Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 28 mars 2024, 19:38

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 12 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 8 februari 2017, 14:01 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Vi rullar ned mot slutet och bok 38 är näst på tur för oss att podda om!

Vi undrar över följande frågor:

*Vad tycker du om boken?

*Vilket är bokens bästa ögonblick?

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Vi spelar in den 15 februari, förmodligen innan 13 så svara gärna innan dess! :tkiss: :tkiss:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 8 februari 2017, 14:39 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
*Vad tycker du om boken?
En bok som först känns för mycket "nutid" för att fånga mitt intresse, men som visar sig vara både spännande och sorglig.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Hundar brukar ta stor plats i Isfolksböckerna, men den här boken slår nog alla rekord. Lilla vovven Shane får sida efter sida som bara handlar om honom och han görs väldigt personlig i de scener han är med. Det märks att Margit är en stor djurvän och jag misstänker att hon har haft många hundar i sina dagar. Jag älskar djurscenerna :lshower:

Det finns även många starka scener här. När Karine våldtas så gråter jag, särskilt vid det första tillfället. Hon är så ung och oförstörd och förstår ingenting av vad som händer. Fy fan, vad vidrigt det är att vuxna män kan göra så mot små barn! Scenen med det tredje överfallet är också otroligt stark. Att läsa om hur Karine reagerar och hur hon dödar mannen som attackerat henne får mig att rysa.

Lika stark som ovannämnda scen är, lika rolig är följande scen: Karine vacklar ut ur skogen och når sin bror och Rune. Hon är blodig och apatisk och Rune frågar försynt: ”Råkade du döda någon?” Det är en så konstig kommentar och jag kan inte låta bli att skratta högt :tease3:

Sorgligast är Hennings död, men scenen är värdig en stor man som han var. Det sorgligaste är att han är en av karaktärerna som inte kommer till andeskaran och alltså är helt borta från och med nu. Jag kommer att sakna honom :tkiss:

Den här boken får även priset för "konstigaste sexscen". Karine ber Joakim att tillfredsställa henne med mun och händer.
Citat:
Det tog dem en och en halv timme. Joakim ville ofta ge upp, han tyckte inte om det de höll på med. Men Karine envisades. Och äntligen, då de var alldeles utslitna och hon ganska sårig, äntligen nådde hon målet. Och förstod vad Joakim hade talat om.

Hur troligt är det att hon når en orgasm efter att partnern tydligt visat hur obekväm han är och när hon dessutom är utsliten och sårig? Det låter inte skönt alls.

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Tengel den Onde får mig att le flera gånger i den här boken. Han är så förvirrad inför det moderna samhället men vägrar erkänna att han inte förstår. Som när han ser de "blanka vagnarna utan häst". Bilden av TDO som skräckinjagande bad guy bleknar dock hela tiden och han framstår som mer och mer löjlig.

Övrigt
Vetle försöker stötta Mari när hon berättar om det väntade barnet.
Citat:
Och många av våra kvinnor har måst uppfostra sina barn i ensamhet. Tänk på den stolta Ingrid och hennes son, som fick hedersnamnet Daniel Ingridsson!

Visst minns jag Ingrid, men vilka är de andra kvinnorna Vetle talar om? Benedikte var ensamstående i några år, men jag tycker inte att två stycken räcker för att säga ”många av våra kvinnor”.

Citat:
- Min kära hustru, sa Abel som alltid talade lite bibliskt.

Det här är första gången vi får veta att Abel talar bibliskt (vad nu det innebär) och det verkar också vara både första och sista gången Abel faktiskt talar så här :roll:

När Rune dör så ser Jonathan det.
Citat:
Men Jonathan hade hunnit se en glimt av sin vän, i det ögonblick han genomborrades av kulan. Och då var det något som dog inom Jonathan också. I stället för den mjuka pojksjälen med sinne för humor och med ömhet för alla levande varelser, skapades ett hatfyllt misskundslöst väsen med en enorm, iskall styrka.

