Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 21:53

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 11 maj 2017, 15:21 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Bara fyra böcker kvar nu!

* Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?


Vi spelar in 24/5 kl 13.00.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 11 maj 2017, 15:22 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Måste tas upp:
Hej! Lyssnade på senaste avsnittet av podden igår och har tänkt lite kring det Anna nämnde om evolution och tro gemensamt i isfolket. Dan har helt rätt angående strukturen i världen, dvs att Gud skapade allt för x tusen år sedan i sagan om isfolket. MEN evolutionsteorin kommer in i häxmästaren som (tydligen) utspelar sig i samma värld. Där finns det ju varelser som levt i miljoner år och ödlemannen

Det är nog därifrån den tanken kom ifrån. Således finns det dinosaurier och alla kan vara glada


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 maj 2017, 13:23 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 24 april 2016, 17:53
Inlägg: 813
Ort: Vita salarna
* Vad tyckte du om boken?
Är själv inte så förtjust i boken om jag ska vara ärlig. Sist gång jag läste den hoppade jag över en hel del då jag blev less på att läsa eftersom allt går så sakta i denna boken (det var andra gången jag läste den då). Minns inte så mycket annat att jag inte gillade den då det är snart två år sedan jag läste den. Oops!

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Är det inte här som Sölve kommer fram?! I sådana fall är det klart mitt favvo ögonblick. Förutom att det göt ont i mitt onda hjärta när han elimineras! *snyft*

* Vilken är din favoritkaraktär?
Uhm…. Vet inte, ju mer jag läser de sista böckerna ju mer blir jag uppretad på Tova och Halkatla, men för tre år sedan hade jag utan tvekan skrivit Halkatla. Nu är det väl… Tja, Gabriel kanske?

* Övrigt: Blir lite less på att höra hur Marco blivit fråntagen alla sina egenskaper från svartänglarna men TROTS det är han övernaturligt stark och HAN SOVER ALDRIG?!

_________________
When I'm good, I'm very good. When I'm bad.. I'm better.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 maj 2017, 22:54 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 23 januari 2006, 20:24
Inlägg: 1126
Ort: Zürich
* Vad tyckte du om boken?
Jag var förvånad över hur bra jag tyckte om den här boken. Jag tycker att den var riktigt spännande. Det känns fortsatt som att det går lite väl lätt (även om de förlorade många bundsförvanter i den här boken). Det behövdes ju till exempel inte så mycket övertalning för att Hanna, Grimar och Vega skulle byta sida. Likaså Kolgrim och Ulvar (eller var det i förra boken?). Samma sak har jag också tänkt med Halkatla. Hon gick från att ha varit jätteelak i sitt liv, trots att hon hade föräldrar som verkligen brydde sig om henne. Så vill jag i alla fall minnas att det skildrades i Demonernas fjäll. Sedan träffar hon sin inkarnation och gör en kovändning. Blir snäll, och självuppoffrande. Jag hade nog velat ha kvar lite mer dragning åt det onda än mannen i bilen i förra boken för att det skulle kännas trovärdigt. På temat "lite för lätt" var det ju oerhört lägligt att Ian råkade känna till varenda en som dyrkade Tidens herrar...

Hur kan Margit med att slänga in prat om sitt eget släktträd IGEN? I en ganska lång passage babblar Gabriel på om alla kända förfäder hon har och blabla tänk att det var så många ledare men inte en enda konstnär. Fast inte hade det hjälpt henne... Blygsamt skryt kallas sådant där. Riktigt tröttsamt.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Jag gillade när Gabriel fick besök i sin dröm. Det kändes mystiskt och viktigt. Jag minns så lite av de här böckerna så mycket blir nytt för mig. Sölves återkomst och Tobbas läskiga påverkan på männen var också bra scener.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Jag är svag för Halkatla. Det är en karaktär som jag inte hade något som helst minne av efter första genomläsningen. Jag mindes alla i sällskapet förutom henne. Det är konstigt eftersom jag tycker att hon är en person som livar upp stämningen och jag gillar henne mycket.

