Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 15:45

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 5 augusti 2019, 13:51 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Hej hej!

Jag och Dan behöver nu era svar på vad ni tycker om bok nummer åtta i Häxmästaren!

* Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Svara innan den 28 augusti klockan 08.30 :tkiss:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 9 augusti 2019, 11:55 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 5 juni 2017, 21:36
Inlägg: 37
[quote="Setsuna"]Hej hej!

Jag och Dan behöver nu era svar på vad ni tycker om bok nummer åtta i Häxmästaren!

* Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Jag tycker boken var bra. Kanske den bästa hittills i serien.
Bästa ögonblick när Dolg o Nero står i dörren ner mot fängelsehålorna och frågar efter sin mamma! När Lorenzo kastar kniven mot Dolg men den viker undan.
Eller när Skuggan hindrar Willy från att ta fram den heliga solens bok från skrinet.
Bästa karaktär är Willy och Dolg.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 augusti 2019, 18:58 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 16 februari 2007, 00:35
Inlägg: 3
Ort: Vänersborg
Hej Anna och Dan!
Lyssnare sedan ganska länge på er fantastiska podd. Jag hittade podden för ca 2 år sen av en slump när jag var inne på min tredje omläsning av Sagan om isfolket (och min första som vuxen läsare). Jätteroligt att läsa böckerna samtidigt som jag lyssnade på era diskussioner i podden. Har tyvärr inte längre någon i umgängeskretsen som har böckerna som intresse längre, så podden är ett bra komplement! Nu läser jag också om Häxmästaren tillsammans med er.

Och för första gången har jag äntligen lyckats få till ett inlägg även på forumet inför en bok!

* Vad tyckte du om boken?
Jag tycker att boken var trevlig läsning för det mesta. Mysteriet kring Den heliga solens orden börjar tätna och man vill ju bara veta mer, mer, mer! Det som är riktigt spännande i boken är ju som sagt mysteriet med Den heliga solens orden. Mycket spännande med jakten på stenen och när de hittar Rödskinna-boken i ordens hemliga sal.

En del scener som är menade att vara spännande blir dock aldrig riktigt spännande. Tänker på ”bakhållet” i början och fritagningen av Tiril. Man behöver ju aldrig undra över hur det kommer att gå, om någon kommer att dö och så vidare då Móri & co. har så mycket krafter med och bakom sig, känns som att gruppen har levlat sig till max-level (och lite till) medan motståndarna ligger flera levels under. Mot slutet av boken har ju Dolg dessutom ett av de ursprungliga soltecknen! Det hinner ju aldrig heller bli ordentlig fara för Tirils liv då hon ligger sjuk eftersom Móris följe kommer hem dagen efter de övriga till Theresenhof och den blå kulan kan hela henne på tre sekunder. Inte för att jag önskar livet ur Tiril, tycker mycket bra om henne som karaktär, men när hennes skrällande hosta beskrivits i ett par kapitel så kunde det väl i alla fall vara lite mer balansgång innan hon är utom fara…
Men överlag så är det en mycket händelserik bok och den får ju mig att vilja kasta mig över nästa bok för att få en upplösning på mysteriet.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?

När Móri och co. upptäcker att de ätit frukostskinka på Ordonos sten. Det är också spännande när Móri kommer tillbaka i tiden.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Lätt! Nero!

_________________
“The Doctor: Don't blink. Don't even blink. Blink and you're dead. Don't turn your back. Don't look away. And don't blink.”
― Steven Moffat


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 14 augusti 2019, 13:16 
av Isfolket
av Isfolket

Blev medlem: 3 september 2018, 14:54
Inlägg: 107
Ort: Uppsala
Ritten mot väster … Jag gilla!
Men innan jag berättar vad jag mer tycker om boken så är det något jag funderat över från tidigare böcker. Móri och gänget har ju otroligt många övernaturliga hjälpare. Men den onda sidan då; Har inte de också skyddsandar som alla människor verkar ha?