För ett ögonblick trodde jag att Jonathan skulle göra en Sölve och gå och bli drabbad, men när jag inser att det inte stämmer så känns citatet ovan en gnutta överdrivet :giggle:

Det tar ungefär en dag för andarna att nå Prag. Jag har alltid trott att de kan förflytta sig var som helst, hur som helst och när som helst, men tydligen behöver de lite tid på sig om de ska en längre sträcka :ponder2:

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 februari 2017, 19:37 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
*Vad tycker du om boken?

Jag tycker väldigt mycket om den här boken och den är så spännande! Även om vi får följa flera karaktärer och deras storylines så känns det inte så ihoptryckt även om jag gärna hade sett att den här boken fick bli två böcker. Mari är en tråkig, jobbig karaktär som passar bra som biroll, hon väcker inte så mycket intresse hos mig till skillnad från hennes syskon.

Karine och Jonatan är verkligen två intressanta karaktärer med djup och efter denna bok vill jag verkligen lära känna dem mer även om båda två efter detta i princip bara försvinner. De är båda, speciellt Jonatan två mycket underskattade karaktärer som förtjänar mycket mer uppmärksamhet här på forumet.

Det är intressant att lära känna Christa som vuxen och det är fint hur hon och Abel släpper in de båda flickorna i sin familj även om deras öden inte blir så bra.

Karines öde smärtar mig verkligen, allt hon fått gå igenom som så ung, MÄN är riktiga idioter! Jag tycker så bra om Karine och kan verkligen känna igen mig i henne och jag förstår hur hon tänker även om jag bara ibland vill få henne att prata genom att bara ruska tag i henne eller bara ge den arma fickan en stor varm kram och berätta att hon inte är ensam och att det inte är hennes fel. Det är fint att hon får Joakim tillslut men även om deras sexliv verkar pyton med en partner som inte vill tillfredställa den andra ordentligt, inte okej!

Jonatans äventyr i Tyskland är så otroligt spännande att läsa om och samtidigt så hemskt när en vet att sånt här faktiskt försegick för inte alls så länge sen. Hur kan människor vara så elaka?! Tur att Jonatan har Rune, fina, fina Rune! Han har gjort så mycket för isfolket, inte minst det han gör för Jonatan och Karine.


*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Bästa och bästa... Men tycker det finns två otroligt fina scener där Rune är inblandad. När han kramar om den olycklige Karine på tåget och när han träffar Jonatan i koncetrationslägret. Det visar verkligen vilken fin *person* han är.

En scen som är så starkt beskriven att jag verkligen fick ont i magen var Karines självmordsförsök, när hon fick reda på att nu hade hon "ingen" Jonatan var borta och Shane död... Tomheten hon kände inombords var så väl beskriven att jag själv kunde känna hur det är att vara deprimerad igen. Läskig känsla!

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Rune!! Måste jag säga mer? ;)

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 12 februari 2017, 23:28 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tycker du om boken?

Dette er en bok jeg alltid har likt; spennende og med mye historisk forankring. Det som skjedde under krigen – motstandsarbeidet, konsentrasjonsleiren og Lebensborn – er virkelighetsnært, selv om Jonathans opplevelser vel er ren fiksjon. Etter å ha lest Margits selvbiografi, innser jeg hvor mye av Karines historie som er hennes egen. :cry: :comf: Det er helt forferdelig at noen skal behøve å oppleve noe slikt; skikkelig opprørende er det!!

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Da Gand avslører den store hemmeligheten for Henning på slutten, den hemmeligheten som André allerede for lenge siden hadde gjettet seg til hva var.

Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Jonathan, tror jeg. Og gamle Henning. Det er så herlig at den gamle mannen på over 90 år er så fortørnet over okkupasjonen at han vil være med i motstandsbevegelsen. :tkiss:

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 13 februari 2017, 20:18 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 16 januari 2014, 02:02
Inlägg: 15
*Vad tycker du om boken?
Jag gillar den verkligen! Känns inte som en mellanbok utan Isfolkets handling förs framåt. Den är spännande, actionfylld och känslosam. Det händer verkligen mycket och den är inte tråkig en sekund! jag tycker även att det funkar när vi möter några historiska personer (Heydrich) Och för första gången får vi träffa den mystiske Rune... *skip*

*Vilket är bokens bästa ögonblick? När Karine hugger ihjäl våldtäktsmannen! Rätt åt honom! Hon plågas ju sedan av enorma skuldkänslor men jag tycker inte hon behöver ha det, en våldtäktsman förstör ju faktiskt livet för sina offer och världen blir bättre utan dem! :argh:

En rätt B grej är när familjen pratar om en stor sten de tydligen har som släkttradition att hugga på och det introduceras som att Isfolket kämpar mot stenen och försöker hacka den mindre och det började redan på TDG's tid! På Ares tid var den två meter hög! Och nu kan man se ner på den! Eeeeh varför har inte det nämnts tidigare isåfall? Känns verkligen som Margit kom på den plotten i efterhand. :ponder2:
Nataniel varnar för ofärd, men det tar ingen av dem till sig...! Varför? Vi har väntat på Nataniel i flera hundra år! Vi VET att han är en sjunde sons sjunde son, svartängelättling, den Utvalde mm! Han har massor med magiska krafter men när han varnar för ofärd så tas det inte på allvar... :ponder: LYSSNA på Nataniel!!!! :argh:


*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
jag gillar både Karine och Jonatan. (Inte Mari dock, hon känns som den tristaste karaktären i hela släkten! ) Det gör ont i mig när jag läser om hemskheterna Karine varit med om, helt fruktansvärt. Har även läst att Margit varit med om liknande trauma och att det är om sin egen upplevelse hon berättar här. Vidrigt!
Jonathan verkar som en fin och bra kille och hade gärna lärt känna honom mer. Rune är ju bara helt underbar och jag är glad att vi får lära känna honom i fler böcker... spoil! Jag gillar hur Margit ofta beskriver goda människor med att de har en varm utstrålning som lyser ut genom ögonen, det känns fint och riktigt <3
Jag tycker det är jättefint att Shane får så stor plats och hur mycket han betyder för Karine. Jag blir tvärförbannad på Efraim när han driver Karine till självmordsförsök, han är verkligen en elak karaktär och jag stör mig på att han verkar kunna linda Abel runt lillfingret.

Gamla underbara Henning dör och jag tycker det är så fint att vi verkligen får vara med och ta farväl av honom ordentligt. Saknade det med Alexander och Liv och några andra i sagan som bara försvann off screen.

Här får vi även höra att TDO har tvärgående pupiller, som en get! Har detta någonsin nämnts tidigare?! Jag gillar när vi får träffa TDO, han är ju faktiskt huvudpersonen i hela sagan! :adhiding:


Tack för podden, ni är jätteroliga att lyssna på, längtar efter varje nytt avsnitt! *dd*


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 13 februari 2017, 21:31 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
*Vad tycker du om boken?
En av de sämsta. Vet inte riktigt var jag ska börja... but here we go
1. några av karaktärerna är svaga särskilt Mari, känner ingen sympati för hennes alls. Efraim och hans ena bror (som var far till Maris barn) kan dra dit pepparn växer och ändå känns de inte verkliga på något vis.
2. Jag minns att boken kändes lite rörig. Vissa saker och subplots borde nog tagits bort eller getts mindre fokus. Eller dragits ut till två böcker. Även om Lebensborn delen är ganska underhållande, kul att Margit hittat något så fruktansvärt knasigt att skria om, men det känns bara inte nödvändigt.
3. Sist men inte minst Heydrich. I mitt första utkast till svar skrev jag en A4 sida om detta, men ska försöka fatta mig kortare. :whistle: Har slukat all information om honom jag kan hitta sedan jag var knappt tio. Heydrich var en oerhört läskig människa och att han skulle vara besatt av T.d.O känns lite.. töntigt. Jag kan verkligen inte ta det seriöst, kanske för att jag är för påläst , men jag tvivlar starkt att syftet vara att få läsaren att fnissa var gång Heydrich-Tengel är med. Visserligen är han beskriven som genomkall och ond från början, men varför kan han inte få vara en antagonist i egen rätt? :swear: Dessutom är Heydrich Lawful Evil personifierad och Tengel är det verkligen inte, så han borde inte vara dennes förstahandsval att besätta. Eller vad tycker ni?