Övrigt
- Jag har antagligen glömt bort/missat någonting om Ian. Är han irländare men uppväxt i Liverpool (Liverpool benämns som hans hemstad i boken och han pratar Liverpooldialekt)? Ska jag tolka det som att pappan var irländare och mamman norsk men han växte upp i England, fast känner sig mer irländsk? Jag blev förvirrad.
- Varför nöjde sig TDO med att Ariman bara tog sig an nätet runt dalen? Han har velat veta vem Marco är hur länge som helst och om Ariman är den enda som har en aning känns det som att TDO inte hade skytt några medel för att få honom att säga vad han visste. Eller?


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 16 maj 2017, 21:23 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Ingen favoritbok direkt. Alldeles för mycket folk inblandade. Jag har lite svårt att förstå varför alla ska trängas där uppe på heden. Kunde inte Isfolkets andar och demoner och alla hunner, SS-soldater, conquistadorer, Kali, Tidens herrar m.m. gå någon annanstans och slåss så boken fick handla om de fems färd över fjället? Dessutom får Gabriel hemlängtan och skavsår... Skicka hem det stackars barnet! TdO är ungefär lika läskig som Krösus Sork i Bamse.

Favorithändelse: Mötet med Björg på fjället som lyckats lura nästan alla bara genom att vara söt. Och så gillar jag citatet ur Kalevala.

Favoritkaraktär: Jag har letat och letat men hittar ingen som jag fäster mig särskilt vid. Ja, det skulle möjligen vara de fanatiska, serietidningsdyrkande barnen i Liverpool, Bob och Mary, som sannerligen behöver en vettig hobby.

Plötsligt blev Tobba TdG:s mormor, en liten miss i släktträdet.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 maj 2017, 21:06 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
*Vad tyckte du om boken?
Den här boken är helt hysterisk. Det händer något hela tiden, det ena knasigare än det andra. Scenerna där de goda konfronteras med sina fiender är helt vilda och påminner mer om tecknad film är en bok. Kali, Jahas och Estrid, Hanna och Vega, Kat och Kat-ghil, Vintersorg och Ondskans Öga… Fighterna är galna!

*Vilka är dina favoritögonblick i boken?
Sid 88 skrev:
Gabriel kunde inte hjälpa det. Gråten som suttit i halsen en lång stund nu, trängde sig upp i ögonen, som svämmade över. Han böjde sig fram och låtsades ordna med stöveln. Då han åter rätade sig upp, kände han Ulvhedins hand om sin. Gabriel kramade den hårt, som ett övergivet barn.

Underbart fin scen :comf:

Scenen där andarna går till attack med hjälp av moderna saker som motorcykel och cigarettändare ger mig ett gott skratt. Det är så sött när Ulvhedin är så imponerad av tändaren att Gabriel måste påminna honom om att gasen kan ta slut och Rune som kör motorcykel utan kontroll är hur kul som helst :lol: Undrar förresten hur Gabriel har lärt sig hantera en pistol… :ponder2:

Tengel den onde är så upprörd att han glömmer att gömma sig i Per Olav Winger.
Sid 57 skrev:
Med ens råkade Tengel den onde kasta en blick ned på sina händer och upptäckte metaformosen. Han gav upp ett ofrivilligt skrik, som en överrumplad rovfågel, och stirrade sedan forskande på Lynx.

:rofl2: :rofl2:

*Vilken är din favoritkaraktär?
Gabriels hår! Det har verkligen ett eget liv och jag har tappat räkningen på hur många gånger håret spretar av trötthet, förskräckelse och andra känslor :lol:

Övriga tankar
Jag blir inte klok på Marco. Det är sagt att han är fråntagen alla svartängelegenskaper och således bara är människa. Men det antyds mer än en gång att han aldrig sover och han är övernaturligt stark när han drar i en av tidsherrarna. Dessutom kan han fortfarande göra sig osynlig och han har fortfarande den där blålysande auran omkring sig.

Varför är Mar med den västerländska andehären? Övriga taran-gaier är ju inte med i den gruppen, det var först i Demonernas fjäll som de blev kända, så varför är Mar med? :shrug:

Margit vill gärna ge läsaren så mycket bakgrundsfakta som möjligt, men det är inte alltid det fungerar. Som när Rune och Halkatla blir bortrövade av Kalis tillbedjare. Det är bråttom eftersom det ingår i kulten att hugga sina offer i småbitar, men det hindrar inte Nataniel från att mala på i tre sidor om Kali och strypsekten.

