........
Efter bara någon månad av att ha lyssnat ikapp detta fan som läser högt ur sina egna böcker, så orkade jag inte vänta på hennes nästa avsnitt, så då gick jag in på Tradera och lyckades köpa fulla inbundna samlingar av alla 82 böcker + de svarta riddarna. (De säljes massor av sandemoböcker där nu). Expediten i tobaksaffären såg lite chockad ut när jag hämtade ut 2 paket (De var packade i bananlådor!) med 30 kg böcker i.
Jag brukar lyssna på er när jag står och diskar, strax innan jag går och lägger mig eller om jag måste sitta ensam vid frukostbordet.
När jag äntligen kom ikapp er och nådde fram till den sista Häxmästarboken så upptäckte jag att jag missat den med en hårsmån då den redan var "poddad och klar". Så jag tänkte att jag börjar med ljusets rike så länge.
....Men Anna och Dan! Ni är ju riktigt sölkorviga!!!
Sedan ert förra avsnitt har jag redan hunnit läsa ut HELA ljusets rike!
(Men jag har varit klok nog att skriva ner mina tankar direkt efter varje bok, så mina kommande kommentarer är purfärska.)
Jag kände mig sedan tvungen att hitta något att fylla tomheten med efter att ha sträckläst isfolket i ett halvår, och har nu lyssnat på ALLA Dans poddavsnitt som är ute av hans böcker, svärdsspel i Hadalon och Stormens vandrare.
Helt okej böcker.
Alla konstiga namn förvirrar mig dock och jag har svårt att hålla reda på vem som heter vad. Historien får nog lida lite av att den är placerad i en värld uppdiktad av någon annan. Men det kunde ju inte hjälpas eftersom det troligen tillhörde kontraktet.
Namnet Pelk kommer jag ihåg lätt, och den härligt roliga och alkoholiserade alvens namn börjar på bokstaven M, resten snurras ihop i huvudet till en gröt. Sorry
Den snälle versionen av vintersorg vill jag följa och se mer av. Och jag sitter på nålar för att höra hur det gick för Alco-Alven "M" som blev jagad in i skogen.
(Det märks tydligt att Margits stil och utryck i hennes böcker har färgat av sig en del).
Jag tyckte att Svärdsspel i Hadalon hade ett riktigt bra slut vad gäller lönnmördaren och vinnaren av spelet. Fäktningen var förvånansvärt spännande och medryckande, och Tisslan Smultrons öde chockerade mig. (Bra gjort Dan! Det var härligt och rysligt äckligt.) badkarsscen med en naken alv som bryter sig in i badrummet är störtrolig och den "skandalösa" sexscenen kändes bara oskyldig men komisk. Jag förstår inte varför folk gnällt på Dan om det? Pelk är ju långt ifrån Tamlins kaliber. (Jag får hela tiden den akrobtiska bilden i huvudet från scenen när Vanja står upp och ner på händer med Tamlin stående över sig. Och den snuskiga fantasin kom från huvudet på en snäll, nästan 100 år gammal dam).
Men nu ska vi diskutera tornet i fjärran!
Vad tyckte jag om boken?:
En söt historia som balanserar smidigt på linjen med det förbjudna utan att falla över till "äckligt och perverst"-sidan. Åldersskillnaden är ju inte obekvämt stor. Jag tror också att det hjälper att Franziska (Känns konstigt att höra namnet "Siska" i "fel bok" efter ljusets rike) hela tiden höll ett avstånd genom att kalla Sergei för kapten. Hade hon verkligen sagt "far" så hade det nog blivit creepy. Hela historien kändes som ett BBC- kostymdrama. Från systrarna Bronté eller Jane Austen.
...Och det med att Kapten Rodan tog hand om denna trasiga obildade flicka och klädde henne i pojkkläder och sedan med åren förälska sig i henne, fick mig att associera till Winston Grahams första bok i serien om Demelza och den griniga kapten Ross Poldark.
Något jag stör mig på i Margits böcker är uttrycken om "ras". Hur kan någon egentligen se att Franziska har en "vacker och nobel nedärvd ras?" Var det inte oftare egentligen så att adeln hade problem med inavel och missbildningar?
Beskrivningen på karaktärer med "hög panna" för klokhet och "lågpannad" för busar och dumma människor känns ganska underligt att läsa. Och de dyker ofta upp i flera av Margits böcker. Jag tänker på dokumentärer och historier om forskning inom rasbiologin som jag sett och hört om och där läkare mätte folks skallben för att gissa om de var smarta eller osmarta och om de hade gener från samer och afrikaner i sig. Det ger mig lite obehagliga vibbar. Men jag vet ju att Margit inte menar något illa med det, och det är egentligen intressant att få insikten om vad som varit naturliga uttryck och åsikter i samhället under hennes uppväxt.
