Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 09:36

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 1 juni 2017, 22:50 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Oj oj oj! Redan på bok 45 och nu börjar det dra ihop sig!

Vi spelar in onsdagen den 7/6 klockan 13 och tills dess vill vi ha in riktigt många svar!

Frågorna vi undrar över är:

* Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?
*Hur fungerar historien med Lynx?

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 2 juni 2017, 18:28 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
Vad tyckte du om boken?
Som vanligt när det gäller slutstridsböckerna så har jag svårt att minnas vilken som är vilken. Den här ger ju dock en ganska bra hint genom sin titel :) Jag minns boken som ganska tråkig, men känner mig egentligen ganska neutral till den. Lucifer visar sig ha haft ett finger med i spelet genom hela Isfolkets historia. Jag gillar inte det. Att det var Lucifer som bestämde att Tarjeis förmågor skulle hållas dolda, att Sagas barn skulle få svartänglars blod i sig, att Christa skulle gifta sig med Abel och att Shira skulle få skydd av de fyra elementen. Isfolkets starka karaktärer reduceras liksom till små marionetter som styrs av den store Lucifer :pfft:

Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Runes möte med Lucifer är ömt, kärleksfullt och glatt så det gillar jag.

Vilken är din favoritkaraktär?
Christa kanske, men även Marco.

Hur fungerar historien med Lynx?
Mja, jag vet inte. Å ena sidan är det jättespännande med hela gåtan om vem Lynx är, men så fort vi får veta så tappar jag intresset lite. Jag är inte särskilt intresserad av seriemördare... Lynx var mer intressant innan vi visste så mycket om honom.

Övriga tankar
Saga berättar att det inte alls är Gud som har skapat människan, utan att vi alla utvecklats genom evolutionen. Men Rune berättade ju om hur det gick till när han skapades av Gud och hur han sedan ratades till förmån för Gud andra skapelse - människan :ponder2:

Återigen påpekas att Saga inte var med i Demonernas fjäll. Hon ville hellre stanna hos sin man. Det stör mig så! De har varit tillsammans i hundra år och hon längtar efter att få träffa sin släkt. Det är väl bara att gå på mötet då, Lucifer klarar sig nog några timmar :boggle:

Nu kommer bland det värsta i hela serien. Abel Gard har varit en god make för Christa och när de gifte sig fick vi veta att hon kände sig trygg med honom. Men i den här boken besudlas hans minne å det grövsta. Plötsligt har han varit en inskränkt, konservativ, tråkig träbock som skäller på Christa när hon försöker skänka honom njutning och som aldrig gör ett handtag i hemmet. Jag blir så ledsen eftersom jag alltid tyckt om Abel :swear: Det behövs ju inte för att göra boken bättre, tvärtom hade det varit bättre om Christa haft ett lyckligt äktenskap, men funnit en ny kärlek efter Abels död.

Linde-Lou är som ett litet barn. Han försöker laga mat och dukar skitfult, maten smakar apa och han sätter en tom vas mitt på bordet så att de inte kan se varandra. Det är förvisso imponerande att han kan laga mat i ett modernt kök efter att enbart ha levt i en liten stuga 60 år tidigare, men han beter sig ju som en femåring!

Sid 243 skrev:
Det Stora Schaktet eller Svalget eller vad du vill kalla det, tillhör en annan värld.

Varför ha två namn på det? Så fort det nämns så måste de använda båda namnen och det är irriterande! Varför gör man så som författare? Varför inte bara bestämma sig för ett namn? :shrug:

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 3 juni 2017, 13:44 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 23 januari 2006, 20:24
Inlägg: 1126
Ort: Zürich
* Vad tyckte du om boken?
Bitvis är den jättespännande - när de letar efter information om Lynx tlll exempel. Bitvis blir jag väldigt irriterad. Precis om Heike hade jag en fin bild av Abel. I de tidigare böckerna har han framställts som en fin man. Väldigt styrd av sin tro men ändå en omtänksam och godhjärtad man. I den här boken framstår han som en hemsk människa att leva med. Det känns jättetråkigt. Chistas och Linde-Lous kärlekshistoria hade jag väldigt svårt med eftersom de är såpass nära släkt, men sedan tog jag mig i kragen. Ingen far ju illa av att de älskar varandra, så varför ska jag då störa mig på det? Det är ju fint med två personer som älskar varandra. Skäms på mig som var så dömande. Det är spännande att få reda på mer om Marco. Jag tycker dock mer och mer illa om Lucifer ju mer vi får veta om honom. När jag kom till delen om att Marco ska bana väg för Lucifer utbrast jag "juuuust det! NEEEEJ!!!". Lucifer har glidit in på ett bananskal i slutet av sagen och kapat hela berättelsen. Allt har minsann varit hans plan hela tiden. Tråkigt!!!!!!

