Sagan om Isfolket

Ett forum för dig som gillar Margit Sandemos böcker. Tänk på att bokdiskussioner kan innehålla spoilers! Hemsida: http://isfolket.se . FB-grupp: http://www.facebook.com/groups/281975791920972/ .
Aktuellt datum och tid: 13 april 2024, 04:34

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme




Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 
Författare Meddelande
InläggPostat: 27 juni 2021, 21:13 
Isfolketpoddare
Isfolketpoddare
Användarvisningsbild

Blev medlem: 12 februari 2007, 17:37
Inlägg: 2368
Ort: Göteborg
Dags att ge åsikter på Nattsvarta rosor, bok 10 i Legenden om Ljusets Rike!

Vi vill ha dina åsikter på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Vi spelar in 21 mars klockan 18 så svara innan dess!

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/


Senast redigerad av Setsuna 20 mars 2024, 12:03, redigerad totalt 1 gång.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 19 juli 2021, 18:23 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 21 november 2020, 10:32
Inlägg: 25
*Vad tyckte du om boken?
Åh, som jag har längtat efter Nattsvarta rosor! Det är verkligen seriens höjdpunkt - expeditionen till de svarta bergen påbörjas äntligen, och den börjar riktigt spännande. Mötet med fiskarna och den ensamme Staro är intressant, och hela idén med rosornas dal är så snygg och läskig. Jag gillar hur mystiken tätnar omkring dem samtidigt som det händer massor mellan Ram/Indra och Tsi/Siska. Skönt att Ram och Indra äntligen får vara tillsammans! Och befriande att Tsi och Siska till slut ligger och inte blir ångerfulla efteråt, det är så mycket tjat om dygd och oskuld och renhet hela tiden så det är så himla skönt när några bara struntar i det och beter sig som normala människor.

Mötet med Bella och vargarna gillade jag verkligen, särskilt vargarna och deras historia. Bella är lite väl enkelspårig, men det var fint att hon kunde bli sitt vanliga jag igen och få komma hem tillsammans med Staro.

Scenen där Siska och Shira äter nattmat i köket är så otroligt random, inte minst när Yorimoto dyker upp och delar med sig av recept på dressing. Men jag gillar den, den är underhållande om än ganska märklig. Jag blir aldrig klok på vad andarna kan göra och inte göra, det verkar vara väldigt flexibelt.

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När vargarna berättar vilka de är och var de kommer ifrån. Spännande!


* Vilken är din favoritkaraktär?
Siska och Tsi! Men jag gillar också Geri och Freki väldigt mycket.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 10 mars 2022, 11:18 
Gråfolk
Gråfolk

Blev medlem: 5 juni 2017, 21:36
Inlägg: 37
Marko gör rovdjuren till vegetarianer men samtidigt finns tydligen mycket bra konstgjort kött.
Favoritögonblick är när dom träffar på vargmännen.
Favoritperson är Siska och Heike.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 18 april 2022, 17:03 
Isfolksfan
Isfolksfan

Blev medlem: 24 november 2021, 09:21
Inlägg: 10
*Vad tyckte du om boken?
Den här boken tycker jag bra om. Upplever den som ovanligt sammanhängande och välskriven och har för en gångs skull mest positivt att säga.

Det inledande stycket är bra. Det förmedlar verkligen känslan av spänning som ligger i luften och en tryckande ångest hos huvudpersonerna, blandat med lite förväntan och en hel del hopp. Redan här dras jag med i den ödesmättade stämningen och känner att yes, nu skall vi ut på äventyr!
Jag gillar att Faron introduceras här och kan inte låta bli att bli nyfiken på att veta mer om honom. Bara namnet låter episkt. Faron! Ni hör ju själva. :)

Det är spännande att komma ut i Mörkret igen och denna gång med ett tydligt mål istället för med irrande, hormonstinna tonåringar. Jag har fortfarande lite svårt att se Jaggernautarna framför mig men överlag upplever jag att Margit lyckas beskriva både miljöer och detaljer bra i Nattsvarta Rosor. Jag gillar hela konceptet med Rosornas Dal som jag föreställer mig som häpnadsväckande vacker och vanvettigt skrämmande på samma gång. Det är någonting med atmosfären som kryper inpå en och påminner en del om skräcken i Korpens Vingar.

