Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 15:25

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 10 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 8 maj 2021, 14:59 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Hej och hå!

Dags att samla svar för Legenden om Ljusets rike och vi börjar med Viskningen, bok 1 i denna Saga!

Vi vill ha dina åsikter på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Inspelningsdatum är ej satt än men denna post uppdateras med datum så snart vi vet!

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 maj 2021, 19:37 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
*Vad tyckte du om boken?
Första gången jag läste boken stressade jag mig igenom Siskas delar för jag ville bara komma framåt men vid omläsningar och nu senast: lyssningen har jag verkligen med spänning följt Siskas äventyr. Gillar att få läsa om när Häxmästarfamiljen vaknar upp inne i ljusetsrike och blir rundvisade men tycker historian om den försvunna kalven är lite tråkig - kunde inte de missanpassades stad introducerat på något annat vis? Tycker sen det är lite tråkigt hur boken snabbspolas framåt och plötsligt är det Häxmästarbarnbarnen som är dem som är drivande i sagan - jag var inte redo att släppa Taran och Villeman där. Tycker det blir lite FÖR mycket på en gång med alla barn som föds och att hålla koll på släktleden till en början.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När de får förklarat var Ljusets rike är någonstans och Erling viskar "Vi är vid jordens medelpunkt". Det ger mig rysningar varje gång, det känns verkligen så spännande och främmande men samtidigt något som skulle kunna vara sant... Eller?

* Vilken är din favoritkaraktär?
Tsi-Tsungga! Tycker han är så gullig med sitt klickande när de möter honom i borgen och sen när han kommer dem till undsättning för att hjälpa dem med Siska.

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 28 maj 2021, 19:31 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 5 juni 2017, 21:36
Inlägg: 37
Jag tycker boken var bra. Gillar inte fenomenet att tiden går olika fort på olika ställen. Att 12 år ute i världen motsvarar 1 år i Ljusets rike. Eller att tiden går fortare i ”mörkrets rike” som ligger bredvid ljusets rike med endast en genomskinlig mur emellan. Då borde dom se allt gå i hög hastighet när dom ser tex Siska röra sig på andra sidan muren?
Sedan att man själv väljer om/när man vill dö i Ljusets rike. Blir man låst i en ung ålder och alltid är frisk så väljer väll ingen att dö? Borde bli överbefolkat rätt snabbt.
Mina favoritpersoner är Indianpojken Nattöga och Tsi-Tsunga
Riktig bra cliffhanger i slutet.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 1 juni 2021, 14:53 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 27 mars 2016, 10:14
Inlägg: 16
Först en liten sidnot:
Känner mig sämst som missade att kommentera på min egen önskebok Tornet i fjärran, men skyller på nyförlöst med litet knyte och sömnbrist. Så mycket klokt har sagts om den, men jag vill bara göra en lite inflik
Jag håller med om allt det problematiska. Om pappa-dotter-situationen som bara blir äcklig stundtals, om de tunna karaktärerna, speciellt Fransisca, men ändå kan jag inte sluta läsa den! Sergei har alltid varit en favorit och jag tänker ibland att boken handlar om honom och Miro, och att det är därför Fransisca är så tunn. Den kommer alltid stå mig nära som den första fristående boken jag läste, och jag är så grymt pepp på att komma till den Patreon-nivån när ni poddar om alla, för det finns så många bra!

Nu till Viskningen!
*Vad tyckte du om boken?
Detta är andra gången jag läser boken. Jag minns inte när första gången var,men det är garanterat 10 år sen. Jag hade för mig att häxmästaren inte alls nämndes på baksidestexten till bok 1, men oj så fel jag hade. Förstår inte varför jag väntade så länge med att läsa den efter häxnästaren första gången. Iallafall.

Jag tyckte boken var förvånansvärt bra. Inledningen med Siska är vidrig och det kryper i kroppen av beskrivningarna. Dock är jag lite trött på "män är djur som styrs av drifter" som allt så ofta upprepas.

