Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 29 mars 2024, 06:15

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 8 september 2019, 22:37 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Halloj!

Nu behöver jag och Dan era svar inför bok 9, Eldsvärdet

* Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?


Svara innan den 18 september klockan 09.30 :tkiss:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 september 2019, 12:08 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
* Vad tyckte du om boken?
Första gången jag läste igenom serien var denna min favorit. Men nu är jag lite osäker, då den inte var så bra som jag hoppas på under senaste genomläsningen. Vissa delar tycker jag om: som wannabe-Preussaren och hans planer och en del av bantern mellan Uriel och Taran. Andra delar avskyr jag med passion - vem tyckte att Sigillion var en bra idé! Alltså Sigillion, han är så fånig att jag dör. "Jag är en miljoner år flygande ödla, weeeee och jag ska ligga med allt jag seeer. För jag är odödligt ond, mvahahaha." Om han ändå behövde ha vissa ödledrag, önskar jag att han var mer lovcraftiansk - kanske som the elder things i Mountains of Madness? De tycker man ju nästan lite synd om (bara jag?) Det ökande tidsspannet vi rör oss på ogillar jag även, kunde vi inte stanna hos romarna? Jag gillar Rom.

Sen kan vi prata om att hela familjen dissar Taran! "hon hittar på så mycket dumheter att vi lämnar henne medan vi åker på äventyr och semester." Känns helt orimligt! Vad hände med familjekänslan? Sen är det ändå hon som råkar illa ut, lägligt att hon har bytt upp sig på skyddsängelsidan. Och jag saknar kvinnliga magiker i Häxmästaren! Vi har ju bara Isfolkskvinnorna, inga nya.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Jag tycker att det är kul när Rasmus??? (wannabe-Preussaren alltså) ska spela "manligt" sovande och ingen köper det. Tycker överlag att det är synd att han dog så fort, det var solklart att han skulle misslyckas, men kände ändå att han var något mindre fånig än Lorenzo och Sigilion. Inte för att det är en bedrift.

Annat småkul är som sagt banter mellan Taran och Uriel. Och att de INTE bytte namn på honom. :cheers: och att Sol är något mindre pajas än när hon fick Göring att drutta på ändan, meeeeen jag vill ha min Avgrunds Sol eller ingen Sol alls.

Eller att himlahierarkin är superbyrokratisk! Det vill jag se mer av! Tror jag är en av få människor som tycker att byrokratiska processer är spännande :hdance2:

* Vilken är din favoritkaraktär?

Jag vet verkligen inte. Taran har potential men faller tyvärr ganska platt. Kan inte sätta fingret på vad det är; men jag stör mig ofta på vad hon sysslar med. Uriel är stundtals charmig, men han ger upp sitt kall för fort. Ingen av rövhattarna som lämnar kvar Taran förtjänar ens att nämnas.

Det får nog bli wannabe-Preussaren, han är ju bara extra allt. "Jag ska vara så manlig att jag blir en robbot, för då märker ingen mig", så underbart fånigt. :giggle: En från den Heliga Solens Ordern!? Vad händer här? Även om Margit verkar ha något mot Preussisk kultur, herregud vilken enformig syn som presenteras, så får han mig åtminstånde att le. Å min farfars vägnar, som var född Preussare känner jag mig lite kränkt. Mensurfäktnig i all ära, men det är en mycket ofullständig bild. Att Preussen utöver sin militära läggning var det det första europeiska landet med skolplikt för pojkar av alla klasser, att en mjölnare stämde landets kung (tänk om samma sak skulle hänt i Frankrike? rysningar) och VANN i rätten och en lägre procent av landets budget gick till att bygga slott etc än i tex Österrike- det här vi inget av. Och Österrike framstår som det bättre landet att bo i? Lätt om man är en von Habsburg kanske?

