvinkel i korta kapitel istället för att ha en huvudperson tycker jag fungerar bra. Jag får komma lite närmare de som inte fått så mycket utrymme i tidigare böcker, samtidigt som berättelsen kan röra sig mer fritt i olika delar av Mörkret.
De flesta av "äventyren" tycker jag om. Elena och Jaskari är lika självömkande och melodramatiska som vanligt. Kan de inte bara ligga med varandra så vi kan slippa det här lidandet nu?
Det är ju festligt att Miranda och Gondagil skall få barn, men varför kan hon inte själv få berätta det för sin snubbe? Hade det inte varit det mest naturliga? Och vad är det för fel på övriga medlemmar i gänget som tror att förmågan att bli gravid har någonting med en kvinnas figur att göra, och därför förvånas över att just Miranda är först av dem med att vänta barn?
Att Sol kommer till Berengarias undsättning är jag inte så förtjust i. Dels tycker jag fortfarande inte att Sol som ande ens påminner om den levande Sol. Hon hade en utpräglad personlighet. Sol i andeform känns som någonting otäckt och opersonligt ur typ Stepford Wives. Sedan tycker jag även att hennes ingripande underminerar Berengaria, som faktiskt är en väldigt kapabel karaktär. Jag är övertygad om att det hade gått att hitta på ett sätt för Berengaria att klara sig ur knipan själv - och det hade gjort den scenen så mycket mer spännande och läskig.
Det glädjer mig att Oriana och Thomas romans fortsätter och att de officiellt börjar dejta. Att de väljer att göra det lite old-school och långsamt är både gulligt och uppfriskande. Kul att se ett par som inte har så vansinnigt bråttom och går in för att njuta av varje del av förloppet.
Som vanligt tycker jag kanske allra mest om delarna med Indra och Ram och partiet där de är i den obebodda byn är väldigt stämningsfullt.

Att Dolg faktiskt är utslagen en liiiten del av berättelsen gör att det blir en aning mer spännande en stund. Synd bara att det löser sig så bra och så fort.
När Djuret är beskjutet och raglar runt och försöker försvara sina vänner gör det riktigt ont i hjärtat på mig. Jag älskar Djuret.
Fler och fler ifrågasätter översittaren Talornin. Heja!
Gillar även omslaget till den här boken väldigt mycket.

I slutet av boken äger ett väldigt märkligt samtal rum mellan Marco och Sol. I skrivande stund är det långt kvar till det här avsnittet, men om ni gör någon Isfolksteater när ni poddar om den här boken skulle jag verkligen vilja höra just den här dialogen läsas högt, för i mitt huvud låter det inte klokt.
Sol går alltså till Marco för att önska att bli levande igen. Plötsligt tittar hon, som det står, lurigt på Marco och utbrister: "I De missanpassades stad säger man, att ni är homo."
Hon syftar alltså på Marco och Dolg. Och då känner Marco tydligen att han måste försvara sig, för med sin beryktade melodiska röst svarar han att det inte är så, och att det är synd att tala om en så ren och fin vänskap på det sättet.
Alltså, vad är det här för något? :) Varför är det så viktigt att tala om att Marco och Dolg absolut inte är homosexuella, och varför är det synd att tala om vänskap på "det sättet"? Varför bryr sig Sol och Marco? Det är kanske de två karaktärer som jag föreställer mig skulle besväras allra minst av eventuell homosexualitet (men de behöver inte vara oroliga, Talornin gillar inte queerpersoner så sådant slipper man i Ljusets Rike om man inte lever i pereferin i De missanpassades stad).
Trots att Margit skrivit en extremt lång trilogi helt utan icke-heterosexuella huvudpersoner (bortsett från Alexander Paladin, men hans sexualitet togs ju ifrån honom) trycks reflektioner kring homosexualitet in vid de mest egendomliga tillfällen i böckerna och för mig är det lite oklart varför. Det är liksom både ett försök att inkludera och att ta avstånd på samma gång. Blir inte klok på det.

*Vilken är din favoritkaraktär?
Djuret och Siska! Djuret är så lojalt och fint och värdigt. Siska är en komplex och intressant karaktär med mycket utveckling.
Jag gillar fortfarande Indra och Ram väldigt mycket och Berengaria fortsätter växa i mina ögon. Hon vågar äga alla sina känslor, tänker självständigt och står upp för sina åsikter i diktaturen Ljusets rike. Bra gjort!

