Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 11:42

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 16 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa
Författare Meddelande
InläggPostat: 23 december 2020, 20:15 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Den första boken mellan Häxmästaren och Ljusets rike är bok 25 i Sandemoserien; Tornet i fjärran

Finns nu också på Storytel!

In och läs och svara på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Svara senast 24/3 kl 17.59


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 26 december 2020, 13:04 
Trollkunnig
Trollkunnig

Blev medlem: 25 maj 2020, 12:39
Inlägg: 246
Detta är en teori jag kom på när jag första gången lyssnade på Sagan om Isfolket-poddens avsnitt 9, Den ensamme:
~
Jag lyssnade precis på podden om Den ensamme, och vid debatten om den mystiska kvinnan som Mikael möter där i Livland, om hon var ett spöke eller inte (fram tills nu har jag mer hållit på att hon var ett spöke) och Dan snackade om att han hade en teori om att hon var både spöke och människa. jag fick nu typ en teori om den teorin! Vet inte hur vattentät den är, men här kommer den: Tänk om Magda var en gengångare (litegrann som Feodora i Korpens vingar) och typ... jag har inget bra namn på det, men att Magda i perioder kunde ta över den där levande fasterns kropp och därigenom ibland vara vid slottet för att kolla läget och försöka hjälpa sina släktingar, men utan att bedragarna upptäckte henne för att hon med sina spök-skills kunde göra sig osynlig? Det skulle åtminstone förklara att Birgitte och de andra inte såg/reagerade på henne när Mikael gjorde det. Fast det förklarar ju inte att hon inte kunde öppna några dörrar eller så. Men hon kanske var liten och smal och det var väldigt tunga och tröga dörrar? Så att hon inte kunde öppna dom även om hon besatte hennes yngre släktings kropp. ~

Jag passar på att tacka er, Anna och Dan, för en utmärkt podd :) :tkiss:

_________________
(|__(*,,,*)__/)


Senast redigerad av Mika_295 27 december 2020, 10:26, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 26 december 2020, 21:43 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Mika_295 skrev:
Detta är en teori jag kom på när jag första gången lyssnade på Sagan om Isfolket-poddens avsnitt 9, Den ensamme:
~
Jag lyssnade precis på podden om Den ensamme, och vid debatten om den mystiska kvinnan som Mikael möter där i Livland, om hon var ett spöke eller inte (fram tills nu har jag mer hållit på att hon var ett spöke) och Dan snackade om att han hade en teori om att hon var både spöke och människa. jag fick nu typ en teori om den teorin! Vet inte hur vattentät den är, men här kommer den: Tänk om Magda var en gengångare (litegrann som Feodora i Korpens vingar) och typ... jag har inget bra namn på det, men att Magda i perioder kunde ta över den där levande fasterns kropp och därigenom ibland vara vid slottet för att kolla läget och försöka hjälpa sina släktingar, men utan att bedragarna upptäckte henne för att hon med sina spök-skills kunde göra sig osynlig? Det skulle åtminstone förklara att Birgitte och de andra inte såg/reagerade på henne när Mikael gjorde det. Fast det förklarar ju inte att hon inte kunde öppna några dörrar eller så. Men hon kanske var liten och smal och det var väldigt tunga och tröga dörrar? Så att hon inte kunde öppna dom även om hon besatte hennes yngre släktings kropp. ~

Jag passar på att tacka er, Anna och Dan, för en utmärkt podd :) :tkiss:


Tack - vi tar upp det i avsnittet.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 27 december 2020, 10:19 
Trollkunnig
Trollkunnig

Blev medlem: 25 maj 2020, 12:39
Inlägg: 246
:) hm, det blir första gången jag nämns i podden. bättre sent än aldrig xD

En till grej i spökteorin: både i Isfolket och Häxmästaren, och även enligt verkliga människors upplevelser så har varje människa en hjälpare, ibland är det en äldre död släkting. Så det är väl rimligt att Magda von Steierhorn ville vaka över både sitt hem och sina släktingar som bodde där?

p.s. ni behöver inte säga Mika_295, om ni inte vill, det räcker med Mika. d.s.