När vi återvänder till häxmästarskaran identifierar jag mig med Taran. Det är så mycket som Fränlingarna döljer. Jag tycker stämningen i boken är rent otrevlig och stressande, med hemligheter, minnen som raderas och Móri och Dolg som ska komma "inorgon". Främlingarna leker så himla mycket gud att jag tycker illa om dom. Det är lite skräckfilmsstämning med det kliniskt rena ljusa putsade ofelaktiga miljön som jag inte kan slappna av i. Även sättet som de missanpassad stad beskrivs och hur många delar är förbjudna utan förklaring. Detta är ju dock mycket bra beskrivet, men jag är inte säker på att Margits syfte var att göra oss riktigt så misstänksamma och skeptiska som jag känner mig.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Favoritögonblick är när ungdomarna räddar Siska. Jag känner stor oro över hur de nu ska lösa det hål de gjort i muren och vill lite skrika "be en vuxen om hjälp" eftersom det känns som att det är dit det kommer leda.

Mindre favoritögonblick, och en stor besvikelse på att Margit, trots nån sorts parsdisvärld med varelser som inte är av denna värld fortsätter att vara extremt könsstereotyp. Flickorna får fina kläder i present, de är de som får flytta på sig när ytterligare en pojke ska få titta på gondolen, det är dom som blir tillsagda att inte skrika etc. Jag blir så trött. Gång på gång är ju kvinnorna i hennes historier ytterst kompetenta. Ändå ska de behöva vara andra klassens människor i sina vängrupper. Nåja.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Taran vinner mig i denna bok med sitt ifrågasättande. Även Nattöga är en favorit (man blir ju nyfiken på vad hans barnnamn var, det får man väl inte veta?).

Det var mycket mindre idiotiskt tekniska saker än vad jag mindes, men pew pew-andet kommer väl i senare böcker. Bra cliffhanger för många karaktärer, kul att isfolket vävs in igen. De båda serierna ska ju vävas samman i ljusets rike, så det ska bli kul att se om man får återse flera av våra gamla vänner.

Nu ska jag dra igång med bok två, det är grymt att kunna varva läsande med lyssnade på en boktjänst när man har händerna fyllda med 5månaders bebis istället för bok!

_________________
När man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början


Senast redigerad av Fröken Karin 9 juni 2021, 06:40, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 1 juni 2021, 16:47 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tyckte du om boken?

Boken er én av de som har et annet navn på norsk enn på svensk. På norsk heter den nemlig Bak portene.

Jeg vet ærlig talt ikke helt hva jeg synes. Ikke dårlig, men heller ikke blant de beste. Litt for oppstykket, kanskje. Det eneste jeg ville vite første gang jeg leste den, var hvordan det gikk med Móri og Dolg, og hvordan det var inne i Lysets rike. Det første får vi bare noen små hint om; det andre må vi vente over 50 sider på å få vite. Når det først skjer, ville jeg gjerne ha fulgt de vi kjenner fra heksemesterfamilien en god stund til. Likevel synes jeg delene med den nye generasjonen kanskje er bedre og mer spennende lesning. Det kan hende det er fordi det er litt vanskelig å se for seg Tiril, Taran, Uriel, Villemann og de andre 1700-tallsmenneskene i denne høyteknologiske verdenen som Lysets rike er.

Når det gjelder Tiril, synes jeg fremdeles det er trist at hun er så forandret fra den glade, optimistiske, modige personen hun var i de første bøkene av Heksemesteren, og at hun samtidig får så liten plass i historien. Det var jo hun som var selve hovedpersonen i starten, i tillegg til Móri, selvfølgelig. Nå har hun bare en bitte liten birolle.

Én ting som jeg tror irriterer mange, meg selv i høyeste grad inkludert, er tidsaspektet, at tiden går saktere inne i Lysets rike enn både i Mørket og ute på jorden. Jeg forstår at det kanskje er nødvendig for å samle heksemesterfamilien og Isfolket, for det går tross alt mer enn 200 år fra Móri og Dolg forsvinner til slutten på isfolkssagaen. Likevel gir det ingen logisk mening, spesielt ikke at det skal være forskjell på Lysets rike og Mørket. Tiden det tar for jorden å snurre rundt sin egen akse burde gå like fort uansett (et døgn), men tidssonene vil jo være bredere på utsiden enn på innsiden av jordkloden ... om dere forstår hva jeg mener? (Tenk på hvordan en appelsin ser ut, om det trengs en illustrasjon. ;) )

En annen ting som irriterer, er de Fremmede og alt hemmelighetskremmeriet. Det er så mye som holdes skjult, ikke bare for oss som lesere, men for karakterene. Og det at disse Fremmede liksom er så mye høyerestående og 'bedre' enn alle andre: grrr!!! Og at de har adoptert Kinas omstridte ettbarnspolitikk. Hmm... Det er i det hele tatt mye betenkelig når det gjelder de Fremmede.

Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Det øyeblikket som berører aller mest, er når Nattøye har visjoner om Móri og Dolg, men han skjønner ikke hva det dreier seg om. Det gjør heller ikke Rok eller Solvokteren. Dessverre får ingen av dem som ville ha skjønt noe, høre om visjonene. Det kunne ha spart dem for mange bekymringer.

Side 176 skrev:
Navnløs (dvs. Nattøye) så inn i verdener han ikke kjente; når sant skulle sies, forsto han nesten ingen ting. Men på en eller annen måte måtte de høre sammen, disse forvirrende synene.

En mann som lå begravet i en skog. Men ansiktet hans var levende, selv om øynene var lukket. En overdådig vakker liten dal, med fossefall og blå bekker og gule blomster på grønne koller og små vesener som beveget seg så lett som om de ikke berørte bakken.

Han så en himmel, strødd med gnistrende punkter. Stjerner? Og en månesigd, akkurat som farfar hadde fortalt fantes utenfor.


Side 180 skrev:
De gikk videre i tanker. Det var mye av indianerguttens syner de ikke forsto. Graven i skogen, der en levende lå. Den vakre dalen med de gule blomstene og fossefallene. Hvor kom de synene fra?

Egentlig var det synd at ikke forldrene til guttens hvite venner hadde vært med. Taran, Uriel og Villemann ville ha forstått. Eller i det minste ant noe. Håpet noe. Gitt de Fremmede et par viktige ledetråder.

Men Rok og Solvokteren visste ingen ting.


Liker også når ungdommene er ute på sine tokt med gondolene, og først får hjelp av Tsi-Tsungga i den eldgamle landsbyen, og siden på nytt når de skal redde Siska. Det er fint at de klarer det, for det har hun virkelig fortjent etter alle prøvelsene hun har vært gjennom.

Den siste delen av boken, med det unge svenske paret og noen av Isfolkets medlemmer, er også fin. Grøsser litt i forventningsfull fryd når det på siste side kommer: "Marco. Marco av Isfolket." ;)

Vilken är din favoritkaraktär?

Jori har alltid vært en favoritt i denne boken. Men vil også si Uriel, Nattøye og Tsi-Tsungga.

Feil i boken

Første gangen ungdommene drar på eventyr er Jori, Jaskari, Elena og Armas 15 år gamle; Berengaria er 11. Altså er hun fire år yngre enn de andre.

Fire år senere, når de fire førstnevnte feirer sin 19-årsdag sammen, er Berengaria plutselig 16. Altså har hun tatt innpå de andre med et helt år. Visste ikke at hjemmet til Rafael og Amalie også hadde sin helt unike tidsregning. :giggle:

I tillegg blir Nattøye først introdusert som et par år eldre enn de andre, altså 17 når de andre er 15 og 11. På siden etter er han plutselig 16.

Tilbake til 19-årsdagen, Margit beskriver den som noe helt spesielt, som at ungdommene fra da av blir regnet som voksne. Jeg vet ikke hvordan det er i Sverige, men i Norge gjelder det 18-årsdagen, som er den dagen man blir myndig, ikke 19-årsdagen.


***


Til slutt vil jeg bare gratulere Fröken Karin med den lille! :tkiss: Enig med deg i kommentarene om Tårnet i det fjerne også. Ja, det er på mange måter Sergei og Miros bok. Har lest den flere ganger, og liker den godt, selv om jeg kanskje var litt negativ til visse aspekter ved den denne siste gangen når jeg leste med litt mer kritisk blikk enn vanlig. Sergei har forresten ofte tidligere vært favorittkarakteren. :)

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 juni 2021, 13:43 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 3 september 2018, 14:54
Inlägg: 107
Ort: Uppsala
Äntligen på Ljusets Rike! Ska bli spännande att se om jag fortfarande tycker serien är sämre än Häxmästaren, då jag inte alls var imponerad av den efter jag läste den sist samman med podden.
Börjar med att säga att jag inte kommer påpeka alla små stavfel och annat som man hittar här och där, för det kommer bara bli värre!