Mina favoritkaraktärer tar plats i den här boken. Ram och Indra är väl kanske inte accepterade som par av Främlingarna, men deras relation verkar ändå ha cementerats rejält vid det här laget och det gillar jag. De passar så bra ihop och känns verkligen som riktiga personer i ett riktigt förhållande.
Indra saknar precis som jag själv förmågan att filtrera vad hon säger och det får henne att hamna i en outtalad maktkamp med Faron. Det här är något som händer mig emellanåt och jag kan verkligen relatera till det. Uppskattade att läsa om en sådan situation.

Siska och Tsi... Siska fortsätter imponera och är ännu en gång en favorit för mig. Hon är så klarsynt och kompromisslöst ärlig, både mot sig själv och mot andra. Visst, hon försöker förneka att hon har djupare känslor för Tsi in i det sista, men det upplever jag ändå som helt trovärdigt utifrån hennes bakgrund. Jag älskar hur Siska bara struntar i alla bisarra förbud och rasrelaterade förmaningar och ligger med Tsi så fort tillfälle ges, helt enkelt för att hon har lust. Hon reflekterar till och med över det själv under tiden, typ: "Jaha, nu blev det så här iallafall, jaja, skit i det, jag vill ju verkligen". Dessutom tar hon aktivt för sig och ser till att få det som hon själv vill ha det, vilket är uppfriskande. Heja Siska!

Tsi vet jag inte riktigt vad jag tycker om. Ibland gillar jag honom och uppfattar honom som rätt vettig, andra gånger känns han helt flummig och lätt labil. Men hur det än är, så är Tsi en väldigt vänlig och omtänksam karaktär, och därför ogillar jag honom aldrig.
Jag tror att ett av mina problem med Tsi är hans utseende. Margit beskriver honom som råsexig, men vad jag ser framför mig är tyvärr Papageno ur Trollflöjten. Har försökt ersätta den bilden med någonting mer passande utan framgång. Det får jag nog klandra min egen dåliga fantasi för snarare än Margit. :)
I vilket fall tycker jag väldigt mycket om Siska och Tsi som par. De är gulliga ihop, känns trovärdiga och får varandra att växa.

Mötet med Staro och side questen hitta Bella bland rosorna är snyggt och stämningsfullt beskrivet. Man får en känsla av klassisk saga vilket jag gillar skarpt. Jag har sådan oerhörd respekt för hur omsorgsfullt och sympatiskt Margit skildrar sina bipersoner, i synnerhet de som, i likhet med Staro, har hamnat utanför samhället på något vis. Älskar också att Staro längre fram reflekterar över att hans nya, fina yttre saknar betydelse om han inte får tillbaks sin dotter. Äntligen någon som fattar hur lite ett utseende betyder i slutändan och tänker som en normal människa!

Siska och Shira dukar upp nattmat i Jaggernauten och Yorimoto knallar in och delar med sig av ett läckert recept på dressing. Otippat! Hade kunnat vara ett rätt charmigt, om än märkligt, stycke men jag kan inte låta bli att störa mig på att det här står att Siska, Shira och Yoromoto finner varandra eftersom de alla tre är orientaler. Räcker det inte med att Främlingarna leker rasbiologer?

De två vargbröderna tycker jag om, och det är ändå lite spännande att inte veta var man har dem.
Dolg visar upp en social kompetens jag inte förstått att han besatt i sin vänskap med Staro. Fint!
Faron verkar vara en högt uppsatt Främling som är strikt utåt men avslappnad inuti, och som jag spontant tycker gott om.
Sassa smyger sig med ut i Mörkret och visst förstår jag henne, men hon blir tyvärr mest ett irritationsmoment för mig.
Madragerna är madragerna. Omöjliga att inte älska.
Sol smyger plötsligt upp och kallar Bella för slampa. Vad hände här? Superkonstigt och lite genant i mina ögon. Men det kanske beror på att det för mig skulle kännas helt onaturligt att säga så till någon.

Bokens kanske mest dramatiska ögonblick, när Tsi blir attackerad av de svarta rosorna, är spännande och riktigt obehagligt. Tycker dock att alla utom Siska är lite apatiska. Får lust att skrika till dem: "men så HJÄLP henne rädda honom för guds skull!" Visst är det en svår situation, men det har funnits många sådana i de föregående 71 böckerna utan att alla för den sakens skull blivit handlingsförlamade nog att låta någon gå under.
Siska kan man iallafall lita på. Lika äkta och rejäl som vanligt förkunnar hon inför allesammans att hon minsann älskar Tsi och inte vill leva utan honom och jobbar frenetiskt för att rädda honom. Det är en både otäck och finstämd scen.

