Typiskt nog missade jag att göra ett inlägg om förra boken Korpens vingar som jag tycker är betydligt bättre än den här. Jag har väldigt svårt för stereotypen sexfixerad, helvetespredikande, frilanspastor som Karl i Knapahult representerar men Margit missar ju knappast ett tillfälle att ge en känga åt kristenheten. Tur att det finns några mer balanserade människor med i historien. Jag tycker boken är rörig och med alltför många ovidkommande historier som inte tillför något. Det här brukar vara en typisk bok jag hoppar över. Helt enkelt tråkig!
Bästa ögonblick: Allt som berör Heikes letande efter var Arv finns och senare de försvunna barnen. Jag gillar efterforskningarna i kyrkböckerna och när Heike noterar att eventuella Christer Grip-personer är alltför lika sina biologiska fäder för att kunna vara Christer, eller när barnmorskan noterar att hans skuldror nog orsakat hans mor stora bekymmer.
Bästa personlighet: Heike gillar jag inte så mycket här, mest för att jag blir less på hans deppande och att han plötsligt är samlevnadsexpert utan den minsta egna erfarenhet från det pryda slovenska barndomshemmet. Erland i Backa är min favorit. Rak och rättfram utan en massa trasslande och dessutom med ett gott hjärta för utsatta kvinnor - Gunilla och Siri i Kvarnbäcken.
Irritationsmoment 1: Varför har ingen letat reda på den stackars blinde gubben förut? Både Ebba och Karl och den försvunne rikemannen kunde väl ha meddelat någon i närmaste by vad som hänt och sett till att han fick hjälp.
Irritationsmoment 2: Örter som dödar längtan efter den person som Heike just då går och tänker på? Fullkomligt ologiskt. En sådan ört borde i så fall ta död på all erotisk längtan för all framtid. Då hade Sol hellre kunnat läsa besvärjelser över honom, det hade varit trovärdigare. Fast helst vill jag slippa all förfädersinblandning.
Irritationsmoment 3: Instoppade visdomsord mitt i stridens hetta.
Citat:
Är det rätt att blanda in Gud i krig? sa han. - Är inte alla folk Hans folk. Blir det då inte skevt, om man åkallar Honom och ber Honom välja sida?
eller
Citat:
Varför hans själ? Varför inte den levande Erland?
Ägna er åt det praktiska (besegra förbrytarna) istället för att filosofera och markera vilka som är goda och kloka! Snacka kan ni göra sedan.
En fundering: Kommer det någon gång nämnas att Heike försöker kontakta sin fosterfamilj, brev, hälsa på etc? Tycker det är märkligt att hans 15 ungdomsår i ett kärleksfullt hem inte verkar skapa någon sorts förpliktelser eller respons.
Nej, jag gillar inte boken utan ser fram emot nr 22.
Logga in
Bli medlem
FAQ
Sök
Men jag kan inte låta bli att gilla Karl också, kanske för att han är så komiskt stereotypt vidrig?