Vad tyckte jag om boken?
Viskningen var bra. Bra inledning, kanske den kändes lite för långtradig då man bara ville komma fram till vad som hände med dem som gick igenom Portarna. Men historien med lilla Siska var välskriven och så synd jag tycker om henne. Stackars liten! Margit vet verkligen att beskriva klaustrofobi, fick samma känsla när Dolg och Bjerni (Bjertni) skulle ta sig under forsen för att rädda Älvakungen.

Sen kommer vi äntligen till häxmästargruppen. Kan förstå deras känsla när de omges av jord och mörker. Vart fan har vi kommit? Men så når de Ljusets Rike och allt är så vitt, rent och ljust. Gillar Villemans upptäckt av det nya dasset. Förstår honom, måste vara himmelskt!
Kul att Mariatta fick skina lite när de letar efter kalven. Och Nero får bli stamfar till Ljusets Rikes hundstam. Inte dåligt pinkat, må jag säga!
Men jag funderade lite över Amalies ålder. Det står att hon och Rafael har lite besvär med att få barn för att Amalie är så gammal. Jag fick aldrig den uppfattningen att Rafael gifte sig med någon som är så mycket äldre än han, för han är ju bara 23. Vad skulle åldern på Amalie då vara? 43? 53? För den delen spelar inte åldern någon roll för alla föryngras ju och stannar runt 35-40. Nåja, det måste vara en miss.

Stackars, stackars Tiril. Mitt hjärta blöder mest för henne när det gäller Móri och Dolg. Och det värsta måste vara att hon inte har en aning om vad som hänt med dem, men hon håller ett noga öga på Nero.

Vi blir presenterade för den nya kamratflocken. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Roligt med lite nytt blod, men jag hade villat ha mer om hur den äldre häxmästarfamiljen anpassade sig till livet i Ljusets Rike.
Det bästa var nog när de träffar Tsi-Tsungga för första gången. Intressant att det finns avkomlingar av siliner inne i Ljusets Rike.
Men hur är det med Armas utseende? Jag ser framför mig att han liknar främlingarna på många sätt, mer än Dolg till och med. Men hur skulle det ha gått om han fått växa upp i den yttre världen, som Bergväktaren först tänkt?
Hade inga problem att vi lämnade ungdomarna vid en kliffhanger. För det blev så mycket bättre när vi kom ut på jorden igen. Trevligt att få träffa Gabriel, Nataniel och Ellen. Det var så länge sedan. Och nu kommer tydligen Marco dyka upp också, är mer kluven över det.

Mina favoritögonblick?
När Theresa kommer på att varför Tiril alltid håller så noga koll på Nero är för att deras liv hänger ihop. Så länge Nero lever, lever Dolg.

Min favoritkaraktär?
Får bli Nattöga. Blev frustrerad när han har syner om Dolg och Móri och ingen finns där att fatta galoppen. Jag gillar Elena också.

_________________
Beam me up


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 juni 2021, 20:50 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
* Vad tyckte du om boken?
Ja, pew pew! Ljusets rike! Jag gillar boken. Så här kommer ett långt svar. Vad sägs om en fel och missar tråd för Ljusets Rike btw, pew pew

Första delen är verkligen bra skriven, Siska är helt hjälplös men klarar sig helt utan andar eller annant otyg! Så ensam i berget, så modig och oj vad man hejar på henne. Jag får inte direkt ett grepp av hennes personlighet, men i krisen kan det ursäktas.

Andra delen är intressant, Tarans misstro håller jag helt med. Första gången jag lyssnade på boken ropade jag högt "de är onda!" Om främlingarna. Så jäkla creepy, känns som de är en hel ras som endast består av Lawful evil individer som lajvar Lawful good på ytan. Så kommentaren om skräckfilmskänsla är ganska korrekt. Min tanke denna omläsning var "there is no war in Ba Sing See" och främlingarna som ännu mätigare Di lee-agenter, liten referens för er som sett Avatar. Främlingarna är så obehagliga! Så mycket hemligheter, alla krafter, skepsismen mot frågorna. Att de hjärntvättar folk utan samvete , styr och ställer med allt. Jäkla obehagligt. Att de som inte passar in förvisas till en egen stad -så obehagligt! Sen barnbegränsning! Hur gör främlingarna det? Jäkla skurkar var finns den fria viljan?

