Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 20:44

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 13 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 30 augusti 2020, 19:13 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Vi rullar raskt mot bok 14 och vi behöver massor med svar på denna!

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Vi går mot upploppet nu, heja er alla :cheers:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 31 augusti 2020, 10:18 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 3 september 2018, 14:54
Inlägg: 107
Ort: Uppsala
Frostens dotter … Början var lite seg tycker jag, men till största del gillade jag den här boken.

Mysteriet har alltid varit svårt att hänga med i och märkligt nog – när vi närmar oss slutet, så finner jag mig mindre och mindre intresserad utav det. Alla de olika karaktärerna och hur det ska gå för dem är mer intressant. Mysteriets alla trådar gör mig bara utmattad, vill bara se det löst. *snark*

Har börjat irriterat mig på en sak i de senaste böckerna. Det är så många som utrycker sig med att säga: ”Jo, jo.” Det funkade bättre när Leonard använde sig av: ”Jösses” var och varannan mening och Theresa även poängterade det. Men snälla, kan människorna sluta säga: ”Jo, jo.” Nå, det är väl egentligen inget att hänga upp sig på.

Tiril berättar om drömmen hon hade då hon var gravid med Dolg, det gillade jag att den kom in i bilden igen. Bra foreshadowing! Men under hela den tid när de sitter och försöker klura ut vad drömmen betyder så ville jag bara slunga mig in i boken och skrika: ”Fråga andarna!” De är ju bara ett stenkast bort! För att de skulle ha rest på semester (som slutet av förra boken antydde) stämmer inte – för de är ju med senare.

Vi får lite mer Gustaf Fröding i den här boken. Inte mig emot, jag gillar hans dikter. Men varför måste man ha med en liten översättning av vissa ord i dikten på slutet av kapitlet? Onödigt.

Jag har fått för vana att lyssna på ljudböckerna medan jag har den verkliga boken framför mig, för jag har upptäckt att de ”städat” upp lite i texten med ljudboksinspelningen. Ganska kul att se vad de strukit eller bytt ut ord. I Frostens dotter var första gången jag upptäckte att de tagit bort ett helt stycke, nämligen det här (kap 11, längst ned på s 105 till 106.)
”Några av de andra ordensbröderna hade avvikande böjelser och betraktade de båda underbara vackra praktmännen med önskemål som kändes nere i benkläderna.”

När de kommer till Tiveden tar boken fart. Men inte behöver de fyra lemurväktarna hästar att rida på? De har ju förflyttat sig lite hur som helst tidigare. Blir inte klok på om de är levande eller andar, eller vad? En fin vänskap växer i alla fall fram mellan Mariatta och Villeman. Och jag drar mig till minnes den gången för många år sedan då jag var i Tiveden och såg de röda näckrosorna.
Mariatta är en sådan bra karaktär och äntligen en kvinnlig magiker, som jag vet efterlysts av andra Margit-fantaster. Men jag förstår inte varför hon tänker på s 175 att Villeman är alltför ung, när hon tänkt berätta sin tragiska historia. De är väl jämngamla?

Det här med alvritt kommer tillbaka i boken och även anderesor. Rädd för att Margit kan ha skrivit in sig i ett hörn när hon presenterade dessa sätt att resa på. Man förväntar sig att de ska lösa allt med det. Varför inte bara hoppa runt i tiden och kika på hur det gick till när lemurerna lämnade jorden?
Att de räddar Mariattas båda barn är jättebra, men varför kan inte Móri göra mot hennes exman som han gjorde mot Bjernis farföräldrar på Island? Och varför står Uriel och suktar efter godsaker i ett skyltfönster när det är så bråttom att hämta hem Jonas. Det är sött och så, och det ger Mariatta och Villeman lite mer tid att prata. Men prata kan de väl göra sen, Mariatta borde vara mer fokuserad på att rädda barnen.

Favoritögonblick Absolut när Mariatta manar bort Frosten.

Favoritkaraktär Villeman och Mariatta!

