Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 19 augusti 2022, 12:00

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 12 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 30 augusti 2020, 19:14 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2366
Ort: Göteborg
DAGS FÖR SISTA BOKEN! Herregud, vi är redan här så bring alla era svar nu

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Tack för att ni är med oss på slutspurten : :tkiss: :tkiss: :tkiss:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 3 september 2020, 23:44 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 5 juni 2017, 21:36
Inlägg: 37
Jag gillar de böcker där Isfolket är med bäst ;-)
Mina Favoritögonblick i denna boken är när Isfolket kan rida alv-ritt
När man får reda på att Uriel har Främmlingsblod i sig.
Bra cliffhanger där Mori och Dolg blir kvar utanför portarna och att Dolg tror att endast han blev kvar.
Ser fram emot att höra er podda om Ljusets rike, som jag tycker är mycket bättre serie än häxmästaren.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 september 2020, 01:02 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 161
Ort: Shamas trädgård
Okej nu kör vi! Peppa Ljusets rike! Pew Pew!

Vad tyckte du om boken?
Efter att ha gnällt över de senaste böckerna så är detta verkligen en positiv överaskning! Boken är långt från perfekt, men så mycket mer intressant än de senaste sattygen vi dragits med. Här lyckas faktiskt riddarna med något! Inte Lorenzo såklart, utan Prinsen och Fursten (vilka Dolg fortfarande verkar ha en crush på, utifrån Dolg-premisser) ställer till med ganska stor fara och kommer undan med det! De rider ju nästan ut i solnedgången med "det är skönt att vara två igen." Med tanke på hur queer-kodade jag känner att dessa två herrar är... är detta det mest romantiska slut för två homosexuella män so far? hmmm. Jag tror de lever lyckliga i alla sina dagar i något av deras slott. the end. Det var den boken.

Just det - Häxmästarfamiljen! whopsie. Alltså jag har fortfarande svårt att känna för dem, jag bryr mig faktiskt inte så rysligt mycket om dem. Och andarna är ännu värre. Våga, vägra andar. Hämta andedammsugaren och förpassa dem till en annan dimension.

Men, ett mycket positivt men, den här boken är spännande och levererar en riktigt bra cliffhanger för nästa serie! Blev extremt överraskad första gången! Att de ska i"n i det okända" känns verkligen. Mystik och spänning nästan rakt igenom.

Sämsta ögonblicket? osäker. känner mig ganska klyven till hela grejen med Fionella och Bergväktaren - de verkar ju ha det ganska trevligt i stunden meeeen (ursäkta för caps) HAN MÅSTE JU HA VÅLDTAGIT MASSOR AV KVINNOR I SÖMNEN! Herregud! Vad är det här? :boggle: Och det skulle vara ok eftersom kvinnorn trodde att deras make var fadern. Like I don't even. Edward Cullens titta på sovande Bella och "Jag är en snäll stalker"-attityd kännsku ju nästan rimlig i jämförelse. :argh: Det var verkligen inte något jag trodde jag skulle känna. någonsin.

Önskemål - jag vill ha ett extraavsnitt där ni diskuterar könsroller och sexualmoral i hela triologin. Och kanske ett om queer och diversity. Please? :flower2: Någon annan som skulle vara intresserad av detta.

Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Haha, när riddarna förstör och gör så att Dolg och Mori inte kommer in. Det här är den största skadan Orden gjort under alla böcker. :greedy: Äntligen blir det några konsekvenser för att vara godtrogna och dumma. Inte för att Dolg tar hinten ens då! haha stackars Dolg, det är inte lätt att vara så förkrossad att man får -100% på alla sense motive eller upptäcka fara slag.

Dolg som funderar över sin brist på sexualdrift och undersöker sin kropp är intressant, men han vet inte att han snart kommer få träffa karaktären jag shippar honom med. En annan vacker, mystisk man. Ni som har läst Ljusets Rike vet säkert vem jag tänker på. Lite sugen på att testa att skriva en fanfic, men fanfic-skriveri är inget jag har erfarenhet av. hmm. Det bästa nästan-paret i hela serien förtjänar att få en fic. vi får se.