En ganska negativ reflektion av en Julia som verkligen, verkligen hoppas nå Ljusets Rike. Där har vi åtminstånde en riktigt djävulsk skurk som alltid kläcker nya, onda planer. :adhiding:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 september 2019, 18:48 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 5 juni 2017, 21:36
Inlägg: 37
Jag tycker detta var den bästa boken hittills i Häxmästarserien. Kul att få höra lite om isfolket. Lite krångligt att hänga med i olika typer av änglar. Ärkeängel, Ljusängel, Svartängel .....
Är Lucifer och hans svartänglar äldre och högst i rang av änglarna? Var det 30 miljoner Ljusänglar som följde med Lucifer till jorden, tyckte hon sa det i ljudboken? Blir Ljusänglarna automatiskt Svartänglar när dom hamnar i de Svarta Salarna?
Bästa ögonblicket var när Sol gjorde entré. När hon berättade att hon sett Varg och att hon tror att de kommer att ha betydelse för Isfolket längre fram i tiden...
Bästa karaktär är Uriel.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 september 2019, 11:43 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 16 februari 2007, 00:35
Inlägg: 3
Ort: Vänersborg
* Vad tyckte du om boken?
Jag mindes den här boken som en av de bästa i serien och Taran som en av mina favoritkaraktärer i serien, men nu vet jag inte riktigt längre. Taran beskrivs som omtänksam men samtidigt småjäklig. Det stämmer väl för det mesta, men inte för spökerierna som hon plågar Danielle med för att få ta över ett rum. Det är väl ändå helt klart elakt? Inte nog med practical joke-spökeriet (som hon aldrig avslöjar) utan hon intalar också Danielle att familjen kan tro att hon är sinnessjuk pga de hemska upplevelserna i barndomen om hon berättar för nån annan. Inte okej Taran! Inte okej!

Taran känns annars som typisk tonårsflicka. Tycker hon känns yngre än 19 år, kanske mer som 15-16 år med tanke på sin osäkerhet. Vad exakt är det övriga i familjen tänker att hon ska hitta på på Island som gör att hon inte får följa med för övrigt? Jag kan definitivt förstå att hon blir förtjust i Uriel. Men jag kan inte förstå att hans känslor växer fram så fort. Visst, de smågnabbas och så vidare men vad exakt fastnar han egentligen för? Han verkar svartsjuk nästan från dag 1. Jag hade gärna sett kärlekshistorien växa i ytterligare en eller ett par böcker.

Blir inte klok på andevärlden heller, hur funkar den egentligen? Går inte in på det djupare här, men mycket som inte stämmer. Istället sammanfattar jag såhär: Historien Sol-Sigilion kunde jag varit utan. Hade gärna varit utan Sol överhuvudtaget i den här boken. Har inte familjen tillräckligt med hjälp redan? Sigilion var skrämmande och mystisk i början, han dödade kardinal von Graben hur enkelt som helst och bådade mycket gott som antagonist. Men tyvärr faller även han platt som fiende. Taran har för mycket skydd och Sigilion en alldeles för stor svaghet som är given från början. Uriel blir dessutom kvitt honom alldeles för lätt på slutet.

Ja, okej. Boken har några brister. Men jag gillar den ändå. Den har ganska underfundig humor, karaktärer som man skrattar med (och åt i vissa fall) samt en mysig kärlekshistoria. Sträckläste den snabbt. Handlingen i mysteriet kring solen går ju inte framåt men jag tycker den fyller sin plats i serien.

En reflektion apropå ingenting – Taran säger vid något tillfälle, tror det är till Sol, att hon inte fått några magiska krafter för Dolg har fått dem allihop. Men har han verkligen fått några magiska krafter alls som visat sig hittills? Han har hittat en sten som han använder, men det är ju stenen som har krafter? Och soltecknet som han hittade i förra boken. Har han verkligen visat någon enda egen kraft?

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När Taran ser Uriel första gången med hjälp av spökgaldern.
Det är också roligt att följa Tarans och Uriels samtal, ofta ganska humoristiska.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Svårt den här gången. Uriel kanske. Jag kan inte låta bli att tänka mig honom ungefär som Aziraphale i Goda Omen. Blir några pluspoäng bara där.

_________________
“The Doctor: Don't blink. Don't even blink. Blink and you're dead. Don't turn your back. Don't look away. And don't blink.”
― Steven Moffat


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 september 2019, 17:44 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 3 september 2018, 14:54
Inlägg: 107
Ort: Uppsala
Eldsvärdet … Öh, vad var det här?

