Sagan om Isfolket

Bok 36 står på tur och vi hoppas på massor med svar från er!

Frågorna vi undrar över är:

*Vad tycker du om boken?

*Vilket är bokens bästa ögonblick?

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Vi spelar in 18:e januari klockan 18 så svara innan dess

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/

*Vad tycker du om boken?
Den är suverän med ett magiskt mysterium, hopplös kärlek och humor. En av de allra bästa böckerna. Fängslande från början till slut. Jag inser det makabra i att hon är kär i sin döda morbror och att han kladdar på henne, men det är bara så hopplöst romantiskt. En stor del av det är väl på grund av det hopplösa i deras kärlek.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Slutet rör mig till tårar när Linde-Lou kommer in till Christa och Nataniel och har blivit Nataniels beskyddare. Det är underbart.

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Christa är ok. Lagom på ett bra sätt. Det enda jag ser som negativt är att hoppet från totalt naiv och fadersbeundrande till spydig och trotsig går lite för fort. Hon är lite för mesig och romantisk för att jag direkt ska känna någon koppling till henne, men tycker om henne så där på lagom nivå. Hon är ju ingen Cecilie.

Vad tycker du om boken?

Denne boken har alltid hørt med blant mine favoritter. Jeg synes det er litt spennende at historien er bygd rundt en skillingsvise. Selv om de fleste av dem er fryktelig sentimentale, har jeg alltid likt dem på et vis. Søte små melodier, som vanligvis er enkle å synge med på. Visen om Lindelo er intet unntak. Jeg lurer på om dette er en virkelig skillingsvise eller en som Margit har funnet på. Noen som vet? Ellers synes jeg historien er én av de mest romantiske i serien. Selv om det til slutt viser seg at Linde-Lou ikke bare har vært død siden før Christa ble født, men også er hennes mors halvbror, passer de to så utrolig godt sammen at jeg bare ønsker å se dem som et par.

Vilket är bokens bästa ögonblick?

Det aller beste er når det viser seg at Linde-Lou er lille Nataniels spesielle beskytter; hvem kan vel være mer riktig? Han som så omsorgsfullt tok seg av sine to småsøsken; skjebnen de tre fikk virkelig river meg i hjertet. Så utrolig sørgelig! Et annet øyeblikk som har festet seg, er da Christa sykler til Linde-alléen, stopper på Bislett for å hvile, og lar seg provosere til å vise fram evnene sine litegrann. Go Christa!

Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Linde-Lou. Det er noe med ham som er utrolig rørende, og han er én av de karakterene jeg har et helt klart bilde av. I mitt hode ser han akkurat ut som River Phoenix, med et litt sky blikk og bustete blondt hår. Jeg har faktisk hatt dette bildet av Linde-Lou siden jeg leste boken første gang før jeg så noen av River Phoenix sine filmer.

Må bare få komme med et par tillegg

Oi, så glad jeg ble da jeg hørte på Vandring i mørket, og dere nevnte de små fanfic-historiene mine. Tusen takk skal dere ha! Jeg er dypt beæret! Takket være oppfordringen fra dere om å skrive en fanfic om Tomas' dødsscene, har jeg nå oppdaget hvor morsomt det er å skrive! Så jeg kommer nok ikke til å stoppe med det første. Akkurat nå planlegger jeg en historie med bakgrunn i denne boken. Det blir nok ikke så mye om Christa, men derimot om Linde-Lous barndom, som jeg alltid har hatt lyst til å vite mer om … og om hans franske oldefar (morfars far), som han var oppkalt etter. Tror også det blir et lite møte med en helt annen Isfolk-ætling, men hvem det er, er hemmelig enn så lenge.

