Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 29 mars 2024, 07:39

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 26 januari 2017, 11:14 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Dags för bok 37 och vi hoppas på massor med svar från er!


Frågorna vi undrar över är:

*Vad tycker du om boken?

*Vilket är bokens bästa ögonblick?

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Vi spelar in den 1/2, redan klockan 13 :) :tkiss:

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 29 januari 2017, 18:06 
Übermoderator
Übermoderator
Användarvisningsbild

Blev medlem: 4 september 2005, 11:21
Inlägg: 12582
*Vad tycker du om boken?
Jag minns den här boken som en ganska spännande deckarhistoria och det känns bra att börja läsa den. Första kapitlet och särskilt första stycket är lite annorlunda skrivet än övriga böcker. Det är mer berättande än vanligt och mer övergripande istället för att vi direkt får stifta bekantskap med karaktärerna som annars är brukligt. Jag gillar det och jag blir sugen på att läsa mer. Slutbetyget får bli en stark sexa. En spännande bok, trots att den har väldigt lite med Isfolket att göra.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Jag älskar scenen när Vinnie träffar Nataniel för första gången. Han går fram till henne och säger att hon ska få ett drabbat barn och hela familjen tar det på allvar och blir ledsna för hennes skull. Och hon har inte ens tackat ja till Rikards frieri än! Det är så härligt surrealistiskt och lille Nataniel är så spooky! :ljump:

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Karaktärerna i den här boken är väl inte så spännande, men jag gillar trygga Rikard och kuvade Vinnie.

Mina tankar om boken
Tre frågetecken, på en och samma sida:
Sid 34 skrev:
En man med tydliga tecken på kommande korpulens skakade ivrigt hand med värden.

Vad finns det för tecken på det? Även om man är lite småtjock så är det väl svårt att se om man kommer att bli ännu tjockare? :ponder2:

Sid 34 skrev:
Han gjorde en fransk gest med tummen och pekfingret.

Vad är en fransk gest? :shrug:

Sid 34 skrev:
Vi måste hinna hem till barnprogrammet!

Tv fanns inte, gick det barnprogram på radio vid den här tidpunkten? Jag trodde det var ett lite modernare påfund.

Nataniel får alrunan av Benedikte, men Christa låter honom inte leka med den av rädsla för att den ska bli utsliten. Det låter lite konstigt, borde inte alrunan vara ganska härdad vid det här laget efter att ha varit med Isfolket i flera hundra år och bistått dem med både det ena och det andra?

Rikard och läkaren finner en död man i en eka. Mannen ligger framstupa och är halvt översnöad, ändå kan läkaren bedöma att den döde är ung och i god fysik. Bra läkare :)

Benedikte ber Imre att förlänga Sanders liv och Imre svarar att han inte kan bryta in i vanliga människors livsmönster. Men har inte svartänglarna hjälp flera vanliga människor? Marit i Svelten till exempel :roll:

Sid 229-230 skrev:
- Desinficerat… Hur mycket kan man lita på att varje litet bacillkryp ska ha blivit tillintetgjort?
– Det är inte baciller, det är virus, sa Rikard inte utan skadeglädje.

Härligt, där fick du honom Rikard! Skönt att sätta honom på plats ;)

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 30 januari 2017, 10:04 
Svartängel
Svartängel

Blev medlem: 11 december 2008, 14:04
Inlägg: 1765
jag tycker att den här boken är en bra deckarhistoria och jag har alltid tyckt om den även om jag fått uppfattningen om att den inte är så populär generellt. Inte så mkt isfolkskänsla, men spännande.

Jag tycker att det är lite synd att sekten omedelbart förlöjligas. Att pastorn beskrivs som en total lurendrejare och att församlingsmedlemmarna beskrivs som idioter. Jag tror att det hade kunnat bli en bättre historia om Margit fick fram lite mer av den känslan som faktiskt styr in folk i sekter, vad som är lockelsen och att man inte behöver vara ett pucko för att dras till såna sammanhang. Att pastorn framställdes lite mer smart och slug och … ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Rikard tillkallar inte Imre när han letar efter Agnes som är den sista de behöver hitta för att stoppa smittan. De letar efter henne i veckor även om Imre kunde ha hittat henne i ett nafs. Henning beundrar Rikard för detta. Jag tycker att det snarare är idiotiskt

Tengel den onde har lämnat grottorna. Spänningen stiger, nu börjar det!!