_________________
(|__(*,,,*)__/)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 29 december 2020, 21:29 
Gråfolk
Gråfolk
Användarvisningsbild

Blev medlem: 3 maj 2016, 19:40
Inlägg: 56
Det här är banne mig första gången jag är klar INNAN DET ENS FINNS EN DEADLINE. Jag är grymt stolt över mig själv och förutsätter att ni också är det ;)


Det här var en spännande blandning av mysigt och weird och ibland faktiskt spännande. Jag har lite svårt för de här supernaiva kvinnorollerna som Margit skriver ibland, och det här var helt klart en av de värsta. Men jag tänkte att jag kunde chilla lite med kritiken ett tag, och först fokusera på det jag verkligen gillade.

Själva tornet i fjärran, bokens titel, var så himla snyggt invävd. Och att det var ett vattenfall och inte ett faktiskt torn var ju briljant! Det lyckades bli magiskt och överraskande och vemodigt, allt på en gång.

Jag är en sucker för Ruritanien, dvs de där noggrant odefinierade eller helt påhittade mellaneuropeiska länderna (namnet kommer från klassikern Fången på Zenda) och jag är lite imponerad över hur envetet Margit duckar från att använda några platsnamn överhuvudtaget. Det kanske låter som en diss, men jag gillar det verkligen på riktigt. Jag tycker även att det är extremt charmigt hur Margit tenderar att kalla nästan alla vattendrag "älvar" och nästan alla höjder "åsar", det är något jag har tänkt på genom alla hennes böcker.

Lillebrorsan som är kär i Fransiska och sen inser att när man träffar andra än de typ fem kvinnor som finns i byn så finns det lite mer alternativ är också fint. Jag gillade hur jag inte riktigt var säker i början på vem av dem hon skulle bli ihop med, och att det inte var tydligt för dem själva heller långt efter att läsaren insett det.

Styvpappan var föredömligt ond, planen lagom listig och den gömda prästen som avslöjade dem var ett smaskigt "haha, avslöjad!"-moment.

Nu ska jag komma till det jag gillade allra mest, vilket tyärr också sitter ihop med det jag gillade allra minst.

För det var SÅ SNYGGT hur Sergei böjade prata om att Fransiska skulle läsa upp sin läxa, och "vad står det på kakburken" och så mitt i när hon är inne i den triumfen och det fina minnet så slänger han ut "Vad står det på lappen i speldosan?" Det var verkligen SÅ SNYGGT, så det är VÄLDIGT STÖRANDE att det kommer inbakad i den scenen som det var i.

Jag hade verkligen övertalat mig själv att jo, det kan vara lite kul och hett och lagom förbjudet med deras fosterförälder-till-älskade-historia. Det är ju inte så att han groomar henne, inte riktigt, utan det växer ju faktiskt fram mellan dem när hon blir mer och mer vuxen. Det är inte min favoritberättelse, men den kan vara lite spännande ibland, och jag började faktiskt unna dem deras framtida lycka...

...och sen skulle de plötsligt finna varandra genom att lajva pappa-och-tolvåring, och nånstans där gick det bara inte längre. Både i bokens nutid och i de mer detaljerade tillbakablickarna på hur de legat bredvid varandre blev det bara för mycket och för äckligt. Det ÄR INTE OKEJ.

Oookej.

När jag nu fått det ur mig, kan jag passa på att klaga på några andra småsaker också.
Det är liiiite för mycket "vacker är lika med ädel är lika med god" i den här boken, och låtsas-Fransiska (hette hon Marika?) blir dissad med lite för sexistiska termer.

Apropå sexism, hela grejen med "om han fick hela godset i present så kaaaanske Sergeis manliga stolthet kunde hantera att hans fru var rikare än honom" är så trist. Rimlig, tyvärr, men trist. Hela den här grejen med att kvinnor på riktigt även i dagens verklighet måste curla männen i smyg för att de bara kan hantera världen om de får känna att de är lite bättre, är bara så sunkig.