Må også rette på noen opplysninger jeg kom med om Vargabys jomfruer. Jeg fant tilfeldigvis igjen det lille heftet mitt her om dagen, og har lest det på nytt. Det var bare ett hefte på 32 sider; historien var ikke delt i to som jeg sa (jeg må ha blandet med en annen historie). Det heftet jeg har, kom som vedlegg til norske Hjemmet nr. 22 i 1984, ikke 1983 som jeg trodde. Historien er stort sett den samme som i Kvinnen på stranden, men må ha blitt oversatt på nytt i forbindelse med Isfolket, for de fleste ord og vendinger er endret; det er nesten ikke en eneste setning som er helt lik i de to utgavene. Dessuten er Havgrims bakgrunn endret for å passe inn i Isfolket, og isfolkversjonen er faktisk litt lengre (3-4 sider kanskje) – grunnen til at jeg trodde det motsatte, er sikkert at jeg leste historien sammenhengende første gang, ikke oppstykket og delt. Og den ene av jomfruene heter Marit i heftet, ikke Mait som i Isfolket.

I tillegg til Vargabys jomfruer fant jeg en helt annen liten skatt, nemlig en helt ukjent, liten forhistorie til I jordens dyp, om Sara, Anna Marias mor, og Heike, trolig skrevet for at ukebladversjonen (norske Allers i 1985) skulle bli til å forstå for alle som ikke hadde lest Isfolket. Jeg skal absolutt finne en måte å dele denne historien på … med alle på forumet. (Se mer her: http://shailina.se/Isfolket/viewtopic.php?f=6&t=8315.)

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!

*Vad tycker du om boken?
Mjae, sådär... En vacker kärlekshistoria som inte lockar mig så mycket att läsa igen.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Självklart när det visar sig att Linde-Lou är Nataniels alldeles egna beskyddare.

Bokens roligaste citat:

Det får mig att tänka på Fröken Sverige-kandidaten som sa att hon behövde träna på att vara mer spontan

Den värsta scenen är nog när Frank får hjärnblödning. Det beskrivs så levande att jag nästan känner hur blodkärlen brister!

Priset för den fånigaste scenen går till Christas stavhopp. Det blir bara överdrivet och det är ruskigt korkat av henne att göra en sådan grej om hon vill hålla sin talang hemlig.

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Jag fastnar inte för någon riktigt. Christa är bra, men känns inte särskilt ny som karaktär. Beskrivningen av henne kunde lika gärna gälla Silje eller Liv.

Linde-Lou är sympatisk, men lite mesig. Frank är kul att läsa om i sin elakhet, men blir för patetisk. Jag tycker om Abel Gard. Han visar Christa respekt och är ärligt ödmjuk i sin uppvaktning. Det är riktigt rörande när de skriver brev till varandra och utvecklar en fin vänskap.

Övrigt
Det stör mig att pigorna skvallrar om vem Christas far är. Hur kan de veta det? Det lär väl knappast vara någon på Lindallén som spridit historien om Tamlin och inget vet om det i övrigt, så det låter ganska otroligt att det är så allmänt känt plötsligt.

När Christa fått veta att Frank inte är hennes far så börjar hon direkt att ogilla honom. Jag förstår att han har varit en börda hela hennes liv, men jag köper inte att hon bara börjar hata honom i en handvändning. Hon har ju ändå växt upp med honom som far och det kan bara inte vara så lätt att klippa banden.

Vi får veta att Vanja inte har någon grav. Är det inte konstigt att Frank accepterar det? Det är visserligen inte så mycket han kan göra åt det nu, men det känns ändå som en sak han skulle bråka om.

Den ensamma lärarinnan som dyker upp lite här och var i boken får mitt hjärta att blöda. Bilden som målas upp är en ensam, vänlig och sällskapssökande dam och det gör så ont i mig att läsa om eftersom jag vet att det är verklighet för så många människor än idag.

Linde-Lou går som en skogsman. Hur går en sådan? Lite längre fram i berättelsen kommer förklaringen.

Är den gångstilen reserverad av skogsmän?

Släkten på Lindallén är inte hemma för de har åkt på en kombinerad affärs- och nöjesresa. Vad har Isfolket för affärer att sköta som kräver resor?