Personer

Beskrivningen av Rikard är klockren. Jag känner precis igen typen. Överhuvudtaget är boken full av ganska träffande personbeskrivningar, mer eller mindre nischade. Det känns som om det är en stor del av vad som bygger boken. Man kan alltid känna igen sig själv eller någon annan man känner i bokens många personligheter.

Agnes – hennes sätt att tro att alla ser på henne och fokuserar på henne och skrattar åt henne. Det tar mig tillbaka till hur jag betett mig större delen av mitt liv, och det är ju verkligen så himla JOBBIGT att leva på det sättet.

Beskrivningen av Herbert och hans fru är också klockren. Hur många alkoholistfruar har inte klassats som tråkiga för att de inte skrattar hejdlöst åt mannens fylleskämt? Det gör mig så himla upprörd att folk inte fattar bättre, och att folk fortfarande inte fattar bättre fast samma sak pågår år efter år efter år än i denna dag! Tar inte människor till sig information alls?? :swear:

Nataniel. Vilken fascinerande liten varelse! Mitt minne av Nataniel är att han var ganska färglös och intetsägande, men denna beskrivning av honom som barn stämmer inte alls överens med det. Jag älskar Nataniel! Han blir min favoritperson i boken. :)

Lustigheter:
Vinnie är isolerad på sjukhuset och vägrar säga var de andra gömmer sig. Orsak:
Citat:
Min själ förgår i evig pina i svavelpölen.

Fina scener

Svartänglarna i Nataniels rum tar alrunan. Christa blir förtvivlad när Nataniel skriker av skräck. En stark och gripande scen. Men jag kan för mitt liv inte förstå varför svartänglarna går bakom Isfolkets rygg på det sättet? Varför säger de inte helt enkelt till Christa att de tar alrunan eller ber om att få gå upp till Nataniels rum. Varför göra så att Nataniel kan komma in där överhuvudtaget och varför utsätta honom och hans föräldrar för den traumatiska upplevelsen?

Allt som handlar om Nataniel egentligen. Vad han gör och åstadkommer som barn, hur han ser ut och vad han säger. Allt är oerhört spännande.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 30 januari 2017, 21:41 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 22 januari 2017, 13:13
Inlägg: 1
Tack för en jättebra podd!

Vad tycker jag om boken?

Jag gillar den här boken. Delvis för att jag tycker om Rikard som karaktär, men också för att Halden är en av mina favoritstäder.
Jag tycker boken drar in en i plotten på ett bra sätt i början och sedan spenderade jag hela boken med att heja på Rikard och att han ska kunna stoppa ett utbrott av sjukdomen.
Som en bok i Isfolk-serien är den däremot tråkig då den inte berättar något om Isfolket förutom i slutet när Nataniel är med. Nu när vi är på bok 37 så vill i alla fall jag att slutstriden ska börja och just därför känns det lite trist att denna bok kommer här och "stoppar" historien lite. Men yay för att Rikard hittar Vinnie och att Nataniel kan få en allierad (Tova är trots allt en väldigt bra karaktär när hon kommer om jag inte minns fel!)

Vilket är bokens bästa ögonblick?
När Nataniel berättar för Vinnie att hon kommer få ett drabbat barn. Egentligen hela scenen när Rikard tar med Vinnie hem. Det känns så bra att hon blir mottagen på ett så bra sätt och att veta att hennes liv kommer bli så mycket bättre med Rikard och hans familj.

Jag gillar också scenen när Vinnie och Agnes hjälper den sjuke ned i båten. Det är så fint gjort!

Sen blir jag alltid så glad när de hittar Agnes och hon lever. Av någon anledning får jag alltid för mig att hon dör där ute på ön helt ensam. Så en positiv överraskning varje gång!