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Jakten efter Lynx på biblioteket. Dock hade de enormt flyt att de både lyckades få reda på hans förnamn och hittade honom på biblioteket. Känns inte jättetrovärdigt. Det är också lite roligt när Tova intalar Paulus (var det va?) att han är en mätarlarv.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Alla utom Lucifer

*Hur fungerar historien med Lynx?
Ganska bra ändå. Riktigt läskig människa. Men jag undrar om det här med namnmagin. Det verkar som att Marco var tvungen att berätta precis allt han visste för att kunna döda Lynx. Hade de inte lyckats om boken hade innehållit mindre utförlig information om honom? I början kändes det som att de bara behövde ta reda på vad han hette, tyckte jag.

Övrigt:
-Jag förstår mig inte riktigt på Tovas krafter. Hon kan väl styra andra människor? Kunde hon då inte i alla fall försöka använda sina krafter för att få Lynx att berätta om det stora svalget?
-Jag undrar också varför det finns två namn på svalget. I förra boken användes de båda namnet lite huller om buller. Kan det vara så att Margit glömde bort vad hon hade döpt det till och fick det påpekat till den här boken så att hon skrev båda tillsammans?
-Lucifer vet allt men har på något sätt missat att hans egen son, Ulvar, blev omvänd... Vad hände där?


Senast redigerad av Noulau 4 juni 2017, 12:15, redigerad totalt 2 gånger.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 3 juni 2017, 18:26 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 11 april 2017, 13:11
Inlägg: 3
- Vad tyckte du om boken?

Sådär! Det är inte en av de mest minnesvärda slutstridsböckerna. Jag kan erkänna att jag mindes mycket litet av boken innan omläsningen, och det är kanske inte så konstigt eftersom det händer ganska lite. Mycket Marco, mycket återblickande. För övrigt känns det lite tradigt att alla plötsligt ska dras med samma själsliga ensamhet - Marco i denna bok, Rune i tidigare, Nataniel tidigare... lite tjötigt.
Tanke när halva boken har gått - ska de in i den jäkla dalen någon gång? Man längtar ju tillbaka till den gamla goda tiden när det var mer spring in och ut.

- Vilka är dina favoritögonblick i boken?

Jag tycker om att vi får träffa Saga (äntligen!!) igen och jag älskar bitarna med Christa och Linde-Lou - MEN ALLVARLIGT TALAT - hur svartmålad blir inte Abel helt plötligt? Han verkar ju sjukt osympatisk som inte vill tillfredsställa Christas behov och skammar henne när hon försöker förföra honom (en sekvens som för övrigt påminner om när Liv skulle ”spicea” till det med touche-bagen Laurenius (?)). Plus att Abel plötsligt knappt lät Christa inreda sitt eget hem med lite fräscha möbler pga dyrt. Och varken vin eller parfym är tillåtet i ”nya” Abels hem. Snacka om personlighetsförändring! Inte konstigt att ni (Dan?) i tidigare avsnitt klankat ner på Abel - det måste vara den här frigida snåljåpen ni mints. En annan tanke - är det lagligt att ligga med sin morbror/systerdotter? :boggle: :boggle: :boggle: If you say so, Margit.

- Vilken är din favoritkaraktär?

Christa! Hon är självsäker och mogen och får ett kul side-quest som hon löser med galans!

- Hur fungerar historien med Lynx?