*Vilket är ditt favoritögonblick?
När Siska och Tsi räddar jättehjorten och hennes kalv! Det är både spännande och väldigt vackert och respektfullt beskrivet. Min djurälskande själ jublar när Siska får kontakt med djuren och fylls av vördnad inför dem, och Siskas och Tsis relation djupnar på ett trovärdigt och naturligt sätt under räddningsaktionen. Jag blir så vansinnigt imponerad av hur urstarka de är, lilla Siska och känsloväsendet Tsi. Wow!

Även avsnittet där Indra vaknar till i Jaggernaut och ser vålnadernas ögon lysa röda i mörkret gillar jag. Det är riktigt otäckt och snyggt skrivet.

Är det förresten någon som tänkt på att böckernas namn inte står på bokryggarna i Ljusets Rike utan endast dess nummer? Ser så himla galet ut i bokhyllan tycker jag.

Bokens soundtrack: Förlåt, men jag kan verkligen inte låta bli att höra Robert Broberg - Alla springer omkring. :) Det är verkligen så. Alla springer omkring i Mörkret och jagar efter varandra.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 maj 2023, 14:42 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 3 september 2018, 14:54
Inlägg: 107
Ort: Uppsala
Anna och Dan, jag är ganska säker på att bondånger inte har något att göra med bondkakor.

Vad tyckte jag om Skräcken? Ähm, gillar att Oriana och Thomas börjar finna varandra. Annars är boken ganska rörig. Eller va fan säger jag? Hela LR är rörigt. Frågorna bara staplar sig på varandra och inte bra frågor!
Varför tar man inte med mer kompetent personal på en ”räddningsexpedition” ut i Mörkret? Och sedan när de ska gå och lägger sig så väljer de flesta att sova ute i friska luften. Ute i Mörkret som läsaren fått veta är så farligt …
Margit kan inte skriva utopi. Hon är för duktig på att skriva misär. Och inte så bra på att skriva en historia med en större ensemble. Kära Margit skulle ha skära havre för längesedan.

Fantasin är som vanligt fantastisk och omgivningsbeskrivningarna bra som alltid, när vi får dem. Tyvärr pratar alla karaktärer alldeles för mycket.
Samspelet mellan karaktärerna rynkar jag på näsan åt. Hade det varit i en annan miljö, typ ungdomsfest och gymnasium, så hade det funkat, men inte ute i Mörkret! Ändå, om man tänker som serie får vi veta lite mer om alla karaktärer. Men inget djupare. Nattöga har fått veta att han är Utvald. Hur känner han, vad tänker han? Vad är han utvald till? Det finns ingen skillnad i hans karaktär – ingen pratar ens om att han är Utvald. Till vad? Att styra Ljusets Rike? Ska han en dag ta över? Borde inte Främlingarna vara över honom som hökar?

Det klagas på att Siska behandlar Tsi som något utomstående. Fast gör inte hela LR det?

Att Miranda blir totalt en damsel in distress när det uppdagas att hon är med barn, hon får inte ens berätta för Gondagil, var tyvärr inte förvånande. När Tiril blev mamma, då blev hon ju ”bara” mamma. Sol är också mamma men det nämns inte ens i Demonernas fjäll. Som om man inte kan vara mamma och samtidigt relevant i historien. Upprättelse för Sunniva, Sols dotter!

De ska rädda jättehjortarna. Eller tar de bort maten från jägaren ute i Mörkret? Kanske de skulle börjat med att skapa kontakt med de ute i Mörkret. Förstå deras system. Sedan när Marco ändrar vilddjurens hela livstruktur och tar med artfränderna i slängen. Marco är Gud!
Kan inte Marco då bara göra odjuren till vegetarianer?

Jag är så less på kvinnor som slåss över män. Jag vill se vänskap, inte bara kärleksromanser, giftiga romanser och svartsjuka. Dessutom går alla kvinnor omkring i kjol på en livsfarlig expedition och är tekniska idioter.
Sedan får Tsi inte ha en mobiltelefon, men vad jag minns så fick han en gondol.

Varför är Frida så emot att de värdesätter djur? Timons folk avgudar väl hjärtehjortarna? Och pengar? Vad har Timons folk för typ av ekonomi, tänkte mer att det handlade om byteshandel.