I alla fall – Ritten mot väster … Mycket bra! Historien håller ihop och svävar inte ut så mycket som många av de tidigare böckerna, utan håller sig till huvudstoryn förutom avstickaren till staden Aix. Är det inte konstigt att Theresa säger hur Aix ska uttalas (Aks) som hon talar till läsaren. Fick mig en liten meta-upplevelse där. You talking to me?
Hade klarat mig utan hela historien om Ursus, centurioner, teutoner och den självupptagna ljuva Flavia. Och alla kan så vansinnigt mycket! Rena uppslagsverken. Hur fasen håller de reda på all info?
Soltecknet och den faktiskt intressanta informationen om lemuria och Lemurerna, goda/onda andar och halvapor, kunde vi fått på ett annat vis tycker jag. Sen har jag alltid trott att Soltecknet var helt av guld, men trä är tydligen också inblandat. Móri och gänget tar upp det men tycker tydligen att det inte är så jättekonstigt att trät är intakt efter över 2 000 år. Men jag är skeptisk.

Bakhållet i början av boken tycker jag är bra – men har ju lärt sig att Móri och gänget är oövervinnliga – så så spännande blir det ju inte. Tack och lov så fick i alla fall kardinal von Graben lägga gubbfingrarna på safiren en liten stund. Scenen när han stiger ner från vagnen i sin långa kappa fick mig att associera till Disneyskurken Frollo från Ringaren i Notre Dame. Och han var ingen dålig Disneyskurk.
Ändå, någon ur Móris grupp kunde väl ha strukit med!

Och Stopp, Stopp! Att Skuggan ber om att få hålla safiren efter att den blivit solkig går helt emot hans inställning som han hade i Irrbloss då han sa att Dolg aldrig fick låta honom få den och Skuggan faktiskt försökte ta den från Dolg med våld. Nu är det ingen fara och Dolg ger honom den utan att Skuggan verkar nämnvärt frestad att behålla den.
Efter att Dolg renat safiren med ”Guds” hjälp … Får vi höra om Erlings mycket insiktsfulla inställning till religion. Fint och så där, men jag vet inte … Tänkte folk så på 1700-talet? Men jag tycker det är bra att Margit inte gav kristendomen en känga igen.

Hur länge har egentligen Theresa och Erling känt varandra? De låter som de varit goda vänner i flera år. Första gången de träffades var i Norge och strax efteråt gifte han sig med Catharine och Theresa reste tillbaka till Österrike. Detta var för si sådär 13 år sen. Sen tror jag inte Erling hälsade på förrän Catharine var död. Inte långt efter att Erling kommit och hälsat på, red Móri, Tiril och han till Grabens klippa – där allt gick åt skogen. Känns inte som det gått allt för lång tid. En månad? Eller de kanske haft en intensiv brevväxling som vi läsare inte fått veta något om.
Men en sak är säker. De är urgulliga som par! :lshower:

Kapitel 8 med stackars Tiril tycker jag om. Hon är otroligt stark och älskar hur hon mopsar upp sig mot ordensbröderna. Som när de kallat henne en ladugårdspiga och sen frågar henne om safirhalsbandet:
”En ladugårdspiga kan intet veta om ädelstenar.”
Go Tiril!
Men, men, men … När Djuret sliter byxorna av broder Lorenzo och han tvingas krypa baklänges uppför trapporna i yttersta förnedring …. Då ville jag bara skrika! ”Snälla, Margit, ge skurkarna en chans!” Om broder Lorenzo, enligt Skuggan, ska vara farligare som stormästare än kardinalen – förlöjliga honom inte!
En mindre bagatell; varför tillkallar Tiril Nidhogg på tyska så vakten förstår? I sin yttersta nöd känns det som det naturligaste för henne är att prata norska. De pratar uppenbarligen norska inom familjen fortfarande eftersom barnen förstår det.
Sen är Nidhogg en riktig rövhatt (som Anna skulle ha sagt) när han inte berättar för Tiril att Móri lever och är på väg för att rädda henne. Och varför, VARFÖR hjälper de henne inte ur tortyrredskapet. Kunde de inte göra något för att lindra hennes plåga – då Djuret kunde slita byxorna av broder Lorenzo. Jävla andar! :swear:

Det här svaret hotar med att bli riktigt långt. Men jag gillade verkligen boken och då uppstår det ofta mer frågor och funderingar.