Vilken är min favoritkaraktär och varför?
Jag tycker tyvärr att den här boken har väldigt få karaktärer som jag fäster mig vid. Rikard är ju trygg och mysig, men jag glömmer honom så fort och Vinnie gör inte heller något långvarigt intryck. Jag tror att det blir Nataniel för att han är så speciell och så empatisk.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 31 januari 2017, 08:54 
Red Goddess
Användarvisningsbild

Blev medlem: 26 mars 2006, 18:05
Inlägg: 7514
Ort: Delsbo
Heike skrev:

Mina tankar om boken
Sid 34 skrev:
Han gjorde en fransk gest med tummen och pekfingret.

Vad är en fransk gest? :shrug:



Jag tror det är att nipa pekfinger och tumme ihop och sen kyssa fingertopparna på de två fingrarna :) Inte säker dock.

_________________
Knowledge is a weapon. I intend to be formidably armed.
**
The silent blade screams louder on my skin than the pain inside my soul...
**
Besök min hemsida och blogg!
Samt min julblogg:)


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 31 januari 2017, 15:22 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Rexy skrev:
Heike skrev:

Mina tankar om boken
Sid 34 skrev:
Han gjorde en fransk gest med tummen och pekfingret.

Vad är en fransk gest? :shrug:



Jag tror det är att nipa pekfinger och tumme ihop och sen kyssa fingertopparna på de två fingrarna :) Inte säker dock.


Bild

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 31 januari 2017, 15:23 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
Cecilia skrev:
.


Välkommen hit :tkiss: *skip*

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 31 januari 2017, 16:00 
Baronessan på Elistrand
Baronessan på Elistrand

Blev medlem: 4 augusti 2006, 03:14
Inlägg: 21481
Ort: Gråstensholm
*Vad tycker du om boken?
Det är en bra bok, den har spänning och romantik men vad har den i isfolket att göra? Det känns som en typisk mellanspelsbok som jag inte fattar varför den fick rum i isfolket. Den bidrar inte med NÅGOT till sagan mer än att Tova föds och Richard berättar om den speciella Nataniel men allt detta hade kunnat nå fram ändå, hade hellre sett att bok 38 "Små män kastar långa skuggor" delades upp i två böcker istället.

Boken är som sagt bra men eftersom att ALLT verkligen komprimeras totalt nu de sista tio böckerna hade jag hellre varit utan denna. Den passar mycket bättre i Sandemo-serien, men vad vet jag - den kanske är med där men med utbytta namn på karaktärerna?

Men om boken, den är mycket spännande efter sökandet efter Agnes och alla andra ev smittade men jag fattar inte varför Richard tillkallar Imre om hjälp - det känns helt ologiskt... Det är intressant att se Vinnie växa som person och relationen mellan henne och Richard.

För att sammanfatta: Mycket bra bok men den hör inte hemma i isfolket. Passar utmärkt i Sandemo-serien.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Bästa och bästa men det mest intressanta och spännande ögonblicket - När Vinnie följer med till Lindallen och lille Nataniel kommer fram till henne och "spår" framtiden. Så himla spännande och ändå obehagligt. Det är kul att få lära sig mer om den lilla utvalda Nataniel och se honom att agera som barn.

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Har svårt att välja mellan Agnes och Nataniel

Agnes - en så ensam men snäll människa men det är så hemskt synd om henne. Ingen som bryr sig liksom... Det är fint att se hennes vänskap utvecklas med Vinnie. Jag gillar Agnes, har lite svårt att förklara varför.

Nataniel - ett så coolt men creepy barn. En väldigt intressant karaktär!

Tycker hemskt mycket om Vinnie också, måste jag lägga till.

*

Heja podden! Hoppas ni lägger upp länkar till vart vi ska sponsra Häxmästaren :D

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 1 februari 2017, 12:41 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Vad tycker du om boken?

Nok en 'damsel in distress'-historie, med en ung kvinne som er utrolig kuet og forsagt. Vinnie er til å begynne med ganske så lik Marit, men jeg liker utviklingen hennes og forholdet til Rikard bedre enn historien til Marit og Christoffer. Koppeepidemien er til dels spennende når Rikard prøver å finne smittekilden og nøster seg fram til alle de smittede, men jeg kan ikke utstå å lese om dommedagssekten og den såkalte pastor Prunck, samt Kamma og Olava og Herbert, sånne forferdelige sjablonger av noen karakterer. Derimot er slutten av boken, med Sanders dødsfall, utrolig rørende. Nataniel minnes jeg mest som en ganske fargeløs utvalgt, men her viser han noen interessante sider, sin særdeles unge alder til tross.