Advokaten har en beskrivning ner på minsta födelsemärke som han ska granska, och styvpappan verkar ha vetat om det, ändå tycker han att det kändes rimligt att piska ungen tills hon fick ärr över hela ryggen. För de skulle ju inte synas sen?

Och okej, det här är en småsak, men när Sergei bekänner sin kärlek så säger han "Därför har jag sökt dig hela tiden, rastlöst, förtvivlat, jag måste finna dig igen, måste få säga dig att du itne var ensam om att ha det svårt." Sååå... om han inte var kåt på henne skulle han vara helt chill med att hon blivit kidnappad? "Min fosterdotter är mystiskt borta efter att klart onda män varit här och letat efter henne, och egentligen skulle jag inte bry mig men jag har lite bekännelser jag bara måste ut med så dags att sadla hästen antar jag", eller vad?

(I samma intensiva uttalande säger han också att hon är en av landets rikaste och han bara en stallkarl, vilket han då varit i typ några dagar då han gått undercover, men visst, det är ju rimligt att identifiera sig som det ändå...)

Favoritkaraktär har jag ingen. Kanske advokaten med sitt sunda förnuft och sin jättepistol. Kanske Marika, hon verkade veta vad hon ville.

Allt i allt en helt okej bok ändå. Magin finns där, och irritationen är en del av underhållningen. Jag ser fram emot att höra avsnittet!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 12 januari 2021, 17:32 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Toppen. Då hinner jag nog i kapp! Är snart 15 år sedan jag läste tornet i fjärran.

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 mars 2021, 22:18 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 3 september 2018, 14:54
Inlägg: 107
Ort: Uppsala
Tornet i Fjärran …
Jag tror jag läst berättelsen förr, men det kan vara att jag läst samma sak av Margit i någon av hennes andra böcker. Utav nostalgi vill jag verkligen gilla det här … Men det kan jag inte!
Återigen samma karaktärer. Detta ytliga att ”förfinade drag” betyder av högre börd. Och nej, bara nej! Man kan skriva en story där den ena partnern är äldre än den andra, men romansen försvinner i denna story med att Sergej först ser Franciska som en liten flicka och senare sin ”dotter”.
Jag som läsare får inget grepp om hur många år som gått – tydligen länge, men karaktärsmässigt är det som det gått några veckor – med tanke på dialogen.
Alltså Sergej och Miro är bara creepy! Jag fattar att historien är skriven i en annan tid, men jag kan inte komma över att man romantiserar sånt här. Nu känner jag inte Margit, men jag tror att hon skrev precis vad hon ville – och att hon sedan blev känd för att skriva ”starka” kvinnor var något en förläggare kom på. Redan när jag läste Isfolket för första gången förstod jag inte riktigt det där med starka kvinnor. Nu är det kanske fel av mig att dra in författaren i det här. Men eftersom hennes böcker har fått ett spelrum, så följer också kritik. Jag vill verkligen att Margits böcker ska få ett nytt uppsving. Under tiden de var skrivna skapade de en dialog, och det gör de fortfarande – fast av andra anledningar.
Okej! Tillbaka till Tornet i Fjärran …
Jag visste redan från när Margit beskrev Sergej som – inbunden och frän, medan hans lillebror Miro beskrevs som – mild, att det skulle bli Franciska och Sergej till slut.
Tyvärr så har jag inte så mycket positivt att säga om det här.
Varför ordnade inte mamman en förvaltare åt Franciska?
Varför såg inte styvpappan till att ”grooma” henne istället för att misshandla henne?
Alltså, hela den här historien faller sönder i början. För mycket luckor.
Den kunde ha blivit ett bra romantiskt drama om man fått veta mer om relationerna, fått veta mer om Sergej och Miro. Varför är inte ”Bad boy” Sergej gift, trots att han är över 30? Miro förstår efter ett tag att det finns andra tjejer än Franciska. Men Sergej – en vuxen, kärar ner sig i en tjej som han hittade som liten flicka och uppfostrade som en dotter …
Och när Sergej ska lära Franciska hur man försvarar sig mot män. Hallå! Då gör han exakt det man inte ska göra, tafsar på henne! Bra tänkt där, Sergej, men får jag be om mer tell not show.
Så klart måste vi ha ett våldtäktsförsök. Har inget emot att man tar upp det – för tyvärr förekommer det fortfarande. Men efter att Sergej räddat henne vill han att hon bekräftar att hon är hans barn och efter det kysser han henne. Blä!
Jag kommer inte gå in på hur en veterinär ”undersöker” Franciska. För min del tror jag att det var ganska oskyldigt.
Sergej är en jävla skithög. Han är rädd för Franciskas säkerhet och tillåter henne att gå på höstfesten, men följer inte själv med?
Tänker inte börja med Marika som beskrivs som mörk och yppig med ett karaktärslöst ansikte.
Håller med Ursula Horn att slutet är lite sött … men sen fallerar det …