När Willy ska låtsas vara munk och söka upplysningar i köket på borgen där Tiril hålls fången … Varför har Móri sin gamla slitna bruna kåpa med sig i packningen? Behändigt!

När de ska frita Tiril och Dolg och Nero träder in i borgen … Då är Dolg ett riktigt Bad ass. Wow! I stort sätt bara står där och är djävulskt änglalik. Och Nero och Djuret kombinerad bli hunden från Helvetet.
Det är så sorgligt och glädjefyllt då Móri har Tiril i sina armar. Hade varit spännande om han verkligen gav sig hän och släppte lös all sin häxkraft för att hämnas på dem som nästan torterat hustrun till döds.

På sidan 138 säger Läromästaren att Dolg är ”Världens hopp”. Oj, tar han inte i lite där?

Ännu en bagatell; Efter att de befriat Tiril och Heinrich Reuss så säger de att de inte har någon häst till Heinrich som vill hem fortast möjligt – en packhäst har avvarats för Tiril eftersom åsnan nu har tillkommit. Men i förra boken vill jag minnas att de hade en enkom häst med till Tiril. Så varför får inte Heinrich Reuss packhästen?
För den delen måste Heinrich Reuss vara värsta järnmannen – för han verkar inte ha allt för många sviter efter sin mångåriga vistelse i fängelsehålan. Medan Tiril nästan dör!

När Móri, Dolg, Nero, Willy och Siegbert hittar in i ”Lejonkulan” blir det riktigt läskigt. Och att vi fick historien om den isländska Rödskinna igen behövdes. Kunde väl föreställa mig hur det måste ha luktat i hålan Móri sänktes ner i. Usch!
När de inte kan få upp skrinet med Rödskinna och Dolg ropar vredgat: ”I den ursprungliga Heliga Solens namn befaller jag dig, om du är av ond karaktär, att ge vika för det rena!”
Manar han då? Jag blev faktiskt snopen att det funkade.

Nu är jag verkligen petig men på sidan 186 står det att dörren var mycket, mycket låst. Hade räckt med: Den var låst.

Ni sa i något poddavsnitt att efter ett antal böcker i Sagan om Isfolket, så korrekturläste förlaget inte Margit längre – för hon sålde så bra ändå. För att inte ha en korrekturläsare så är jag imponerad att böckerna inte innehåller mer stavfel. Ändå tror jag att hennes författarskap mått bra av att mötas av lite sund kritik då och då. :lshower:

Så lägligt att de sitter och käkar frukost på Ordoños sten. Det här var faktiskt en av de få scener (tillsammans med när Móri sänks ner i likrummet) som jag väl kommer ihåg sedan jag läste Häxmästaren för många år sen.

Då Erling och Theresa kommer hem till Theresenhof oroar de sig över om Danielle (tror hon är 8 år) och Rafael, som är 12, kommer känna igen dem. Hur länge har de varit borta egentligen?!

Var befinner sig Tiril då hon är medvetslös? Hoppas verkligen att det bara är drömsyner och ingen annan hemsk plats man kan komma till när man dör. Vore ju fruktansvärt om alla självutplånande, stackars människor måste stanna i den tillvaron efter livet!

Blä! När de samlas hemma på Theresenhof och ska gå igenom Ordoños ättelängd, somnade jag nästan.

Men slutet är riktigt bra med Willy i biblioteket. Men var det någon som inte fattade att broder Johannes skulle stryka med? Och Skuggan sen! Han berättar allt möjligt för Willy. Varför hade han inte bara kunnat säga var Dolg kunde finna Soltecknet så hade de sluppit gått igenom staden Aix hela historia för att hitta det. Och har inte Skuggan ”Världens Bok” eller nått, att läsa ur? Där all världens kunskap finns. Nämndes inte det i Irrbloss?
Nej, nu får jag sluta. Får huvudvärk. :bash:

Favoritögonblick är när Dolg helar sin mamma.