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Det aller beste er når Rikard sier god natt til farfar Sander for aller siste gang; da gråter jeg!

Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Lille Nataniel på 4 år er en spennende karakter, som har mye ved seg. Virkelig lovende som den som bærer Isfolkets skjebne på sine skuldre. Men vil det vedvare? Jeg liker også Rikard; en traust og god Isfolk-ætling av den rette sorten.

En liten kommentar til forrige podcast

Dere snakket om forholdene i fengsel på 1920-tallet. Men det var jo over 40 år senere enn da Ulvar møtte Linde-Lous mor. Linde-Lou var faktisk født i 1879. Ikke det at jeg vet noe om fengsler verken i Norge eller USA på noen av de tidspunktene, men det kan jo ha vært noen forskjeller.

Må bare få komme med et par tillegg ... var litt for sent ute til å få det med i forbindelse med Trollmåne (bittelitt redigert her) ... ta det med om dere vil! (men jeg håper dere vil ;) )

Oi, så glad jeg ble da jeg hørte på Vandring i mørket, og dere nevnte de små fanfic-historiene mine. Tusen takk skal dere ha! Jeg er dypt beæret! :D :tkiss: Takket være oppfordringen fra dere om å skrive en fanfic om Tomas' dødsscene, har jeg nå oppdaget hvor morsomt det er å skrive! Så jeg kommer nok ikke til å stoppe med det første. Akkurat nå holder jeg på med en historie med bakgrunn i Trollmåne. Det blir nok ikke så mye om Christa, men derimot om Linde-Lous barndom, som jeg alltid har hatt lyst til å vite mer om … og om hans franske oldefar (morfars far), som han var oppkalt etter. Det blir også et lite møte med en helt annen Isfolk-ætling, men hvem det er, er hemmelig enn så lenge. ;)

Må også rette på noen opplysninger jeg kom med om Vargabys jomfruer. Jeg fant tilfeldigvis igjen det lille heftet mitt og har lest det på nytt. Det var bare ett hefte på 32 sider; historien var ikke delt i to som jeg sa (jeg må ha blandet med en annen historie). Det heftet jeg har, kom som vedlegg til norske Hjemmet nr. 22 i 1984, ikke 1983 som jeg trodde. Historien er stort sett den samme som i Kvinnen på stranden, men må ha blitt oversatt på nytt i forbindelse med Isfolket, for de fleste ord og vendinger er endret; det er nesten ikke en eneste setning som er helt lik i de to utgavene. Dessuten er Havgrims bakgrunn endret for å passe inn i Isfolket, og isfolkversjonen er faktisk litt lengre (3-4 sider kanskje) – grunnen til at jeg trodde det motsatte, er sikkert at jeg leste historien sammenhengende første gang, ikke oppstykket og delt. Og den ene av jomfruene (Havgrims stammor) heter Marit i heftet, ikke Mait som i Isfolket.

I tillegg til Vargabys jomfruer fant jeg en helt annen liten skatt, nemlig en helt ukjent, liten forhistorie til I jordens dyp, om Sara, Anna Marias mor, og Heike, trolig skrevet for at ukebladversjonen (norske Allers i 1985) skulle bli til å forstå for alle som ikke hadde lest Isfolket. Historien er nå delt med alle på forumet. :tkiss: (Se mer her: viewtopic.php?f=6&t=8315.)

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 1 februari 2017, 12:45 
Svartängel
Svartängel
Användarvisningsbild

Blev medlem: 21 januari 2008, 19:20
Inlägg: 1556
Blodshämnd skrev:
Rexy skrev:
Heike skrev:

Mina tankar om boken
Sid 34 skrev:
Han gjorde en fransk gest med tummen och pekfingret.

Vad är en fransk gest? :shrug:



Jag tror det är att nipa pekfinger och tumme ihop och sen kyssa fingertopparna på de två fingrarna :) Inte säker dock.


Bild


Dette tegnet skal bety at noe er fullstendig verdiløst på fransk. På norsk har det derimot en langt mer positiv betydning.

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 1 februari 2017, 15:43 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
Poddat och klart!


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 11 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 12 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012