Men innan jag fortsätter så frågade ni i förra avsnittet om Margit använt sig av kartor i några av hennes böcker. I Ljusets Rike finns det åtminstone en karta. Och sen ville ni veta (eller var det bara Dan?) hur upphetsande det skulle vara om en munk dök upp för att köpa en åsna.
*Host, host* Ja, vad ska jag säga? Själv har jag ingen speciell dragning till just munkar (förutom de fyllda med vanilj eller äppelkräm). Mums! Men jag kan förstå dragningen till ”den förbjudna kärleken”.
Hos mig skulle den stackars kåta munken fått köpa åsnan (om jag haft någon) till ett rimligt pris, sen fick han vackert gå.

Så, tillbaka till Eldsvärdet. Men alltså var är det här? Det blir lite för mycket urspåring med änglarnas hierarki, nästan-änglar, ödlemänniskor och Taran. Jag ber om ursäkt till alla er som gillar Taran, men själv kan jag inte föredra henne. Ändå är det lite synd om henne att hon inte får följa med till Island. Anledningen är ganska dum. Andarna vet redan när Taran är tio år att hon kommer ställa till med problem som vuxen. Men Villeman då? Det beskrivs att han är minst lika vild som tvillingsystern. Nä, det är faktiskt lite synd om Taran så lite kan jag förlåta henne det omogna och ibland rent ut elaka beteendet. Ta bara episoden då Danielle är 12 år och Taran 15, när Taran vill ha Danielles fina rum och låtsas vara ett spöke och skrämmer ut den stackars flickan, och sen säger hon till Danielle att hon inte får säga något för då kan Erling och Theresa tro att hon fått allvarliga sviter efter tiden på Virneburg och spärra in henne på sinnessjukhus. Nej, fy Taran, så elakt!
Hon är verkligen ett hår av hin, eller kanske värre eftersom hon är så fruktansvärd att hennes stackars alv till skyddsande måste ge upp och lämna över till Uriel, en nästan-ängel. Sen är ju frågan varför Taran inte kan få följa med till Island då de högre makterna tydligen känner på sig att hon kommer utsättas för fara hursomhelst.
Och hur naiv är Taran egentligen? När hon åker ut med fiskebåten och inte ens fattar att något är fel då en av karlarna lägger händerna på henne och drar henne till sig. Det är inte normalt att främlingar gör så, sen spelar det ingen roll vilket århundrade man lever i. Tillslist blir hon rädd och kämpar sig fri med hjälp av Uriel. Men sen när faran är över skrattar hon och ser det hela som en kul grej. Snälla söta jänta, du blev nästan våldtagen!
Jag tycker inte om att vi får en inblick i änglarnas hierarki. Hade varit mycket mer intressant om Uriels ”överordnade” varit höljd i dunkel. Nu blir det bara löjligt.

Redan när Móri får veta om Sigilion från Skuggan, nedgraderas han till en gammal snuskig trollkarl. Det bådar inte gott för detta nya stora hot. I början av boken gillar jag scenerna med silinernas ensamma konung – som när han sprättar upp kardinalen som en fisk. Jag har ju in i det sista hoppas på att kardinalen skulle kliva upp och bli en värdig skurk, men nu fick han i alla fall en ganska minnesvärd död. Fast det här hade jag klarat mig utan: ”Varelsens sensuella utstrålning var så stark, att till och med kardinalen kände en liten sprittande darrning i det som en gång varit hans ädlaste del. Numera var den bara en ynklig torr skinnstrut.”
Too much information, Margit!
Ja, är det i den här boken man får veta att Skuggan är av ett urgammalt folk som kallas Lemurer? Det är genom Sigilions perspektiv vi får veta det, för inte fick vi väl veta det i förra boken?

Jag fortsätter med skurkarna i denna bok. Sigilion är faktiskt väldigt otäck med det han gör mot de prostituerade kvinnorna och lantgreve Rasmus Finkelborg verkade lovande, lite väl högfärdig bara. Fast hade det inte varit bättre om vi inte fått vetat från första början att han var en ordensbroder, utan istället hanterat honom som Robert senare.

