*Vad tycker du om boken?Jag har svårt att minnas vilken bok som är vilken av slutstridsböckerna, så jag minns först inte vilken just detta är. Efteråt kan jag dock säga att den inte är bland de bästa. Det blir lite hoppigt och hackigt med alla turer och jag har svårt att uppbåda intresse för karaktärerna. Slutet höjer dock hela boken. Det är så spännande med alla cliffhangers, riktigt snyggt skrivet av Margit!
*Vilket är bokens bästa ögonblick?Hela Runes historia. Det är så sorgligt, Rune bara ligger där i Eden och torkar utan att någon bryr sig om honom, sedan hamnar han hos den ena plågoanden efter den andra. Jag vill ta hand om Rune!
En rolig scen är när Marco är på café.
Sid 173 skrev:
Marco var med dem, och han vågade visa sig ute bland folk. Nu var ju skinndräkten ett utmärkt camouflage, och han hade behållit hjälmen på för att dölja det ramsvarta håret och så mycket som möjligt av ansiktet.
Hmm… undrar vad som drar uppmärksamheten till sig mest… En snygg kille på ett café eller en man i skinnställ och hjälm inomhus?
*Vilken är din favoritkaraktär och varför?Rune. Jag gillar Marco också, för äntligen är han lite mer mänsklig.
Ian Morahans saga hade kunnat vara gripande, men jag har svårt att intressera mig för hans öde just nu. Det är äntligen tid för den stora kampen mot Tengel den onde, en kamp som har varit på gång ända sedan första boken, och så tas hälften av sidorna upp av en vanlig sjukling. Det är synd, för jag tror att Morahan hade kunnat bli en riktigt bra karaktär om han kommit in i en tidigare bok.
Övriga tankarTengel den onde blir mer och mer löjlig för varje gång han dyker upp. Den här gången är det flygplan som han tycker är läskiga.
Sid 13 skrev:
Dock hade dalen ibland andra gäster, som han inte förstod, och därför absolut inte tyckte om. Några enstaka gånger hade det kommit stora, fågelliknande saker över hans dal. De hade bråkat förskräckligt, så det skrällt och skakat i hans öron, och de var så hiskeligt stora, att han hade börjat bli nervös. Och det värsta var, att han en gång hade sett människor inne i dessa mekaniska monster! Tengel den onde förstod inte. Och han hatade att inte förstå.
Varför har Jonathan en så lång utläggning om vad en dagoba är? Det är helt irrelevant, särskilt en natt som den här då tiden knappt räcker till
Att Sol älskar Hanna har vi vetat sedan första boken, men jag tycker att hennes fascination är lite överdriven. Det räcker att hon hör namnet Hanna så brister hon ut i hänförda suckar om hur underbar Hanna var. Varje gång någon talar om Hanna så tjuter Sol: ”Ååh, Hanna var fantastisk!” Stilla könet, kvinna!
Jag gillar inte alls det här med Nr 1, Nr 2 och så vidare. Det känns som om det är Björnligan som jagar de utvalda! Inte heller förstår jag varför de måste ha ett så övertydligt obildat språk? Det blir bara löjligt och inger ingen skräck alls
Isfolket har så himla många användbara egenskaper i släkten, men när de ska skänka något till de utvalda som kan hjälpa dem i kampen så skänker de… släktkärlek. Borde inte alla de utvalda redan ha det med tanke på att de tillhör Isfolket? Hade det inte varit till mer hjälp att få helande händer, förmågan att känna folks sinnesstämningar, manande eller något annat? För övrigt så är tre av gåvorna de får nästan likadana. De olika grupperna skulle kanske ha snackat ihop sig lite först?
Sid 131 skrev:
- Men för den skull behöver ni ju inte skrika på hjälp hela tiden, sa Sol med ett snett leende. – Det finns något som heter "Vargen kommer" också. Vi kan tröttna på att komma vid minsta fara och därmed utebli, när ni verkligen behöver oss.
Isfolket har förberett sig i flera hundra år för att ta upp kampen mot Tengel den onde, så det känns lite småsnålt av andarna att ”tröttna” och vägra komma bara för att visa en poäng. Det är väl inte riktigt läge för det just nu?
De fem utvalda får varsin flaska med Det klara vattnet. Shira säger att det är bättre än att hon har vattnet eftersom hon har gjort slut på sin flaska redan och inte kan få någon mer flaska att slösa bort. Jag tycker att det är ett dumt resonemang. Det är ju inte som om hon har gått och skåpsupit med vattnet eller så. Hon har ju bara använt det där det verkligen behövs, så att andarna inte vågar ge henne vattnet nu av rädsla för att hon ska slösa bort det… Antagligen hade Shira varit lite mer sparsam med vattnet nu när det är dags för kamp. Istället ska de levande människorna släpa på flaskorna, de som är utsatta för faror från alla möjliga håll? Smart!