Vilken är din favoritkaraktär?
Prinsen och Fursten! Även om de är onda och allt, så lyckas de ställa till det för Dolg och Mori rejält, lura Dolg att de är snälla (hur godtrogen får man vara!) och Prinsens sett att verka relaterbar är ju för komiskt. "Så här många slott i Sibenburgen har jag? Hur många har du?" Ja men då så, insta connection uppstår mellan båda parterna. Lätt :ot: men det låter som en bekannt till mig som berättade att hans livs största insikt över att han var priviligead var när han fick ett jobb som chef (!) på en matbutik, för han hade aldrig sett medelklassen handla tidigare (tyvärr en sann historia, som personen i fråga trodde skulle göra honom mer relatebar). Prinsen är typ lika bra på att passa in. Det får mig att skratta mer än bara lite.

Trots att Dolg stundtals är dummare än ett sterotypt våp i delar av boken gillar jag honom mer här än någonsin tidigare. Han känns både mänskligare och sårbarare. Scenen i Drekagil (hur man nu ska stava det) är riktigt hjärtskärande. Margit är så bra på att skriva storslagen natur och atmosfärer, och här använder hon den isländska naturen på ett vackert sätt för att förstärka Dolgs lidande och smärta.

7 av 10 alrunor! Jämfört med förra boken är detta ett enormt kliv framåt!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 november 2020, 20:58 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 21 november 2020, 10:32
Inlägg: 16
Oj vad mycket cliffhangers på en gång! Får se om jag orkar vänta med Ljusets rike tills ni börjar podda om den, är ju så nyfiken på vad som händer (även om jag redan läst den flera gånger...) ^^

Vad tyckte du om boken?
Jag kände att den var lite av en transportsträcka, men jag hade nog känt annorlunda om jag inte läst den tidigare. Den snyggt uppbyggda spänningen med Hiisi och myren från förra boken fick ett lite snöpligt slut, där hade jag velat ha mycket mer drama och gärna mer av Mariattas kunnande också. Hela boken blev mycket bara hopknytande av trådar, och jag saknade att få följa en karaktär mer på djupet så som i Frostens dotter.

Liksom när jag läst Häxmästaren och Ljusets rike tidigare tycker jag att främlingarna (Bergväktaren och Solväktaren osv) är rätt obehagliga. Scenen med Bergväktaren och Fionella tycker jag inte är särskilt romantisk, särskilt inte när han pratar om barnet de ska avla och att det ska få hans intelligens... :/ Främlingarnas sexkantiga fingrar och annat (...) känns som en väldigt märklig detalj som jag har svårt att se framför mig. Och då ska vi inte ens prata om det faktum att de brukar ligga med sovande, ovetande kvinnor och befrukta dem. Vad i hela helvete är detta för sjuk grej egentligen?! Jag hade glömt det sedan förra gången jag läste serien och nu vill jag glömma det igen, för det är verkligen bara obehagligt och hemskt.

Jag håller verkligen med om Sinsiew från Nors önskemål om ett extraavsnitt med fokus på sex och könsroller i Margits böcker! Hade varit otroligt intressant, och det lär inte vara någon brist på saker att prata om.

Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Scenerna med furst Konstantin och prins Radu i slutet.

Vilken är din favoritkaraktär?
Furst Konstantin och prins Radu, definitivt. Jag insåg under läsningen av den här boken hur mycket jag saknar Isfolkets onda eller halvonda drabbade, för häxmästarfamiljen är så extremt goda och präktiga och det finns inget som skaver i karaktärerna, vilket gör det lite tråkigt emellanåt. Tycker det är hädelse av Taran att tänka att hon själv och Sol är av samma sort, när Sol är en intressant och komplex karaktär (innan hon blev ande iaf) och Taran bara är irriterande. Då är det trevligt att prinsen och fursten finns åtminstone! Jag är glad att de överlevde och fick någon slags lyckligt slut tillsammans, och jag hade gärna läst fanfic om dem. <3


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 2 december 2020, 20:22 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11240
Ort: Svarta Salarna
Vi kommer att podda den 23/12.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 december 2020, 12:17 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 27 mars 2016, 10:14
Inlägg: 15
*Vad tyckte du om boken?
Nu gjorde jag ju ändå det jag tänkte att jag inte skulle göra, alltså läst boken men inte skrivit ner tankar med en gång (och läste frosten dotter och in i det okända direkt efter varandra. Ett enda stort gegg.) Jaja.