_________________
Beam me up


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 3 september 2020, 23:34 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 5 juni 2017, 21:36
Inlägg: 37
Jag tycker boken är rätt bra.
Favoritögonblicken i boken är när
Skuggan läser ur världsoldranas bok och när Marietta räddar dom infrysta med namnmagi och även När dom hämtar Mariettas barn.
Favoritperson är Marietta.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 4 september 2020, 19:45 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
*Vad tyckte du om boken?

Jag börjar inse att jag att jag nog inte är så förtjust i Häxmästaren överhuvudtaget, och det är ju lite tråkigt. Här kommer dock en sak jag väntat på länge - en kvinnlig magiker. Marietta tycker jag om både som magiker och person, men mer om henne sen.

Nu kommer jag ämne efter ämne gå igenom vad jag tycker om Frostens Dotter. Känner att det kan vara värt att förvarna att jag genuint inte tror att Margit vill att saker ska låta så som de framstår för mig och att hon var en underbar människa. Med det sagt kan jag inte tiga över det som upprör mig på djupet. Vissa saker som framkommer här är rent förkastliga och kommer behandlas som sådana. :shock: :shrug:

1) Nästan allt positivt kan tryckas ihop här. Jag är en av dem som aldrig haft alltförsvårt att följa pusslet eller mysteriet, således intresserar det mig. Det är en av de få bra sakerna överhuvudtaget. Gillar när stenarna slocknar! Margit är också riktigt bra på att skriva naturbeskrivningar i vanlig ordning.

2) Jag hatar att säga det, men jag bryr mig verkligen inte om någon i huvudgruppen längre, även de jag gillade i tidigare böcker. För många räkmackor och för lite ... personlig utveckling? Den enda jag fortfarande ömmar för är Tirill, som verkligen fått lida och har men av sina fruktansvärda upplevelser. Taran och Villeman är för fåniga, även om Villeman får växa lite i den här boken. Dolg är trist. Mori, Erling, Theresa, Danielle och Rafael uttråkar mig. Även om jag fortfarande gillar Rafael på princip, förvirrad romantikerpoet som han är.

3) Angående riddarna! Är Elsie den mest kompetenta person de haft på sin sida, som faktiskt får tag i masor av info? Så dödar de henne. Kan man göra det klassiska lampskärmstestet i ny tappning på dem? Gör riddarna mer skada än en lampa hade gjort? Min tolkning är att nej, det gör de icke. Har dock för mig att fursten och prinsen hade en relation med varandra, dvs ar ett par. Så har jag alltid tolkat dem, om det var för att de är queer-codade eller för att jag fått för mig det vet jag ej? Sen finns ju kommentaren om avikande läggningar och ytterligare ett bevis på detta i LR. Oavsett kommer jag hålla på den tolkningen, vi behöver fler queer-karaktärer (även om de är hemska superskurkar). Ni som läst Ljusets Rike vet säkert om två herrar som boooorde inlett ett förhållande, men icke. I det fallet vill jag faktiskt anklaga Margit för att queer-baita. Men mer om det i Pew pew!

4) lista över saker som bara måste bort. i random ordning. Världsåldrarnas bok och smygtittandet i världshistorien? Nej! Andar, försvinn usch fy bort med er! Miljoner år, lemurer och madrager... stör mig fortfarande lite på det men har lärt mig acceptera dem. Skicka vänligen en språkbricka tack! I Ljusets Rike är allt så urspårat att galenskaperna funkar så mycket bättre, här är allt bara kaos.
För övrigt att Mori ska rätta Marietta på finsk tro… hur dryg kan man vara?
Kvinnorollen är också något jag fortfarande stör mig på, även om det är lite bättre denna gång. Känner verkligen för Marietta och hennes problem. Arma kvinna, att hon verkligen trodde hon kunde lösa sina problem som hon försökte är fånigt, men det är tragiskt naivt. Men, bilden om flirtiga kvinnor som ”billiga” och ”vulgära” känns outdated.