Så alla barn är vuxna nu, men finns det någon speciell anledning till att Dolg måste vara just 21 år när han åker till Island? I alla fall reser de till Bergen och här gillar jag verkligen Margits miljöbeskrivningar. Taran är så klart outhärdlig och bestämmer sig för att väcka manligheten i den nästan kvinnligt vackre Rafael. Vad nu det ska betyda.
Sen så snor Taran spökgaldern från pappa Móris galdrarskrin. Vilket hon vet är högst förbjudet att röra! Varför inte bara förklara för sin far liksom: ”Hej, far lille, du förstår, jag har en röst inuti mitt huvud och jag tror kanske jag skrämt iväg min snälla skyddsande och fått en ny, bättre sådan. Skulle inte jag få låna din spökgalder för att kika efter?”
Eller är hon rädd att familjen ska spärra in henne på dårhus?
Att Taran inte skulle äga någon som helst övernaturlig förmåga stämmer inte. För hon får faktiskt sin kopia av spökgaldern att fungera till en viss del. Och hon använder den till att antasta sin skyddsängel. Inte ok, Taran!
Gnabbet mellan Taran och Uriel kan vara lite roande, men jag gillar absolut inte att Taran utsätter sig själv för fara hela tiden, för att retas! Tänker hon aldrig på hur ledsna hennes familj skulle bli om det hände henne något? Hon behöver aldrig känna på några konsekvenser.
Tarans förfärlighet uppvägs lite av att hon i några få ljusa stunder är självkritisk.

På sidan 63 utspelar sig denna korta ordväxling mellan Uriel och hans överordnade.
”Men hon gjorde det. Jag svär!”
”Svär inte!”
”Förlåt!”
Det måste vara en komedi jag läser. Det gör faktiskt boken lättare att tycka om när jag tänker så.

Vad vet andarna och inte och vad kan de göra och inte? En fråga man ställer sig om och om igen och förmodligen aldrig kommer få en klarhet i.
Andarna vet om Sigilion och Rasmus som är ute efter att kidnappa Taran. Men de vet inget om broder Robert. Känns som andarna vet det som läsaren får veta. Men jag undrar varför Skuggan inte kan göra en blixtvisit till Norge och varna dem för Sigilion och Finkelborg? Han kunde ju uppenbara sig för Willy i förra boken och till och med prata med honom.
På båten till Island då Móri, Dolg och Villeman pratar med Skuggan lite mer om Sigilion nämner Skuggan Saltoposuchus, Rhamporrynchus och Pteranodon, hade människan dessa namn på skräcködlor och flygödlor på 1700-talet?
I samma kapitel namndroppar Skuggan Isfolket och det pirrar till i min Isfolketsjäl.
Fast det är lite konstigt med Isfolkets andar. De kan alltså hjälpa helt utomstående och synd att det aldrig nämns i Isfolkssagan att Sol alltid följts av vargar. Som vi nu vet är svartänglar. Fast helst hade jag önskat att det där med vargarna aldrig nämnts. Att man får veta att det var 33 millioner änglar som följde Lucifer var dock lite kul info.
Usch på sid 155-156 då Sol skuttar runt och retar Sigilion med sin förförelsekonst – var inget bra stycke. Hade kunnat strykas helt och hållet.
Och hur funkar Sol som ande egentligen? Är hon någon typ av mara som kan få sexuell tillfredställelse trots att hon är död? Hu, tror inte jag ska grotta ner mig allt för mycket i det där.

Jag blir intresserad då Taran ger sig iväg för att söka efter mer information om Östersjön. Men hon kommer ju inte så långt.
När Rasmus Finkelborg stoppar dem på vägen med sina pistoler så fattar jag att Taran inte är rädd för sin egen del, hon har ju övermakten Uriel. Men det är väl inte självklart att Rafael och Danielle har samma beskydd? Så lite oro över sina medresenärer borde hon visa. Och sen är det helt onödigt för Uriel att visa sig för Rafael.
Något jag undrade lite över med Finkelborg är då han smyger in i huset efter att Rafael och Taran flytt in där. Sigilion är i närheten och osar sensualitet och Margit beskriver Rasmus reaktion så här: ”Han gick vidare, lade det stinkande rummet bakom sig och andades lättare. Tryckte ned resningen i vänster byxben. Finkelborg var vänsterstyrd.”
Menar Margit att han är vänsterhänt? Varför behöver vi veta det?
I alla fall bankar Sigilion Finkelborg i bakskallen. Ordensbrodern överlever för att han är smart och har på sig sitt soltecken. Taran, Rafael och Danielle är dock inte lika smarta då de låter Finkelborg skriva ett brev till sin familj. Åh, herregud! *suck* Nåja Finkelborg dör då någon läkare råkar ta av honom soltecknet och in träder istället broder Robert. Hum, få se hur väl han kommer klara sig.

