Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 18:35

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 8 maj 2021, 15:00 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Vi rullar på med en frågetråd för Móri och isfolket, bok 2 i Legenden om Ljusets Rike!

Vi vill ha dina åsikter på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Inspelningsdatum 21-09-22

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 maj 2021, 19:51 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
*Vad tyckte du om boken?
Den här boken är nog en av mina favoriter i hela serien - älskar att vi äntligen får träffa Isfolket igen i slutet av "Viskningen"! Det känns verkligen som att komma hem till en kär familj och ännu mer när Marco kommer in till frukosten på hotellet. Det finns så mycket att säga om den här boken så jag vet inte var jag ska börja.

Móris öde, så tragiskt! men så fint när de lyckas rädda honom från hans tragiska öde och att allt han vill är att hitta Dolg. Det är spännande att läsa om hur de spårar Dolgs spår och tillslut inser att spåren leder till Island. SOM jag älskar äventyren på Island! Det märks verkligen hur Margit älskade sitt Island och hennes sätt att beskriva miljöerna fick mig att känna att jag var där på Island. Att de äntligen blir av med den jobbiga Bodil på island är bara skönt, som jag avskydde henne.

Min favoritdel på island är när Marco, Móri och Miranda söker efter en ingång till Ljusets rike men misslyckas och Marco måste kalla på Svartänglarna. Det är så magiskt att få "se" svartänglarna igen och lättnaden när de berättar att en ingång finns i Norge och i Oslo till och med vilket lättnad. En snabbspolning till deras resa genom kyrkan i Oslo - hur fint är det inte att läsa om hur Sassa ömt tar hand om Hubert Ambrosa på vägen dit? Så rörande att den stackars lilla flickan får hitta sig ett hem hos Ellen och Nataniel. Jag undrar om Satsas mamma någon gång kommer söka efter henne?

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När Miranda lyckas få med Marco, Nataniel och Móri ut i sumpmarken och Miranda får visa upp sin värld för dem. Sen när Móri säger att det inte sitter tre paranormala personer där utan FYRA för även Miranda är en. Kan verkligen känna Mirandas stolthet. Det är så spännande att läsa om när de sitter där i sin cirkel och spårar Dolg. Det är magiskt!

* Vilken är din favoritkaraktär?
Miranda helt klart! Ser framemot att få läsa mer om hennes och se hur hennes magiska egenskaper utvecklas. Móri påpekade ju att de just nu låg i dvala så det blir intressant att läsa om utvecklingen.

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 2 juni 2021, 13:38 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 27 mars 2016, 10:14
Inlägg: 16
*Vad tyckte du om boken?
Ååååhhhh, precis som Blodshämnd skriver så är det som att komma hem! Fina fina Isfolket. Historien är lagom spännande och drivande framåt med karaktärer man tycker om. Den här boken gick snabbt att läs/lyssna, och det beror inte bara på att jag dragit upp hastigheten en aning på inläsningen....

Jag blir dock lite ledsen över vilket ändå hemskt liv som väntade de som överlevde slutstriden i sagan om isfolket. Nathaniel och Ellen som fick en dotter som totalt lämnar dom, och ett barn som tar livet av sig. Det är så hemskt. Jag tycker också det är tråkigt att de inte får namn, och helt enkelt blir namnlösa isfolksmedlemmar. Så har väl Margit aldrig gjort förut? Mot ingifta, ja, men inte mot isfolksmedlemmars barn. Himla synd. Samma med Gabriels namnlösa son.
De är så... "vanliga" tragedier som drabbar dom, att lite av den magiska sagan försvinner i vardagsrealism en stund.

Jag tycker också det är lite tråkigt hur nytt alltid är sämre. Främst hur kvinnor klär sig, men också att allt är fult med Móri och Dolgs ögon mätt. Som barn av min tid vill jag lite försvara "nutiden" med att det minsann inte var så mysigt och rent på 1700talet heller.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Inför och när de precis har befriat Móri från hans hemska öde. Deras samhörighet och tillit till varandra är så fin.

Ett annat är när Tiril står och väntar på gondolen och vägrar hoppas. Körde bil och behövde nästan stanna för att jag började böla när hon insåg att både Móri och Dolg var med.

Hatögonblick: att Dolg byter namn.
Jag vet att ni är lika kränkta som jag är och kommer ha dryftat det här, men Allvarligt talat? "Dom här i den här delen kan inte uttala ditt namn så du kan väl byta?"
"Absolut, det är ju mycket lättare att säga mitt namn för att vi lägger till en bokstav på slutet".
"Ja, verkligen! Ändrade hela namnet! Vi kommer inte ens behöva benämna dig som artisten formerly known as Dolg".
I-di-o-ti.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Indra och Miranda. Så himla bra. Jag ser fram emot deras färgstarka fortsättning i ljusets rike. Addi är också himla fin och genom-go.