Den är ju ändå stundom lite spännande, men mest är känslan, gud vad skönt att det är över... fast. Det är ju inte över? Eller? Jag minns ändå känslan av frustration över att den inte fick ett ordentligt slut. Att Móri ligger levande begravd, att man inte får veta vad som hände med de andra, att Dolg är (typ) ensam även om han får ett lite trevligt "slut" hos alverna. Något som jag helt glömt bort.

Jag började inte läsa legenden om ljusets rike direkt efter häxmästaren första gången. Minns idag inte varför, men jag var nog trött på Sandemo och fattade inte att de hörde ihop typ. På baksidan på del 1 av ljusets rike så nämns inte häxmästaren alls har jag för mig, så varför skulle jag börja på en ny okänd serie med en gång. När jag skriver det så inser jag hur illa jag ändå tyckt om den outhärdligt utdragna häxmästar-serien, på ett sätt jag aldrig upplevde i 47 böcker om isfolket, även om också böcker där har varit riktiga lågvattenmärke (*host*Hunger*host*).

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Snarare mina favorit-hat-ögonblick:

Varför går Móri med på att inte använda andarna? Det är väl orimligt korkat. Vadå hederskodex? Ska han hellre dö än använda andar? Känns som ett lika korkat beslut som karaktärer fattar i skräckfilmer när alla inser att det kommer gå på röven. Sur blir jag.

Vad är det för jädra lösryckt sexakt med Fionella? Och återigen, intelligens och kunskap är ju inte samma sak. Hon blir ju våldtagen "trots att hon inte kan så mycket". Hon är ju inte ointelligent.
Dessutom himla bra timeing att hon råkade ha ägglossning precis då också. Hashtag, försökte bli gravid i ett år innan det timeade rätt....

Vill också bara skrika AAAAAARRRRRGGGGHHH guttural och oartikulerat på Dolgs ständiga, idiotiska godtrohet. Kan inte nån bara slå honom i ansiktet med en stol så han fattar att folk suger?

Men ok, ska vi ge ett favoritögonblick så måste det dock vara när prinsen och fursten dödar Móri och följande begravning. Det gör så satans ont i hela mig när han dör och man vet att Dolg åker åt fel håll och att alla andra är borta. Den är riktigt bra skriven!

* Vilken är din favoritkaraktär?
Jag tycker inte extra bra om nån. Nero kan få vara bäst.


Also, ska man utgå från att fursten och prinsen är homosexuella? Är detta ytterligare ett sätt att få oss att tycka illa om homosexualitet även om det inte sägs att de är dåliga? Då det känns som att det är ettgrepp för att få oss att tycka illa om dom så tycker jag knte om det. Hade det beskrivits mer som..."riktig" kärlek och inte en ploj/vi är onda-grej så hade jag tyckt bättre om det.


Ska bli riktigt skönt nu när häxmästaren är klar. Ska bli skoj att få bryta av med lite önskeböcker för att snaaart få dra igång och läsa ljusets rike igen. Ser fram emot de stora skämskuddarna vi kommer behöva plocka fram när Margit ska beskriva sin.... eh, fantastiska si-fi-värld.

God jul till er och all pepp!

_________________
När man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 december 2020, 21:13 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 3 september 2018, 14:54
Inlägg: 104
Ort: Uppsala
Angående igelkottar. Ja, de tål inte mjölk, men de dricker det om man ger dem det. Lite som Anna säger - att det är som med barn och godis. Bra att ni tog upp det. Ge inte igelkottar mjölk!
(Och Anna, jag gav också igelkottar mjölk när jag var barn, visste inte bättre.)