Ja, jag gillade den här boken väldigt mycket. Många av er andra har ju det här som er favorit i serien har jag förstått, och jag tror att det bidragit till en kanske orättvist hög förväntan hos mig. Och missförstå mig inte, jag håller med om att det är en stark och spännande bok. Men jag hade väntat mig något mer... Jag vet inte, något mer wow. Mori och Isfolket var wow för mig. Superspännande, episk och svår att lägga ifrån sig. Nattsvarta rosor var jättebra och välskriven, men det var också allt.

Något som jag lagt märke till i Ljusets Rike och som inte är specifikt för just den här boken, men som märks tydligt i den, är för övrigt att problem och knipor blir lösta alldeles för fort. Som när Bella får Indras hår att brinna, till exempel. På bara några få meningar är elden släckt och Indras frilla tryggad. Man hinner ju inte ens bli orolig förrän det redan är överspelat!


*Vilket är ditt favoritögonblick?
Alltså jag vet inte själv varför det satt sig, och det är lite konstigt och inte alls likt mig, men jag tycker verkligen om stunden ute i Mörkret när Indra och Ram är samman på sitt håll, och Siska och Tsi på sitt. Det verkar ju inte klokt att välja en sexscen, men det är något med stämningen som är så fint. Tror det har att göra med känslan av hopp, optimism och gemenskap hos den lilla människan, mitt i allt mörker och elände och otrygghet som omger dem. För mitt inre öga ser jag lysmaskar och vackra stjärnfall, fast jag inser att det inte är meningen att det skall vara där. :)


*Vilken är din favoritkaraktär?
Tveklöst Siska. Är det någon som är förvånad? :)
I första mötet med Staro reflekterar Siska över sina egna tankar. Hon föreställer sig Bella som allt annat än vacker, och när Dolg bekräftar att Bella är en skönhet precis som Staro påstod skäms hon över sina egna fördomar. Den här självinsikten återkommer gång på gång och det är någonting jag verkligen uppskattar. Det krävs mod och styrka bara att erkänna för sig själv att man har rätt osnygga tankar emellanåt. Att dessutom äga sin skam över sådana tankar och lära sig av den så att man inte begår samma misstag igen, det är beundransvärt.

Bokens soundtrack: Neiked - Sexual (Oliver Nelson remix)
En mycket gladare och gulligare låt än vad titeln kanske antyder. Definitivt Tsi och Siskas låt!


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 26 december 2023, 21:02 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 16 juni 2023, 20:51
Inlägg: 5
Det här var en positiv överraskning.

Jag missade datumet för den förra boken men det var kanske inte så stor förlust. Den enda scenen som jag tyckte om i den boken var när främlingarna skulle “ta hand om” Lenore och alla som hör det rös. Det låter väldigt främlingskt…

Trots det längtar Indra tillbaka till sitt älskade Ljusets rike i den här boken, vilket väl inte är så konstigt med tanke på hur farligt deras uppdrag är. Men jag tycker om dissonansen när alla faktiskt vet att det pågår otäcka saker i Ljusets rike, men väljer att inte tänka på det.

Resan genom mörkret och alla möten med människorna/varelserna där, som bara försöker överleva i en mörk och hotfull omgivning är det bästa med boken. Det är spännande, men också levande och respektfullt. Bra där, Margit!

Om de båda kärlekshistorierna:
Jag tycker att Siska och Tsi är fina. Det har jag tyckt hela tiden, även om Siska behandlar Tsi väldigt illa i flera avsnitt av boken. Men poängen är väl att det inte är så lätt att vara Siska.

Det är kul att Tsi och Siska har kunnat hålla sig under radarn hela tiden. Bara Sol har anat något. Men det säger väl något om hur man ser på Tsi. Dans beskrivning av Tsi som en Golden Retriever är nog rätt träffande för förhållandet mellan honom och de andra. Vänlig, charmig och övererotisk. Någon som man tycker om och inte vill göra ledsen, men ingen som man skulle riskera livet för. Det är först när Siska bryter ihop som Tsi blir tillräckligt viktig för att dom ska göra ett sista försök att få loss honom.
Det är faktiskt inte särskilt vackert.

Indra blev en besvikelse i den här boken. Den självsäkra och frigjorda Indra ville uppenbarligen bara ha en karl som kunde dominera henne. Hon är på väg att bli enbart hustru, precis som de andra som enligt Taran “kommit i hamn”...blää

Jag vill se en gift kvinna som behåller sin handlingskraft och personlighet, även om det leder raka vägen till De missanpassades stad. Fast främlingarna brukar kanske”ta hand om “ kvinnor som inte vet sin plats på annat sätt…

Och jag skulle vilja se Margits definition av “andlig våldtäkt” - eller vill jag det?
Efter det här förväntar jag mig att Ram ska visa sig vara en riktigt otäck typ. Det är faktiskt den enda logiska fortsättningen på ett kärleksmöte som börjar med en andlig våldtäkt.