_________________
När man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 juni 2021, 08:51 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
Om boken

Ehhh Nataniel bara babblar om Tengel den onde, svarta salar och är weird. Gillar det de faktiskt hör av dig till paret innan de går genom portarna sen, men tillbaka till början. Indra har teleporterat in och jag är helt okej med denna retcon. :whistle:

Stackars Tova har blivit magiskt degraderad. Hon var ju kraftfull. Även Nataniel får en rejäl skopa där.

Resan på island är underbar men jäklar vad jobbig Bodil är. Vi har sett hennes typ alltför många gånger, tänk bara i Galgdockan.

Mycket av det moderna som hatas på håller jag med om är fult, hus efter sekelskiftet 1900 är inte mycket att ropa hurra för, men gillar att Mori och Dolg tycker om bilen och flyget. Kvinnokläderna bör de vänja sig vid, men det känns lite trist.

Att Indra och co inte får vara med i alvdalen känns orättvist.

Marco och Dolg, ship ship ship. De är riktigt bra tillsammans båda är sorgsna, ensamma och ace. Verkar inte vara den enda som tycker detta. Fanfiction efterfrågas. :flower2:

Jag hatar fortfarande främlingarna. De är mest creepy. När de ska fira delar de ut medaljer, men ingen från de missanpassades stad får pris men tvingas gå. Hela byn låter som när ett geni under mellanstadiet kom på den briljanta idén att "om vi slår ihop en problemklass med den andra problemklassen har vi bara en! Då kan vi dessutom spara pengar på en mindre lärare också!" (Tyvärr sant). Vi sätter alla vi inte gillar på samma ställe och så blir vi förvånade när de inte gör som vi vill! Någon där borde gjort något bra och förtjäna en medalj. Åhhh vad gag ryser av obehag. Varför kan inte bara italenarna säga Dolgo och alla andra Dolg om ni är så jäkla gnälliga. Att Tsi med nöd och näppe inte tvingas tillbaka till evigheter av ensamhet och förklaringen är så obehaglit. Äckligt! Att Marco är den viktigaste någonsin sitter inte bra, men han borde bli generad och hoppa iväg hand i hand med Dolg! Främlingarna och deras allt ska vara som vi vill, rashierarki, exklusivt råd, systematisk uteslutning m.m. kammar hem många bruna men även oligarkiska poäng. Ljusets rike är ingen demokrati och känns som (liknelse är inte helt 100%) Nordkorea eller Kina om det faktiskt fanns mat till alla. Något ditåt.

Neeeeeeeeeeeej! Inte andarna! Andedammsugaren behövs omedelbart. Att de levande i isfolket är med är superkul, men förfäderna borde inte varit med. Blir bara besvärad.

Jämför Siska i berget med Marco, Dolg, Mori och Miranda i isgrottan. Dels är de omåttligt korkade som insisterade, men jag är aldrig rädd för dem. Samtidiga är magiska, Marco och Mori riktigt op och det är bara att använda livlinan "ring en vän" så löser sig allt.

Favoritögonblick
Resan i superjeapen. Naturen, interaktionerna i baksätet m.m.

Favoritkaraktär
Indra! Hon är en underbar blandning mellan relaterbar, rolig och charmig. *skip*

Addi är riktigt bra och känns som han är baserad på någon Margit mött. Tycker det är synd att han med familj inte följer med in.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 14 juli 2021, 15:04 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 21 november 2020, 10:32
Inlägg: 25
*Vad tyckte du om boken?
Jag mindes väldigt lite av boken sedan tidigare och blev positivt överraskad av den. Gillade att den utspelade sig till större delen i den vanliga världen och att vi fick mycket Island. Det var många fina beskrivningar av landet och naturen, det märks att Island låg Margit varmt om hjärtat och det gör boken extra mysig att läsa.

Jag gillade också att få återse Isfolket och även Móri och Dolg. Men hela bihistorien om Bodil och knarklangarna hade jag kunnat vara utan, Bodil var så endimensionell att det bara blev frustrerande att läsa om henne. Det hade varit mer intressant om man inte vetat var man hade henne förrän mot slutet, men nu var det tydligt från första början att hon var en karaktär att ogilla. Jag tycker det var synd att Bodil och knarklangarna fick pryda omslaget, varför? (Om jag nu inte tänker helt fel, men kan inte se det som några andra.) Det finns ju så många starka scener i boken som hade passat bättre.