Den bästa veterinären i Ljusets Rike kommer från De missanpassades stad? Ok. Och karln uppvisar också en kyla inför djur.

Åh, jag bara klagar. Men det finns inte så mycket mer att säga om den här boken, utan att bara lista frågetecken.

Läskigt när Berengaria berättar om att hon tycker om att vara osedd. Hon skulle bara veta vad en viss Främling håller på med.

Tidsskillnaden gör mig tokig och ännu tokigare blir man när Margit glömmer bort den hela tiden. På sid 171 står det så här: ”Gondagil lyste upp. – Det var där Miranda och Haram och jag räddade hjortarna den gången för många år sedan!” Fast för han och Miranda har det väl inte gått år, snarare månader.

Kan Marco göra någon levande igen? Varför har han inte gjort det tidigare? Marco är Gud! Och är andarna levande eller inte. Djuret blev skadat av fysiska pilar.

På sid 185 frågar Ram ganska dumt, tycker jag. ”- När blev det nödvändigt att vända vapen mot främlingar här i Mörkret?” Öh, det är väl i Mörkret just sånt händer?

Sida 241 ”-Jadå, svarade Elja, hon som kvinna, såg vidrig ut.” Så männen i samma situation som henne är inte lika vidriga? Som kvinna blir jag stött! *fnys*

Jaha, så det var Skräcken. Margit har så otroligt mycket fantastiska idéer, men hon har tappat förmågan att ge dem liv, nu känns det bara som en punktlista. Hoppas hon hittar tillbaka.

Till slut vill jag göra lite reklam för min bok ”Blodros” som nu finns att köpa i nätbokhandlar och den kommer också ut som ljudbok på Storytel 7 november. Men det går redan nu att lägga till den i bokhyllan på Storytel. Tänkte att ni som lyssnar på podden skulle gilla den.

Och Sinsiew, jag har röstat i din poll vem jag tycker att Griselda ska döda.

_________________
Beam me up


Senast redigerad av Hanna 31 augusti 2023, 05:32, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 19 juni 2023, 22:31 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 16 juni 2023, 20:51
Inlägg: 4
Hej Dan och Anna.
Jag har jagat efter er sedan jag hittade podden och jag har äntligen kommit ikapp.
Sagan om isfolket följde jag när den kom ut, men jag fortsatte aldrig med Häxmästaren och Ljusets rike. Inte förrän nu.

Vad jag tyckte om boken... Det är först och främst alltid skönt att komma ut från Ljusets rike. Det är bra mycket mera creepy än något som händer i mörkret. Det är så skoningslöst vackert och välordnat på ytan och så falskt därunder. Och jag tror att vi underskattar Margit lite när vi tror att hon ser främlingarna som goda.
Det påminner mig ganska mycket om Lucifer i Isfolket. Jag blev väldigt irriterad på att han blev indragen...tills det blev tydligt på slutet att Margit verkligen hade menat honom som precis så manipulativ och opålitlig som jag tyckte att han var. Det låg där under ytan hela tiden, men adresserades inte förrän på slutet. Och det gjorde hon bra.

Det är samma sak med främlingarna. Deras perfekta lyckorike, byggt på storhetsvansinne, rasbiologi, avelsprogram, manlig överhöghet, att behålla minoritetskulturer genom att isolera dem från resten av samhället, avrättningar by proxy etc är förmodligen resultatet av att den heliga solen har förstärkt även mindre trevliga tendenser - precis som för Atlantiderna. Livet i mörkret känns inte alls lika creepy, även om det är farligare.

Det är fascinerande hur kvinnorna i berättelsen hela tiden ska beskyddas av männen. Och av Sol!!!
De ömtåliga små liven får inte se otäcka saker som männen förväntas klara av, i alla kritiska situationer ska de beskyddas av män, de tjänar också som alibin när man vill ha både Siska och Tsi ur vägen får han i uppdrag att beskydda henne, och när Thomas skickas tillbaka är det för att Oriana är trött. Och så vidare.
OCH VAR ÄR MARIATTA när det behövs människor som kan sejda?
Det här blir extra intressant eftersom alla kvinnorna/flickorna visar sig vara lika kompetenta att klara av alla situationer som de ställs inför som sina manliga kamrater.

