Det där med att följa formatet haha
Utlysningav spaning! För oss lyssnare av högsta nördkategorin, vad sägs om att försöka hitta alla övergivna plottrådar i ljusets rike?det finn några sakerjag tänkt på länge och vem vet - vissa saker är nog fanfiction stoff.
* Vad tyckte du om boken?
Tycker överlag om den. Elena driver mig dock till vansinne. På ett sätt är hon relaterbar, men oj vad överdrivet allt känns. inte orealistiskt men överdrivet. Stå upp för dig själv människa! Samtidigt hur hon fryser till när John börjar klä av henne, så obehagligt för det är så verklighetstroget. Sen kommer jäkla Jaskari och skäller på henne för det, det är inte genom att skuldbelägga offret man hanterar det! Rysningar. Vänskapen mellan henne och Indra är en av de absoluta ljuspunkterna!
Heinrich, jag gillar dig massor men Dolg och Marco ska vara med varandra. Flytta ut och träffa en annan hygglig karl, varför inte Gabriel?
Överlag gillsr jag Ram, men nu känns det verkligen som han är en tjänsteman som fått en riktigt obehaglig order, liderav den och verkställer - men helt utan att kritisera ledningen. Främlingarna är onda! Bara lyssna på hur de agerar och pratar! Rashierarkier, skamvälde, att de sorterar ut människor. Sen ler dem "oh nej vi är så goda" Elena och de andra känns så hjärntvättade.
Gillar inte att det springer runt massor av andar. Ghost busters vänligen ta hand om dessa.
Jag vill ha det där viktvaccinet. Har kämpat mycket med vikten och är verkligen inte ensam om det. Relaterar så till Elena och Indras iver.
Vad har Dan att säga om att Marigt blandar ihop seriemördare med massmördare? Jag blev iaf irriterad.
"Herr Buse" -.- bara varför.
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Indra och Elena frossar i sötsaker.
* Vilken är din favoritkaraktär?
Indra! Så fort hon kliver in i en scen blir att bättre.
*Sinsiews gnällhörna
Gnällpunkt 1) vad har Marigt mot militärer. Den enda sympatiske militären i samtiga av hennes serier är väl... Tancred? Kanske Alexander Paladin? Mikael hatar det ju. Sen har vi John här, pervofarfar i Skammenhus, wannabepreussaren etc som verkligen är genomruttna. Jag blir verkligen obekväm av att läsa hennes bild av män och kvinnor som försvararsitt land. Den känns så kompakt anti.
Gnällpunkt 2, varför ska endast solriddare och rävaktiga revisorer som är Htbq. Känns inte bra
Gnällpunkt 3) synen på sexarbetare känns verkligen som the less dead, även om det kommer en liten "räddningskommentar".
Gnällpunkt 4) rashierarki. Jag tror på att strukturer och hierarkier behövs MEN wtf. Rashierarkier förkastligt och är inte på något sätt logiskt."jo men har man x drag måste man vara smartare än y" usch! Främlingarna = resonemanget om vite mannens börda? "De dumma människorna, madragerna, alverna och i viss mån lemurerna förstår inte sitt eget bästa - därför ska vi tvinga dem att anpassa sig till vår kultur som andra och trede klassens medborgare. Och de ska tacka oss för det." Främlingarna är verkligen de värsta skurkarna Margit kommit på. De är läskigare än Tengel, och mycketmycket läskigare än Solfjantarna.
Gnällpunkt 5) Våldtäkt, Sandemoserien och budskap att förlåta svin. Ojoj. Det är jobbigt att ta i och kanske lite off topic, men jag känner att det här är något Isfolkscommunitit bör prata om. En sak som kanske framför allt händer i Sandemoserien (tänk bla Häxmästarens torn och Jungfrun i dimmornas dal) men genomsyrar såååå mycket av det Marigt skriver handlar om sexuella övergrepp och trakasserier. Här fryser först Elena av obehag och blir skambelagd för hennes av samhällets inlärda reaktion. Hon slåss men det är för sent och av "fel" anledning. Och detta är en av de mindre shamiga våldtäkts(försöks)scenerna. I häxmästarens torn lär vi oss att det är ok med inom-äktenskaplig våldtäkt och att sånt ska förlåtas. Ofta ska Marigts kvinnliga karaktärer försöka frälsa en hård man med sin kärlek ibland problematiseras det, ibland inte. Att mannen i fråga trakasserar eller begår övergrepp på henne verkar vara helt ok. Vemund och Elisabet är ett annat exempel, i fallet Villemo och Eldar framstår han iaf som gansks rutten av berättarrösten. Den här gränsen av vad en kvinna är bekväm med som alltid pushas liiite liiite tills hon tillslut tvingas ge efter, jag ser det så ofta i Margits böcker och det gör mig verkligen illamående.
Väl medveten om att detta är mycket personligt och att många vet vem jag är "på riktigt" men alltså trigger warning för sånthär i verkligheten? Jag har blivit upprepat våldtagen inomäktenskapligt och den där sandemoiska idealbilden av förlåtelse och förbättringsiver i sådana situationer är ett direkt skadligt budskap. Särskilt när vi hör det om och om och om och om igen. Jag är okej och fri nu, men jäklar vad dålig jag kände mig som inte bara kunde vara med på det och över att jag kände mig smutsig efteråt, men även känslan "har ingen rätt att dömma honom, måste förlåta och älska mer så läser sig allt." Med tanke på vad Marigt själv genomlidit känns det ännu konstigare att det är så mycket sådan skit med. Det är ingen anledning att sluta läsa Marigts böcker, men innan/medan vi ger dem till nästa generation kan det vara ett av många ämnen att diskutera med dem.
Med det av mitt hjärta, tillbaka till boken. Då är ett mer positivt exempel Elena och Tsi som båda går längre än tänkt, men sen stannar och tar ett gemensamt beslut. Även om den scenen var lite konstig i övrigt. Vi kommer komma till scener som är betydligt mindre consensual än denna.
Vill avsluta med något positivt efter allt det där. Så en glad hörna. Det känns verkligen som vi får lära känna ungdomarna bättre och deras personlighet märks tydligare. Tex Jori var bättre i den här boken, han känns mognare och smartare och därgenom mindre schablonartad. Sen mest för det är lite komiskt, stark, blond ung man med delvis finskt påbrå som studerar till läkare? Denna beskrivning av Jaskari kunde vara en av min nuvarande partner, så skrattat en del åt detta. Men annars tycker jag Jaskari känns lite platt. Ser fram mot att se mer av Berengaria.
Indra är
en av de bästa isfolkskvinnorna någonsin.