Favoritkaraktärer är Tiril och Willy (hoppas på att få läsa mer om honom).

Än en gång, tack för en underbar podd. Ser verkligen fram mot nästa avsnitt!

_________________
Beam me up


Senast redigerad av Hanna 20 augusti 2019, 15:22, redigerad totalt 10 gånger.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 16 augusti 2019, 13:44 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
* Vad tyckte du om boken?
Minns att det var en ok bok, med lite roliga händelser, men minnet är lite vagt. De räddar äntligen Tiri och jag uppskattar att hon faktiskt får men av upplevelsen, tillskillnad från Mori som fortsätter som vanligt efter hans semester i dödsriket. (Ignorera om det råkar vara fel bok) är det intei denna bokrn de letar efter "äkta" soltecken? Med romarens Ursus spöke eller ngt sådant?Önskar att mysteriet kunde hålla sig i dem tidsramarna, meeen.... Lemurien måste vara med.
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Jag gillar Willy och hans infiltrationsuppdrag.
* Vilken är din favoritkaraktär?
Willy!

Angående Isfolket och Häxmästarens världar, de är den samma TROTS att världens backstory ändras flera gånger, och det även innan vi kliver in i böckerna om Ljusets Rike (pew pew). För er som läser för första gången, håll ögonen öppna i nästa bok, men även tex Sagor från Glömda Riken och jämför gärna med vad som sägs i Demonernas Fjäll.

BTW, varför ber de inte Nero om hjälp med att lösa mysteriet, han kan väl bara ringa RYMDHUNDARNA :tease: :tease:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 19 augusti 2019, 21:24 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 7 juni 2017, 21:42
Inlägg: 19
Det här var inte en av mina favoritböcker i serien. Den var lite långsam med rätt många transportsträckor. Riddarorden känns bara än mer patetiska och det börjar bli lite buskis så fort någon av dem dyker upp som när en av ledarna blir av med nederdelen av kläderna i Tirils fängelsehåla och måste smyga sig upp till sitt rum. Det går går inte ta dem på allvar och det största mysteriet är ju hur de kunnat vara så farliga och mäktiga.

Blir alltmer frustrerad på andarna. Begriper inte riktigt varför de väntat tills nu med att berätta att Nero är Djurets ställföreträdare på jorden. Blir inte riktigt klok på hur de arbetar och varför de för som de gör och när.

Mina favoritögonblick är när Tiril äntligen får återförenas med sin familj och när Willy hittar skrinet i biblioteket. Det var faktiskt riktigt spännande och lite läskigt.

Min favoritkaraktär blir Willy som växer fram i handlingen som en handlingskraftig kille och en typisk Sandemo-hjälte. Sympatisk, charmig och klok. Även om jag var tvungen att ta fram skämskudden när han “förför” kokerskan. Det ville jag bara förtränga så fort jag läst det.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 20 augusti 2019, 21:24 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Den här boken är verkligen en berg och dalbana med flera riktigt bra avsnitt och flera bottennapp. Som någon tidigare sa så blir vissa spänningsögonblick rena floppar, främst för att andarna är med och gör oddsen väldigt ojämna. T.ex. striden med ordens soldater där utgången bara kan bli till Moris grupps fördel.
Det jag också blir lite less på är Dolgs eviga bekymmer om att vara så renhjärtad han kan. Bara han kan hålla sig ifrån allt dödande så kan tydligen hans ressällskap ha ihjäl folk till höger och vänster utan att det blir ett problem för honom. I vissa fall är det väl bara att försöka behålla livhanken och inte filosofera så mycket för det håller inte att ständigt fundera på vilka som förtjänar att dö.
Nidhuggs och Djurets oförmåga att skydda Tiril blir märklig när de klarar av att klä av broder Lorenzo naken. Det är ointressant att följa hans och kardinalens onda tankar eftersom de som skurkar är helt förutsägbara. Det hade varit intressantare om skurkarna varit mer komplexa, då kunde den inre monologen varit spännande. Därför är det synd att vi inte först nu förstår att Heinrich Rüss har lite mer i sin bakgrund än bara ondska och högfärd.