Det fick mig att tänka på Femböckrna, som jag läste som barn, och den kognitiva dissonans som alltid drabbade de vuxna när George, som alla trodde var en pojke, fick en massa beröm för sina insatser - tills den vuxne förstod att hon var en flicka - då gick berömmet istället till hennes manliga kamrater och hennes okvinnliga insatser ignorerades.
Enid Blyton gjorde det mrdvetet och det är jag ganska säker på att Margit också gjorde. Både Silje och Vinga i isfolkssagan var duktiga på att slåss, och Cecilie stämde blod med fingrarna när Targei opererade hennes make, så varför flickorna här skulle vara så väldigt ömtåliga förstår jag inte - om det inte handlar om sexismen i Ljusets rike.

Men varför tror Sol av alla att Indra måste skyddas från att se vad männen förväntas tåla?

Jag tror för övrigt att jag har svaret på den ytterst relevanta frågan om varför hjortarna hämtas in i Ljusets rike medan människorna lämnas utanför. Hjortarna kan inte lägga sig i den lokala politiken.

Jag tycker att boken är underhållande, och mycket bättre än de tidigare delarna av Ljusets rike.

Favoritkaraktär är Indra.

Och favoritscenen är när Siska och Tsi räddar hjorten och hennes kalv. Särskilt som ingen riktigt räknade med dem.

Den dummaste detaljen är att andarna bara kan bedöma människors själar eller avsikter om de inte har förvandlats till monster, men då märker de ingenting.

Tack för en väldigt rolig podd.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 18 augusti 2023, 07:56 
Isfolksfan
Isfolksfan
Användarvisningsbild

Blev medlem: 20 mars 2023, 06:06
Inlägg: 29
Jag gjorde det! Jag kom ikapp så här i slutspurten och får vara med och diskutera de sista tolv böckerna! Phew.
Har nyligen haft omläsning av Isfolket och Häxmästaren och hade kommit fram till Ljusets rike nummer sju när jag såg att ni hade ett uppehåll. Lyssnade igenom ca 30-40 avsnitt och det var ganska speciellt att i efterhand lyssna på till exempel Isfolket nummer 37, Stad i skräck, så här en pandemi senare.
Eller det känslosamma avsnittet efter Margits död (det har redan gått fem år!), jag skulle nog kunna skriva en egen bok om vad hennes böcker och författarskap betytt för mig.

Läste hela trilogin i tonåren och mindes det som att jag tyckte att Isfolket var bäst, Häxmästaren inte lika bra men inte dålig och Ljusets rike var sämre än Häxmästaren. Inte riktigt min grej och jag störde mig på allt som jag inte tyckte passade ihop med Isfolket. Men nu gillar jag preliminärt Ljusets rike bättre än Häxmästaren.
Vad gäller ändringar i de olika utgåvorna: Har läst pocketböckerna och nu skaffar jag e-böckerna. Kan säga att e-boksversionerna har i alla fall inte ändrats nåt sen pocketvarianten. Stavfelen är samma, Villeman hette Vilieman i typ 10 kapitel i en av Häxmästarböckerna. Angående n-ordet är det också kvar. I Ljusets rike nummer 2 tänker Sassa det om Marco när han ska fixa till hennes ansikte. Det gör mig lite fundersam, varför ändrades inte dessa när nyare utgåvor och ljudböcker gjort det?

Allt är så motsägelsefullt. Hur funkar solen egentligen? Den förstärker egenskaper men varför har inte någon av de som kom in blivit försämrade? Taran till exempel beskrevs ju som "ett hår av hin" i Häxmästaren, varför påverkas inte hon negativt? Reno är utvald men utvald till vad och vem? De visste inte att de svarta bergen med det klara vattnet var det dom letade efter, vem tog fram tecknena som skulle peka på utvaldhet? Atlaniderna tyckte Främlingarna var idioter och ville ha ett eget rike och fick det, sen gör yngre generationer en kupp och då är de första atlantiderna inte idioter utan fina och ädla. Solen är en flamma av det där ljuset man kommer till när man dör som bara är kärlek och jag får inte ihop det, varför förstärker den då dåliga egenskaper? Blir alla egenskaper förstärkta eller blir bara en framhävd?
Det gula ljuset förresten, tror jag skulle ha svårt att ställa om mig, ungefär som när man haft på sig ett par gula solglasögon nån minut och tar av sig dom. Skulle sakna blått alldeles för mycket för att vilja bo där. Hade velat veta mer om hur de som kom från yttervärlden anpassade sig. Antar att man kan tänka sig att solen själv typ funkar som nåt slags sedativ och bara får en att känna sig nöjd med allt.

