Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 10:33

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 12 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 4 mars 2017, 07:42 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Bok 40 står på tur och vi hoppas på massor med svar från er!

Frågorna vi undrar över är:

*Vad tycker du om boken?

*Vilket är bokens bästa ögonblick?

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Vi spelar in REDAN onsdagen 8/3 kl 13.30. OBS! Bara en vecka mellan inspelningarna på grund av Annas mäktiga Japanresa


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 4 mars 2017, 11:23 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 16 januari 2014, 02:02
Inlägg: 15
Jag gillar boken jättemycket! Den är extremtbintressant och spännande! Superhäftigt med regressioner och tidsresor! Bäst är allt som har med tidsresorna att göra. Favoriten är Tova helt klart! Hon känns som en cool brud. Grattis till andraplatsen Dan o Anna!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 4 mars 2017, 11:45 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Den här boken var en av dem som väckte "wow" känsla hos mig nu vid den senaste omläsningen (lyssningen), jag har mest skummat igenom den förr och i och med att jag inte var intresserad av japansk historia har boken inte fångat mig, fört nu.

Den är otroligt bra även om den börjar lite tråkigt med båten, även om den ger oss läsare en chans att lära känna Tova så vi vet vem hon är och hur hon fungerar. Gillar även att vi får se dynamiken mellan Ellen, Tova och Nataniel - precis som Nataniel missförstod jag Tova/Ellen relationen och skäms som en hund efter att han skällde ut Tova och när Ellen berättar att de blivit vänner...,

Det är rörande att se hur Nataniel försöker få Tovas förlåtelse men hur hon totalvägrar och aldrig är hemma när han kommer. Jag tycker så synd om Nataniel då även om jag förstår Tova. - Jag hade gjort precis så som hon, envis som jag är.

Till bokens huvudhandling - Tovas resa bakåt i tiden. Jag tycker verkligen den är HUR spännande som helst! Det känns som att JAG personligen gör hennes resa även om jag inte gör det (Dock har jag försökt göra det och lyckas, det var ganska läskigt måste jag säga). Nåja, tillbaka till Tova. När hon träffar på Hanna, det ger mig rysningar i hela kroppen och jag känner mig livrädd! Hade aldrig fattat Hanna som så ond tidigare, men nu förstår jag Tengel den gode mycket bättre. Samma rädsla kommer tillbaka när Tanghil kommer in i bilden, han är så ond att jag blir livrädd och känner Tovas frustration. Hemska stamfader!

Tycker även det är jättespännande att komma till Japan och följa historian där och höra om slaget som Tova och Nataniel deltar i. När jag lyssnade på detta önskade jag verkligen att jag visste mer om Japans historia (och Kinas för den delen) så jag hade vetat vad Margit talade om, för första gången berättade Margit om något jag inte hade en aning om.

Slutet är gott i alla fall, det är kul att få träffa Tamlin igen!

Bästa ögonblicket... det finns många många genom boken! Gillar när Tanghil kommer in och att få faktiskt för känna hans onda makt och blir uppmärksammade på HUR KRAFTFULL han faktiskt är... innan detta så vet vi ju egentligen inte hur mycket kraft han har även om det gång på gång talas om för oss, nu får vi se det in action liksom.

Favoritkaraktär - Tova jag såklart! Älskar att hon inte bryr sig ett dugg om pengar och tar taxi vart hon ni vill (även om jag känner hur det svider i Richard och Vinnies plånbok). Vi får verkligen lära känna henne bra och se henne växa som person. Även om hon påstår sig vara ond i början av boken märks det att hon inte är det, ja hon är drabbad av det onda arvet vilket förklarar ett flertal av hennes handlingar och "förtrollningr" men innerst inne är hon god. Det är fint när hon själv inser att hon faktiskt är god.


Ha en så trevlig resa nu Anna! Vad passande att avsluta med en bok som delvis utspelar sig i Japan nu när du faktiskt ska dit! :tkiss:

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 4 mars 2017, 11:45 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Den här boken var en av dem som väckte "wow" känsla hos mig nu vid den senaste omläsningen (lyssningen), jag har mest skummat igenom den förr och i och med att jag inte var intresserad av japansk historia har boken inte fångat mig, fört nu.

Den är otroligt bra även om den börjar lite tråkigt med båten, även om den ger oss läsare en chans att lära känna Tova så vi vet vem hon är och hur hon fungerar. Gillar även att vi får se dynamiken mellan Ellen, Tova och Nataniel - precis som Nataniel missförstod jag Tova/Ellen relationen och skäms som en hund efter att han skällde ut Tova och när Ellen berättar att de blivit vänner...,

Det är rörande att se hur Nataniel försöker få Tovas förlåtelse men hur hon totalvägrar och aldrig är hemma när han kommer. Jag tycker så synd om Nataniel då även om jag förstår Tova. - Jag hade gjort precis så som hon, envis som jag är.

