Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 12:18

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 3 maj 2017, 14:07 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Nu är det dags för bok 43, woho! *skip*

Frågorna vi undrar över är:

*Vad tycker du om boken?

*Vilket är bokens bästa ögonblick?

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Vi spelar in den 10/ 5 klockan 13 så svara innan dess :tkiss: :tkiss:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 5 maj 2017, 14:09 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 6 januari 2017, 15:00
Inlägg: 8
Skrev på fel bok.


Senast redigerad av Martha 10 maj 2017, 12:53, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 5 maj 2017, 21:26 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
*Vad tycker du om boken?
En sjua!

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Scenen där Rune har brutit benet och blir omplåstrad av Marco och Halkatla är fin, men jag får starka Pinocchio-associationer av den. Rune är pojken av trä och allt han önskar är att bli en riktig människa :comf:

Jag tycker om att läsa om Tovas och Ians vänskap. Att se hur den sakta växer fram och senare utvecklas till något större är underbart :tkiss: Sexscenen mellan dem är jättefin! Båda två är så trevande, osäkra och fumliga samtidigt som deras möte är fyllt av ömhet, erotik och förståelse. Scenen känns inte alls så verklighetsfrämmande som många andra i serien och det ges utrymme för alla sorters känslor. Jag tror att det här blir min favoritsexscen hittills :lshower:

Dagens gråtscen är när svartänglarna helar Morahan. När han tror att han ska dö och alla gråter, då gråter jag också. När han sedan upptäcker att han är frisk så rinner mina tårar ännu mer. Jag har fått mycket större sympati för honom i den här boken än jag hade i den förra.

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Tova. Jag känner igen mig mycket i hennes brist på självförtroende. Att känna sig ful och klumpig och grå så fort man står bredvid en annan tjej, att se hur männen tittar en extra gång på alla söta tjejer och samtidigt inse att de inte ens vet mitt namn… Oviktiga saker kanske, men ändå så sårande. Lyckligtvis har jag upptäckt att de känslorna försvinner mer och mer ju äldre jag blir.

Övrigt
Sid 94-95 skrev:
- Marco, kan du inte göra något åt det här klankandet under bakhjulen? Jag står snart inte ut längre, klagade Halkatla.
- Ja, jag har hört något. Men under bakhjulen…? Det var då en högst osaklig beskrivning! Under bakaxeln, menar du väl?

Ärligt talat, hur noga är det? Halkatla har varit död i 600 år och dessförinnan isolerad i en fjälldal hela sitt liv. Om hon säger bakhjul istället för bakaxel så kanske Marco ändå kan förstå vad hon menar?

Sid 151 skrev:
Jag heter Margit Sandemo.

Ridå.
Jag hade helt glömt att Margit dyker upp så här tidigt i berättelsen. Vad hon än hade för tanke bakom sitt gästspel så blir det inte bra. Tvärtom så ger det hela boken helt löjligt skimmer.

Varje gång Halkatla stöter på Rune så säger han att Marco inte hade tyckt om det. Vad tusan har Marco med saken att göra? Så pryd kan han väl inte vara att han inte ens tål att höra om folks kärleksmöten?

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 6 maj 2017, 20:58 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
*Vad tycker du om boken?

Jag gillar verkligen boken, den hur hur spännande som helst! Inte den bästa av de sista böckerna men ändå väldigt bra och så mycket händer i den här boken i jämförelse med de senare, det hade jag glömd bort. De tar sig över så "stora" ytor liksom.

Det jag inte gillar är att Margit dyker upp, när jag lyssnade på boken senast och hörde "Jag heter Margit Sandemo och..." så kände jag "NEEJ, inte redan nu?!". Mindes inte att hon dök upp så tidigt i serien, hade för mig att det var en av de senare böckerna. Men i alla fall så var det ju väldigt tur för Gabriel att Margit dök upp när hon gjorde för utan henne vad hade då hänt? Nataniel var ju upptagen i sin sorg över Ellen och sorgen över hans far, stressen över begravningen osv. Han hade inte tid för att tänka på sin uppgift och ännu mindre på sin unga släkting.