Men nu till ”In i det okända”. Denna mediokra serie slutar med en hög ton. Jag har tyckt att ”Häxmästaren” är bättre än ”Legenden om Ljusets Rike”, men nu är jag skeptisk. Ska bli intressant att gå igenom ”Ljusets Rike” med er här.
I alla fall. Tack och lov för sammandraget, annars är jag nästan helt lost i vad som händer. Tyckte bättre om ”Frostens dotter” än den här boken, förutom slutet.

Det var klart, redan i förra boken, vilka som skulle bli Hiisis människooffer. Rovriddarna går under. Men inte utan en stand of. Av någon anledning är rovriddarna så farliga att Móri går med på att låta andarna sitta på utsittarbänken, så länge rovriddarna lovar att inte vara ”brutala”. Men snälla nån! Är det dags nu – när häxmästarfamiljen är så nära målet – att låtsas att de faktiskt bryr sig om hur eller när rovriddarna dör. Och varför måste utgången vara död hela tiden. Vi lär här att andarna kan stoppa kulor. De kan väl bara skrämma iväg rovriddarna. Och andarna utan skrupler kan bara skrämma ut rovriddarna i träsket. Så hepp! Allt löst. Jag köper inte att rovriddarna är ett hot.

Det enda jag kommer säga om Isfolkets inblandning är att Margit skapat ett stort slukhål i sagan med att Isfolket nu lär sig alvritt.
Jag har aldrig varit ett fan av namnmagi. Det känns som en genväg för författaren att få fram information – och i denna bok är det inte nödvändigt.
Så det är slutet på rovriddarna, ja, eller fyra överlever – däribland de två snyggingarna. Prinsen och Fursten. De hyllar Dolg. Varför inte? Och rider iväg.

Alla kommer tillbaka till Mariattas stuga och Dolg börjar ta på sig själv i mörkret. Och jag blir upprörd. Han har uppenbarligen känslor, men Skuggan har på något vis gjort att han inte kan känna ”kärlek” för att han vill förhindra att det ska födas fler lemurer? Men va fan! Kärlek betyder väl inte att man måsta ha barn! Så grymt!

När de gräver vid berget och Nero hittar något. Konstigt att han inte bara kan säga vad han hittar, eftersom han har en språkbricka.
Tack och lov så får vi en anledning varför alla andra vill följa med bakom portarna. Det fick vi inte i ”Frostens Dotter”.
När Dolg hittar Solen och snackar med Främlingarna. Tiden är all over the place. Jag har svårt att förstå när allt hände. Och vilka är tyrannerna? De nämndes i ”Sagor om glömda Riken” om jag inte minns fel.

Jesus (förlåt Dolg) hittar Solen. Allt är bra.

Så kommer vi till den sexiga natten. Nu vet vi att Taran och Uriel får en son. Och den lilla oskyldiga Fionella blir … får uppleva något fantastiskt med en utomjording. Allt slutar ju väl. Men hur tänkte utomjordingen ”Främlingen”, att sätta barn på Fionella. Javisst att han sa att han tänkt ”vaka” över henne. Men hur mycket stöd skulle han kunna vara för henne utan att avslöja sig? Det här är 1700-tal!

På sida 128, har de tagit bort en mening när man lyssnar på ljudboken. ”Tack, lilla flicka.”
Det lämnar en fadd smak i munnen, efter Främlingen – gjort vad han ska, säger så. Tyvärr kanske hon var en, liten flicka?
Margits böcker har inte åldrats väl. Jag tror inte Margit menade illa när hon skrev sina berättelser, hon skrev det hon ville skriva.
Hela serien är full av hål och karaktärer håller inte ihop. Men vilken cliffhanger!

Favoritögonblick: När Dolg klappar blomman i Drakkrlyftan.
Favoritkaraktär: Furst Konstantin och prins Radu.