Till bokens huvudhandling - Tovas resa bakåt i tiden. Jag tycker verkligen den är HUR spännande som helst! Det känns som att JAG personligen gör hennes resa även om jag inte gör det (Dock har jag försökt göra det och lyckas, det var ganska läskigt måste jag säga). Nåja, tillbaka till Tova. När hon träffar på Hanna, det ger mig rysningar i hela kroppen och jag känner mig livrädd! Hade aldrig fattat Hanna som så ond tidigare, men nu förstår jag Tengel den gode mycket bättre. Samma rädsla kommer tillbaka när Tanghil kommer in i bilden, han är så ond att jag blir livrädd och känner Tovas frustration. Hemska stamfader!

Tycker även det är jättespännande att komma till Japan och följa historian där och höra om slaget som Tova och Nataniel deltar i. När jag lyssnade på detta önskade jag verkligen att jag visste mer om Japans historia (och Kinas för den delen) så jag hade vetat vad Margit talade om, för första gången berättade Margit om något jag inte hade en aning om.

Slutet är gott i alla fall, det är kul att få träffa Tamlin igen!

Bästa ögonblicket... det finns många många genom boken! Gillar när Tanghil kommer in och att få faktiskt för känna hans onda makt och blir uppmärksammade på HUR KRAFTFULL han faktiskt är... innan detta så vet vi ju egentligen inte hur mycket kraft han har även om det gång på gång talas om för oss, nu får vi se det in action liksom.

Favoritkaraktär - Tova jag såklart! Älskar att hon inte bryr sig ett dugg om pengar och tar taxi vart hon ni vill (även om jag känner hur det svider i Richard och Vinnies plånbok). Vi får verkligen lära känna henne bra och se henne växa som person. Även om hon påstår sig vara ond i början av boken märks det att hon inte är det, ja hon är drabbad av det onda arvet vilket förklarar ett flertal av hennes handlingar och "förtrollningr" men innerst inne är hon god. Det är fint när hon själv inser att hon faktiskt är god.


Ha en så trevlig resa nu Anna! Vad passande att avsluta med en bok som delvis utspelar sig i Japan nu när du faktiskt ska dit! :tkiss:

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 4 mars 2017, 19:46 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
*Vad tycker du om boken?
Jag har alltid varit fascinerad av tidsresor så den här boken brukar jag tycka om. Avsnittet med Stella drar ned betyget lite, men jag tycker boken är en åtta ändå. Bokens inledning får mig genast intresserad. Spänning från första meningen samtidigt som det inte är helt tydligt vad det egentligen är som händer. Jag är fast.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Slutscenen där andarna talar om att tiden är inne för kampen att börja är otroligt spännande och jag kan inte vänta tills jag får kasta mig över nästa bok!

Annars tycker jag att det är jätteintressant att följa Tovas inkarnationer bakåt i tiden. Kul att få veta lite mer om Havgrim och Kajsa och deras sistfödde.

Och när Nataniel talar med doktor Sörensen om Isfolket:
Citat:
Så hon har nämnt Isfolket? Vi brukar annars inte göra det. Vi lever liksom parallellt med mänskligheten, om ni förstår vad jag menar.

Bra förklaring! Ska Sörensen bara hålla med och låtsas förstå precis vad han menar? Aha, parallellt med verkligheten, det låter inte alls skumt :lol:

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Tova är min favorit av så många anledningar. Det nämns flera gånger hur oberäknelig Tova är, men jag håller inte alls med. Det är klart att hon blir irriterad när Nataniel talar om henne som ett problem hela tiden. Dessutom är det många som inte uppskattar fysisk omtanke så som kramar. Nataniel verkar dock inte förstå att Tova hör till den gruppen...

Övriga funderingar
Något som slår mig är att det verkar tära något alldeles otroligt på Nataniels krafter när han använder dem. Dels när han ska meddela sig via telepati till Tova (som är väldigt mottaglig) men även i förra boken när han skulle rensa hemsökta platser från andar. Jag påstår inte att det är ett lätt jobb, men Nataniel ska liksom vara den speciellt utvalde med massa starka krafter i blodet. Jag kan inte minnas att tidigare drabbade/utvalda har blivit så slitna efter att ha utfört ett uppdrag?