En bagatell, men på sidan 168 finns det ett stavfel (åtminstone i min bok). Det står samhållet istället för samhället.

Jag vet inte varför men jag fastnade för meningen: ”Seglade in på en månstråle”, som Sol säger till Taran när de träffas i Tarans rum. Så fint, jag gilla!
Men oj när de börjar prata om karlar och vilka krav de har. Och känner Sol verkligen Taran så bra att hon kan slå fast att Taran aldrig kommer nöja sig med en människoman? Taran är 19!
Tycker Margit ofta skriver att en person är så och så, men visar det sällan med personens handlingar.
I alla fall tur att Taran har Uriel så hon inte tvingas nöja sig med en vanlig man. Fy så tråkigt!

Så gör Robert entré och visar en kompetens sällan skådad bland ordensriddarna. Han lyckas ju faktiskt charma Taran men sumpar allt med ett plumpt skämt om en hund och Taran förstår att de inte alls har samma humor. Förstår dig Taran för det skämtet var inte alls roligt bara obehagligt. Fast jag vet inte om ditt skämt var så roligt det heller.
Alltså slutklämmen i skämtet är: You son of a bitch!
Hon tvingas förklara det för Robert och säger:
”Förlåt, du kan kanske inte engelska?”
Han svarar:
”Jodå, jag talar engelska.”
Jag tror de ljuger båda två. Att Taran talar tyska och norska och kanske till och med lite isländska köper jag, men inte engelska. Då borde istället franska vara ett språk som en hertiginnas barnbarn fått lära sig. Dessutom var inte frasen You son of a bitch så välanvänd då även fast den härstammar från något Shakespeare skrev.

En annan konstig sak är hur andarna kan vara så säkra på att Taran inte kommer lämna gården (som är skyddad). Anledningen till att hon inte fick följa med till Island var ju för att hon var så vild. I alla fall så rider hon iväg med Robert medan Sol är på uppdrag åt Isfolket och Uriel smiter iväg för att fråga sin överordnade om han kan få lov att bli människa igen. Varför han frågar om det just nu när Sigilion fortfarande är ute efter Taran fattar jag inte, men, men … :shrug:

Så kommer slutstriden mellan Sigilion och Uriel med sitt eldsvärd. För att vara titeln på boken uppenbarar sig inte eldsvärdet så ofta i handlingen. Broder Robert dör naturligtvis. Uriel är så ädel att han inte kan döda men på något mirakulöst sätt får han Sigilion att glömma alltihop.
Uriel belönas med att bli människa igen så han och Taran kan få varandra. Hepp!
Nej, denna bok får inga höga betyg från mig.

Favoritögonblick får bli kardinal von Grabens död. Gubbstrutten lämnar ett hål i mitt mörka hjärta.

Favoritkaraktär bli denna gång den nästan kvinnligt vackre Rafael.

Nej, nu vill jag lämna Eldsvärdet bakom mig och istället bege mig till Island!

_________________
Beam me up


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 18 september 2019, 02:41 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tyckte du om boken?

Er enig i mye av det som allerede er sagt om denne boken (om Taran, Sigilion osv.); likevel er dette én av favorittbøkene mine så langt. Husker den som kanskje den aller største favoritten første gang jeg leste serien (ved siden av neste bok).

Er ikke udelt positiv til at Isfolket dukker opp her, men vi får i alle fall tidfestet handlingen til sommeren 1743 (ettersom Sol må hjelpe Daniel som er på vei hjem etter å ha fulgt Shira tilbake til Nor ... Shira vandret gjennom grottene og fant det klare vannet i 1742, og tilbrakte vel deretter bortimot et år sammen med Vendel og familien i Sverige og Norge).

Hva er det med å plutselig kalle Mar for Mår? :roll:

Når det gjelder Sol selv, vil jeg også helst ha henne som hun er i de første bøkene av Isfolket (mens hun ennå er i live). Visst har hun av og til noen morsomme opptredener som ånd, men ofte går det langt over streken ... som når hun legger an på Sigilion.