Dessutom - Stackars Tiril! Så trasig av alla trauman. På det sättet är hon den mest realistiska tror jag.

Sen är det ganska komiskt att ingen reagerar på att grannarna i de missanpassads stad kastar möbler på varandra. Och hurra Ram! En av mina favoriter. Och min andra favorit makliga Indra blir nämnd vid namn i sista delen.

Uppväckandet av Mori och kopplingen till Isfolket är bra. Att Nataniel ska ha förlorat kraft är supertråkigt. Jag gillar verkligen Nathaniel! Även om jag verkar vara i minoriet där.

Håller även en annan kommentar med om det som sades om könsroller i boken irriterar mig. Varför ska det bara vara kvinnorna som söker sin partners hand? Kan inte männen söka kontakt och hjälp också? Att Taran vill springa runt i bra underkläder känns jättekonstigt. Är det möjligt att istället för en Sandemoserie bok önska sig ett ämne på patreon? Är arbetslös nu, men kan tänka mig att höja min pledge när jag får jobb isf. Könsroller i triologin! Vill höra era och lyssnarnas åsikter om detta.

Jag gillar den nya gruppen "kamratflocken" men generationshoppet är ganska abrupt.

Nattögas upplevelse är spännande och den känns respektlöst skriven aka som Margit har läst på. Det jag stör mig på är "Nattöga måste gifta sig med en flicka av egen stam" resonemanget - lite mer rasrenhetstänk behövdes visst enligt Margit. Suck. Att stammen vill behålla sin kultur känns rätt, men samtidigt upplever jag det som Margit går i "kultur ska bevaras på bekostnad av utveckning"-fällan något som såtvitt jag förstår är en attityd som ställer till det för många etniska minoriterer. Tankar från er? Tillbaka till det Nattöga såg - bra uppbyggnad men han borde ha talat och inte följt främlingarnas inrådan att tiga. Jag vet att jag maler på men hatar verkligen främlingarna! bra skurkar men så obehagliga. Att det hintas på att det bara är folk med främlingsblod som får bära vapen är creeeeepy. Massor av rysningar.

Gabriels tragedi känns så mänsklig bland all fantasy. Miranda verkar mysig och hennes syster är :tkiss:

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Siskas flykt är spännande! Sen gillar jag Nattögas mandomsprov. När Berengaria ställer upp för att rädda Siska är annars ett favoritögonblick.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Berengaria, något i henne tilltalar just mig. Sen är jag mycket glad i Indra även om hon bara är med lite på kanten.

Har svårt för Taran, men hon är uppstudsig mot främlingarna och det är ett stort plus.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 13 juli 2021, 18:09 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 21 november 2020, 10:32
Inlägg: 25
*Vad tyckte du om boken?
Åh vad underbart det var att komma in i Ljusets rike igen! Det var längesedan jag läste serien, så jag hade glömt en hel del vilket gjorde läsningen extra rolig. Jag gillade verkligen boken, mest för den första delen som handlar om Siska. Hennes berättelse är så spännande och hjärtskärande, och är (tycker jag) en perfekt inledning av serien. Man får många föraningar om gåtor som kanske får sin lösning senare, som de svarta fjällen och de olika folkgrupperna Siska stöter på. Avsnittet där Siska tar sig genom berget är så otroligt starkt, man känner verkligen hennes desperation.

Delen som beskriver häxmästarfamiljens ankomst till Ljusets rike var intressant, om än inte lika spännande. Mina favoriter från Häxmästarserien Móri och Dolg saknas, och Tiril är som någon annan kommenterade bara en skugga av den hon en gång var. Jag har lite svårt att förstå hur familjen kan acceptera sitt nya liv utan att ifrågasätta mer, även om Taran försöker i början. Bilderna jag får upp av Ljusets rike är väldigt obehagliga, det är hjärntvätt, barnbegränsning, förbjudna zoner och en viss grupp i samhället (främlingarna) som har total kontroll över alla andra. Jag reagerade på reglerna om att alla måste arbeta, att man inte får vara ute nattetid, och tycker det är något sorgligt över bilden av ett samhälle där ingen ser ut att vara över 35. En värld helt utan gamla eller ens medelålders människor, det låter inte som en särskilt trevlig värld. Jag läser mycket dystopier och får starka dystopi-vibbar av Ljusets rike, vilket antagligen är raka motsatsen till vad Margit tänkte sig.