Grimar beskrivs som liten och satt. Jag har alltid föreställt mig honom som lång och gänglig och kan inte alls förlika mig med den riktiga bilden!

Hanna och Grimar ställer till besvär och de fem utvalda tillkallar Sol:
Sid 97 skrev:
Lär ni er aldrig, att ni måste anropa oss så fort ni är i nöd?

Så lät det minsann inte i Lugnet före stormen där Sol varnade å det grövsta för att kalla på andarna i onödan.

Hanna verkar inte alls ond. Hon är bara trumpen, tjurig och osäker. Överhuvudtaget så tycker jag att de onda vinns över till den goda sidan alldeles för lätt. Så fort de ser hur kul andarna har så börjar de vela och vips så är de goda.

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 maj 2017, 00:08 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
Haha, jag hinner svara den här gången! *skip*

* Vad tyckte du om boken?
Sisådär, det finns klart värre böcker men känner att allt går för enkelt för Isfolket. Ja, massor förloras till det stora svalget men trots det känns det som svalget och Lynx är det enda som är förhållandevis farligt. TdO känns som en gnällig mes genom hela boken, mötet med Kali kunde varit spännande om det inte tog slut direkt. De onda drabbade dör som flugor och lyckas inte åstadkomma något. Att Vintersorg och Co. besegras av ficklampor och en motorcykel får mig vilja slänga boken i väggen. Vi vill ha mer spänning och bättre dramaturgi! Insatserna känns alldeles för låga.

Andra störande moment inkluderar:
s. 9 Tova är kär och blir därför mer kvinnlig. Jag visste inte att det var relaterat överhuvudtaget :boggle: och hela iden känns bara befängd.
s. 14 När slutar isfolket ha kommunikationsproblem? svar: aldrig!
s. 15 Hanne då? Om Ian som far till ett isfolksbarn hör till och kan få skydd- varför gäller inte det de andra ingifta?
s. 17 Gabriel är du säker på att de är A-laget och inte A-lagare? Ni verkar ha ungefär så bra omdömmesförmåga... Inte imponerad.
s. 20, 21, 242, 243 Massiv överanvändning av "..." Tror att det sker uppåt 25 gånger på de uppräknade sidorna. Bör endast användas sparsamt för att uppnå känsloladdade stunder eller förtydliganden, nu känns det bara fånigt och man får ont i ögon av att titta på eländet.
s. 62 "vem är Kali?" Tillhör inte detta allmänbildningen - är säker på att vi pratade om henne i årskurs 3.
s. 223 Snälla sluta skryt om din stamtavla. DU är stolt över din släkt, vi förstår det. Jag gillar också min men det betyder inte att jag pratar om det i all evighet.
s. 242 (mest underhållande) Tengel tror att Marco är svart p.g.a att han har ett blåaktigt skimmer i huden. Jag har då inte sett många svarta som lyser blått. :giggle: Rätta mig om jag har fel.

Minns inte vilken sida det hände på men att Nathaniel låter sig övertygas att Ellen har skickat Tobba. Suck så fånigt.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
De få ögonblicken då Halkatla och Rune riskerade att få pisk av Kali. Tre meningar eller något som nästan liknande spänning.

* Vilken är din favoritkaraktär?
Känner ingen koppling till någon. Så vi får säga Sölve: men han borde sluta snacka och döda någon. Det skulle göra saker mer spännande. Det är jättesynd att jag inte kan känna något för Heike under deras "återförening" särskilt med tanke på hur rörande hans lidande var i Drakens tänder.

(Min utgåva är från Boknöje, 2006)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 maj 2017, 11:43 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tycker du om boken?

Det skjer veldig mye i denne boken, og den er til dels spennende, men likevel ingen stor favoritt. Ingen av de siste bøkene er vel det, selv om neste bok har sine øyeblikk. ;)

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Det tror jeg faktisk må være møtet med Hanna og Grimar og Vega, selv om det går litt vel lett å vinne dem over på riktig side og Hanna minner mer om en trassig unge enn en eldgammel og ond heks. Liker også når Vega narrer Tengel den onde til å sende sine styrker på villspor, og i tillegg Nataniels og Ians sjelereise til Liverpool. Hver gang Utgardsfjellene blir nevnt, får jeg gode vibber til Trollbundet og Heksejakten.

Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Tror faktisk ikke jeg greier å velge en favoritt i denne boken. De personene jeg liker best, er med så altfor lite. Om jeg MÅ velge, Halkatla kanskje. Eller Tengel den gode.

Minuspoeng til Nataniel og Ian for hvor lett de lar seg forføre av "Bjørg", dvs. Tobba. Trodde følelsene deres for Ellen og Tova var sterkere enn som så.

Noen funderinger

s. 10:
Citat:
(…) Ingen sak for Tula å være uredd. Hun levde jo ikke lenger, hun var en av Isfolket ånder blant forfedrene. (…)

Men når eksakt døde Tula? Det står 1848 i slektstreet, men det var jo da hun forsvant med de fire demonene. Hun var bare 48 år gammel. Tok de livet av henne da, eller har hun dødd på et eller annet tidspunkt i Demonenes fjell? Får meg til å undre …

Liker denne beskrivelsen av Tengel den gode :tkiss: (s. 10):
Citat:
Og så Tengel den gode! Selve urkjernen i Isfolket. Han som alle henvendte seg til når de trengte hjelp. Han som var forbindelsesleddet mellom fortid og nåtid.


s. 118:
Citat:
Og Ellen var borte for bestandig.
Inntil da hadde han ikke villet akseptere det. Han, akkurat som Sarmik og Tamlin og Ingrid, trodde at de skulle kunne kalle sine nærmeste tilbake fra Det Store Sluket – fordi de ville tro det.

Unnskyld meg, men er virkelig de fem demonene Ingrids nærmeste? Demonene, som hun har kjent hele fem minutter – eller kanskje 14 dager, da :giggle: – siden Demonenes fjell. Hva med barn, barnebarn, foreldre og besteforeldre? Skulle tro at Daniel, Ingela, Heike, Ola, Alv, Niklas og Irmelin sto henne en god del nærmere enn demonene! Sölve også selvfølgelig, i barndommen, før han gikk i det ondes tjeneste. Apropos Sölve, skulle nesten tro at han ville ha vært enklere å få over på den gode siden enn Kolgrim og Ulvar og Hanna, i og med at han faktisk ikke var ond helt fra starten av. Men jeg skjønner at det ville ha vært vanskelig for Margit å gjøre ham god med tanke på hva han gjorde mot sønnen sin. Stakkars lille Heike! :cry:

Til slutt et par kommentarer til noe som Noulau og Fröken Anna Maria skrev

Noulau skrev:
- Jag har antagligen glömt bort/missat någonting om Ian. Är han irländare men uppväxt i Liverpool (Liverpool benämns som hans hemstad i boken och han pratar Liverpooldialekt)? Ska jag tolka det som att pappan var irländare och mamman norsk men han växte upp i England, fast känner sig mer irländsk? Jag blev förvirrad.

Ian er ire og oppvokst i Dublin. Han flyttet derfra som ganske ung, til Liverpool da om jeg husker rett. Må vel ha vært minst 15 eller 16 år om han flyttet alene. Moren er norsk, faren irsk.

Fröken Anna Maria skrev:
Plötsligt blev Tobba TdG:s mormor, en liten miss i släktträdet.

I min bok står det (s. 126):
Citat:
– Det lykkes ikke med meg. Det ville være grotesk! For du er min morfars mormor!

Der er det altså riktig. Dette gjelder både den originale pocketutgaven fra 1989 og en innbundet utgave fra 2001. :)

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 maj 2017, 11:51 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Navnet Ian blir forresten uttalt /ˈiː.ən/ eller (Scottish Gaelic pronunciation:) [ˈɪʲən]), ifølge Wikipedia. Altså ikke Aian (den uttalen har skurret hver gang jeg har hørt den!). ;)

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 maj 2017, 14:34 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart. Blev nog längsta avsnittet efter Demonernas Fjäll


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 24 maj 2017, 14:35 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Silje Arngrimsdatter skrev:
Navnet Ian blir forresten uttalt /ˈiː.ən/ eller (Scottish Gaelic pronunciation:) [ˈɪʲən]), ifølge Wikipedia. Altså ikke Aian (den uttalen har skurret hver gang jeg har hørt den!). ;)



Vi körde på svenskt uttal konsekvent i det här avsnittet


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 4 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012