Den sista scenen i boken, med ceremonin i Sagastaden och allt hyllande av Marco och Dolg... vad ska jag säga? Det visar tydligt vilket ojämlikt samhälle Ljusets rike är, där vissa anses bättre än andra. Främlingarna bestämmer till och med var folk ska bo, men det värsta är ju såklart när de ändrar Dolgs namn från ingenstans för att några random italienare tydligen har svårt att uttala det... Åh, jag orkar bara inte. :swear:

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Den första delen, där Isfolket räddar Móri. Det är så fint och starkt, och jag tycker om hans interaktioner med isfolksättlingarna. Jag tycker även om delarna där de åker runt på Island tillsammans med fina Addi.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Móri, men även Indra och Miranda. Systrarna kompletterar varandra bra och är intressanta att följa. Och så tycker jag om Sassa och hennes kattunge! Bra att det kommer in en katt till Ljusets rike.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 31 juli 2021, 21:08 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 5 juni 2017, 21:36
Inlägg: 37
Setsuna skrev:
Vi rullar på med en frågetråd för Móri och isfolket, bok 2 i Legenden om Ljusets Rike!

Vi vill ha dina åsikter på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Inspelningsdatum är ej satt än men denna post uppdateras med datum så snart vi vet!

Kanske bästa boken i denna serie.
Man får återse Isfolket. Räddningen av Mori och sedan hur dom spårar upp och räddar Dolg är riktigt bra.
Sedan när man får höra om resterande isfolket som bor i de svarta salarna och att några av dom följer med till Ljusets rike. Jag har endast lyssnat på ljudböckerna och jag tror att man får kanske mer info i vanliga böcker om tex vilka av isfolket som följde med till de svarta salarna, för det var väll inte endast de utvalda och drabbade? Jag ställde ungefär samma fråga i podden för bok 47, Är det någon där ute, och då sa ni i podden att ni skulle svara/reda ut den frågan i bok nr 2 i Ljusets rike.

Bästa händelse är när Mori blir uppväckt av Marco och när Mori och Dolg återförenas med sin familj i Ljusets rike.
Favoritkaraktär är Marco.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 19 augusti 2021, 16:16 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 3 september 2018, 14:54
Inlägg: 107
Ort: Uppsala
Jag kommer ihåg första gången jag såg pocketboken i en ICA-affär på Gotland. ”Móri och Isfolket”, finns det en bättre titel?!

Vad tyckte du om boken?
Tycker mycket om den, trots den lilla missen att Indra plötsligt teleporterat till Sverige. Men det var inget jag tänkte på första gången jag läste – då man måste vänta på att pocketböckerna skulle komma ut.

Det här med tidsskillnaden mellan Ljusets Rike och ”yttervärlden” måste jag säga något om direkt. Min teori är att Margit kom på det just för att föra samman Isfolkssagan med Häxmästaren. Nu måste stackars Tiril vänta i typ 20 år i Ljusets Rike, men det hade varit ännu grymmare att låta henne vänta i 250 år! Sedan funkar det bra att de ”viktiga” i Isfolkets slutstrid fortfarande är levande och kan hjälpa Móri och Dolg.

Men det är så tråkigt att Isfolkets gemenskap är borta. Gabriel, Nataniel och Ellen, alla har de förlorat barn, men de verkar inte egentligen har stöttat varandra i allt det tragiska. Att de bara lämnar släkten för att gå över till Ljusets Rike känns konstigt … och att massa drabbade gör det! Tengel överger Silje! Ulvhedin Eliza! Visst kan det vara så att känslorna inte är lika starka när man dött, men då fattar jag inte hur Halkatla kunde bli kär i Rune, för hon var ande.
Dessutom får vi veta att Tova aldrig varit stark i sin magi. Nej, nej! Det var hon visst det!

Nu går vi vidare. Indra och Miranda kallar Gabriel för ”far”. Gjorde norska ungdomar det 1995? Sassa säger ”mamma”. Bara något jag hajade till över.

Kul att Ulvar och Tiili fann varandra. Men ärligt talat så var jag nöjd med Marco och Tiili som par. Nu är Marco så snygg och perfekt att inget eller något kan röra honom. För den delen förstår jag inte Marcos ensamhet. Det är ju inte så att han är helt unik bland alla dessa karaktärer. Han är odödlig, ja. Men han har möjlighet att umgås med alla i de Svarta salarna, och han kan komma upp på jorden när han vill och hälsa på övriga släktingar. Får han inte tag på dem (efter 1995 kommer GPS utvecklas) så kan han ju träda in i deras drömmar.

Jag går inte in på Bodils historia, för den var absolut onödig.

Men när de kommer till Island. Vad är det för fel på att kalla en ”superjeep” för buss? Sitter just nu i en buss och skriver. Upprättelse för bussar! Fast när Bodil säger att Addi (Atti) kunde tagit ett större fordom och Addi svarar: ”En buss kanske.” Var roligt.