5) Saker som verkligen måste bort! Rassnacket. :swear: renrasighet och inavel, och det värsta citatet i boken går något hitåt "de allra högsta, de renrasigaste som endast gift sig med varandra och således behållit sin enastående intelligens." Jag saknar ord. Förlåt Margit, men ... alltså... det där är faktiskt ... riktigt illa och klingar rent nazistiskt. Jag tror inte det är det hon vill, men jag vet inte hur annars det kan låta. :boggle: (med tanke att Nattöga och Unni från två andra Sandemo serier inte är vita och spelar viktiga roller/är huvudpersonen vet jag att hon vill vara öppen.) meeeen. det tar inte bort det förkastliga i allt rasprat som aldrig tar slut. någonsin. Tänker inte be om ursäkt för att jag tar avstånd från allt sånt.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Marietta sejdar. Allt i mig skriker ”JAAAA!” äntligen är min efterlängtade kvinnliga magiker här och att Mori, Dolg och co fastnar i isen. Det är så skönt att se de katiga trollmupparna fastna och misslyckas pga. sin egen dumhet. Marietta är underbar här. Läste scenen med Heilung i öronen och det var mycket effektfullt.
Också uttrycket grötbonde. Så roligt.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Marietta och Nero. Hennes reaktion till de trauman hon blivit utsatt för känns fullt naturliga. Att folk är så pass glada i att victim blame-a är också dessvärre hemskt naturligt. Delen om flickan som på sina mödrars upprådan frågar om ”har tant några barn” är så grymt. Smärtan när barnen säger att de inte känner igen henne kan jag bara föreställa. På allt ska hon ha vad som kanske är någon form av cancer, det är verkligen synd om henne och att hon försöker kämpa vidare är tappert.
Men att Villeman kräver att hon ska berätta allt på en gång är förjävligt. Att han ska peka ut hennes tidigare tablettberoende och tvinga ut bekännelser med snällhet är så elakt. Ge den stackars människan lite tid! Det är svårt att prata om sina trauman. Och jäklar vad han white knightar henne på torget, har hon bett om att han ska vädra hennes privata affärer och skyddsmekanismer? Nej! Berätta det för sin syster och svåger? Nej! Helvetes jävlar Villeman, fråga om lov först.

2 av 10 alrunor


Senast redigerad av Sinsiew från Nor 22 september 2020, 01:03, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 september 2020, 11:57 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tyckte du om boken?

Den beste boken siden Ildsverdet og Dvergemål. Spennende innhold, og Móri får lov til å skinne litt mer igjen. :hdance2: Her minner han om sånn han var i de tidlige bøkene. Skulle ønske hele serien hadde dreid seg enda mer om ham og Tiril; at de hadde fått være hovedpersoner tvers gjennom.

Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Det kanskje mest rørende er når Villemann og Dolg går tur med Nero, og de snakker om reisen til Norden og at de aldri kommer til å komme tilbake til Theresenhof. Da får jeg en liten klump i halsen. En slik visshet om hva som kommer til å skje har jeg også opplevd noen ganger.

Elsker også de delene der Móri og Mariatta får bruke sine overnaturlige evner. Seiding, maning og islandske galdrer: Ja, takk!

I tillegg er det veldig rørende når de henter Mariattas barn.

Et par humoristiske øyeblikk med Uriel: Når han driver vindusshopping i en godtebutikk, og når han hugger og bærer inn ved, og Nero bærer den ut igjen. :giggle:

Vilken är din favoritkaraktär?

Villemann, Mariatta, Móri, Uriel og Nero

Ellers

Veldig enig med Sinsiew från Nor i kommentaren om raserenhet og innavl. Uvelhetsskapende! Noe av det jeg liker aller minst med denne serien. Og verre skal det bli. Men, som Sinsiew, tror ikke jeg heller at Margit har hatt til hensikt at det skulle bli sånn. Hun har alltid virket som en veldig åpen og tolerant person.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 29 september 2020, 19:19 
Gråfolk
Gråfolk
Användarvisningsbild

Blev medlem: 3 maj 2016, 19:40
Inlägg: 56
Ojojoj, nu blir det spännande på riktigt!