Hele Heksemesteren-serien hadde i grunnen vært bedre om den hadde fått stått helt på egne ben.

Det er forresten koselig å møte Aurore og August igjen.

Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Favorittøyeblikkene er all småkjeklingen mellom Uriel og Taran. Har ikke ledd så mye når jeg har lest noen annen bok i serien som jeg gjorde da jeg leste denne.

Vilken är din favoritkaraktär?

Uriel, uten tvil. :tkiss:

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 18 september 2019, 10:07 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Vi spelar in i morgon istället så ni har fortfarande tid


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 18 september 2019, 20:48 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 7 juni 2017, 21:42
Inlägg: 19
Det här var boken då jag insåg att det var här det började vända och det börjar spåra ut. Det är var inte min favoritbok i serien. Det skaver i mig under hela läsningen och insåg efter ett tag att det är kvinnosynen som känns som ett riktigt irriterande skoskav genom hela boken. Alla verkar vara så otroligt bekymrade för Tarans heder och att det verkar vara oerhört viktigt att hennes mödomshinna ska vara intakt. För hur han man leva med sig själv om man inte är oskuld på bröllopsnatten. Blev nästa provocerad när änglarna diskuterar hur de ska leda Taran till den “rätta dygdiga riktningen”. Låt tjejen leva och ha kul!
Skyddsänglarna och deras hieraraki fick mig att dra på munnen. Fick nästan lite “The Office”-vibbar med sekreterare/assistent och deras fåfänga när Uriel ändra sin outfit.
Uriel hade jag glömt bort men nu kom det tillbaka. Kan man bli mer pryd och präktigt. Intressant att änglar kan blir utmattade och att de sover som efter Sigilions första attack mot Taran. Eller så var det bara han som hade dålig kondis. Han kan nog inte fått så mycket motion när han såg efter Blitilda.
Äntligen blev vi av med kardinalen. Det var ett de obehagligare ögonblicken i boken. Sigilion är en av de riktigt obehagliga skurkarna i boken utan att bli lika buskis som Solordern. Som äntligen verkar lyckas ska fram en något mer kompetent medlem i Robert som framstår som riktigt smart i jämförelse med de tidigare stolpskotten till ordensmedlemmar som passerat så här långt.
Hade fullständigt förträngt ödlemänniskorna och tjurmänniskorna. Hade nästan önskat att jag inte blivit påmind om dem.
Här kom också Isfolket. Intressant att veta var i handlingen i Isfolketserien vi är när Häxmästaren utspelar sig. Sol var inte lita tokrolig som hon var i slutet av Isfolket-böckerna vilket jag var tacksam för.
Ett av mina favoritögonblick i boken är när Sol och Taran sitter och pratar och Sols livssorg skiner igenom. Hon påminner om den Sol som jag tyckte så mycket om i Avgrunden.
Min favoritkaraktär får bli Taran även om jag fick lite Villemo-vibbar om henne. Men hennes livslust och hennes ständiga kamp mot alla som oroar sig för hennes moral berörde mig.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 19 september 2019, 07:40 
Gråfolk
Gråfolk
Användarvisningsbild

Blev medlem: 3 maj 2016, 19:40
Inlägg: 56
Jag hade hört vissa klaga på att det här var boken där serien jumped the shark, så jag var beredd på att inte gilla den. Nu är jag också framme vid böckerna jag aldrig läst (Well, eller lyssnat på) tidigare, efter att ha tröttnat så hårt på förra boken sist jag lyssnade.

Jag skulle inte ha gett upp så lätt. Den här var ju FANTASTISK. Jag speed-lyssnade den i dubbel hastighet med start i går kväll (för jag hade totalt missat att det var inspelning nu) och herregud vad kul jag har haft.

Alltså, visst, serien har spårat ur. Men så här: förra boken hade vissa delar som var riktigt bra och resten var riktigt tråkigt. Den här hade vissa delar som var riktigt bra, och resten var fånigt, ofta omotiverat, och SKITKUL.

Det var som en crackfic, det vill säga en fanfiction som tar ett riktigt skruvar koncept och sen bara kör på det, ibland på ett seriöst sätt och ibland som humor, och jag kan respektera en schysst crackfic.

