Vad tycker du om boken?Den här boken väcker alltid speciella minnen hos mig. Första gången jag läste den satt jag nämligen i en garderob full med flyttlådor. Garderoben fanns i min mammas nya lägenhet dit hon flyttat efter mina föräldrars skilsmässa. Boken väcker känslor av ensamhet, uppbrott och nystart men ingen sorg. Tvärtom är minnena ganska mysiga, trots omständigheterna. Nu till boken. Berättelsen blir spännande nästan direkt när Sölve upptäcker att han är en av de drabbade och utforskar sina gåvor. Särskilt nu när jag har läst boken några gånger så är det med obehag jag läser om hur Sölve börjar sin vandring från god till ond. Det här är definitivt en av mina favoritböcker, men sedan jag själv fick barn gör det så mycket ondare att läsa om lille Heike som plågas av sin far.
Vilket är bokens bästa ögonblick?Det obehagligaste ögonblicket är nog när Sölve dödar konsuln med hjälp av en docka som han binder en tråd runt och sedan sticker kniven i. Rysningar!
Det starkaste ögonblicket är när Sölve får se sin son för första gången. Det är fascinerande att läsa om hur chockad han blir och hans reaktion visar att han inte är helt känslokall ändå.
Det ögonblick som väcker starkast moderskänslor är när Heike försöker sätta på sig ett par byxor som Sölve slängt till honom. Jag gråter för den stackars pojken, det är något så hjälplöst och rörande över hela scenen att jag stortjuter
Ögonblicket som
kunde ha blivit det finaste är när Sölve sitter isolerad i sitt hem med Heike och för att fördriva tiden börjar prata med sonen och berätta Isfolkets historia. Det hade varit ett perfekt tillfälle att göra Sölve god igen. Berättelserna och sagorna kunde knyta ett band mellan far och son och Sölve kunde släppa ut Heike ur buren innan det gått för långt. Ååååh, vad jag vill det! Jag sitter verkligen och hoppas av hela mitt hjärta att Sölve ska börja älska sin son…
Det mest spännande ögonblicket är när Heike äntligen lyckas rymma. Jag håller tummarna så de blir blå för lillgrabben och även här fäller jag många tårar.
Vilken är din favoritkaraktär och varför?Heike för hans utsatthet och godhet. Och faktiskt Sölve för att han är en intressant karaktär i sin iskallhet.
I den här boken är det en mystisk drabbad som gör entré, vad tycker du om konceptet "hemligt drabbad?"Jag gillar när det är hemligt för läsaren och jag själv kan vara med och gissa. Som med Trond. Jag gillar dock inte Sölve-varianten lika mycket. Här vet läsaren att Sölve är drabbad, men Sölves omgivning vet ingenting.
En tankeAlrunan hjälper Heike hela tiden genom att strypa Sölve så fort han försöker döda sin son. Men varför ingriper inte alrunan när Heike tvingas sitta i bur och Sölve petar på honom med pinnar? Varför, varför, varför?