Jag blev alldles lycklig när jag hörde Marias berättelse börja. Ni vet, den där pirrande känslan av att här, här har vi en sån där riktig Sandemo-karaktär som kommer att gripa tag och stanna i ens huvud efteråt. Och vilket upplägg! Död far, hela staden hatar henne, den obligatoriska snörpiga tjänaren i form av husföreståndarinnan... och så hennes missbruk ovanpå det. Det var ett nytt och spännande grepp, och jag är positivt överraskad över hur sympatiskt det var skildrat. Liksom, varken överdivet blödigt eller sensationslystet.

Sen dyker vi tillbaka till det tråkigaste i boken. Huvudintrigen. Ja, jag medger igen att jag har fel prioriteringar. Jag bara har svårt att sitta och lyssna på gamla griniga magikers gnällande (och ännu mer svårt att lyssna på Taran imitera detta) när jag bara vill veta mer mer mer om Maria. Men det märks att det drar ihop sig mot finalen nu!

Jag har också svårt för hur otrevliga alla är mot varandra i Häxmästargänget. Det känns som att så fort Margit inser att hon skriver något som kan låta lite fånigt, låter hon någon annan kommentera på det. Eftersom jag inte har samma sympati för det här gänget som jag har för många isfolket-konstellationer, eller till och med för supertrion Tiril-Móri-Erling back in the day, så blir det för mig bara en sån där trist jargong där alla hackar på varandra utan den värme bakom som behövs för att det ska kännas schysst.

Den märkliga återblickshistorien med gamla folkslag som skulle göras renare med hjälp av gammal hederlig eugenik och storebrorsaktig uppfostran med hjälp av den blå stenen... wow. Jag går tillbaka och läser i "Små män kastar långa skuggor" om det äckel Jonathen känner när han är fångad på Lebensborn och ska avla äkta ariska barn till Hitlers nya rike, och alltså... Jag föredrar Jonathans syn på saken.

Och jag kan inte ta namnet Lemurer på allvar. I jämförelse med resten är det ju en småsak, men alltså... Lemurer. Bara sluta.

Hur som helst, äventyret blir mer spännande när de tar sig till Sverige, och jag är glad att Móri också lyckas komma med. Jag är inte ett dugg förvånad att Maria är Villemans utsedda kärleksintresse efter att det visade sig att Elsie var ett blindspår, men jag önskar att han inte var en sån himla översittare. Framförallt han jäkla insisterande på att kalla henne Mariatta, trots att både hon själv och berättarrösten föredrar Maria. Bara för att han tycker att det minsann låter finare och mer äkta. Känns som... hm, det känns som typ en snubbe som ser en kvinna utan smink för första gången och sen tjatar på att hon minsann är mycket finare så för det har han bestämt. Det är väl för sjutton upp till henne själv!

Ett tag där trodde jag att Maria hade haft ihjäl sina barn. Det hade varit något!
Definitivt en synd värd att dränka i dövande piller av okänd karaktär. Men jag gillar ändå historian som den blev, och räddningsaktionen är härligt komplett med den totala förnedringen av hennes exman. Jag gillar också att den nya hustrun får vara en sympatisk person som har gjort sitt bästa för barnen. Det väger upp lite för hur Villeman kallar kvinnorna runt Marias exman för "villiga och billiga". Blä.

Förresten, bokens största missade chans var scenen där Uriel fastnade framför kakorna. Det var ju uppenbart för att ge Villeman och Maria lite tid att prata samman, men det hade varit så himla fint om han faktiskt hade köpt en påse kakor som han sen kunde ge till barnen för att trösta dem. Aja, man kan inte få allt här i världen, inte ens kakor.