_________________
Kattstatus - För ett bättre kattliv!

*Vad tycker du om boken?
Jag tycker att boken är jättebra, vid denna omläsning lyssnade jag på boken och den var ännu bättre än vad jag kom ihåg. Det är intressant att följa Christa men förstår inte hur hon kan utveckla hatet mot Frank så fort hon får veta att han inte är hennes riktiga pappa, känns lite konstigt att hon bara älskade honom och respekterade honom för att det var hennes far. Nu beskrivs Frank verkligen genomrutten som en typiskt karaktär av Sandemo så jag förstår att Christas hat men jag förstår inte varför hon inte kände det tidigare.

Det är spännande att läsa om hennes romans med Linde-Lou och trots att jag redan visste att han är ett spöke så var boken fortfarande lika spännande. Vem är den vackra pojken med silverlocken?

Det är spännande hur Linde-Lou introduceras med visorna och hur hela den historian utvecklar sig.
*Vilket är bokens bästa ögonblick?
Jag har tre favoritögonblick från boken, en av dem är samma scen som alla nämnt över när Linde-Lou berättar att han är Nataniels beskyddare. Så fint!

Ett annat ögonblick är den dagen Christa återkommer till barnens hus efter att dagen innan letat efter Linde-Lou, att hon från hallen hör hur barnen säger ut faster "Så gör inte Christia, Christa gör si och så!". Precis på det irriterande vis de betett sig mot Christa innan. En vinst för Christa!

En scen som jag mindes som jättebra var fortfarande lika bra nämligen på friidrottsarenen när de snubbiga snubbarna sitter och snubbar sig och Christa får djävulen i sig och visar att kvinnor kan också. Grymt!

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?
Christa helt klart, det är henne vi får följa och lära känna ordentligt. Hennes personlighet beskrivs så ordentligt i boken att det nästan på förväg går att lista ut hur hon ska agera. Hon verkar verkligen vara en god människa! Hon är lätt att känna igen sig så, hennes skeptiska åsikter åt christendomen och sekten de är med i, hennes ensamhet om att vara långt ifrån sin släkt. Osv.

Dock funderar jag mycket på hur vacker hon egentligen är? Tycker att hon ibland beskrivs som överdrivet vacker och ibland alldagligt vacker.

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/

Hej!
Vad tycker du om boken? Det är en ganska bra bok ändå. Och man får träffa Linde lo för första gången, de tycker jag om. jag tycker att denna bok inte är en som man skulle kunna slippa. inte en mellan bok. för man får ju träffa Nathaniel för första gången i slutet. den utvalde.

Vilket är bokens bästa ögonblick? Boken har några riktiga kusliga scener. jag var ute och gick med hunden på kvällen en gång och då lyssnade jag på scenen när Christa springer efter Linde lo i skogen. så jag vet inte om jag kommer gå genom en skog i mörkret och lyssna på just den delen av boken igen. men jag tycker nog att de bästa ögonblicket är när Christa hittar torpet och hon ser Linde lo och torpet ser ut som de hade gjort när han levde, och Christa hade med sig maten. men kanske även när Christa ser en pojke (Linde lo) stå vid mjölkpallen när hon ska hämta mjölk, den scenen tycker jag också om.

Vilken är din favoritkaraktär och varför? Linde lo alla gånger. han verkar som en så fin kille. han hade tagit hand om sina syskon när föräldrarna dog. hans sorg när syskonen dog, mitt hjärta smälter.

Vad jag tycker om boken.
Trollmåne är en av de bästa Isfolksböckerna i hela serien.
Det är en vacker och tragisk kärlekshistoria, lite småkuslig spökhistoria och visar en väldigt tragisk familj, eller kanske mer rätt: en väldigt infekterad far-/dotterrelation.

Bokens bästa ögonblick.
När Christa träffar Linde-Lou i torpet, där han hade bott, samt när Linde-Lou berättar att han är Nataniels beskyddare.

Favoritkaraktär.
Christa. En ung, lite småvimsig tonåring som utvecklas till en mogen och stark kvinna, dels genom sagan med sin älskade Linde-Lou.

_________________
Memento mori

Vad jag tycker om boken.
Trollmåne är en av de bästa faktiskt. Det är en speciell, mycket vemodig stämning i just den här berättelsen. Superromantisk!