Jag blir inte direkt känslomässigt engagerad i någon från den nya häxmästargenerationen. Tycker inte att någon av dem har så mycket personlighet, och det är lite tråkigt att de äldre häxmästarkaraktärerna förpassas till bakgrunden. Jag håller med i vad andra har skrivit om könsrollerna, att flickorna får kläder och killarna tekniska prylar i present exempelvis. Så otroligt stereotypt!

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När ungdomarna upptäcker Siska utanför muren, och de allra sista kapitlen där man äntligen anar att Móri, Dolg och Isfolket snart kommer dyka upp. Jag fick rysningar när jag läste och var tvungen att börja läsa bok 2 genast för att få fortsättningen.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Siska och Tsi-Tsungga, men även Nattöga. Alla tre är fascinerande och intressanta, och jag vill veta mer om dem. Ungdomarna i häxmästarfamiljen däremot är jag som sagt inte så förtjust i, så det är skönt att Margit slänger in några nya spännande karaktärer här. Jag ser också väldigt mycket fram emot att få läsa mer om Indra och Miranda, som dyker upp alldeles i slutet av boken.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 14 juli 2021, 17:16 
Gråfolk
Gråfolk
Användarvisningsbild

Blev medlem: 3 maj 2016, 19:40
Inlägg: 56
Stämningen för det nya livet i Ljusets Rike sätts bra redan i jakten på den försvunna kalven. Det är något obehagligt i hur den först är jätteviktig, sen inte viktig alls när solväktaren vill hitta på annat turistande, och sen superviktig igen. Det är en liten grej, men bygger liksom upp bra för nästa stora obehaglighet, nämligen hur alla tänker att Móri och Dolg ska komma "snart". I morgon. Det är så himla snyggt uppbyggt med små kommentarer här och där, och det gör stämningen så skärande läskig. Och så avgrundstjuten och alla andra små obehagliga detaljer.

Det blir lite en parallell till vår värld, där vi visserligen inte riktigt tror att vi lever i en utopi på samma sätt (och nej, Villeman, det betyder inte "en framtidsvärld"...) men fortfarande har den där situationen där vi måste stänga av öronen och ögonen för en hel del saker för att kunna fortsätta vara lyckliga över det vi ändå har. Alltså, mycket av det vi har är ju på direkt bekostnad av andra.

Total parentes, men slltså det är så himla charmigt med allt prat om att hålla tätt. Det kändes först lite pinsamt och liksom "måste du prata om det här", men jag har bestämt mig för att istället uppskatta det normaliserande i det. Theresa är så himla mänsklig. Däremot tycker jag verkligen inte om hur Tirils karaktär fortsätter att bli mer och mer vag. Låt oss *se* hennes sorg på riktigt!

Jag var inte beredd på att hoppa över till nästa generation så hastigt och lustigt. Jag kanske borde ha varit det iom ny serie, men det känns fortfarande konstigt. Jag gillar faktiskt verkligen hur det knyts ihop med Siska, och barnen får ändå nån slags karaktär, även om jag inte riktigt hunnit börja bry mig om dem i den här boken. Och när vi sen återvänder till verkligheten och börjar närma oss Móri känner jag äntligen lite faktisk stämning och engagemang igen. Han känns fortfarande som sig själv, kanske för att han knappt är med så att han knappt hinner förstöras.

På det stora hela kändes hela boken som en enda prolog. Det är väl också rimligt, som första boken i en serie, men jag saknade liksom en dramatisk kurva eller kanske ännu mer en egen handling.

Jag har ingen direkt favoritscen, istället är min favorit alla små supercreepy kommentarer som slängs in i varje scen om hur extremt dystopisk then här utopin är. Just det med "nämen det är lugnt, vi begränsar barnafödandet" känns så himla olycksbådande precis efter pratet om missfall - jag tror inte att det var menat att kopplas ihop, men det kändes ändå så när jag hörde det. Favoritkaraktären är nog Móri. Jag saknar Móri.

Åh, och det absolut roligaste ögonblicket var när ungen som jag redan glömt namnet på fick en laserpistol som *absolut* inte fick användas som vapen. Mhm. Visst.

Woop woop ljusets rike! Det här ska bli skitkul faktiskt!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 14 juli 2021, 18:41 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart!


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 10 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 7 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012