Favoritkaraktär är uppenbart Maria. En så levande, komplex karaktär! Jag är svag för de där som är lite för stela för att funka bra med resten av mänskligheten, och hennes sjukdom och hennes missbruk - eller kanske allra mest hur hon hanterar dem - gör henne till mer vuxen och verklig än någon annan i serien. Och favoritögonblicket i HELA SERIEN HITTILLS är när hon kliver fram och börjar mana. Jäklar alltså. Det är SÅ SNYGGT upplagt. De små trådarna av "yeah, hennes morföräldrar var finnar, därför såg folk ner på dem" som blir till "det betyder att Maria kan komma med några smulor viktig information" som blir till att hon plötsligt kliver rakt in i en så oväntad men så självklar roll som supermäktig supersejdare, och blir Frostens Dotter på något sätt. Hennes sejd är också så gott som helt perfekt i rytmen och med alliterationer som får mig att rysa (på det bra sättet). Seriöst, prova att läsa den högt, det finns riktig kraft i den.

Överhuvudtaget snuddar bitarna om skogen och Maria och Frosten vid en djupare, mäktigare berättelse som jag har saknat länge i de här böckerna. Jag blir påmind om varför jag gillar Margit Sandemos böcker som mer än bara en kul kultgrej. Jag hoppas och önskar att nästa bok kan bygga på det här och bli ännu bättre, meeeen eftersom det är sista boken ska vi väl tillbaka till huvudintrigen igen.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 oktober 2020, 17:30 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
En specialare så att jag kommer ihåg den:

Hej igen. (Om jag är tjatig eller skriver alldeles för mycket onödigt på fb-sidsn så säg till mig så taggar jag ner)

Jag har uppenbarligen alldeles för mycket tid (eller bara förvaltar den bra) för nu är genomlysning av för den snart klar igen. Ok, jag skiter nog i häxmästaren då den fortfarande är ganska ny. MEN
jag kom på massa frågor när jag nu lyssnar på intervjun med Margit-avsnittet.
Hon säger när ni var där att hon håller på att skriva på sin sista på. Hon nämnde både skogens barn och de oskyldiga, vilka är de sista böckerna enl. Wikipedia. Kan det finnas nån som vet om boken blev klar/gavs ut/vad som händer med det ev halvfärdiga manuset?


Ni pratar också om en hemlighet som ni inte får nämna. Har jag bara glömt bort att ni pratat om denna i senare avsnitt eller har ni inte talat om den än?

Och sista funderingen, vem är Eva som nu sköter fb-sidan?

Ha det gött, nu ska jag ruska runt på forumet och skaka lov i gamla trådar!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 oktober 2020, 18:34 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 27 mars 2016, 10:14
Inlägg: 16
Dan skrev:
En specialare så att jag kommer ihåg den:

Hej igen. (Om jag är tjatig eller skriver alldeles för mycket onödigt på fb-sidsn så säg till mig så taggar jag ner)

Jag har uppenbarligen alldeles för mycket tid (eller bara förvaltar den bra) för nu är genomlysning av för den snart klar igen. Ok, jag skiter nog i häxmästaren då den fortfarande är ganska ny. MEN
jag kom på massa frågor när jag nu lyssnar på intervjun med Margit-avsnittet.
Hon säger när ni var där att hon håller på att skriva på sin sista på. Hon nämnde både skogens barn och de oskyldiga, vilka är de sista böckerna enl. Wikipedia. Kan det finnas nån som vet om boken blev klar/gavs ut/vad som händer med det ev. halvfärdiga manuset?

Ni pratar också om en hemlighet som ni inte får nämna. Har jag bara glömt bort att ni pratat om denna i senare avsnitt eller har ni inte talat om den än?

Och sista funderingen, vem är Eva som nu sköter fb-sidan?

Ha det gött, nu ska jag ruska runt på forumet och skaka lov i gamla trådar!



Haha, en rättstavning innan jag skickar meddelanden vore ju bra ^^

Hej igen. (Om jag är tjatig eller skriver alldeles för mycket onödigt på fb-sidan så säg till mig så taggar jag ner)

Jag har uppenbarligen alldeles för mycket tid (eller bara förvaltar den bra) för nu är genomlysning av podden snart klar igen. Ok, jag skiter nog i häxmästaren då den fortfarande är ganska ny. MEN
jag kom på massa frågor när jag nu lyssnar på intervjun med Margit-avsnittet.
Hon säger när ni var där att hon håller på att skriva på sin sista bok. Hon nämnde både skogens barn och de oskyldiga, vilka är de sista böckerna enl. Wikipedia. Kan det finnas nån som vet om boken blev klar/gavs ut/vad som händer med det ev. halvfärdiga manuset?