Vad tyckte du om boken?
Känns som en mellanbok, jag känner mig inte direkt engagerad i någon eller något. Kanske Ram och Indra, jag tror faktiskt de är mitt favoritpar genom de tre serierna. Det verkar rimligt att de faller för varandra. Lenore känns rätt... Kanske inte onödig men hon kunde gjorts bättre. Finns det verkligen såna här människor som verkligen inte kan läsa rummet och är så pass självupptagna? Det blir tråkigt när antagonisterna är så endimensionella och dumma i huvudet.
Men, det finns ju då lemurer som är idioter, som Lenore och Hannagar, var är deras Fina Kultur™ då? Eller Talornin som är Främling men inte verkar ha så mycket skrupler alls.

Det blir ju, som nämnts tidigare, inte speciellt spännande och det är frustrerande att det finns potential till att kunna vara skitläskigt som när Hannagar och co följer med i Jaggernauten men alla andar och stenar gör processen rätt kort med dom, och sen sopas de ut som inget hade hänt. Det är som när jag spelar spel och går omkring och oneshottar låglevel-fiender. Det kan vara kul men det blir ju inte direkt den här "YES! Win!"-känslan som när man klarar något med utmaning. Dolg blir lite ledsen av att behöva släcka så mycket liv, levde då Hannagar och de andra? Jag tänkte mig att de var odöda men så kanske det inte var.

Marco har alltid varit en favorit men i Ljusets rike har det dels gått inflation i honom för varenda Lemur och Främling kan allt han kan göra, samtidigt som han är hur allkunnig som helst och kan göra gräsätare av köttätare. Det spelar ingen roll att du inte vill erkänna det, du är allsmäktig och suverän Marco. Han verkar ju kunna ge Sol en prova-på-version av att vara människa utan problem, känns som om han kan allt som pappa kan, minst.
Missanpassades stad shippar också Marco och Dolg men Marco verkar tycka att "måste dom blanda in något så fult och äcklig som homosex i vår fina, rena, upphöjda vänskap?" Håller med Rymdkatten, teater på den konversationen snälla! Och jag gillar verkligen inte hur Tiili bara förpassas till att ha nån slags idolkärlek till honom som han bara tycker är jobbig. I Isfolket 47 säger Marco att han bara längtar hem till henne när han är ute på sina resor och frågar till och med om de inte kan ha sex nån gång igen, av kärlek. Ugh.

Annan notering: Andarna blir osynliga i Jaggernauten för att det är så trångt, så är de där men osynliga så borde de inte ta plats i alla fall? Om de tar plats så är de substantiella på nåt sätt? Om de försvinner, vart tar de vägen då? De är ju stand by och kommer så fort nån viskar, var är dom? Flyger de kanske utanför Jaggernauten? Djuret blir skadat också, Marco fixar det inte på en minut heller utan det behöver en veterinär! Wow! Men är inte Djuret en ande?
Ett irritationsmoment i serien är när en person (alltid en kvinna) beskriver sig som en teknisk idiot. Gör inget drinking game av det i den här boken, risken för magpumpning är överhängande.

Kiros grupp som bara försvann ett tag där men ingen verkar speciellt orolig. Det nämns ibland, som en eftertanke. Vet inte vad jag tycker om Nattöga och Berengaria heller. Nåt skaver med det och hans ädla indiankultur som är viktig att bevara. Men känns inte som om de hade passat ihop i alla fall, mer som om Berengaria vill se om hon kan.

Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Indra och Ram håller om varandra.

Vilken är din favoritkaraktär?
Ja, Indra och Ram då. Och Siska och Tsi också. Gillar att han är så känslosam och hon mer reserverad.


Måste göra ett långt inlägg längre för jag vill tacka för en underbar podd! Gärna mer Historiska hörnor (i den mån det går) och gärna mera författartekniska reflektioner för är intresserad av skrivande själv.
Ni är så charmiga och roliga att jag förlåter er alla uttal jag inte håller med om. Önskar jag varit med från början, ni kan ju alltid köra ett varv till när ni är färdiga, nu när ni är varma i kläderna, ljudet funkar för det mesta och allt ;) Nästa anhalt: Patreon!