_________________
Beam me up


Senast redigerad av Hanna 24 mars 2021, 16:18, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 mars 2021, 13:18 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Dan skrev:
Den första boken mellan Häxmästaren och Ljusets rike är bok 25 i Sandemoserien; Tornet i fjärran

Finns nu också på Storytel!

In och läs och svara på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Svara senast 24/3 kl 17.59


Har för första gånge lyssnat på boken, har tidigare läst och jag vet inte om det är för att jag är dubbelt så gammal som när jag sist läste boken för jag gillar verkligen inte den här kärlekshistorian. Ställer mig lite som Hanna här att jag utav nostalgi verkligen vill gilla boken men kan inte.

Tycker själva romantiska delen av historian är sjukt obehaglig. Först är Franciska rädd för Sergej, sen ser hon honom som en far och sen blir hon kär i honom. Jag känner bara nej nej nej. Tycker Sergej generellt är en obehaglig karaktär och det är svårt att känna sympati för honom även hur det beskrivs hur eländigt han har det under året han söker på Franciska. och gällande året, hur kan de fortfarande vilja ha varandra efter det där året isär? Distansförhållanden är svåra även när man har en djup relation att stå på än mindre när man inte ens berättat för den andra att man har ett intresse för denna. Nej, gillar verkligen inte deras romantiska historia. Tycker som Ursula horn att det är obehaglig att de lajvar pappa/barn och finner varandra via det. *rysningar*

Hade de klippt bort romantiken och bara låtit Sergej rädda Franciska ändå och att Sergej hade kunnat få ta hand om hennes herrgård.

Annars tycker jag att historian är väl skriven. Skurkarna är verkligen typiskt Margit-skurkar i sitt bästa och det är en fanatiskt tvist att tornet i fjärran visar sig vara ett vara ett vattenfall är så smart skrivet och den delen hade jag glömt bort så jag fick mig en god överraskning.

Min favoritkaraktär är Miro, han verkar vara en väldigt sympatisk ung man. Mycket bättre än sin bror.

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 mars 2021, 23:23 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 21 januari 2021, 20:25
Inlägg: 7
Hej allihopa! *skip*
Så härligt att äntligen få vara med i hänget i gänget!

Jag är så glad att ha fått upptäcka den här podden och forumet. Äntligen har jag hitta en plats att diskutera några av de böcker jag har läst  med någon som är intresserad av att lyssna och som är lika analyserande som jag. Vi är ju som en riktigt härlig och stor läscirkel tillsammans! Bra val av er, Dan och Anna, att läsa upp allas kommentarer. Det ger en härlig  gemenskapshetskännsla
Det här är första gången som jag har gått med i ett forum och också första gången som jag har börjat lyssna på en podd. Förut har jag bara läst några inlägg här och där om jag råkat hamna där via Google. ...Så jag har absolut noll koll på hur allt fungerar och får chansa lite istället. Jag upptäckte nu att jag har lite svårt att skicka iväg texten i sin helhet. Kanske blev den för lång? :oops:

Jag vet inte hur klokt mitt val av användarnamn är. Det var sent på kvällen när jag registrerade mig (tror jag), och var då antagligen lite mossig i huvudet av trötthet (åtminstonde är det mitt önsketänkande för att förklara min dåliga smak), och för stunden så fick jag för mig att det lät lite roligt med "kinky-tail" efter diskutionerna om huruvida svanssex var sexigt eller ej. (Jag tyckte faktiskt att Margit fick det att låta ganska lockande måste jag erkänna) ☺️ :whistle:
...Men nu känns det mer som avsändarens namn på sådana där spam-email man hittar i skräppost som leder till porrsidor, så SKÄMSKUDDE över mig! :oops:
...Men till mitt försvar så var de båda fina namnen "Tamlin" och "Tamlina" redan upptagna och att hitta på ett föralltid namn är ju supersvårt!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 mars 2021, 23:47 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 21 januari 2021, 20:25
Inlägg: 7
........
Jag började lyssna på er och på sagan om isfolket i September, på en person som läste upp böckerna på Youtube, efter att jag hade blivit nyfiken på dem av all reklam från Storytell på Tv och radio.
I en av Youtube-kommentarerna hade någon lagt in ett tips om er blogg och en länk till era avsnitt på Youtube. När jag kom till det sista upplaggda avsnittet, (vilken otroligt fin intervju med Margit ni fick till, synd att den inte var längre.) Så fick jag googla runt lite tills jag hittade resterande avsnitt av podden där den är nu, och senare också det här forumet.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 mars 2021, 00:06 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 21 januari 2021, 20:25
Inlägg: 7
:)
........

Efter bara någon månad av att ha lyssnat ikapp detta fan som läser högt ur sina egna böcker, så orkade jag inte vänta på hennes nästa avsnitt, så då gick jag in på Tradera och lyckades köpa fulla inbundna samlingar av alla 82 böcker + de svarta riddarna. (De säljes massor av sandemoböcker där nu). Expediten i tobaksaffären såg lite chockad ut när jag hämtade ut 2 paket (De var packade i bananlådor!) med 30 kg böcker i. :rofl2:

Jag brukar lyssna på er när jag står och diskar, strax innan jag går och lägger mig eller om jag måste sitta ensam vid frukostbordet.

När jag äntligen kom ikapp er och nådde fram till den sista Häxmästarboken så upptäckte jag att jag missat den med en hårsmån då den redan var "poddad och klar". Så jag tänkte att jag börjar med ljusets rike så länge.

....Men Anna och Dan! Ni är ju riktigt sölkorviga!!!

Sedan ert förra avsnitt har jag redan hunnit läsa ut HELA ljusets rike!
(Men jag har varit klok nog att skriva ner mina tankar direkt efter varje bok, så mina kommande kommentarer är purfärska.)

Jag kände mig sedan tvungen att hitta något att fylla tomheten med efter att ha sträckläst isfolket i ett halvår, och har nu lyssnat på ALLA Dans poddavsnitt som är ute av hans böcker, svärdsspel i Hadalon och Stormens vandrare.
Helt okej böcker. :)
Alla konstiga namn förvirrar mig dock och jag har svårt att hålla reda på vem som heter vad. Historien får nog lida lite av att den är placerad i en värld uppdiktad av någon annan. Men det kunde ju inte hjälpas eftersom det troligen tillhörde kontraktet.
Namnet Pelk kommer jag ihåg lätt, och den härligt roliga och alkoholiserade alvens namn börjar på bokstaven M, resten snurras ihop i huvudet till en gröt. Sorry :comf:
Den snälle versionen av vintersorg vill jag följa och se mer av. Och jag sitter på nålar för att höra hur det gick för Alco-Alven "M" som blev jagad in i skogen.
(Det märks tydligt att Margits stil och utryck i hennes böcker har färgat av sig en del).
Jag tyckte att Svärdsspel i Hadalon hade ett riktigt bra slut vad gäller lönnmördaren och vinnaren av spelet. Fäktningen var förvånansvärt spännande och medryckande, och Tisslan Smultrons öde chockerade mig. (Bra gjort Dan! Det var härligt och rysligt äckligt.) badkarsscen med en naken alv som bryter sig in i badrummet är störtrolig och den "skandalösa" sexscenen kändes bara oskyldig men komisk. Jag förstår inte varför folk gnällt på Dan om det? Pelk är ju långt ifrån Tamlins kaliber. (Jag får hela tiden den akrobtiska bilden i huvudet från scenen när Vanja står upp och ner på händer med Tamlin stående över sig. Och den snuskiga fantasin kom från huvudet på en snäll, nästan 100 år gammal dam).