Det händer mycket roligt i den här boken, jag gillar hur Rune och Halkatlas relation börjar växa fram och en kan ana känslor komma fram mellan dem. Jag känner verkligen kränkt med Halkatla när Rune avvisar henne, förstår precis hennes känslor och även när hon hoppar in i bilen med den andra mannen...

En annan relation som växer fram är Tova och Ians och även den gillar jag att följa, det är så fint att se kärleken växa mellan dem. Desperationen båda har - Tova att hon aldrig ska träffa någon och Ian att han inte "lämnar något efter sig". Sexscenen dem emellan är fin och även den lätt att känna in sig i.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Finns många bästa ögonblick i boken så listar dem i oberoende ordning
* När Gabriel når fram till de andra, den lyckan och lättnaden han känner är påtaglig!
* När Marco, Halkatla och Runa når fram till Tova och Ian, även det ett fint återseende.
* Tova och Ians sexscen
* När Rune tröstar Halkatla

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
För mig står det mellan Tova och Halkatla, i princip är de ju samma person - födda i olika tider och olika kroppar. Jag förstår dem båda så otroligt väl och känner exakt det de känner. Halkatlas känslor och vilja att se att få uppleva världen var så jag kände i min tonår. Tova är tuff och känslosam och jag älskar det.

Kanske ett långt svar men må så vara. Heja podden!!!

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 6 maj 2017, 20:58 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
*Vad tycker du om boken?

Jag gillar verkligen boken, den hur hur spännande som helst! Inte den bästa av de sista böckerna men ändå väldigt bra och så mycket händer i den här boken i jämförelse med de senare, det hade jag glömd bort. De tar sig över så "stora" ytor liksom.

Det jag inte gillar är att Margit dyker upp, när jag lyssnade på boken senast och hörde "Jag heter Margit Sandemo och..." så kände jag "NEEJ, inte redan nu?!". Mindes inte att hon dök upp så tidigt i serien, hade för mig att det var en av de senare böckerna. Men i alla fall så var det ju väldigt tur för Gabriel att Margit dök upp när hon gjorde för utan henne vad hade då hänt? Nataniel var ju upptagen i sin sorg över Ellen och sorgen över hans far, stressen över begravningen osv. Han hade inte tid för att tänka på sin uppgift och ännu mindre på sin unga släkting.

Det händer mycket roligt i den här boken, jag gillar hur Rune och Halkatlas relation börjar växa fram och en kan ana känslor komma fram mellan dem. Jag känner verkligen kränkt med Halkatla när Rune avvisar henne, förstår precis hennes känslor och även när hon hoppar in i bilen med den andra mannen...

En annan relation som växer fram är Tova och Ians och även den gillar jag att följa, det är så fint att se kärleken växa mellan dem. Desperationen båda har - Tova att hon aldrig ska träffa någon och Ian att han inte "lämnar något efter sig". Sexscenen dem emellan är fin och även den lätt att känna in sig i.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Finns många bästa ögonblick i boken så listar dem i oberoende ordning
* När Gabriel når fram till de andra, den lyckan och lättnaden han känner är påtaglig!
* När Marco, Halkatla och Runa når fram till Tova och Ian, även det ett fint återseende.
* Tova och Ians sexscen
* När Rune tröstar Halkatla

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
För mig står det mellan Tova och Halkatla, i princip är de ju samma person - födda i olika tider och olika kroppar. Jag förstår dem båda så otroligt väl och känner exakt det de känner. Halkatlas känslor och vilja att se att få uppleva världen var så jag kände i min tonår. Tova är tuff och känslosam och jag älskar det.

Kanske ett långt svar men må så vara. Heja podden!!!

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 7 maj 2017, 18:15 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
IKKE ta med dette: Aller først et lite spørsmål til Setsuna:
Lurte bare på om du har fått meldingen jeg sendte deg for en stund siden?
***



Vad tycker du om boken?

Jeg liker veldig godt kjærlighetshistorien til Tova og Ian. Den er det beste med boken! Alt annet er litt så der. Jeg liker IKKE passasjene med Tengel den onde i kroppen på støvsugerselgeren. Og jeg liker heller ikke når Margit blander seg selv inn i handlingen. :roll: Jeg skulle gjerne ha spurt henne hva i all verden hun tenkte på da!