Edit: Rättade lite stavfel


Senast redigerad av Syntium 24 oktober 2023, 15:58, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 6 september 2023, 15:27 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Vi är igång igen! Inspelningsdatum är den 3:e oktober kl 12.30 2023


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 6 september 2023, 17:00 
Isfolksfan
Isfolksfan
Användarvisningsbild

Blev medlem: 20 mars 2023, 06:06
Inlägg: 29
Dan skrev:
Vi är igång igen! Inspelningsdatum är den 3:e oktober kl 12.30 2023


Iiiih! *skip*


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 19 september 2023, 19:05 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 18 september 2023, 14:35
Inlägg: 2
Hei! Endelig har jeg også kommet ikapp! Har elsket Margit Sandemos bøker og Sagaen om isfolket helt siden jeg leste serien som tenåring, og ble superglad da jeg fant denne podden. Har lyttet på alle avsnittene om isfolket minst to ganger :) Kom aldri lengre enn de første bøkene av Heksemesteren da jeg leste første gang, og stoppet da jeg dessverre ikke syntes den var like god som isfolket. Nå har derimot podden motivert meg til å gi den siste delen av trilogien en sjanse og leser nå Lysets Rike for første gang! Hittils er jeg litt skremt, litt sjarmert og grundig forvirret over alle karakterene, plottlinjer og plotholes i denne merkelige serien.

Så, hva syntes jeg om boken?

Det er fint å få følge Siska igjen. Forstår godt at hun er traumatisert av opplevelsene i Mørket, og det er fint å høre hennes refleksjoner rundt det nye livet i Lysets Rike og den voksende relasjonen mellom henne og Tsi.

Leonore, derimot, er en så stereotypisk karakter, som jeg godt kunne klart meg uten. Var det ikke lemurene som skulle være så utrolig edle og fine? Sukk.

Enig med alle om at det er trist at ikke Miranda selv får fortelle at hun er gravid, men at nyheten umiddelbart skal annonseres til alle.

Jeg har fundert – kanskje litt for mye - på hjorteprosjektet. Det er altså bare 33 hjorter, noe som må bli en forferdelig innavl. Jeg har hørt at det må være minst 50 individer for at en art skal klare seg på kort sikt, noen ganger kreves det enda flere, så de burde dø ut av seg selv ganske fort. Hvis de mot all forventning skulle klare seg, burde vel veksten til slutt bli eksponentiell i Lysets rike der det ikke er jakt og rovdyr? Til slutt blir det kanskje så mange hjorter at de har gnagd ned hele Silverskogen og avdekket alt det skumle som er gjemt der inne. Men, men … de onde fremlingene kan sikker fikse barnebegrensning på alle dyr også! Eventuelt kunne jo den allkunnige Marco gjort hjortene om til kjøttetere i stedet, så kunne de spist opp alle krypskytterne i Mørket :)

Hvorfor må Nattøye tvinges til å gifte seg med noen han ikke elsker for å bevare indianernes kultur? Så lei av alt maset om raserenhet. Blir glad når Berengaria og Indra gir blaffen i detaljstyringen fra Talornin og bestemmer seg for å bytte grupper. Hah! You go girls!

Holder med alle i de misanpassedes stad: Marco og Dolg er det perfekte par! Bare synd at ikke Marco har innsett det selv ennå, men tviholder på sitt «rene vennskap».

Elsker kjærlighetshistorien mellom Indra og Ram, og liker alle scenene når de er med. Liker at historien får bygges opp over så lang tid, selv om det vel aldri har vært noen tvil om at de kommer til å ende opp sammen til slutt. Liker også kjærlighetshistorien mellom Oriana og Thomas, den kjennes så naturlig. Elena og Jaskari er tragiske som vanlig … Og hvorfor må alle kvinnene være tekniske idioter?

Som vanlig løses alle problemer for lett på slutten. Synes synd på de onde, de har jo aldri en sjanse mot hele skaren av udødelige og usårlige karakterer.

I det hele en mellombok, men liker at det er tid til å få følge flere karakterer og bli litt bedre kjent med flere av dem, som Siska og Berengaria.

Favorittøyeblikk: Når Tsi og Siska må redde hjortene sammen
Favorittkarakter(er): Indra og Ram!