Nu var det några år sedan jag var på Island, men jag är ganska säker på att myggor inte finns där (i alla fall inte 1995). Så när Indra eller Miranda vaknar av myggor när de övernattar på Sprengisandur. Det stämmer inte. Om inte annat finns det jävligt envisa småflugor som vill krypa in i alla kroppsöppningar.

Alla islänningar är så bra, inte ens i arresten när Bodil sitter där, är det bara utlänningar hon hör. Kom igen Margit! Jag älskar också Island, men allt är inte svart och vitt.

Jag poängterar mycket av bristerna i Margits verk, men jag gillar dem fortfarande. Det är först nu jag, tillsammans med podden, fått upp ögonen och se de älskade böckerna med nya ögon.

Jag rundar av med. Efter hela Häxmästaren, varför ska det vara så svårt att ta sig in i en kyrka i Oslo för att finna portarna?

Liten sak. N-ordet har blivit utbytt till ”svart” i ljudboken. (Jag lyssnar samtidigt som jag kollar boken.) De som redigerade ljudböckerna har gjort ändringar tidigare för att det ska funka bättre. Jag tycker det är bra, men vad tycker ni andra?

Favoritögonblick i boken?
När de räddar Dolg och då han inte förstår att det gått så många år och när Tiril och Móri äntligen får återses.

Favoritkaraktär?
Indra och Miranda.

Avslutar med … Dolgo?! Nej, bara nej! Det låter som den optimala diskmaskinen. Men Dolg skulle gärna få komma hem till mig och diska. :giggle:

_________________
Beam me up


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 1 september 2021, 22:10 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 24 april 2018, 17:42
Inlägg: 5
Først av alt vil jeg bare si at dere er bare så "gulliga", (gode og flinke på norsk) :flower2: jeg koser meg så veldig med podden og slipper alt jeg har i hendene og hører når den postes :tkiss: Jeg hørte dere sa at det er kommet til flere norske lyttere og det er jo ikke rart, vi elsker jo alle våres alle kjære Margit :flower2: og dere blir jo flinkere og flinkere til å lese norsk, veldig bra :) For oss norske er det stort sett lettere, vi har vokst opp med pippi, båtsmann og svensktoppen fra vi var barn, og det var bare å lære seg svensk hvis vi skulle forstå hva som ble sagt :)
En ting til, jeg sjekket ut siska`s stamme som hadde vært der i 2 sekler, og siden 1 sekel er et millenium, betyr det at de har bodd i mørket i ca 2000 år :)

så til bok 2, Mori og isfolket. Jeg har alltid syntes denne boken var både bra og dårlig, mye fra island, det liker jeg godt, siden jeg har vært der selv og føler meg hjemme når jeg leser om gruppens leting etter dolg, men før de kommer dit, synes jeg at letingen / oppgravningen av heksemesteren tar veeeeeldig lang tid i boken !!! kjære vene !! mulig de er like lenge på island i boka, men det føles kortere, mer handling.
Men... her må jeg komme med et lite innspill, det nevnes i boken at svarteenglene som kommer, tok med saga for at hun skulle overleve, men hvordan kunne de da redde morahan i den norske fjellheimen i det han er i ferd med å dø !!! dette henger ikke på greip, ( henger inte ihop ) redder de hvis de vil, eller ??? noen tanker her ???
Vel nok om det, de skal inn i lysets rike fra oslo, kult, her bor jo jeg, og jeg tror de går gjennom Gamle Aker kirke, noen som har andre forslag ?? måtte bare nevne det :) fint de tar med rubb og rake av nesten hele slekta, men jeg, som dere har sagt før, reagerer kraftig når de sover og de fremmede kommer og måler de i en slags verdi som mennesker, akkurat som de mener at den gruppen er mye bedre enn de som er der nå, grøss, liker ikke det jeg kaller raserenhet eller menneskeverd :( De fremmede sier jo (på side 214 i den norske boken) "Makt sa den ene, edel makt, ja han kan bli verdifull for oss, I det hele tatt, ser det ut til å være mange gode emner her" vel, jeg har litt problemer med margit sin gjentagende skriverier om forskjell på menneskene...
Men det ender jo heldigvis bra, de får senket kannibalene i søvn, hentet de gale ungdommene og bygger et nytt tårn, ja, mindre kan det vel ikke gjøres ? :roll: Nå har jeg lest hele serien veldig mange ganger, men gleder meg til fortsettelsen fra podden deres.
Av karakterer digger jeg Indra, hun føler jeg meg veldig igjen i, litt makelig, liker litt sprell, glimt i øyet, men tør å ta i et tak :)
De jeg liker minst, er og blir de fremmede, jeg synes de viser litt for mye tendenser til å være "guder" liker ikke !! :roll:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 september 2021, 19:08 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012