En scen som jag egentligen inte borde gilla men som är rätt komisk är när Willy (som munk!!!) ska försöka förföra tjänstekvinnan vid slottet. Det är underbar buskis och ännu en gång får det enkla bondfolket visa att deras sex går ut på stånk, stön, svett, dregel medan adeln (Teresa och Erling) håller sig på en mycket kysk och ärbar nivå. Vad kul det varit om det någon gång fick vara adeln som frustande vältrade sig i sänghalmen. :giggle:

Tänk hur fruktansvärt det varit för Mori och Dolg om Tiril dött i lunginflammation innan de hann hem till Teresenhof. De hade ju faktiskt övergett henne fast hon inte var frisk efter fångenskapen. Nu förstod jag ju hela tiden att Dolg skulle komma hem i tid.
Det är konstigt att de vet så mycket om lemurer när vare sig Madagaskar och Borneo var speciellt utforskade på i början av 1700-talet. Jag tror knappt Linné hade hunnit sända ut sina lärjungar än.

Sådant som är jag tycker är spännande är jakten på soltecknet när Mori förflyttar sig i tiden och får reda på var tecknet gömmer sig. Och att de äter frukost på Ordognos sten, där Dolg av en ren slump råkar titta på undersidan.
Det är vackert när Dolg får hjälp att rena stenen av Kristusbilden, att kristendomen inte bara består av maktfullkomliga kardinaler och biskopar.

Favoritscen är slutet när Willy avstår från att öppna boken medan broder Johannes faller för frestelsen. Mycket snygg cliffhanger och spännande att få lite mer glimtar av vad Den heliga solen egentligen är.

Favoritkaraktär är absolut Willy, en bifigur som ges mycket personlighet.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 augusti 2019, 06:53 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tyckte du om boken?

En bok der det skjer mye, og der det iblant er litt vanskelig å henge med på alle detaljer. Ikke blant de beste, men heller ikke dårlig. Skulle gjerne hatt et kart over Sørvest-Europa fremfor meg når jeg leste, så jeg lettere hadde kunnet følge med på reiseruten(e).

Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Et av de aller fineste tror jeg må være når det stakkars eselet skjønner at Dolg vil det bare godt. Margit skriver alltid så hjertevarmt om dyr.

Når Tiril oppdager Móri, og han tar henne i armene sine, og når Dolg senere helbreder henne ved hjelp av safiren.

Ellers: Frokosten på Ordognos stein (uventet og kul tvist), og Willys møte med Skyggen i biblioteket på Hofburg.

Vilken är din favoritkaraktär?

Må nok si som de fleste andre: Willy er en fin fyr, som jeg gjerne ser mer til.

Ellers

Har vel nevnt det før, men kan virkelig ikke forstå at ikke Nidhogg og Dyret lot Tiril få vite at Móri og Erling hadde overlevd!! Så mye sjelelig smerte de kunne ha spart henne for!

Det står et sted at Nero nesten rekker Dolg til skuldrene. Enten må hunden være nesten like stor som en hest, ellers må Dolg være en usedvanlig liten 12–13-åring. :roll: Jeg har alltid sett for meg Nero som en stor, svart labrador, men han må jo minst være på størrelse med en irsk ulvehund eller en grand danois om man skal tro det som står her.

Oppdaget nå hvor mye i denne boken som kommer igjen senere i serien De svarte ridderne, som jeg har lest noen bøker av i sommer – en rekke stedsnavn og personnavn er like (muligens bare historiske personer i denne boken :ponder2:, mens det er navn på oppdiktede karakterer i De svarte ridderne). Apropos ... leste for øvrig Jomfruen fra Tåkeskogen tidligere i sommer, og ble en smule distrahert av karakteren Kol, som overhodet ikke ligner på Isfolkets Kol.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 28 augusti 2019, 10:06 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012