Nataniel oroar sig för bröderna Strand eftersom han inte känner dem eller vet vad de går för. Han har ju träffat dem, så varför vet han inget om dem? Den store Nataniel skröt ju så i förra boken om att han vet allt om alla så fort han träffar dem :ponder2:

Tova funderar på vilket årtal hon ska välja.
Citat:
Låt oss få… 1175. Nej, 1181. 81 var ett magiskt tal för Isfolket. Silje hade mött Tengel den gode år 1581, det var det år då deras tideräkning egentligen började. Många märkliga ting hade hänt år 1681, 1781, 1881…

Någon som läser böckerna där ovanstående årtal utspelas får gärna upplysa mig om vilka händelser som var så speciella då, för jag minns inte alls-

Hur vet Nataniel att Gand är 22 år? Ingen i Isfolket (förutom André och Henning) vet väl var Gand och Imre kommer ifrån? :ponder2:

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 5 mars 2017, 14:58 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Vad jag tycker om boken? Jag är ganska kluven. Det är en till viss del spännande historia, framförallt det som händer i det gamla Japan och att få reda på mer om Isfolkets förfäder. Inledningen med Stella är ganska långtråkig. Men jag är inte så svag för den här typen av new age-fantasy med reinkarnationer och sväva omkring i parallellvärldar. Mer av klassisk magi tack. Jag är också lite trög ibland och fattade inte förrän efter många läsningar varför Tova blev så arg på Nataniel. Det kändes som om Ellens förklaring var någon sorts efterkonstruktion, att de blivit vänner, för att blidka Nataniel.

Favorithändelse: Alla gånger Tova trollar på sitt lite smådjävulska vis. T.ex. när hon låter Winsnes grogglas glida utom räckhåll för honom hela tiden.

Favoritkaraktär: Tova absolut. Hon är ju egentligen en god och rättänkande människa men omgivningens behandling av henne får henne att ta fram sina värsta sidor och hon vågar inte tro på att hon kan bli något annat än elak och ond.

Frågetecken? Varför behöver Tova släppa ut Linde-Lou? Kan inte han gå genom väggar som alla andra andar? Eller så ska jag sluta bekymra mig om vad andarna och Gand kan och inte kan, det finns ju liksom inga regler för det.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 7 mars 2017, 18:01 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 23 januari 2006, 20:24
Inlägg: 1126
Ort: Zürich
Vad jag tycker om boken:
Ganska bra. Den börjar erbarmligt tråkigt med båten. Jag var så enormt ointresserad av den där historien. Ännu en spökhistoria och elaka släktingar. Och så Ellen som är lika intressant som naturell yoghurt. Nej tack.

Huvudhistorien är dock mycket spännande och ett helt nytt grepp. Kul med glimtarna från det förflutna. Jag håller med om att Hanna inte upplevdes som så ond som hon faktiskt var i tidigare böcker. Här vad hon riktigt läskig.

Bokens bästa ögonblick:
När Tengel den ondes dödar sin far. Så oerhört obehagligt med ett så ondsint barn.

Favoritkaraktär: Det kan väl inte bli någon annan än Tova. Hon går sin egen väg, men väcker ett så stort medlidande i mig när hon står framför spegeln och försöker göra sig attraktiv. Fy bubblan, som min mamma skulle ha sagt.

Funderingar:
Jag undrade också varför Linde-Lou behövde släppas in. Vill minnas att han bara stod i Ellens hall i förra boken, trots att hon tyckte sig ha låst dörren.
Flera gånger i böckerna har det nämnts att personer talade "ett uråldrigt språk". Hur kan man höra att ett språk är uråldrigt? Kan det vara isfolkets stora språkbegåvning i kombination med förmågan att bedöma personligheter genom att bara se en glimt av personen i fråga, som samverkar för att de ska kunna detta? ;)

Det är bara kul med långa avsnitt förresten :)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 7 mars 2017, 18:04 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 23 januari 2006, 20:24
Inlägg: 1126
Ort: Zürich
Citat:
Och när Nataniel talar med doktor Sörensen om Isfolket:
Så hon har nämnt Isfolket? Vi brukar annars inte göra det. Vi lever liksom parallellt med mänskligheten, om ni förstår vad jag menar.
Bra förklaring! Ska Sörensen bara hålla med och låtsas förstå precis vad han menar? Aha, parallellt med verkligheten, det låter inte alls skumt :lol:


Spot on! :rofl2:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 8 mars 2017, 13:11 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tycker du om boken?