Bokens bästa ögonblick. När Frank dör och vi blir av med honom (!) Nu var jag elak... Men Frank är verkligen asjobbig och obehaglig. Jag tycker synd om Vanja som var tvungen att ligga med honom! Han är ju riktigt oattraktiv på alla plan!

Favoritkaraktär. Linde-Lou är ju helt underbar! Supersnygg och genomsnäll med den mystiska hårlocken. En riktig drömkille!

Konstigheter: Det är ju jättemärkligt att pigorna skvallrar om Christas härkomst och dessutom säger att det var något övernaturligt. Hur vet pigorna om det? Inte direkt så att Isfolket skulle säga något till utomstående, speciellt som det var viktigt att hålla det hemligt för Frank. Men om nu nyheten hade läckt att Christas riktiga far var en demon(!) då borde ju skvallret vara ute över hela bygden ända sen hon föddes? Konstigt att pigan som visste det inte sa något förrän 17 år senare, prescis när Christa stod bakom dörren och hörde allt! Coincidence?!

KOnstigast av allt är hur LindeLou vet att han och Christa är släkt med varann?! Hur i helskotta kan han veta det?!??! Han hade ju inte haft kontakt med förfäderna än?

Konstigt att Ulvar kunde få ligga i fängelset? Visst finns det kvinnor som faller för psykopater och seriemördare men Ulvar såg ju ut som ett monster och hade dessutom syfilis?! Men han var ju iofs extremt välutrustad... Hur en kvinna kunde jobba som fängelsevakt känns lite orealistiskt, det här var ju länge sen.

Lite snålt med övernaturliga krafter för Christa men hon kan ju sväva lite smått i luften... men då borde LindeLou ha ännu mer flygförmåga?! Det hade varit fint om han hade kunnat sväva lite
Tack för en rolig podd!

Jag hittade podden ganska nyligen och har sträcklyssnat och nu är jag äntligen ikapp. Tack för en jättebra podd.

Boken är en av de riktigt bra böckerna i serien. Historien är spännande och karaktärerna väl beskrivna.
Jag är svag för skillingatryck så det är roligt att visan om Linde-Lou finns.

Mitt favoritögonblick i boken. Det är svårt att välja. Kanske när Christa besöker Linde-Lou vid torpet eller när Benedikte får Linde-Lou att släppa taget om Christa. Jag tycker även om den lågmälda kärlek som spirar mellan Abel och Christa i slutet.

Min favoritkaraktär är Benedikte. Hon skapar lugn och trygghet omkring sig. Hon kommer så fort Christa behöver henne och när det blir problem när gravarna i skogen ska öppnas är det Benedikte som löser allt.
Även Abel är en fantastisk människa. Han väntar tålmodigt på att Christa ska mogna och besvara hans kärlek.

Lite OT men välkommen till forumet

_________________
Kära barn, var så snäll, det får inte ske!

Gå gärna med i Sagan om isfolket-föreningen, vi finns på facebook! https://www.facebook.com/SaganomIsfolket/

Undran? Hur kom det fram att Sevaldsen stulit visan om LindeLou? Drängen Bent som skrivit den hade ju dött många år tidigare och visan var ju redan jättepopulär när han åkte fast för stöld

Vad jag tycker om boken: Sådär lite mellanbok. Det är en söt romans mellan Christa och Linde-Lou och jag gillar spökerierna och själva mysteriet med vem som ligger bakom alltihop. Att berättelsen har ett skillingtryck som centralt tema känns fräscht och nyskapande. Fast jag har lite svårt för själva romansen då jag tycker att Linde-Lou är ganska mesig och egentligen inte säger så mycket fantastiskt som charmar Christa. Hon verkar mest tycka om honom för att han är fin att se på och att hon tycker synd om honom. Det är egentligen inte så mycket att bygga en livslång kärlek på.