Ni pratar också om en hemlighet som ni inte får nämna. Har jag bara glömt bort att ni pratat om denna i senare avsnitt eller har ni inte talat om den än?

Och sista funderingen, vem är Eva som nu sköter fb-sidan?

Ha det gött, nu ska jag ruska runt på forumet och skaka liv i gamla trådar!

_________________
När man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 7 november 2020, 16:01 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 27 mars 2016, 10:14
Inlägg: 16
"Herregud vad längesedan det var som jag läste häxmästaren". Det är det första jag konstaterar. Jag tog hem alla mina Legenden om ljusets rike-böcker för att vara förberedd inför nästa del i poddandet. Tog även med bok 15 av häxmästaren men missade bok 14. Fick fruktansvärd podd/Margit-abstinens och laddade därför ner Nextory.

He-re-gud vad det går långsamt när man lyssnar på den. Tog en bra stund innan jag vande mig. Hann tappa intresset ett antal gånger i början. Om det beror på boken eller ovanan att lyssna på boken låter jag vara osagt.

Men men, när det slutat lulla runt på Theresenhof och jag börjar komma ihåg karaktärerna mer igen så flyter det på bättre.
Sagan om isfolket har jag läst så många fler gånger, så inför lyssnandet av de poddavsnitten så har jag inte behövt läsa igång mig. Det hade jag behövt tidigare på häxmästaren. Nog för att jag kommer ihåg historien i stora drag, men minnesbilder var betydligt suddiga än jag hade trott. Ändå dröjde det till bok 14 innan jag fick tummen ur.

Nåväl!

Ja men vad tycker jag om boken?
Boken är väl.... eh. Helt ok. Dock minns jag varför jag inte var så frälst på häxmästaren. Den har tappat spänningen. Den har hållit på för länge och jag hinner liksom glömma vad dom strider för överhuvudtaget.
Då det var så längesen jag läste den så blir det ändå många överraskningar och "ja-just-det-ja!"-Moment.
Inser dock att jag blandar ihop Madrager, väktare och.. ja vad heter sista konstiga gruppen folk...

Bokens bästa ögonblick.
Jag gillar scenen när alla blivit fastfrusna och Marietta räddar dagen.

Om det nu är det eller ett senare ögonblick som solkas av att Mori säger till Taran att "tror du inte att män klarar sig utan kvinnor. Se så, skutt iväg nu" (typ) när hon ska gå och hämta stenarna, låter jag vara osagt.

Bokens bästa karaktär. Måste vara Maroetta. Eller Nero.

Andra reflektioner.
Alla män var mycket mer sunkiga än jag både minns och vill minnas dom. Moris kommentar, Villemans white knight-ande när de är inne i staden m.m. Tråkigt!

Fel och missar:
I början av boken (har ingen sidhänvisning då jag lyssnat på den) så nämns isfolkets andar. Ungdomarna fu derar på hur de kan vara där och konstaterar sen "ja just det ja, nu är vi ju i norden, de kan ju inte vara utanför".
Eh, ursäkta? Nu är mina geografikunskper ofta skamligt bristfälliga, men nog 17 har isfolketandra varit utanför norden i isfolket-böckerna?


Hade lovat mig själv att läsa en bok i taget så jag skulle komma ihåg vad som hörde till vilken bok, men det kunde jag så klart inte hålla mig till (så lite spännande var det nog allt). Men för att inte riskera att spoila så får resten av funderingarna bli till bok 15.

Jag har saknat er! Kom och prata med mig mer igen! Så himla pepp på ljusets rike!!!

_________________
När man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns där från början


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 november 2020, 11:26 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 21 november 2020, 10:32
Inlägg: 25
Hej! Ny medlem här och har ingen aning om ifall ni fortfarande vill ha svar om den här boken, men älskar podden och ville gärna bidra till diskussionen såhär mot slutet av Häxmästaren. Är enormt förtjust i serien och har läst den massor av gånger, senast för ett par år sen, och nu var det dags igen när jag läste Frostens dotter imorse. Den var lika bra som jag mindes den.