Innledningen, om bord på "Stella", er litt spennende, men har ikke så mye med handlingen ellers å gjøre, nå som det virkelig drar seg til mot oppgjørets time. Tovas sjelevandringer vet jeg ikke helt hva jeg skal si om. Jeg synes det blir litt langsøkt at vi nå plutselig er i Japan, og at klanen som Isfolket springer ut fra, kalles Heike. I Trollbundet sa Tengel den gode at de ikke hadde noen grunn til å tro annet enn at Isfolket hørte hjemme i Trøndelag (husker ikke helt ordlyden, men innholdet var omtrent slik); nå stammer de plutselig fra Japan! Riktignok har vi visst en stund at det Tengel fortalte, ikke stemmer helt, men likevel … Serien beveger seg etter hvert så langt fra opprinnelsen som det er mulig å komme. Bok 1-28 føles som én serie, bok 29-47 som en helt annen.

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Det må være når Gand og noen av forfedrene samles helt på slutten av boken. Nå drar det seg virkelig til …

Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Fryktelig vanskelig å trekke fram en favoritt i denne boken faktisk, men Nataniel er ikke fullt så intetsigende og uinteressant som i forrige bok. De to jeg liker best, Jonathan og Linde-Lou, er jo knapt med.

En fundering

Hvordan kunne Hanna, som var eldre enn, men likevel samtidig med Tengel den gode, vite om krukken med ondskapens vann og Livets kilder, mens han ikke visste om det i sin levetid? :ponder2: Den gang trodde de jo at Tengel den onde hadde brygget et trolldomsbrygg og solgt sin sjel til Satan. Og hvis Hanna visste, hvordan kan det ha seg at hun ikke delte det med Sol, som hun ellers lærte opp etter alle kunstens regler? :ponder2: Hanna var jo også så opptatt av å holde den onde arven gående, så man skulle jo tro at hun ville ha bragt den informasjonen videre. Men hvis det var slik at hun ikke visste om ondskapens vann i sin egen levetid, hvor har hun så plukket opp dette mens hun har svevd rundt og ventet på å bli reinkarnert? :ponder2: Kanskje bare én av de utallige inkonsekvensene i bøkene … :roll:

Til slutt

Heike skrev:
Tova funderar på vilket årtal hon ska välja.
Citat:
Låt oss få… 1175. Nej, 1181. 81 var ett magiskt tal för Isfolket. Silje hade mött Tengel den gode år 1581, det var det år då deras tideräkning egentligen började. Många märkliga ting hade hänt år 1681, 1781, 1881…

Någon som läser böckerna där ovanstående årtal utspelas får gärna upplysa mig om vilka händelser som var så speciella då, för jag minns inte alls-

Jeg stusset også over det der. Jeg sjekket derfor med slektstreet. Det kan ikke ha vært noe spesielt som skjedde annet enn i 1581, da Tengel møtte Silje. I 1681 var Ulvhedin 7 år gammel (kanskje noe kan ha skjedd med ham, det husker jeg faktisk ikke), og Christiana, Tengel III og Alv var alle 4 år gamle. I 1781 var Ola 8 år, Havgrim og Heike 7 år, Gunilla 6 år og Vinga 4 år; da var det i alle fall ingenting spesielt som foregikk. Sölve døde nemlig to år før, i 1679, og tragedien med Havgrim og Gunillas mor Vibeke hendte i 1677. I 1881 var det ennå to år til Ulvar ville komme tilbake til sognet etter å ha vært innesperret i flere år (siden 1778). Først i 1883 voldtok han Agnete, truet Benedikte på livet og ble skutt av Marco.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 8 mars 2017, 15:20 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart! Tack så mycket


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 mars 2017, 22:35 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Silje Arngrimsdatter skrev:
I 1781 var Ola 8 år, Havgrim og Heike 7 år, Gunilla 6 år og Vinga 4 år; da var det i alle fall ingenting spesielt som foregikk. Sölve døde nemlig to år før, i 1679, og tragedien med Havgrim og Gunillas mor Vibeke hendte i 1677.

Oops, her gikk det visst litt fort i svingene. :oops: :oops: Sölve døde selvfølgelig i 1779 og Vibeke i 1777. Håper dere rettet på meg!

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 22 mars 2017, 16:21 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Silje Arngrimsdatter skrev:
I 1881 var det ennå to år til Ulvar ville komme tilbake til sognet etter å ha vært innesperret i flere år (siden 1778). Først i 1883 voldtok han Agnete, truet Benedikte på livet og ble skutt av Marco.


Oops igjen! :oops: :oops: :oops: Vel fortjente vel Ulvar sin straff, men det får nå være måte på! :rofl2: :rofl2: :rofl2: Det skulle selvfølgelig stått 1878. :giggle: Makan til å være distré! :oops: :oops: :roll:

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 12 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 11 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012