Jag kan knappt bestämma vem min favoritkaraktär är, även om det var väldigt härligt att återse Aurore. Taran gör en underbar roll som riktig isfolkskvinna (trots att hon inte är det, jag vet), Uriel den snörpiga skyddsanden var underhållande, och Sol var visserligen för fånig, men hon var iaf bättre än clownen Sol i slutet av isfolket-serien och det var faktiskt fint att träffa henne också.

Jag blev uppriktigt förvånad när Augusts släkting vars namn jag redan glömt visade sig vara en av solorden, det var snyggt! Och "överjordiskt väsen som faller för jordisk kvinna" är ju en av Margits allra bästa storylines.

Taran som räddar det lilla lammet genom att hiva över det till andra sidan stängslet har den där handgripliga finstämdheten som är bland det vackraste i Margits böcker. Och när Uriel inser att hans tidigare människa (vars namn jag INTE tänker försöka stava efter att bara ha hört det i ljudboken) inte var så himla helig egentligen är riktigt bra, även om jag gärna hade sluppit vältrandet i beskrivningar av en ful kvinna. Räddningen med "men hon var mest ful för att hennes själ var ful" kommer liiite för sent.

Skämtet med "you son of a bitch" var inte kul när det var med i isfolket, och det var inte roligare nu, särskilt när man kunde höra det komma lång väg.

Det sades visserligen i början av boken att Teresa kubda slappna av lite när hovets ögon inte var på henne längre, men det kändes lite märkligt att den propra Teresa skulle sitta och ge Taran förförelse-tips. Det känns som att hon bara var en stand-in för berättarrösten.

Sigilion är en riktigt klassisk övermänsklig och överkåt isfolksskurk och jag köper det rakt av trots att jag vet att jag inte borde.

En av de allra roligaste sakerna i all sin fånighet var Uriels klädnad, som skulle justeras och föras på tal oavsett hur spänd och spännande situationen var. Trendsättare bland nästan-änglarna minsann.

Så. Den episka plotten har blivit fånig. Den lilla värdighet de överjordiska varelserna hade är otvivelaktigt borta. Isfolket är här och inget mejkar sense längre, god smak har flytt i panik och jag har äntligen roligt igen. Oh yeah.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 19 september 2019, 11:01 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 6 december 2016, 20:33
Inlägg: 7
Hoppas jag hinner kommentera, verkligen på håret!

Vad tycker du om boken?

Den har sin charm, absolut, men också många brister.
Jag gillar inte att isfolket kommer in jag vill inteeeee. Men antar det bara är att vänja sig inför ljusets rike. Men okej, om vi ändå är här önskar Sol hade fått ligga i alla fall, men icke.

På samma tema tycker jag inte skurken funkar heller, han känns inte så farlig som han borde utan mer som ett katt som löper som man kan lura bort hela tiden. Slav under sina drifter gör att han ter sig dum.
Sen är det intressant jämföra hur man reagerar på saker nu jämfört hur jag tänkte som ung när jag läste böckerna.
Som Tarans antastning av Uriel vid tjärnen. Då tyckte jag väl typ det var lite roligt, men blir jag galen. Å ena sidan är jag glad det faktiskt skildras hur asjobbigt det är för Uriel, hur förnedrad han känner sig. Å andra sidan blir han tillsagd av sin överordnade att strunta i det och gå tlllbaka, typ. Ursäkta? Så sexuella trakasserier på jobbet är inga problem i himlen alltså?! Dålig sensmoral!

Vilket är ditt favoritögonblick i boken?

Balen!
Jag är en succer för den här tidsperioden och kläderna och modet är så otroligt bra beskrivet att man verkligen kan se allt framför sig och KÄNNA hur det är att leva där och då. Margits miljöbeskrivartalang på sitt bästa!
Dessutom är det kul att Uriel är så himla oproffesionell och tjatar ner alla pojkar i Tarans öra hela tiden. Världens sämsta wingman!


Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Uriel är söt känns ny och tycker hemskt mycket om honom, men lite för slätstruken för min smak. Så det blir nog Taran ändå, trots hennes många brister. Men lite besviken på att hon inte är lika charmig och manipulativ som hon var som barn.

Sist men inte minst, det här var den sista Häxmästar-boken jag läste sen kom jag av mig, så efter detta är jag ny läsare hurra!!!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 19 september 2019, 13:27 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 10 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012