_________________
Beam me up


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 december 2020, 22:41 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 21 december 2020, 21:24
Inlägg: 1
Hej hej, nyföding här på forumet!
Eller ja, jag är faktiskt nyföding på hela podd-grejen!
Jag började lyssna på poddar för ca 2månader sen, och ”Seriemördar-podden” var min debut, efter det fortsatte jag med ”Mördar-podden”, och eftersom att jag tydligen inte kan höra nog av Dan så sökte jag på ”Dan Hörning” och hittade världens coolaste podd!!! För även om jag är nyföding på forum och poddande så har jag läst alla Isfolket, Häxmästaren och Ljusets rike minst 10gånger var :)

Vad tyckte jag om boken?

Allt som allt, en bra bok. Känns lite som en mellanbok trots att den ska avsluta serien.
Jag gillar verkligen att Margit inte skriver ett lyckligt slut, det har ju visserligen grund i att jag älskar Ljusets rike och på ett sätt känner att Häxmästaren bara är en ”mellan-serie” för att knyta ihop Isfolket med Ljusets rike :p

Jag skulle nog plocka bort Margits efterord. Bara sluta med att Dolg rider iväg med alverna, och känna mig lite tom. Nu bygger det upp mycket förväntan inför nästa serie innan den här är avslutad...

Favorit del av boken:

Sid 54: Jag gillar när riddarna blir slukade av myren! Alltså inte just delen att de dör utan känslan som Margit förmedlar i sitt målande språk. ”Smackande ljud”, ”försvann med en suck” och ”ett belåtet sörplande”! Otroligt obehagligt för en plats att ingiva den här känslan som jag får.

Sid 101: Jag älskar att de presenterar sig för en bergvägg! Den här scenen känns som att den lätt skulle kunna vara löjeväckande, men jag känner bara vördnad.

Sid 171: ”Stel som en saltstod såg Dolg på dem. På deras längd, deras ädelhet, deras olikhet ifrån människor. Och han förstod vilka de var. Äntligen gick det upp ett ljust för honom. Men det måste sägas till hans försvar, att det inte hade varit så lätt att tänka klart, när så mycket hände.
Han reste sig och gjorde en djup reverens för dem, ja, han måste faktiskt undertrycka en önskan att få falla på knä för dessa ståtliga varelser. Gråten satt i halsen på honom.
-I är icke lemurer, sa han med oklar röst. -I är främlingarna!”

Wow, jag älskar det här stycket. Gråten stiger i ögonen och jag ryser i kroppen.

Sen kommer ett stycke som jag är tvetydig inför:
Sid 197: ”Annars skulle främlingarna bara inlåta sig med gifta kvinnor och utföra sin handling medan kvinnan var nedsövd, så att hon intet visste och trodde att barnet var hennes mans.”
WTF?! Så främlingarna begår våldtäckt, men det är okej för kvinnan vet inte om det och hon får ju ändå ett ”stjärn-barn” av det hela?!
Hur lyckas Margit skriva detta så casual så att jag knappt blir upprörd?! Det gör mig upprörd att den meningen nästan går obemärkt förbi, om ni förstår hur jag menar...

Favorit karaktär?

Får man säga alla? Alltså jag är verkligen en sucker när det kommer till sammankomster, jag älskar dem hela högen! Om jag måste välja en så är det nog Dolg ändå. Jag är inte så jätte förtjust i honom, men i den här boken får man ändå följa hans känslor och tankar mer än tidigare.


Tillsist vill jag bara säga, tack för en underbar podd! Det känns helt överväldigande att ni tycker så lika som jag i många frågor, och såklart blir jag helt rasande när ni tycker fel! (Haha, men ärligt hur kan ni inte älska ”Bakom fasaden” med Elisabet och Vedmund Tark?!)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 december 2020, 10:03 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 161
Ort: Shamas trädgård
:adhiding: Lägger in en minisågning av hela serien här.

Så alltså äntligen har vi tagit genom Häxmästaren! En serie som mest känns som ett rollspelsäventyr både på gott och ont. Vi läser alltså rollspelsloggen.