Spent på å se hva som skjer videre, og takk for en fantastisk podd!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 3 oktober 2023, 11:11 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
*Vad tyckte du om boken?

En litt rotete bok med altfor mange karakterer og altfor mange kjærlighetsintriger på én gang.

Blir ikke klok på hverken tidsforskjellene eller dimensjonene der inne i jordens indre. Hvis man ser på kartet i starten av boken, og på hvor tynn jordskorpen er, må jo avstandene være enorme både i Lysets rike og ute i Mørket (for jordkloden er jo ganske stor). Likevel virker det ikke helt slik når alle sammen vandrer rundt.

Er også grundig lei alt pratet om raserenhet og lignende. At tidligere hovedpersoner, som Móri, er redusert til bikarakterer og knapt nok det. Og at spesielt Sol, men også Marco, ikke ligner seg selv i forhold til slik vi kjenner dem fra Isfolket. Hadde forresten gjerne sett at det ble et par av de to; det kunne vært interessant! ;)

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Synes dette øyeblikket var fint (side 207):
Citat:
(Siska) så inn i de mest vidunderlige øynene hun noensinne hadde sett. Så sorgfulle, så milde, så resignerte, at tårene strømmet over i øynene på Siska og hun måtte stryke dem vekk med en mudrete hånd.

Synes i det hele tatt det er fint når Siska og Tsi redder hinden og kalven hennes, og Siska får større selvinnsikt og forståelse for andre.

Og når Berengaria redder den enslige hannhjorten. Vedder på at hun kunne ha klart det helt på egen hånd, uten inngripen fra Sol.

Også fint at Miranda og Gondagil venter barn, men enig med andre her; hun burde ha fått fortelle ham det selv.

Og digger Rams aller siste kommentar i boken.

* Vilken är din favoritkaraktär?