Det är mer spännande när vi inte vet vad han gjort/vem han är och det byggs upp mycket snyggt med Christas efterforskningar. Margit får det att verka som om han är super-duper-läskig. Och även om verkligheten är läskig så är han ju ingen Ramsey Bolton (där hade du kunnat få en riktigt bra högra hand, Tengel den onde!) :lol:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 3 juni 2017, 18:36 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 16 januari 2014, 02:02
Inlägg: 15
* Vad tyckte du om boken? Skitbra faktiskt riktigt spännande och underhållande hela vägen! *skip* Intressant att få mera bakgrund till Marco, inte så lätt som man kan tro att vara snyggast i världen! :ponder2:
* Vilka är dina favoritögonblick i boken? När TovA förhäxar den onda snyggingen (har glömt namnet) till en mätarlarv :hdance2: och när Lucifer (var det denna bok eller förra?) kedjar fast alla döingar på TDO...
* Vilken är din favoritkaraktär? Tidens Herrar är ju ascoola (eller var det i förra boken?) och Lynx
*Hur fungerar historien med Lynx? Superbra! Han är verkligen skitläskig. Och intressant med den skumma substans han innehåller. Tyvärr är han också homosexuell och springer dessutom feminint, vilket jag tolkar som att han är lite fjollig. Återigen en gay som framställs som riktigt ond... hmmm lite märkligt att när det väl skrivs om homosexuella så är det alltid väldigt negativt.Förra gången var det domare Snivel och han var ju inte så snäll heller. Alexander var den enda som framställs som en bra människa men han var ju inte gay på "riktigt" för han blev ju omvänd.
Som Heike tänkte jag också på att anledingen till att Saga inte var med i Demonernas fjäll var att hon inte klarade av att vara ifrån sin man några timmar när de har varit tillsammans i hundra år... get some independence woman! :argh:
Jag gillar inte heller att Lucifer tar över hela Isfolketsagan! Bläääää :whip:
Tycker också att det är hemskt tråkigt för Christa att ha varit gift med tråkiga träiga gubbiga Abel som dessutom var dålig i sängen! Tur att LindeLou lyckades ge henne orgasm vid första försöket! :tease:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 5 juni 2017, 15:27 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tycker du om boken?

Dette er nok den beste av de siste bøkene!! :) Jeg liker at vi endelig får bli kjent med Marco! Relasjonen mellom ham og hans mor Saga er fin, men jeg kan ikke fordra hans far, den såkalte lysengelen!!! :swear: :whip: :roll: Grrrrrrrrr!!!!!!! Det har jeg for så vidt ikke kunnet tidligere heller. Og hva er det for slags underdanig holdning alle inntar overfor Lucifer/Marcel? Han vokser seg høy som et fireetasjes hus, og alle faller til bakken og kryper som noen hundsede slaver?!?!? Nei, Margit, NEI!!! Dette er enda verre enn når du blander inn deg selv! Men like mye som jeg hater Lucifer, elsker jeg å møte Christa og Linde-Lou igjen!! Endelig får de hverandre på riktig, og det er så fint, selv om det er litt merkelig også når hun nå er blitt 50 år og han fremdeles ser ut som en 17/18-åring.

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Alt med Christa og Linde-Lou!

Disse to sitatene brakte frem et par tårer denne gang:

S. 184-185:
Citat:
Linde-Lou snakket lavt, det lød som om han var meget trist. Men egentlig var det fordi han ikke var vant til å snakke om alt det vonde i sitt liv. – I mitt korte jordeliv holdt jeg inderlig av to mennesker, Christa. De to småsøsknene mine, som jeg hadde ansvaret for. De ble tatt fra meg. Ble drept av "herr Peder". Også jeg fikk mitt banesår den dagen, det vet du.
– Ja, ja, mumlet hun. – Jeg har aldri kunnet glemme det der. Aldri.
– Vi vet nå hvordan det hadde seg at du og jeg kunne møtes, enda jeg ikke lenger var blant de levende. Vi er av svartenglers ætt begge to. Vi er ikke udødelige slik som Marco. Men både du og jeg og Nataniel har en anelse av evigheten i oss, tror du ikke det?
– Det var fint og riktig formulert, Linde-Lou. Akkurat slik er det. (…)

S. 201-202:
Citat:
(…) Hun var vemodet i hans liv, men der var hun ikke alene. Han sørget fremdeles over sine små halvsøsken, og minner fra det ulykkelige livet hans plaget ham til sine tider. Da var det paradoksalt nok en trøst å tenke på Christa, som han aldri fikk.


Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Marco er en fin og sympatisk karakter. Første gang jeg leste serien, var han selveste drømmeprinsen! :tkiss: Jeg hadde et stort "crush" på ham. I tillegg til at han var så vanvittig kjekk, var han så mystisk og interessant og spennende. Så leste jeg Sagnet om Lysets Rike, og den ødela vel litt av fascinasjonen min for ham, spesielt slutten (og de som har lest den serien kan nok forstå hva jeg sikter til). Nå når jeg har lest Isfolket på nytt, har jeg liksom ikke fått ordentlig grep om ham … før i denne boken. Hjertet mitt blør for en mann som er helt alene i sitt slag. 99 år gammel, men ser ut som han er 22. Halvt svartengel, men føler seg likevel ikke helt som én av dem. Har et hjerte som lengter etter menneskelig felleskap og kjærlighet, men får ikke lov til å binde seg til noen. Innser at når kampen mot Tengel den onde er over, vil kanskje den slekten som han er født inn i, og som han har fulgt og beskyttet gjennom nærmere 100 år, opphøre å eksistere. Alle vennene hans lever uansett på lånt tid, mens han selv skal leve videre … i evighet. Jeg kan virkelig kjenne smerten hans når jeg leser om alt dette nå. Stakkars Marco! Snufs! :cry: :comf:

Det er sagt at Marco ikke er skapt for kjærlighet, at han nærmest er aseksuell, men jeg tror ikke noe på det. Både i teksten og mellom linjene kan jeg lese at han lengter etter noen å dele livet med. (Og NEI, jeg tror ikke denne noen har et navn som begynner på D. ;) )

Jeg er også virkelig glad i Christa og Linde-Lou. Spesielt sistnevnte! Fine, fine Linde-Lou! :tkiss:

Hur fungerar historien med Lynx?

Historien fungerer, men det er så forferdelig å lese om hva denne virkelighetens seriemorder har gjort at jeg blir helt uvel!

Ellers

S. 41-42:
Citat:
– Vi har holdt øye med dere, skjønner dere, sa den merkelige lysengelen. – Og da det ble klart at Tarjei var den utpekte, ble vi meget betenkte. Tarjei ville aldri i livet kunne stå imot Tengel den ondes styrke. Og vi besluttet å holde Tarjeis evner hemmelig for alle og for ham selv. Nå hendte det noe meget tragisk i hans liv. Han ble drept av en av deres egne, Kolgrim. Det hadde vi ikke regnet med, ikke Kolgrim heller, for det var Tengel den onde som grep inn der. Så, Tarjei, det var ikke vi som ønsket deg død fordi du ikke hadde styrke nok. Din død kom fullstendig overraskende på oss. Vi hadde ennå ikke rukket å tenke ut hvordan vi skulle kunne gi deg den styrken du trengte, før alt var over. Tro meg, vi sørget over din død!
Tarjei nikket takknemlig.

Det der gjør meg aldeles rasende!!!! Hvem er det Lucifer tror han er? Gud? At det liksom er han som har sørget for å holde Tarjeis evner skjult … I tillegg til å være så irriterende at jeg ikke vet hva jeg skal si, lukter det etterkonstruksjon lang vei. Tror ikke Lucifer var med i Margits planer for Isfolket før han faktisk dukket opp i bok nr. 29; og i hvert fall ikke allerede i bok nr. 6, da Tarjei døde. Og det med at det var Tengel den onde som styrte Kolgrim den gangen … Vel det er nok bare for å rettferdiggjøre at Kolgrim nå plutselig har gått over på riktig side. Beklager, men han var en større kandidat til å være ond til evig tid enn Sölve (som faktisk hadde menneskelige følelser en gang).

S. 44:
Citat:
(…) – Vi ordnet det slik at Christa møtte Abel Gard, som var en syvende sønn med seks sønner. Ja, egentlig var de jo syv, men vi visste at en av dem ikke var hans. Nå falt det seg slik at en annen person kom inn i bildet, unge Linde-Lou, og han holdt på å stelle til vanskeligheter for oss. Der var det et Isfolk-medlem vi faktisk ikke visste om. Men da vi hadde lært ham å kjenne, ble vi meget glade i ham. Kanskje mest jeg, for han var jo min sønnesønn. Og jeg har forsøkt å gjøre godt igjen for det bitre livet han måtte leve på jorden. Han er lykkelig nå – bortsett fra i ett henseende …

Hva er dette for slags skalting og valting med menneskers liv, egentlig? Stakkars Christa!!!!!! Og hvordan holdt Lucifer rede på helt vanlige menneskers liv – var det han som sørget for at Abels kone var utro også, kanskje? – mens hverken han selv eller noen av Isfolkets forfedre visste om Linde-Lous eksistens?? Det der virker totalt urimelig og ulogisk!!


