*Vad tycker du om boken?Det jag minns bäst från den här boken är framsidan. Jag har alltid tyckt att den ser så otäck ut med det halva ansiktet och jag vill inte gärna vara ensam hemma när jag läser boken! Hela storyn med Livor, färjkarlen, Nerthus-Tyr och blotet är jättespännande. Särskilt sista halvan av boken läser jag utan att kunna lägga ifrån mig boken. Första halvan av boken drar dock ned betyget lite.
*Vilket är bokens bästa ögonblick?En fin scen är sexscenen mellan Sander och Benedikte, fin och ömsint. Men meningen ”Sanders tunga slickade hennes kind, hennes öra…” förstör stämningen totalt för mig. Som en hund som slabbar runt med tungan överallt
Mest roligt har jag åt följande citat från sid 52:
Citat:
- Folk säger så mycket elakt om oss, sa Gerd och kamébroschen skalv av indignation.
Jag visste inte att en brosch kunde känna indignation
*Vilken är din favoritkaraktär och varför?Benedikte. Jag känner igen mig i hennes osäkerhet, hon är trovärdig som karaktär och jag vill att hon ska få det bra. Jag gillar verkligen Marco också, men Margit slår ju nästan knut på sig själv för att vi ska förstå hur fantastisk han är. Alla vet vid det här laget att Marco är underbart vacker, mild och god, så det är inte nödvändigt att låta honom göra entré genom att ställa honom på ”en ljuvligt vacker blomsteräng, som så smått började ta färg av morgonrodnaden.” Dessutom har han gyllene sammetsbyxor!
Övriga tankarAv de drabbade som kunnat mana så är det bara Benedikte som inte kan det automatiskt. Hon måste plugga sig till formlerna. Men mot slutet av boken så kommer ändå orden till henne utan att hon vet varifrån. Dessutom har det ju påpekats i många böcker att det inte är lönt att lära sig formlerna eftersom manandet kräver att man har kraften också
Tengel den onde reflekterar över att bara en trollstämd flöjt kan väcka honom och att han nu måste vänta ända tills en ond drabbad föds. Benedikte går inte att lura att spela flöjt eftersom hon är en av de goda. Men med Heike gick det? Den onde Tengel börjar kanske bli lite dement där nere i sina grottor?
Egentligen gillar jag Sander, men han är ju så dum ibland! Han blir helt chockad när han inser att han vill ha Benedikte. ”Herregud, har jag blivit allätare nu?” är bara en av alla vackra tankar han får när han upptäcker sina känslor
Slutligen funderar jag på om inte Benedikte överreagerar en aning. Sander hade sex med Adele innan han ens fått upp ögonen för Benedikte. Är det så farligt? Get over it!