Det er i denne boken at Nataniel plutselig finner ut hva som er hans formidable styrke, den enorme overnaturlige kraften slekten har ventet på i flere hundre år, den som ingen andre kommer i nærheten av (eller?) … (fanfarer og trommevirvler) … Kjærlighet! :shock: Er det flere enn meg som ble skuffet og/eller overrasket over det? Når jeg tenker etter, er det litt fint også, at kjærlighet og varme kan bekjempe all verdens ondskap, men det var virkelig ikke det jeg hadde forventet meg av Isfolkets spesielt utvalgte.

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Uten tvil når Marcos venn, svartengelen, helbreder Ian. Da gråter jeg. Snufs! :cry: :) :tkiss: Jeg liker også samtalen mellom Marco og Ian i forkant av dette. Ians og Tovas lille private stund på hotellet er også veldig fin! Og når de nærmer seg Dovre, og Tova tenker (s. 57):

Citat:
Dovre, tenkte Tova vemodig. Dovre … Så mye de fjellene hadde betydd for Isfolket!
Her hadde Charlotte Meiden vært på vei sørover, sammen med Tengel og Silje og barna Sol og Dag og Liv, for mange hundre år siden! Hun hadde villet gi dem en gård i Akershus som takk for at de hadde tatt seg av Dag.
(…)

Ser man det, Dag er visst ikke helt bortglemt likevel. ;) :hdance2: Tova tenker også på alle de andre som har reist forbi der, som Tarjei, Ulvhedin, Heike osv. Et sånt fint nostalgisk øyeblikk.

Når Nataniel får se den unge utgaven av Benedikte og sier til henne at han skjønner hvorfor Sander falt for henne. Så søtt! :tkiss: Og når han samler Targenor, Dida og Tengel i den gamle delen av Linde-alléen, og André og Mali får være med.

Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Ian Morahan, uten tvil. Han er tvers gjennom sympatisk. Og så er det så trist når du tror han skal dø. Han blir dårligere og dårligere. Likevel kjemper han på. Minner meg bitte litt om Tomas; kanskje på grunn av sykdommen. Det er sagt at Margit skal ha skrevet inn mannen sin, Asbjørn, i enkelte av karakterene sine. Det slo meg når jeg leste denne boken nå, at Ian må være én av dem. (Og Tova minner meg en god del om Margit selv.)

Noen funderinger/tilleggskommentarer

Marco og Halkatla småkrangler, og forårsaker gapskratt hos meg :rofl2: (s. 93-94):

Citat:
Hun murret som en veltilfreds katt. – Jeg kunne finne ut for deg om du er mer mann enn plante, Rune.
Marco sukket. – La ham være i fred, har jeg sagt!
Hun lente seg frem og hveste inn i øret på ham:
– Før jeg vender tilbake til mitt åndeliv, akter jeg å få meg en mann. Og han skal få seg en stund han aldri kommer til å glemme! Og pass deg, Marco, så det ikke blir deg!
Han bremset bilen. – Det går an å gå herfra til Isfolkets dal!


Gabriel og Margit diskuterer slektene som Isfolket har fulgt, og som også er Margits egne forfedre (s. 164):

Citat:
– (…) Vet du når deres forbindelse med Oxenstierna'ene begynte?
– Å, det er lenge siden! Det var Tarjei, som giftet seg med Cornelia av Erbach …
– Erbach? Det finnes i min stamtavle. En grev Georg av Erbach til Breuberg. Og hans datter Juliana av Erbach, som giftet seg med Georg av Löwenstein und Scharfeneck.
– Ja, men det er jo farfaren til Cornelia! Han til Breuberg! Og foreldrene hennes døde, så Juliana tok seg av henne!
– Men, Gabriel! Da er vi jo slektninger, du og jeg! (…)

Det er bare det at Gabriel slett ikke stammer fra Tarjei og Cornelia, så han kan umulig være i slekt med Margit. Det kan derimot Marco, Nataniel og Tova, som alle er etterkommere etter de to! Gabriels forfedre har fulgt andre av Margits forfedre, som Corfitz Beck og Arvid M. Posse, men de er jo ikke inngiftet i Isfolket.