Til slutt vil jeg bare legge til at det var interessant å høre om Dans møte med Margit og Asbjørn for et par avsnitt siden! :) Og når det gjelder det som det var snakk om at Margit har skrevet inn Asbjørn (og kanskje seg selv?) i flere av sine karakterer, er jeg enig i at det kan gjelde Tengel og Silje. I denne denne boken fikk jeg Asbjørn-vibber av Linde-Lou, og det tror jeg kanskje kan ha en sammenheng med hvordan Dan beskrev Asbjørn som person, så stille og forsiktig, og hvordan Margit alltid har beskrevet ham, som så høyreist og kjekk. :tkiss: Og det er også et par personer i Heksemesteren som har trekk fra og likheter med de to (altså Margit og Asbjørn), men det får jeg komme tilbake til da ... om jeg husker det.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Senast redigerad av Silje Arngrimsdatter 7 juni 2017, 10:47, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 6 juni 2017, 01:22 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
* Vad tyckte du om boken?
Bättre än vad jag mindes. Scenerna med Christa är de klart bästa medan resten rör sig kring betyget "mäh".

Jag gillar verkligen inte Lucifer. Han är å ena sidan lite av ett Deus ex machina samtidigt som det "känns" som han spear alla som marionetter. Vad hände med Isfolkets integritet och styrka? Lucifer påstår att ingen kan kalla honom ond men de kalla kalkyler och spel han applicerar på människor är åtminstone mycket nära min definition av ondska.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Christa och Linde-Lous kärleksmöten och jakt efter fakta kring Lynx. Har shippat dem stenhårt sedan första genomläsningen av Trollmåne. Hennes ålder, mer exakt åldersskillnaden till trots (eller kanske dels därför?) är ögonblicket rörande Endast två malörter finns i glädjebägaren - Marits starka betättarröst och fotfetish scenen. Fötter ska man gå med och dölja i söta strumpor- inte mer... rysningar!

* Vilken är din favoritkaraktär?
Christa. Hon har mognat och känns mycket verklig. Historien och minnena från tiden med Abel, den återuppväckta kärleken till Linde-Lou och det mänskliga hjärtats konflikter är tydliga och frammanar nästan en liten tår. (gråter sällan över fiktion) :flower2:

*Hur fungerar historien med Lynx?
Sådär. Jag gillar studier i den mänskliga ondskan och tycker således det är spännande. Har inte koll på de historiska Fritz Haarman och hade inte listat ut vem han var. Hade någon av er gjort det? Antar att det är Fritz som är temat för seriemördar podden under samarbetsavsnittet - kul! Tycker att begreppet namn/personmagi var lite tråkigt men det funkar. Att besegra Lynx tog ju sin tid till skillnad från Petrus eller Olaves som dog direkt.

* Övriga betraktelser
- (varning för minirant, där delar kanske hade varit relevant i Dans historiska hörna... men måste få ut detta!) På s. 22 filosoferar berättarrösten att bitterheten inför tyskar har försvunnit. Måste tyvärr konstatera att detta inte är sant. Innan och när både Tjeckien och Polen gick 2002-2004 med i EU lyftes problematiken med Benesdekreten från 1945 upp som både retroaktivt fråntar tyska och ungerska medborgare sitt Tjekiska medlemskap och förbjuder dem att äga land i området. Detta går självklart helt mot EU:s principer och trots ytterligare en vända diskussioner innan Lisabon fördraget 2009 skrevs under finns eländet fortfarande kvar. Kommer inte ihåg vad Polens liknande fördrag heter on the top of my head. Även i Sverige har jag, mina syskon och kusiner (på 2000-talet) upplevt mobbning som varierat mellan trakasserier och lätt misshandel pga att vi är tredje generationens flyktingar från Tyskland. :whip:
- Kul med återkopplingen till Daniels brev till Shira från bok 17. Fungerade bra.
- "(...) du kan inte beblanda dig med dem". Svartänglarna vill tydligen hålla blodet rent så Marco får inte umgås med flickor. Hur skulle detta vara något fult? Ordet beblanda sig låter smutsigt, som om han besudlar sig själv. Har inget problem med att Marco beskrivits som asexuell i tidigare böcker men att avhållsamhet är en order från Lucifer är INTE OKEJ! Lucifer är inte bara konung av de svarta salarna men även deras främste rasbiolog. Fy! (s. 57-58)
- Önskar att Margit kan bestämma sig om huruvida evolutionen är en sak eller ej. Världens ursprung ändras ju mellan böckerna.
- Marco tycker att han började bli duktig kring händelserna i Vargaby, 1:a pris att att gå vilse och priset är den nya besvärjelsen Mänsklig ficklampa!
- Svartänglar verkar inte ha sex när de är i de svarta salarna. Kan enkelt föreställa mig Vanja och Tamlin som självfallet fortsätter att uttrycka den köttsliga kärleken till varandra och undra över varför ingen har det lika skönt som de har. :adhiding:
- Tengel borde inte döda sina egna förkämpar och de drabbade dör verkligen som flugor. Olaves har haft en jättebra uppbyggnad sedan bok tre och får en supermesig död. Mycket besviken.