Konstigheter: Jag hänger inte riktigt med i svängarna när mysteriet uppdagas och Abel Gard verkar ha kommit på något när han säger "Det stämmer inte med drängen". Vad är det han inser där?
Reagerade också på att Sevaldsen hamnar i fängelse för brott mot upphovsrätten när drängen varit död sedan många år. Fast det fanns kanske andra skillingtryck som han stulit också.
Att Christa svänger i attityd mot Frank så snabbt känns inte realistiskt liksom att skvallret går om hennes tunga. Vem i Isfolket skulle ha anledning att ens andas om Tamlins inblandning?
Sedan är förstås förfädernas och Imres kunskaper om Linde-Lou lite märkliga. Vet de eller vet de inte vem han är och om de vet varför inte se till att Christa får reda på det illa kvickt? Eller är det så att det inte är förrän de levande släktingarna listar ut något som kunskapen når dem?

Favorithändelse: Jag tycker om stämningen hemma hos Abel Gard när Christa passar småpojkarna. Särskilt när hon ska visa svävartricket för dem och inser att hon faktiskt har en övernaturlig egenskap. Roligaste passagen är när Christa och Abel ska hitta ett namn till sin bebis och Christa letar fram det ena galna namnet efter det andra ur bibeln.

Favoritkaraktär: Jag tycker om Abel Gard. Han är en sund och känslig person som har tålamod nog att vänta tills Christa har sörjt färdigt.

*Vad tycker du om boken?
En av mina favoriter, kommer som en ljuvlig fläkt efter Vandring i Mörker och innan de olidliga 37-38, men mer om dem när ni är framme där. Tycker om Christa och berättelsen i stora drag. Sen tycker jag det är lite onödigt att han måste vara hennes morbror , men jaja, tycker fortfarande om dem som par. Ett problem som jag stör mug på genom hela serien är mycket tydligt i Trollmåne, det känns som att hela berättelsen snabbspolas, ge oss mer tid att undersöka Christas åsikter om Frank, låt förändringen ske gradvis. Dra ut mer på historien med Linde Lou. Visa att Christa hjälper den gravida flickan i byn och låta oss se mer av hennes personliga utveckling utan influens från ett antal män.

Abel Gard är ingen jag skulle släppt nära mig, det kan jag säkert säga! Känns mer som han är intresserad av en idealbild av Christa snarare än att älska henne för den hon är. och om du är Vanjas dotter: är det självklart att missionären varje lördag inte är något för dig, Christa.

Tycker även att det är hjärtskärande hur människor dör när Linde-Lou visar sig för dem, främst då det verkligen inte är det han vill åstadkomma.

*Vilket är bokens bästa ögonblick?
När Christa cyklar ut för att möta Linde-Lou, fin scen!

Var ett tag sedan jag läste boken, men svävar inte Christa rakt ned på pedofilen? Om det är så hoppas jag innerligt att hon hade ordentliga klackar på sig. Påtal om svävandet, förutom att hon kunde se Tamlin, hade Vanja några magiska talanger över huvud tager?

*Vilken är din favoritkaraktär och varför?

Christa och Linde-Lou, ingen av dem är karaktärer med ett enormt djup, men njuter av att läsa deras kärlekshistoria. Men ärligt talat Linde-Lou, om du vet att du är oförmögen att bruka våld, åk inte tillbaka till "herr Peder" och dö för inget. Han dödade dina syskon, hur svårt kan det vara att ge honom en smäll, kanske bara är jag? Bortsett från att Christas åsikt om Frank förändras för fort, så tycker jag att hon är en av de bättre av de lugna isfolksflickorna. Vill läsa mer om henne och förhoppningsvis få dyka in djupare i hennes karaktär.

Tack för alla synpunkter! Avsnittet är poddat och klart. Släpps 30/1

Å nei! Da fikk dere ikke med tilleggskommentarene mine (se over)! Trodde ikke dere skulle spille inn før kl. 18.

Uansett, jeg er dypt beæret over at dere nevnte de små fanfic-historiene mine under Vandring i mørket. Et aldri så lite gledessjokk der. Tusen takk, begge to!!

_________________
Stay gold!
Have a good destiny!