Idag kör jag latvarianten och kopierar det jag skrev när jag recenserade boken vid senaste genomläsningen (8-9 år sen)
Vad handlar boken om?Yrja är både tjock och hjulbent, ingen tittar två gånger på henne. Men Tarald Meiden är vänlig mot henne och Yrja faller pladask för den vackre pojken. Tarald har dock sina intressen på annat håll, nämligen hos Sunniva. Deras nära släktskap gör att ett äktenskap inte kan komma på fråga, men vad händer när de unga tu trotsar släktens regler?
Mina tankar om bokenÅåhh…den här boken är så bra! Till att börja med är det ju den första boken med ett släktträd i början och för en släktträdsfantast som mig är det mycket välkommet
Det första jag reagerar på är att Yrjas far tar henne med till jobbet. Jag tycker att det känns väldigt otidsenligt även om det var modern som nästan tvingade fram det.
Tarald framstår inte alls som så dum som Margit vill att vi ska tycka. Lite tonårsaktig kanske, men vem har inte varit det? Sunniva är osympatisk och jag vill bara ha bort henne från Tarald.
Det är väldigt tydligt att Margit vill framhäva att skönhet kommer inifrån. Sunniva är snygg men ytlig och lite dum medan Yrja är ful men underbar.
Kampen mot pesten är spännande. Det hintas ju lite i början om att inte alla kommer överleva så jag är hela tiden på helspänn när jag läser. Vem kommer att dö och vem får leva? Tarjei, Yrja och Tengel kämpar alldeles orädda och de är så duktiga och starka. Lite lustigt när den store Tengel inte gillar att Tarjei kan mer än han.
Sorglig scen - När Charlotte dör. Det är så fint med vänskapen mellan henne och Tengel och så synd att hon måste ryckas bort i pesten
.
sid 76 skrev:
Det gick fort med Charlotte, hon hade ingen motståndskraft. Hon dog i Tengels armar. Det sista hon knappt hörbart viskade fram, var:
- Dag?
- Han klarar sig. Han är stark.
- Gott! Och Jacob?
- Jag vet inte, Charlotte. Jag tror inte det går så bra.
Då nickade hon bara. – Se efter de mina, Tengel!
- Det vet du, svarade han rörd.
- Tack för en lång vänskap, viskade hon.
- Tack själv, Charlotte!
Då log hon. – Tengel den gode, andades hon fram.
Så var det slut.
Kolgrim föds i den här boken. Kolgrim den önskade som kommer att orsaka så mycket sorg och lidande
Tengel och Siljes dödsscen är underbar. Underbar är ett konstigt ord i sammanhanget men jag tycker att scenen är fantastisk mitt i det sorgliga. Samtidigt känns det fel att Tengel tar livet av Silje utan att hon vet om det. Om hon fått välja hade hon kanske valt att amputera sitt onda ben och kämpa på i några år till. Då hade hon fått se fler barnbarnsbarn födas och fått ännu fler glädjeämnet i livet.
Även Sankt Mattias ser dagens ljus i den här boken. Redan som bebis verkar han vara en lovande karaktär.
Cecilie får sina behov tillfredsställda av herr Martinius. Deras sexande verkar väldigt vågat och avancerat med tanke på att det är första gången för båda. Jag blir alltid så skadeglad när Martins bitchiga porslinsdocka Julie får veta att hennes man sökt kärlek på annat håll
En sista tanke gäller Yrjas far. Varför döps Mattias efter honom? Han verkar ju inte precis vara en person att försöka efterlikna?
Betyg: 9