Gräsligt spännande läsning. De första 2/3 av boken läser jag som i ett rus med gåshud över hela kroppen. Jag är totalt låst i historien trots att jag till och med vet vad som ska hända och vem Ulvhedin är. Haltepinkens öde skär i mitt hjärta.
Ulvhedin förbryllar mig. Jag tycker inte alls särskilt synd om honom denna gång jag läser boken. Jag tycker synd om barnet Ulvhedin, men inte mannen. Men är han ond eller innerst inne god? Det krävs inte särskilt mycket för att få honom att sluta döda och få dåligt samvete av stöld. Överhuvudtaget är han väldigt lättomvänd för att föreställa en av de riktigt onda drabbade. Ulvhedin känns överhuvudtaget som en manlig variant av Hanna. Ond men god men ond.
Saker jag funderar över: Förfäderna ser till att det föds tre barn, alla med speciella gåvor i syfte att utkämpa en kamp mot ett barn vars far Tristan föds efter dessa tre med specialgåvorna. Det låter lite omständigt att skapa tre barn med specialgåvor i stället för att helt enkelt se till att Tristan behåller byxorna på...?
Ulvhedin hoppar upp på Elisas häst. Jag kan inte tänka mig att de red barbacka. Då borde Elisa ha haft damsadel. För med tanke på att hon inte hade underkläder borde det ha sett ganska lustigt ut när hon red annars. Jag har mycket svårt för att föreställa mig Ulvhedin i en damsadel.
Scener jag tycker om
När Ulvhedin räddar Haltepinken. Ger mig rysningar, fantastiskt välskrivet och stämningsskapande!
Favoritkaraktär: Svårt. Jag gillar de flesta (utom obviously kapten Dristig).