Margit aka Spelledaren har kommit på en sjukt invecklat mysterie som är kaka på kaka för att underhålla och utmana spelarna. Hon har dock glömt bort att ge Rp restriktioner och låtit dem, särskilt Mori slå massor på hjältetabellen. Massor av hjälpare, hjälteförmågor m.m. det betyder att samtliga skurkar som SL Margit skapar blir nedkämpade superfort, för att karaktärerna är bara för mäktiga.

Ytterligare ett problem som uppstår är att spelarna inte alltid vill göra vad som SL planerat. Allt från att Dolg låter de snygga riddarna gå till att de var jättedåliga då att rädda Tiril.

Ibland glömmer även spelarna bort vilken personlighet deras karaktäerer har, eftersom det går långt mellan mötena. På grund av detta kan SL retconna så mycket hon vill, spelarna märker säkert ändå inget.

Eftersom vissa inte kommer på samtliga möten försvinner vissa karaktärer mystiskt, medan andra får egna sidoäventyr. En karaktär som drabbats särskilt av detta är Kathrine, som spelades av Erlings spelares temporära flickvän. När de gjorde slut karaktärsmördades Katherine och den nya flickvännen tar över NPC-Theresa. Alla är glada.

Plothook för nästa äventyr, Ljusets Rike är planterad och vi ser särskilt fram mot Dolg och Moris öde.

De värsta konstigheter som uppstår är att Främlingarna, som jag tror att SL-Margit tror är snälla, beter sig som nazister. Det som är ännu konstigare är att endast vissa verkar reagera på detta. Främlingarna är onda! Det har jag tänkt hela tiden! Superonda. :whip:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 december 2020, 07:24 
Gråfolk
Gråfolk
Användarvisningsbild

Blev medlem: 3 maj 2016, 19:40
Inlägg: 55
Som alltid, tänkte jag göra det här u mycket bättre tid. Men eh, tur att man kan skriva på mobilen på väg till jobbet, och tur att jag har skrivit ordentligt med anteckningar medan jag lyssnat. Så det blir lite mer en punktlista som jag har rättat konstiga stavningar så ni ska förstå vad jag menar.

Fantastiskt intro, sätter sagostämning jag inte känt på länge. Undrar hur länge den ska hålla?

Halvbra uppgörelse med att sätta andarna ur spel, de känns alltid så krystade men det är ju fint att de försöker i alla fall.

Det är ju alltid kul att se ett äckligt ex bli straffad, men det känns ändå lite orättvist mot Nils Börje att dissa honom med "kände hon Nils Börje rätt hade han bara sitt eget elände i tankarna nu" och att han struntade i att han försenade gängets väg mot portarna. Om jag var fastbunden av ett gäng solriddare som skulle offra mig, skulle jag nog också tänka mest på mitt eget elände, ärligt talat, och jag känner inte att det gör mig till en såå mycket sämre människa.

LOL på hur snabbt det går innan andarna är tillbaka. Och så ska vi dra byxorna av folk... För mig förstör det nästan alltid sagostämningen, det blir sån himla buskis av det.

Eudes blir också eliminierad på ingen tid alls, hinner knappt bli läskig, och Mori får inte ens göra det själv utan skuggan ska mata honom med telepatisk information.


Bäst att hisi är otäck nog i alla fall, tänkte jag när nästan hela solordern bara försvann. Men icke. Det är visserligen något poetiskt i att de blev offret han ville ha, men... Nää. Otillfredsställande.

Finallyyyy frågar någon Mariatta vad hon vill bli kallad

Nice att få mer personlighet på dolg

Fortfarande arg på "värnlösa tiril"

Alverna som ska bearbeta barnen utan att fråga Mariatta är så jävla creepy

Skuggan ska minnas detaljerna runt när hans folk försvann. Kan han inte bara bläddra lite i Världsåldrarnas Bok? Att han själv inte sett eller hört något har ju inte varit något problem förut


Det här känns som en till bok där den dramatiska kurvan är lite off. Jag vet inte om det är för att den faktiskt är det, eller för att det är skillnad på vilka scener som är emotionellt relevanta för mig och för en tänkt läsare. Men jag ska erkänna att jag blev överraskad och imponerad på riktigt när Dolg blev kidnappad och Mori också stannade kvar utanför porten. Där blev det spännande på riktigt.

