*Vad tycker du om boken?En bok som först känns för mycket "nutid" för att fånga mitt intresse, men som visar sig vara både spännande och sorglig.
*Vilket är bokens bästa ögonblick?Hundar brukar ta stor plats i Isfolksböckerna, men den här boken slår nog alla rekord. Lilla vovven Shane får sida efter sida som bara handlar om honom och han görs väldigt personlig i de scener han är med. Det märks att Margit är en stor djurvän och jag misstänker att hon har haft många hundar i sina dagar. Jag älskar djurscenerna
Det finns även många starka scener här. När Karine våldtas så gråter jag, särskilt vid det första tillfället. Hon är så ung och oförstörd och förstår ingenting av vad som händer. Fy fan, vad vidrigt det är att vuxna män kan göra så mot små barn! Scenen med det tredje överfallet är också otroligt stark. Att läsa om hur Karine reagerar och hur hon dödar mannen som attackerat henne får mig att rysa.
Lika stark som ovannämnda scen är, lika rolig är följande scen: Karine vacklar ut ur skogen och når sin bror och Rune. Hon är blodig och apatisk och Rune frågar försynt: ”Råkade du döda någon?” Det är en så konstig kommentar och jag kan inte låta bli att skratta högt
Sorgligast är Hennings död, men scenen är värdig en stor man som han var. Det sorgligaste är att han är en av karaktärerna som inte kommer till andeskaran och alltså är helt borta från och med nu. Jag kommer att sakna honom
Den här boken får även priset för "konstigaste sexscen". Karine ber Joakim att tillfredsställa henne med mun och händer.
Citat:
Det tog dem en och en halv timme. Joakim ville ofta ge upp, han tyckte inte om det de höll på med. Men Karine envisades. Och äntligen, då de var alldeles utslitna och hon ganska sårig, äntligen nådde hon målet. Och förstod vad Joakim hade talat om.
Hur troligt är det att hon når en orgasm efter att partnern tydligt visat hur obekväm han är och när hon dessutom är utsliten och sårig? Det låter inte skönt alls.
*Vilken är din favoritkaraktär och varför?Tengel den Onde får mig att le flera gånger i den här boken. Han är så förvirrad inför det moderna samhället men vägrar erkänna att han inte förstår. Som när han ser de "blanka vagnarna utan häst". Bilden av TDO som skräckinjagande bad guy bleknar dock hela tiden och han framstår som mer och mer löjlig.
ÖvrigtVetle försöker stötta Mari när hon berättar om det väntade barnet.
Citat:
Och många av våra kvinnor har måst uppfostra sina barn i ensamhet. Tänk på den stolta Ingrid och hennes son, som fick hedersnamnet Daniel Ingridsson!
Visst minns jag Ingrid, men vilka är de andra kvinnorna Vetle talar om? Benedikte var ensamstående i några år, men jag tycker inte att två stycken räcker för att säga ”många av våra kvinnor”.
Citat:
- Min kära hustru, sa Abel som alltid talade lite bibliskt.
Det här är första gången vi får veta att Abel talar bibliskt (vad nu det innebär) och det verkar också vara både första och sista gången Abel faktiskt talar så här
När Rune dör så ser Jonathan det.
Citat:
Men Jonathan hade hunnit se en glimt av sin vän, i det ögonblick han genomborrades av kulan. Och då var det något som dog inom Jonathan också. I stället för den mjuka pojksjälen med sinne för humor och med ömhet för alla levande varelser, skapades ett hatfyllt misskundslöst väsen med en enorm, iskall styrka.
För ett ögonblick trodde jag att Jonathan skulle göra en Sölve och gå och bli drabbad, men när jag inser att det inte stämmer så känns citatet ovan en gnutta överdrivet
Det tar ungefär en dag för andarna att nå Prag. Jag har alltid trott att de kan förflytta sig var som helst, hur som helst och när som helst, men tydligen behöver de lite tid på sig om de ska en längre sträcka