Men nu ska vi diskutera tornet i fjärran!

Vad tyckte jag om boken?:

En söt historia som balanserar smidigt på linjen med det förbjudna utan att falla över till "äckligt och perverst"-sidan. Åldersskillnaden är ju inte obekvämt stor. Jag tror också att det hjälper att Franziska (Känns konstigt att höra namnet "Siska" i "fel bok" efter ljusets rike) hela tiden höll ett avstånd genom att kalla Sergei för kapten. Hade hon verkligen sagt "far" så hade det nog blivit creepy. Hela historien kändes som ett BBC- kostymdrama. Från systrarna Bronté eller Jane Austen.
...Och det med att Kapten Rodan tog hand om denna trasiga obildade flicka och klädde henne i pojkkläder och sedan med åren förälska sig i henne, fick mig att associera till Winston Grahams första bok i serien om Demelza och den griniga kapten Ross Poldark.

Något jag stör mig på i Margits böcker är uttrycken om "ras". Hur kan någon egentligen se att Franziska har en "vacker och nobel nedärvd ras?" Var det inte oftare egentligen så att adeln hade problem med inavel och missbildningar?
Beskrivningen på karaktärer med "hög panna" för klokhet och "lågpannad" för busar och dumma människor känns ganska underligt att läsa. Och de dyker ofta upp i flera av Margits böcker. Jag tänker på dokumentärer och historier om forskning inom rasbiologin som jag sett och hört om och där läkare mätte folks skallben för att gissa om de var smarta eller osmarta och om de hade gener från samer och afrikaner i sig. Det ger mig lite obehagliga vibbar. Men jag vet ju att Margit inte menar något illa med det, och det är egentligen intressant att få insikten om vad som varit naturliga uttryck och åsikter i samhället under hennes uppväxt.

Utrycket "en känslig mun" som återkommer ofta i Margits böcker, hur ser en sådan egentligen ut? Jag har gissat på fylliga läppar med tydlig amorbåge, men jag vet inte? En känslig mun kan ju också vara tunna smala läppar som spricker i solen och har röda exemfyllda mungipor.

Det är ett snyggt och fyndigt trick av Margit att skriva ner hintar om historiska händelser istället för att rakt ut skriva årtalet. Men det hade varit frustrerande om man inte haft internet som stöd bredvid sig för att kunna ta reda på mer. På det här sättet så gör Margit en nyfiken och plötsligt läser man en massa historiska fakta som man inte annars skulle ha upptäckt. Hon är lite av en historisk utbildare i smyg.

Ledtrådarna om "Stefanskronan" och "Kossuth har krävt oavhängighet av Österrike" ledde mig till den Ungerska revolutionen 1848-1849. Dan kanske kan ha lite historisk hörna här och berätta mer? :)
Jag tänkte faktiskt direkt på Ungersk folkdräkt när jag hörde om Sergeis kläder. Svarta stövlar, vita byxor och pälsjacka. Jag vet att de har svarta stövlar, men sedan kom jag på att deras byxor brukar vara svarta, så det är kanske inte i Ungern de är i ändå? Fast det känns ändå så. Vad tror ni?
Franziskas morfar var en Magnat och på Wikipedia står det att det var benämningen på en riksdagsman i Ungern och Polen.