Utrycket "en känslig mun" som återkommer ofta i Margits böcker, hur ser en sådan egentligen ut? Jag har gissat på fylliga läppar med tydlig amorbåge, men jag vet inte? En känslig mun kan ju också vara tunna smala läppar som spricker i solen och har röda exemfyllda mungipor.
Det är ett snyggt och fyndigt trick av Margit att skriva ner hintar om historiska händelser istället för att rakt ut skriva årtalet. Men det hade varit frustrerande om man inte haft internet som stöd bredvid sig för att kunna ta reda på mer. På det här sättet så gör Margit en nyfiken och plötsligt läser man en massa historiska fakta som man inte annars skulle ha upptäckt. Hon är lite av en historisk utbildare i smyg.
Ledtrådarna om "Stefanskronan" och "Kossuth har krävt oavhängighet av Österrike" ledde mig till den Ungerska revolutionen 1848-1849. Dan kanske kan ha lite historisk hörna här och berätta mer?
Jag tänkte faktiskt direkt på Ungersk folkdräkt när jag hörde om Sergeis kläder. Svarta stövlar, vita byxor och pälsjacka. Jag vet att de har svarta stövlar, men sedan kom jag på att deras byxor brukar vara svarta, så det är kanske inte i Ungern de är i ändå? Fast det känns ändå så. Vad tror ni?
Franziskas morfar var en Magnat och på Wikipedia står det att det var benämningen på en riksdagsman i Ungern och Polen.
Och hur gammal var egentligen Franziska när hon kom till Sergei? Var hon 14? Eller t.o.m. 15? Och hur gammal var Sergei i slutet av boken när hon fyllt 21 år?
I början av boken är i.a.f. Miro 16 år och Sergei 28 år då han är 12 år äldre.
Stod det inte någonstans att det hade gått 5-6 år sedan Franziska kom och sedan var det 1 års letande. Så betyder det att Sergei är ca 35 år i slutet av boken?
Jag hade problem med att se Sergei som blond, han ville hela tiden få mörkbrunt eller svart hår i min hjärna.
Scenen med att kontrollera Franziskas jungfrudom var verkligen provocerande och obehaglig. Jag tvivlar inte alls på att detta hände i verkligheten. Tur att hästdocktorn var där och att han verkade respektfull och sympatisk. Jag undrar om han verkligen undersökte henne eller om de bara pratade, jag menar, det måste ju ha varit tekniskt svårt också i ett mörkt skafferi med endast stearinljus.
Det där med att Franziska trodde att hon var gravid för att hon sovit bredvid Sergei är faktiskt inte helt orealistiskt när jag tänker efter. Min mamma berättade en gång om min mormors syster som hade fått panik och trodde att hon hade blivit gravid efter att ha blivit kysst av en kille första gången. Jag har för mig att hon också trodde att barnen kom genom naveln. Min mormor var yngst av 9 syskon och född 1914. Min mormors mor var född 1875, så det är ju nästan lite under samma tid som boken utspelas i.
Favorit Scen:
Fransiskas och Sergeis kyss på bröllopsfesten och hur han fyllegråtande försökte tvinga sig själv att se henne som ett barn bara för att få behålla henne själv. "Hur kan man göra så mot ett barn!" Och Sergeis kompis som kommenterar att han måste vara totalt blind och tydligt verkar se att det är en vuxen ung kvinna som står där och att Sergel nog beter sig mer som en svartsjuk pojkvän än en adoptivfar.
Det hade känts mindre fel om ordet Mentor och inneboende hade använts än fosterfar. Men de orden fanns nog inte riktigt då.
Hehe! Det är lite roligt ändå att det är killen som ha supits full och blir "utnyttjad" istället för det vanliga tvärt om.
Sedan gillar jag när de ligger i soffan i slutet och Sergei lurar Franziska att säga hans namn. "Vad står det på lappen i speldosan?" Eller innan dess när han rannsakar sig själv och hittar lappen. Det fanns många fina vardagsscener också. Det var en söt liten romantisk historia helt enkelt.
Scenen med hunden som kände igen Franziska var också fin, och det var tillfredställande när han försvarade henne från våldsmännen. Det var också vackert beskrivet när Sergei hittade "tornet" och såg att det var ett vattenfall i solnedgången.
Favoritkaraktärer:
Sargei, hunden Tai och betjänten med de kalla ögonen, piskan och en nästan identiskt röst med Sargei. Han är härligt vidrigt ond. En bra skurk.
Ja, det var nog allt.
Tack för mig! Leverpastej!