Och Snälla Margit, inte en romans mellan Dolg och Sol!!!

Till skillnad från många här köper jag inte att Marco skulle vara homosexuell. Han verkar inte vara tillräckligt mänsklig för det. Kanske om något hänt när han var yngre och Tili faktiskt rörde vid honom för en kort tid, även om han förnekar det nu. Men Marco i Ljusets rike verkar mera lik pappa Lucifer, och det vet vi ju hur det var med den kärlekshistorien.
Marco borde utifrån det förälska sig strategiskt, enligt pappa Lucifer, eller enligt främlingarnas avelsprogram, eller kanske för sina egna syften

Men Dolg är en annan sak. Till och med Mori kommenterade hans intresse för vackra män. Hoppas att Margit inte fegar ur det!

Favoritkaraktärer är svårt-det finns många intressanta karaktärer. Kanske Siska och Tsi, kanske vargbröderna, eller kanske Staro.

Favoritögonblicket är när Bellas ögon blötslig lyser gult för bara ett ögonblick. Sedan blir hon övertydlig, men det första ögonblicket är bra.

Den här boken drog faktiskt in mig. Och jag är väldigt spänd på fortsättningen.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 15 januari 2024, 21:32 
Isfolketguru
Isfolketguru
Användarvisningsbild

Blev medlem: 18 juli 2013, 21:12
Inlägg: 171
Ort: Shamas trädgård
Tack för kommentaren och lycklig att ni gillade er julklapp. Glad att ni gillar min fanfiction och klart gulligt att jag blev utnämnd till "världens bästa människa" :giggle: fniss fniss. Jag som trodde jag var "Den där överentusiastiskt blodtörstiga typen", så positiv överraskning där.


Ty sorgen har nattsvarta rosor, hade varir nöjd om hon höll det till den versraden..

Till vilka som får följa med, dett är ganska oklart egentligen:
Att Dorco åker tillsammans är självklart, de är ju till för varandra. Samma att Siska följer med som faktisk är dödd långt ute i mörkret. Försvinner inte den utvalde Nattöga bland mängden?
Jag kan inte låta bli att småskratta lite åt att expeditionschefen Ram är aningen korrupt och fixar specialbiljetter till sin flickvän. Det är egenligen ganska oskyldigt och lite gulligt.
Varför är bedragar-Sol med? Samurajen! Heike, var kom du ifrån? Jori, why? Tsi, han är väl mest inslägd av Margit för att ligga med Siska? (köper det fortfarande inte). Och varför var inte både Miranda och Gondagil utvalda, men valde att stanna pga barnet? (Vad hände med barnet Taran adopterade i FÖRRA boken?!?)

Till den stora synden. Var är min älskade Berengaria. :swear: Varför är de så elaka mot henne? "Han ville inte ha med Berengaria, hon var ett orosmoment" säger Ram och Siska kläcker ur sig "Jojo, nog bra att inte Berengaria kom med ändå" när hon ser högste expeditionschef Faron. Shippar du dem där Siska, eller tror du att Berengaria ställer till med oreda i alla pojkhhjärtan? Eller är hon bara "för cirkus"? För at Nattöga gillar henne nu? Vem vet?

Faron är intressant. Creepy, stor och lite rolig ändå.

Random tanke, har Marift något mot Dammsugare? Menar dammsugardalen här och Tengel den onde var ju utklädd till dammsugarförsäljare? Har förövrigt försökt använda bluffen "Hej skurken, jag är här för att sälja dammsugare" i rollspelet Drakar och Demoner. Funkade desvärre inte så bra. :shrug:

Ram och Indra är som vanligt fina och söta. Utrycket våldtäkt känns vänligt främmande i beskriviningen av hans "andliga närmanden" eftersom sammtycket är totalt och ni vet... romantiskt. Nej, onödigt att kasta in det ordet där.

Siska tycker jag ändå om, och hur hon inser sina egna fula tankar vid möte med Staro. Hur hon kämpar med att hålla fast vvid sin egen självbild är lite rörande.

Staro, I like. Att Dorco hjälper honom tillsammans är också fint.

ehhhhhhh. Nu 50-11 böcker in kommer på 2.123 att lemurer numera kallas lemurier. VA! Sluta med dessa namnbyten.