Och hur gammal var egentligen Franziska när hon kom till Sergei? Var hon 14? Eller t.o.m. 15? Och hur gammal var Sergei i slutet av boken när hon fyllt 21 år?
I början av boken är i.a.f. Miro 16 år och Sergei 28 år då han är 12 år äldre.
Stod det inte någonstans att det hade gått 5-6 år sedan Franziska kom och sedan var det 1 års letande. Så betyder det att Sergei är ca 35 år i slutet av boken?
Jag hade problem med att se Sergei som blond, han ville hela tiden få mörkbrunt eller svart hår i min hjärna.

Scenen med att kontrollera Franziskas jungfrudom var verkligen provocerande och obehaglig. Jag tvivlar inte alls på att detta hände i verkligheten. Tur att hästdocktorn var där och att han verkade respektfull och sympatisk. Jag undrar om han verkligen undersökte henne eller om de bara pratade, jag menar, det måste ju ha varit tekniskt svårt också i ett mörkt skafferi med endast stearinljus.

Det där med att Franziska trodde att hon var gravid för att hon sovit bredvid Sergei är faktiskt inte helt orealistiskt när jag tänker efter. Min mamma berättade en gång om min mormors syster som hade fått panik och trodde att hon hade blivit gravid efter att ha blivit kysst av en kille första gången. Jag har för mig att hon också trodde att barnen kom genom naveln. Min mormor var yngst av 9 syskon och född 1914. Min mormors mor var född 1875, så det är ju nästan lite under samma tid som boken utspelas i.

Favorit Scen:
Fransiskas och Sergeis kyss på bröllopsfesten och hur han fyllegråtande försökte tvinga sig själv att se henne som ett barn bara för att få behålla henne själv. "Hur kan man göra så mot ett barn!" Och Sergeis kompis som kommenterar att han måste vara totalt blind och tydligt verkar se att det är en vuxen ung kvinna som står där och att Sergel nog beter sig mer som en svartsjuk pojkvän än en adoptivfar.
Det hade känts mindre fel om ordet Mentor och inneboende hade använts än fosterfar. Men de orden fanns nog inte riktigt då.
Hehe! Det är lite roligt ändå att det är killen som ha supits full och blir "utnyttjad" istället för det vanliga tvärt om. :drunk:

Sedan gillar jag när de ligger i soffan i slutet och Sergei lurar Franziska att säga hans namn. "Vad står det på lappen i speldosan?" Eller innan dess när han rannsakar sig själv och hittar lappen. Det fanns många fina vardagsscener också. Det var en söt liten romantisk historia helt enkelt.
Scenen med hunden som kände igen Franziska var också fin, och det var tillfredställande när han försvarade henne från våldsmännen. Det var också vackert beskrivet när Sergei hittade "tornet" och såg att det var ett vattenfall i solnedgången.

Favoritkaraktärer:
Sargei, hunden Tai och betjänten med de kalla ögonen, piskan och en nästan identiskt röst med Sargei. Han är härligt vidrigt ond. En bra skurk. :whip:

Ja, det var nog allt.

Tack för mig! Leverpastej! :cheers:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 mars 2021, 00:25 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 21 januari 2021, 20:25
Inlägg: 7
...Jag tror att Jag kom på varför jag hade problem att ladda upp hela texten. Jag gjorde en "klipp och klistra" med texten från mina anteckningar i mobilen och jag tror att några smiliesar störde. När jag raderade dem så gick det plötsligt bättre. :)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 mars 2021, 15:37 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tyckte du om boken?

En passe spennende og ganske velskrevet historie, som jeg tidligere syntes var både søt og romantisk, men som jeg nå er litt delt i synet på. Jeg er enig i det meste som er sagt, selv om jeg ikke er fullt så negativ som enkelte andre har vært. For å ta kjærlighetshistorien først. Det er fint at det ikke umiddelbart er klart hvilken av brødrene som vil ende opp med Fransiska, selv om det etter å ha lest Margits bøker ikke burde forbause noen at det blir Sergei som vinner den brødreduellen. Og det hadde vært helt okay hadde det ikke vært for at Sergei hele tiden tenker på, omtaler og delvis behandler Fransiska som et barn. Da skurrer det ganske mye når han samtidig kysser henne og tydeligvis har helt andre enn bare faderlige føleleser for henne. Likevel, Fransiska er jo helt klart ikke lenger noe barn når det virkelig begynner å hetne til mellom dem, og aldersforskjellen på kanskje 14-15 år er ikke såååå stor. Men et forhold mellom henne og den mer jevnaldrende Miro hadde utvilsomt passet bedre. Jeg har ikke lest Winston Grahams bøker, bare sett tv-serien Poldark, som er én av mine største favoritter noensinne, og forholdet mellom Sergei og Fransiska kan kanskje sammenlignes litt med det mellom Ross og Demelza, selv om den tanken faktisk aldri hadde slått meg før jeg leste Tamlins kommentar. Velkommen hit, forresten! :tkiss:

Det er flere som nevner at Fransiskas jomfrudom skal ha blitt sjekket av en veterinær. Hvor står det? Det er noe jeg ikke kan huske å ha lest i det hele tatt. Kanskje har det norske forlaget (eller oversetteren) sensurert det vekk? Det høres uansett ganske ufint og ubehagelig ut, for å si det forsiktig.

En ting jeg virkelig liker ved denne boken, som også andre har kommentert, er hvordan Margit helt unngår å angi både tid og sted her. Det gjør hele historien litt mer eventyraktig. Likevel er det såpass mange ledetråder at hvis man vil, kan man finne ut både det ene og det andre. Den omtalte Stefanskronen er Ungarns hellige kongekrone som har en historie som går mer enn tusen år tilbake i tid (ifølge Wikipedia og Store norske leksikon). Alle Ungarns konger (utenom noen få), inkludert noen habsburgere, er kronet med den kronen. Navnene på karakterene i boken er dels ungarske (Zita, Bela), dels slaviske (Sergei, Miro, Anuschka), for å ta noen få eksempler. Når man også tar geografien i betraktning (fjell, skog), tror jeg vi må være i grenseområdene mellom dagens Slovakia og Ungarn, kanskje helst i det som nå er Slovakia, men som tidligere var en del av Ungarn. Det er uansett spennende å lære nye ting, og Margit har alltid vært flink til å veve inn historiske begivenheter i bøkene sine, noen ganger kamuflert som her, andre ganger mer åpenbart. :)

Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Når Sergei gir Fransiska spilledåsen, og hun smiler og viser glede for første gang, og senere plukker blomster og plasserer ved siden av Sergeis tallerken for å vise sin takknemlighet. Når Fransiska møter Tai igjen; gjensynsgleden dem i mellom er herlig. Når Sergei endelig finner Fransiskas tårn, og det viser seg at tårnet er et fossefall ... magisk, genialt og alt på en gang.

Vilken är din favoritkaraktär?

Miro, tror jeg. Og Tai. Men jeg liker faktisk Sergei også, i alle fall delvis.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 mars 2021, 18:46 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 7 juni 2017, 21:42
Inlägg: 19
Läste Tornet i fjärran för ca 20 år sedan och mindes den som en av mina favoriter i Sandemo-serien och blev faktiskt positivt överraskad när jag läste och lyssnade om boken. Hela boken andas Margit Sandemo. Det är en snäll och underhållande bok där det egentligen inte händer särskilt mycket. Förvånansvärt lite faktiskt när jag tänker efter. Själva plotten löses relativt snabbt på och det så kallade triangeldramat var förmodligen bland det snällaste och mesigaste jag läst. Men alla karaktärer verkar lyckliga. Det största mysteriet är var berättelsen utspelar sig och när. Min gissning är att det är någon stans i östra Europa under 1800-talet. Men blir lite nyfiken på vad det är för konflikt som finns i landet eftersom bröderna Roddan smugglar flyktingar fram och tillbaka över gränsen.

Mitt favoritögonblick i boken är nog när kapten Roddan infiltrerar slottet och lyckas få kontakt med Fransiska. Det var nog bland det mest spännande i boken.

Min favoritkaraktär blir nog kapten Roddan. Han är den som har mest personlighet i boken.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 mars 2021, 19:51 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 16 inlägg ]  Gå till sida 1, 2  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 8 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012