Sol til Kolgrim (s. 241):

Citat:
– Du er min eneste slektning, sa hun stille. – Og jeg er din.

Vel, det stemmer nå ikke helt! Sol har da akkurat hilst på sin mor i Demonenes fjell. Og hva med Tengel, Liv og Are? Og datteren, Kolgrims mor? Det burde vel heller ha stått noe sånt som "nærmeste familie"!? :ponder2:


En liten logisk brist (s. 202, s. 204):
Citat:
DET LYKTES DEM å få låne Oppdals største utleiebil. For etter at Gabriel var kommet til, var de mange.

Men så:
Citat:
Det var Marco som kjørte motorsykkelen nå, med en henrykt Gabriel bakpå. De fire andre satt i bilen. Tova kjørte den.

Jeg forstår ikke hvorfor Gabriel må sitte på motorsykkelen når de bare er seks stykker, og de har fått tak i en stor leiebil. Den må da minst ha plass til fem personer. Om det da ikke bare er for at Gabriel VIL kjøre motorsykkel, og for å gi Ian litt ekstra plass. :ponder2:

Helbredelse, Shira og svartengler
Shira reddet lille Jolin fra å dø av hjernesvulst ved hjelp av det klare vannet. Hvorfor kunne hun ikke da ha kommet og spandert et par dråper på Tomas eller Sander? Eller Saga eller Vanja? Og hvorfor må det svartengler til for å helbrede Ian og skape om Rune fra en liten rot til et menneskelignende vesen? Kunne ikke livets vann like godt ha fikset det?

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 9 maj 2017, 22:53 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Ett mycket kort inlägg från mig. Jag tittade på ESC och glömde bort att jag inte skrivit om bok 43.

Som helhet tycker jag boken är lika rörig som den förra, för starka hjälpare till Isfolket och för korkade till TDO. Jag tycker inte om Halkatla, Gabriel är lillgammal och Margits eget inhopp känns konstigt.

Händelser jag gillar är Tovas och Ians kärlekshistoria. Att Nataniels dolda kraft är kärlek tycker jag också om.

Favoritkaraktär är Ian och jag är glad att han får bli frisk igen men jag tycker att han hade förtjänat det för sin egen skull och inte bara för att han skulle bli far till ett Isfolksbarn.

I boken används sexualiteten som ett vapen för att knäcka fienden. Känns obehagligt på något vis... Skurkarna är ju så korkade att det borde funnits andra metoder.


Senast redigerad av Fröken Anna Maria 10 maj 2017, 20:15, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 maj 2017, 06:32 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 23 januari 2006, 20:24
Inlägg: 1126
Ort: Zürich
*Vad tycker du om boken?
Den var mycket bättre än förväntat. Jag mindes bara att Tova och Ian hade sex, så jag fick många bra överraskningar. Att Margit dök upp var inte en av dem. Jag var också jätteförvånad att hon klev in i sagan så tidigt. Trodde bara hon var med i EN senare bok. Hela utläggningen om hennes förfäder är väldigt trist och känns mest som skryt. Det jag gillar med boken är att vi får följa många olika karaktärer och att det är väldigt spännande. Håller dock med om att en del av spänningen förtas i och med att Isfolket har så enormt starka hjälpare. Försöket att balansera genom att skicka stormdemonerna till Det stora svalget räcker inte riktigt.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Tova och Ians samtal som leder fram till sexet är fint skriven. Så mycket sorg och samtidigt mycket ömhet (inte bara en glimt ;))

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Halkatla. Hon är rolig.

Övrigt:
-I förra boken visste TDO hela tiden var de fem utvalda befann sig. I den här boken märkte han till exempel inte att Mali stack ut och varnade alla för honom. Rimligt?
-Helt ärligt, Nathaniel lämnar Gabriel ensam med en okänd kvinna när båda precis har överlevt mordförsök och vet att de är förföljda. Bra omdöme…
-I förra boken kunde svartänglarna inte hjälpa Gabriel för att han inte är av deras ätt, men Ian kunde de hjälpa i den här boken. VA?
-Sol säger till Kolgrim att de är varandras enda släkting… Hela Sagan om Isfolket går ju för fan ut på att alla är SLÄKT med varandra.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 maj 2017, 14:05 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012