Snart är det slut! Tur att vi har Häxmästaren att fortsätta med.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 6 juni 2017, 22:33 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 6 januari 2017, 15:00
Inlägg: 8
* Vad tyckte du om boken?
Boken är bra. Det händer något hela tiden och den är spännande hela tiden. En bra blandning av skratt, tårar och nagelbitande.
Jag blir väldigt ledsen av beskrivningen av Christas äktenskap. Tidigare beskrivs Christa och Abels kärlek som innerlig och nu har det bara varit trist hela tiden.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När Christa nervöst stökar omkring innan Linde-Lou kommer tillbaka.
När Tova förvandlar pojken till en mätarlarv.
När Marco funderar på ensamheten som väntar honom i framtiden får jag tårar i ögonen.

* Vilken är din favoritkaraktär?
För mig är det jämnt skägg mellan Christa och Marco och Tova.

*Hur fungerar historien med Lynx?
Historien om Lynx är bra men vidrig. Lite för mycket detaljer för min smak.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 6 juni 2017, 23:15 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Vad tyckte du om boken? Nja, den är ganska ojämn. I likhet med många tidigare skribenter tycker jag inte om Lucifer som verkar förkroppsliga det mesta av den självrättfärdigheten som han kritiserar hos andra. Vad har han för rätt att styra över Isfolket? Gabriel ställer en högst relevant fråga om vilka "vi" är men får ett luddigt svar tillbaka.
Jag tycker om att få veta lite mer om Marco fast det mesta av det som berättas från Svarta salarna är dravel. Konspirationsteorierna om Jesus hör sannerligen inte hemma här överhuvudtaget och hur hänger evolutionen ihop med Edens lustgård? Är Runes historia sann eller inte?
Jag hade hoppats på betydligt mera häxkonster från de drabbade i dalen. Varken Ghil, Olaves, Guro, Ingegerd och Paulus verkar kunna något magiskt alls utom att hoppa på folk, vifta med knivar, röva bort barn och muddra medvetslöse Ian. Sedan blir Nataniel eller TDO arg och då förintas de utan att bjuda något motstånd.
Roligt att Christa får vara med lite mer igen och att hon får möta Linde-Lou igen trots att Abel Gard blir förskräckligt svartmålad. Så hemsk kan han inte ha varit, då borde Christa ha lämnat honom för länge sedan.

Vilka är dina favoritögonblick i boken? Sökandet på biblioteket efter Lynx. Jag älskar när bibliotek får en central plats i handlingen (kanske för att jag f.n. fungerar som skolbibliotekarie.) Fast jag undrar om seriemördarkunskap hör till allmänbildning eller om Margit fick göra en rejäl research för att kunna skriva om alla.

Vilken är din favoritkaraktär? Christa, intelligens och handlingskraft i kombination med en massa romantik.

Hur fungerar historien med Lynx? Den blir väldigt spännande tycker jag men samtidigt övertrumfar han de andra drabbade och TDO själv så det nästan blir lite för enformigt.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 7 juni 2017, 14:46 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 8 juni 2017, 15:48 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
* Vad tyckte du om boken?
Den här boken är en av mina favoriter av de sista fem. Väldigt spännande i jakten på Lynx -Christas och Lindelous sökande på bibblan som leder till mysiga äventyr. Kul att äntligen få lära sig om Marco och få veta hur hans liv har sett ut.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När Christa och Lindelou äntligen får varandra, så fint verkligen! Alla scener med dem är så rörande och fina!

* Vilken är din favoritkaraktär?
Christa! Kul att få lära känna henne som vuxen.

*Hur fungerar historien med Lynx?
Väldigt bra, blir väldigt äcklad av honom dock.

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 5 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012