*Vilket är bokens bästa ögonblick?
När Karine dödar den tredje våldtäktsmannen och även när hon får sin älskade hund. Det första valde jag för att han verkligen förtjänar det. Det andra för att det är ett varmt och kärleksfyllt ögonblick som berör. Djur som terapi :tkiss:

Även om jag blir lite fundersam över vad de försöker mata honom med... Skull min katt stulit en pannkaka skulle jag försökt ta tillbaka den. (Han har försökt ta ägg och nybakat bröd så inte ett omöjligt scenario.)

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Karine, det är enkelt att sympatisera med henne efter de hemskheter hon upplevt. Har aldrig varit ett jättestort Rune fan (snälla döda mig inte!) men tycker att Maris och omvärldens behandling av honom är fruktansvärd. Tur att några av Isfolket har lite koll på hur man behandlar andra människor. :whip:


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 14 februari 2017, 11:56 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 6 januari 2017, 15:00
Inlägg: 8
Jag tycker om boken men hade gärna fått berättelsen uppdelad på två böcker. En om motståndsrörelsen i Norge och en om Jonathan och Tengel den onda i Tyskland.
Vänskap, kärlek och lojalitet tycks vara bokens tema. Jag tänker på relationen mellan Jonathan och Rune, mellan Karine och Shane, mellan Karine och Joakim och den innerliga kärleken mellan Christa och Abel.
Boken har många ögonblick som berör mig. Jag är ju svag för Christa och Abels kärlek och den beskrivs flera gånger i boken.
När Karine tror att Shane är död och faller i svart förtvivlan så fick jag tårar i ögonen.
Min favoritkaraktär är nog Shane. Jag har själv två hundar och känner igen många av tokigheterna.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 14 februari 2017, 23:38 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 23 februari 2016, 22:53
Inlägg: 42
Jag missade deadline på bok 37 så det är bäst att skynda mig nu att säga vad jag tycker om bok 38.

Vad jag gillar boken: Ganska ok, lite mittemellan sådär. Det är bra att flera karaktärer, främst syskonen Volden, får bära berättelsen. Jag har alltid intresserat mig för andra världskriget och har fortfarande min pappa i livet som kan beskriva den svenska beredskapstiden. Därför är det intressant att få veta lite mer om Norges upplevelser. Det är spännande att läsa om Jonatan i den norska motståndsrörelsen, de nattliga transporterna och Runes och Karines medverkan. Det gör ont i mig när jag tänker på Karines hemska upplevelser och hur hon sluter allt inom sig. Ändå har hon förmåga att visa medkänsla inför den stackars frun i motståndsrörelsen. En hund har verkligen förmågan att lösa svåra problem i själen och Shanes upptåg är roliga och realistiska. Jag har också prövat metoden att springa bort från hunden för att den ska komma till mig och det fungerar ibland men ofta inte alls. :lol:
Det som handlar om Tengel den Onde, förfäderna i Tyskland och övertagande av Heydrichs kropp tycker jag mest är fånigt. T.ex. när Sol tramsar med Görings medaljer och kringhoppandet av TDO mellan olika kroppar.

Favoritögonblick: När Henning vill gå med i motståndsrörelsen men istället får tampas med stenen, tar i för mycket och dör. Det är äkta, sorgligt och vackert.

Favoritkaraktär: Jonatan tycker jag om, så länge han är kvar i Norge. Humor och kampvilja. Däremot förstår jag inte alls vad det iskalla monstret han blir har för funktion i berättelsen. Det leder ju liksom ingenstans. Han är också lite väl förnuftig och vuxen kring Maris bekymmer, inte som en 17-åring direkt.