Dolgs blandning av klokhet och naivitet blir ibland bara osammanhängande, men här tycker jag att den funkar riktigt bra. Han är så god själv att han har svårt att tro annat än gott om andra. På det sättet liknar han lite sin namne från Isfolket, Mattias. Och det måste kännas bra att få sina känslor för de två vackra riddarna bekräftade, även om det bara är för att de för honom bakom ljuset.

Känslospelet mellan de tre är också förvånande fint tecknat i det lilla utrymme det fick. Radu som flörtar med Dolg (som definitivt uppskattar det) och Konstantin som blir mer och mer svartsjuk, tills han dumpar Dolg på en båt till Island. (kanske ska jag börja göra så med mina partners partners som jag stör mig på? Men med internet och telefoner blir det nog inte lika effektivt...)

Och det är riktigt fint hur Dolg blir räddad av alverna när allt har blivit för mycket. Det känns inte som en standard "här kommer andarna och räddar upp dagen, som vi alla visste". Snarare är det som i folksagor, när någon man har hjälpt tidigare på vägen dyker upp och återgäldar tjänsten. Det känns också väldigt korrekt att det händer efter att Dolg har lagt vad han tror är sin sista kraft på den lilla blomman.

Favoritögonblick: när Dolg och Mori blir kvar utanför portarna. Jag gillar när jag blir skakad ur min ganska cyniska läsning av böckerna.

Favoritkaraktär: Furstarna Konstantin och Radu. De är onda och ganska kassa, men jag tar min queer representation där jag kan få den.

Nu är jag pepp på ljusets rike, och ännu mer pepp på sandemo-serien! Särskilt som de böckerna finns på storytel nu så jag kan lyssna på de som behövs (så säg till i god tid vilka de blir, så jag kan strunta i all den goda tiden och lägga in kommentarer här i sista sekund som vanligt...)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 december 2020, 08:12 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1542
Vad tyckte du om boken?

Har alltid vært skuffet over at denne serien ikke fikk noen ordentlig slutt slik som Isfolket og de andre seriene fikk. Da hadde den stått bedre på egne ben. Nå blir den mer som et slags mellomspill.

Tidligere har jeg likevel likt den såpass godt at jeg har regnet den som Margits nest beste ... selvfølgelig etter Isfolket. Denne gangen har jeg lest deler av den parallelt med hele De svarte ridderne, og fant til min overraskelse ut at jeg likte sistnevnte bedre, uten at den heller på noen måte kan måle seg med Isfolket.

Når det gjelder denne siste boken i Heksemesteren, er den ganske så spennende, men med en del irritasjonsmomenter (som stort sett inkompetente ordensriddere, de fremmede som tar seg til rette med menneskene, en uavklart slutt (selv om den samtidig er en vanvittig bra cliffhanger), Isfolket som ikke lenger føles som Isfolket, osv.).

Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Det må først og fremst være oppklaringen av gåten omkring Den hellige solen (hadde glemt så utrolig mye av det). Dolgs samtale med Solvokteren og Fjellvokteren. Dessuten de ømme øyeblikkene mellom Villemann og Mariatta, (Men hvorfor veksler Margit fremdeles mellom å kalle henne Maria og Mariatta? Disse utrolig irriterende navnebyttene!)

Vilken är din favoritkaraktär?

Hmmm ... Nero ... og Dolg (tidvis) ... og Villemann ... og Uriel (selv om han er litt mer anonym)

Og én ting til: Dolg Lanjelin Matthias ... hvilket fint navn! (Spesielt Lanjelin. Det klinger så mykt.)

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 december 2020, 20:16 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11240
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 12 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012