Jag är äntligen ikapp! Har lyssnat på alla ljudböckerna med tillhörande poddavsnitt om Sagan om Isfolket, allt inom loppet av 6 månader. (Läste Sagan ... för första gången för 15 år sedan men behövde en repetion).
Det här är första gången jag läser Häxmästaren! Ska bli väldigt spännande!
* Vad tyckte du om boken?
Jag tycker att den är bra och spännande. Då jag inte läst boken förut så blir det lätt att dras med i handligen och jag lyckas inte lista ut i förväg vad som ska hända. Blir dock lite irriterad på att tillgången till pengar gör att hela äventyret blir lite för enkelt. Tycker även att all magi är rätt tråkig och alldeles för mkt, är nog därför jag dragit mig för att läsa denna serie, men det är väl bara att tugga och svälja, den heter ju trots allt Häxmästaren haha. Och så kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är nödvändigt att släpa runt på den där jäkla hunden. Visst har han sina talanger och har hjälpt till bitvis, men är det ändå inte han som avslöjar dom hela tiden? Kommentarer som "... och en stor svart hund hade dom med sig. Då är det med säkerhet dom! ..." återkommer lite för ofta för att det ska rättfärdiga hans närvaro i den här boken.
* Vilket var ditt favoritögonblick i boken?
När Tiril och Mori ska försöka få till det igen i slutet av boken, men inte kommer till skott, som vanligt ... och Tiril säger att " Du får göra precis vad du vill med mig! Men jag vill helst inte dö ... " HAHA stor humor! Kan inte annat än skratta åt sådana scener där det blir så martyrigt och undergivet att skinnet knottrar sig på mig, och då inte knottrar sig på ett bra sätt vill jag poängtera
* Vilken är din favoritkaraktär?
Jag tycker väldigt mkt om karaktären Katrine/Katarine (Svårt att höra vilket i ljudboken). Hon är en sån fantastisk DramaQueen och har en helt underbar syn på sig själv och sin börd. Hon lever livet fullt ut och skiter i vad alla andra tycker. Om någon inte passar hennes syften så får hen helt enkelt dö, vem har inte velat lösa sina problem på det sättet någon gång? Och sen måste man ha ett visst mått av hybris, älskar karaktärer mede hybris!, för att tro att man är välkommen tillbaka till hovet som baronessa efter att ha lagt upp sig som en madrass, rymt från uppfostringstanten, horat och bedrivit "häxeri" öppet. Eller är det bara jag som inte har koll på hur det fungerade på den tiden? Kanske var allt detta helt normalt i de finare kretsarna? Nåväl det ska bli väldigt spännande att lyssna på bok 4 och se hur det går för dom på balen.