Rätt ok bok överlag. Då är det bara en bok kvar som jag gillar och sedan går det utför. Suck!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 14 februari 2017, 23:46 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 23 januari 2006, 20:24
Inlägg: 1126
Ort: Zürich
*Vad tycker du om boken?
Bra bok! Jag gillar verkligen titeln. Tycker att det är isfolkets bästa (minns att jag föreslog den som bästa titeln här på forumet för tio år sedan och fick exakt noll medhåll). Det händer väldigt mycket och karaktärernas känslor är mycket bra beskrivna. Jag mindes ingenting av boken förutom att tyskarna ville bedriva avel med Jonathan, så våldtäkterna av Karine blev ett obehagligt överraskningsmoment. Det enda jag kunde tänka på var att Margit (och så många andra) har råkat ut för det hon skriver om och det gjorde mig riktigt illamående.

Jag är ingen djurvän så jag var inte så road av alla scener med hunden. Margit är verkligen duktig på att skriva djurkaraktärer men jag hade gärna varit utan dem (ja, jag är en hemsk och oempatisk människa).

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
När Gand går genom sjukhuset. Kan verkligen se det framför mig. Och Hennings dödsscen är riktigt fin.
Skrattade högt åt "råkade du döda någon?".

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Jag gillade Joakim fram till den superkonstiga sexscenen med Karine. Vad i hela fridens namn? Kan i och för sig köpa att Joakim var pryd på grund av sin uppväxt och så men det kändes så himla osympatiskt att han riktigt visade att han inte ville göra det och så. Sedan köper jag inte för fem öre att en person som skyr kroppskontakt skulle leta fram en avancerad sexbok, föreslå något ur den för sin man och sedan insistera på att han ska göra det trots att han inte vill. Och jag håller med om att det låter helt orimligt att hon skulle kunna komma på det sättet. Stackars Karine. Jag får nog säga Rune som favoritkaraktär. Hade ett eureka-moment när jag mindes hur det står till med honom.

Irritationsmoment: Ständigt denna språkbegåvning... Jonathan pratade engelska med de där männen som de skulle hjälpa med lastbilen. Hur vanligt var det att kunna engelska i Norge på den tiden? Jonathan är född 1924 och är jämngammal med mina morföräldrar som inte kunde ett ord engelska. Min farfar är tio år yngre och han läste engelska en veckaefter att han var klar med grundskolan. Det var allt. Tyska var väl det språk som lärdes ut i Sverige innan kriget? Jag gissar att det var liknande i Norge. Eller är det rimligt att han kunde lite engelska?
Tyskan känns ännu mer orimlig. Det betonas både att Jonathan var väldigt skoltrött och senare att han var dålig på tyska. Ändå lyckas han förstå i princip allt folk säger till och om honom. Bara när läkarna använder "tyska facktermer" har han svårt att hänga med. Han kan till och med få fram att hans stånd bara är en "betingad reflex".

Jag blir också lite irriterad på sättet "tyskan" skrivs på. De hela tyska meningarna är i sin ordning, tycker jag, men när några tyska ord bara slängs in lite här och där för att understryka att det är tyska får jag lite känsla av dåliga amerikanska filmer där de åker utomlands och alla pratar engelska men med brytning och lägger in ett "ja" eller "oui" lite då och då.

Och VARFÖR kunde inte Maris barn få namn?

Meeeeen på det hela taget en bra och spännande bok där vi får flera viktiga pusselbitar.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 februari 2017, 15:23 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart! Blev nog längsta avsnittet hittills


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 16 februari 2017, 16:48 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Dan skrev:
Poddat och klart! Blev nog längsta avsnittet hittills


Förstår det, det finns mycket att prata om!

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 februari 2017, 06:39 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Blodshämnd skrev:
Dan skrev:
Poddat och klart! Blev nog längsta avsnittet hittills


Förstår det, det finns mycket att prata om!


Jag var tvungen att fråga om ni står ut med så här långa avsnitt på slutet. Vi går nog snart över två timmar OCH då pratar jag inte om Demonernas Fjäll som ju givetvis blir längre


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 12 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012