Vad tyckte du om boken?
Gillade den väldigt mycket! Mariattas berättelse är gripande och intressant, man är nyfiken på vem hon är och vad hon varit med om. Och eftersom jag är oerhört svag för hela den stora intrigen i Häxmästaren, med mystiska stenar och väktare och magiska böcker och allt, bara njuter jag av scenerna i början av boken där familjen är på Theresenhof och går igenom de nya fynden de har hittat. Det må finnas gott om logiska luckor, men alltihop är verkligen otroligt spännande även om jag läst det många gånger tidigare. Sedan hade jag önskat att vissa saker hade lösts på ett snyggare sätt, ofta går det alldeles för enkelt så fort ett problem dyker upp. Skuggan som bara kan ta en titt i "världarnas bok" och få detaljerad information om precis allt är ett exempel. Jag hade så gärna sett att den informationen hade framkommit på ett bättre sätt, att det fanns gränser för vad han kan göra. Jag förstår verkligen att Margit har tagit till sådana lösningar ibland, med tanke på hur stor och komplicerad berättelsen är, men vissa saker köper jag bara inte.

En annan liknande grej jag störde mig på var att det gick alldeles för lätt att få Mariattas barn tillbaka. Och att hon själv var dödssjuk, det blev inte ens ett problem eftersom de magiska stenarna löser allt. Scenerna med barnen var över på några sidor och det kändes aldrig verkligt, barnen fick inga personligheter, deras far och styvmor brydde sig knappt om att de försvann, och barnen accepterade Mariatta som sin mamma nästan på en gång. I min värld skulle en sådan upplevelse vara extremt traumatisk för så små barn, och att styvmodern Inez bara skulle lämna över flickan hon varit mamma åt i flera år, hur troligt är det? Här hade jag önskat att den delen av boken hade fått ta betydligt mer tid, eller att den hade strukits. Tycker det var lite osmakligt också att väktarna sa till Villeman att Mariatta skulle glömma sina barn om hon gick genom portarna. Som om alla dåliga eller negativa känslor bara är av ondo och inte "behövs". Låter lite som hjärntvätt tycker jag...

Med detta sagt gillade jag som sagt boken väldigt mycket och är SÅ spänd inför att läsa fortsättningen.

Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Scenerna i skogen i slutet, när Mariatta manar och efteråt, när de kommer fram till vad det är för kraft som döljer sig i skogen. Mycket spännande, särskilt eftersom jag har läst "Kalevala" sedan jag läste Häxmästaren senast.

Vilken är din favoritkaraktär?
Mariatta. En intressant person jag tyckte om att följa, och det var fint att hon och Villeman hittade varandra. Annars är jag (som alltid i Häxmästaren) svag för Móri.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 30 november 2020, 19:43 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Det går fortfarande att kommentera. vi spelar in på onsdag kväll


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 2 december 2020, 19:56 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
klart


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 2 december 2020, 20:33 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Så här kände jag lite efter bok 14. Kan behövas lite mer arbete :)

Dolgs sång


Främling
Främling, vad döljer du för mig i dina mörka ögon
En svag nyans av ljus nånstans men ändå
En främling, så känner jag för dig
Jag ber dig låt mig få veta
Vart ska vi fara kan du förklara det för mig?
Som gamla skuggan har sin träighet
Så gömmer också du en hemlighet
Portar jag ser dom vill gärna ta med nå'n till dig
Där bortom stranden finns en evighet
Och jag vill upptäcka den där med dig
Ta första stegen och visa mig vägen i kväll
En känsla och jag litar på den
Se'n blir Theresenhof aldrig mitt hem igen
Lemurer går med dig och mig
Glöm det som är omkring oss
Låt mig få komma låt mig få vara nära dig
Som gamla skuggan har sin träighet
Så gömmer också du en…

(Mel: ja, ni vet)


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 13 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 5 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012