Vet faktisk ikke. Hjortene, kanskje? Eller Dyret, stakkars, fine Dyret.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 4 november 2023, 23:31 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 2 november 2023, 17:08
Inlägg: 1
OMG!
Jag är i kapp! Jag har varit orimligt stressad att aldrig någonsin hinna ikapp er (det kändes som om jag hade lååååångt ”eftersprång” (kan man ens säga så?) när jag började lyssna på Sagan om Isfolket för ca ett halvår sedan, men här är jag nu). Jippie för mig! Och Jippie för er som gör ett sådant kanonjobb! Anna och Dan ni är grymma- Sluta aldrig!
Jag läste Margits böcker i tonåren och har med jämna mellanrum vänt tillbaka. En del favoriter har jag nog läst 20 ggr… Just Legenden om Ljusets rike vet jag att jag inte gillade. Minns faktiskt nästan ingenting från serien heller. Jag läste den bara en gång.
Nu när jag läser/lyssnar igen är den bättre än vad jag mindes. Jag är positivt överraskad. Sedan gör det en hel del att man kan lyssna på er podd direkt efteråt där man kan få sina känslor bekräftade (och vissa fåtaliga stunder är vi inte överens. Men det är ok, det också!)
Innan jag går in på boken och vad jag tyckte om den måste jag först få berätta att jag tyckte att ni talade så makalöst snabbt i början av podden (de första avsnitten). Jag stördes av detta och var mkt förvånad över att ingen tycktes reagera på det. Ingenting om detta i poddrecensionerna. Det var dock inte så konstigt att ingen reagerat… Det visade sig att det var mig det berodde på. Jag hade ställt in uppspelningshastigheten på x1,5 hastigheten. Hahahaha! Det var så skönt den dagen jag klurade ut det och kunde lyssna på er i mer normalt tempo.
Nu till boken och några reflektioner:
Tyckte det var befriande att häxan Griselda faktiskt hela tiden hade Thomas som sitt första mål. Han var fortsatt den som hon var besatt av även inne i Ljusets rike. Annars har vi ju sett så många gånger att det alltid är Marco, Dolg och många andra som anses som de vackraste och de kanske mest beundransvärda. Det kändes skönt att Griselda såg dessa och ändå valde Thomas som den som hon skulle få att älska henne och som hon sedan ta en bedövande hämnd på. Thomas var hela tiden den som var hennes prioritet. Befriande liksom! Nu var detta kanske från föregående bok, jag hoppas ni har överseende med en stackare som legat så långt efter och som nu äntligen är i kapp!
Nu till reflektioner i denna bok: Varför är Nattöga med? Borde inte han skyddas? De har ju bara en utvald. Tänk om han hade gått åt på denna resa. Vad gör de då? Förstår att man inte kan sätta honom i glasbur, men känns ändå märkligt…
Jag tycker så vansinnigt synd om Jaskari. Han har ju faktiskt varit med om ngt förfärligt och ändå går Elena och tycker mest synd om sig själv. När de söker efter jättehjortarna och Elena och Jaskari är i samma gäng känns det som om att Jaskari får trösta Elena istället för tvärtom. Elena säger:
”Jag fryser så förskräckligt och du och jag har ingen framtid.
- Men visst har vi väl det, tröstade han. Det är klart vi har. Det tar bara lite tid.
- 50 år eller så? Sa hon halvkvävt.
- Nämen kära. Men så mindes han. Ja, jag sa visst det. Det var bara för att det kändes så just då, försökte han rätta till. Men han kände att han var mycket halvhjärtad. Snälla Elena, vi kan väl vara vänner.
Nej det här höll inte.
- Kom nu stumpan min, sa han med falsk munterhet. Jag erkänner att jag inte känner mig som en överdådig älskare längre, men om du vill ha tålamod med mig så kanske det reder upp sig.
Katten vilka ord han valde. Men hon tycktes inte ha lagt märke till dem.
- Om jag bara visste att jag har din… din…
- Kärlek? Sa han lågt. Men det vet du Elena. Även om jag inte vill ha någon just nu, så vill jag i alla fall inte ha ngn annan. Aldrig.
Det var som om han inte förmådde uttrycka sig längre. Han fick bara hoppas att hon förstod. Det såg inte ut så.
Elena hängde med huvudet då de långsamt började gå ifatt de andra två. Jasakri anade att han inte precis hjälpt Elena med sin framställning. Han försökte bättra på:
- Du förstår, det är bara just nu jag inte orkar med mera… ömhet och så där.
- Gav du henne ömhet? Frågade hon tyst.
- Nej, det hela var bara rått. Jag hann inte tänka.
- Men du trodde att det var jag?
- Javisst.
- Och så var det bara rått.
- Elena, stönade han förtvivlat. Det var inte jag som gjorde det rått. Det var hon.
- Alltså jag?
- Nej, jag ger upp, suckade han. Du vrider ju på allt.
- Förlåt, det är bara det att allt känns så nattsvart. Det blir ju inte bättre av den här skogen.
Hon snubblade över en trädrot igen och Jaskari högg tag i henne. Elena hickade till och han höll henne lugnt i sina armar en liten stund.”
Senare dialog mellan de båda. Jaskari har just givit henne sin jacka e och sedan öppnar han upp sig för henne:
”Jag är så förtvivlad Elena, sa Jaskari lågt och hon kände hans röst vibrera mot sitt huvud. Att det skulle bli så här. Hans andra hand smekte frånvarande över hennes arm. Vi kunde haft det så fint nu. Det var alltid min stora dröm, att få vara samman med dig, att få älska dig fullt och helt, visa dig hur mycket jag håller av dig. Jag förmår ingenting sådant mera”
Då väljer Elena att berätta om sin uppväxt och att hon inte vet ngt om fysisk kärlek. Fokus på henne själv. Hallå Elena – fokus?
Jag blir ledsen över det de går igenom, men borde det inte vara Elena som tröstar honom? Om det hade varit tvärtom – att det var en kvinna som hade blivit lurad i säng av en hemsk varelse som hon trodde var den hon älskade tror jag dialogen hade sett annorlunda ut…

Om jag ska kommentera boken i övrigt tycker jag det händer mycket och det gör att man dras med! När de röda ögonen tänds inne i Jaggernaut är det riktigt spännande!
Bästa scenen torde vara alla scener där Siska och Tsi interagerar med varandra. Tycker det finns så mycket att hämta ur de scenerna. Ska bli spännande att följa dem framöver!
Nu ser jag verkligen fram emot att få följa er podd och böckerna när jag kan vara med och kommentera. Skynda er att få ut nya avsnitt! Heja er!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 november 2023, 17:37 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Vi spelar in om några minuter! Men det finns tid kvar att svara :)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 november 2023, 20:08 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat & klart!


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 17 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012