Rosendalen är en bra setting, vacker och smygande obehaglig. Så alla beskrivningar av den gillar jag. Scenen med de svarta rosorna är bra, hade gärna velat att några fler strukit med i sann Sinsiewsk blodtörst. Typ Sassa, kan någon kasta ned den dumma ungen blandd rosorna samman med fakeSol? Ondskefullt skratt.

Siska och Tsi är faktiskt lite fina här, eller Siska är det när hon försöker få dem att rädda honom. Men alltså, även om jag inte gillar Tsi är alla taskiga även mot honom. De räddar ju honom för hennes skull. Vilka bra vänner! Not.

Roligaste är Yorimotos "Skönt - ingen harakiri!" samt och Indra, Ram och diskmaskinen. Åh min sensibla konstnärssjäl!

Tycker även det är lite kul med Shira, Siska och Yorimoto i köket. Känns verkligen som en scen i ett rollspel när spelarna får lalla runt lite fritt.


Bästa scenen är alla scener mellan Ram och Indra.

Favoritkaraktär.

Berengaria! I sin frånvaro. Naturligtvis Indra och Ram som bär nästan hela serien på sina axlar.

Och, Detta är lite otippat... Faron! Detta, mina vänner, är besviset på att han egentligen är en skurk. För att citera/prafrasera den gamla actionrullen Charlies änglar "Dylan tänder på honom, han är ond." Gillar Sinsiew någon är risken för skurkighet väldigt hög.

En tanke. Logistik m.m. är där krig vinns, så varför är inte fler icke kombatanta specialister med? Stödtrupper som får huvudgänget att kunna arbeta, visserligen finns förarna och köstruppen. Men vem städar? Vem är signalist? eller snarare varför sitter ledningen och pillar med det. Nej, det är lurt.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 17 januari 2024, 14:53 
Isfolksfan
Isfolksfan
Användarvisningsbild

Blev medlem: 20 mars 2023, 06:06
Inlägg: 29
Jag gillar! Bästa hittills tror jag till och med. Den utvalde är nog tvåa, och Indra och Ram är mitt all time favoritpar! Älskar stämningen, känns ganska vemodig och vacker.

Den är såklart inte fri från irritationsmoment.
Faron introduceras och han är en tvättäkta Främling, inte uppblandad och lägre i rang som Talornin. Så man får rasblanda men karriären blir lidande?
Faron säger vid nåt tillfälle att: "Vi har ingen rätt att inkräkta" som om det nånsin hindrat Främlingarna. Men gillar hans och Indras konfrontationer.

Det är mörkt ute i Mörkret men det är inga problem att urskilja färgnyanser? Folk i min närhet påstår att jag ser bra i mörkret men jag skulle absolut inte kunna se skillnad på vit och blekrosa mer än att den ena skulle vara lite mer grå antagligen. Och om de ser lite i alla fall så har de nåt slags ledljus, var kommer det ljuset ifrån? Borde det inte vara kompakt tjärsvart, åtminstone så här långt från Ljusets rike?

Siska impar på mig med att kunna två verser av en dikt som hon hört en gång förut.

När Dolg ska försöka läsa av Bellas hårband och nån (Heike?) nämner att Ingrid var duktig på detta men bäst var väl Benedikte? Oklart dock om hon följde med till Ljusets rike. Sol kunde ju faktiskt också, fejk-Sol är säkert inte sämre.

Och nån har klagat igen, då måste vi slänga ut allt vedertaget. Offscreen bestäms det att det heter Lemurier nu. So what att det är en söt apa också, gillar ordet lemur bättre. Lemurier känns onödigt krokigt.

Ram och Indra har en jättefin stund tillsammans men det beskrivs som, av nån jättemärklig andledning, en "andlig våldtäkt". Indra verkade samtycka i allra högsta grad. Ffs Margit, måste vi förstöra detta? Tycker dock det är en intressant tanke att kunna påverka varandra med nån slags telepati.
Och Indra är absolut inte lättfotad längre. Sen hon kom till Ljusets rike har hon varit så kysk så hon är praktiskt taget oskuld, hör du det Ram? (Raljerar lite över att det här är något som tagits upp många många gånger. Hur Indra hade några obetydliga äventyr ute på jorden men sen hon flyttade till Ljusets rike har hon väntat på Ram).

De får inte döda ens i nödvärn? Bara om vargmännen de hittar inte kan överleva? Men med alla superhelartalanger de har med sig så ska de mycket till för att de inte ska överleva fysiskt, men om de då är onda och hotar gruppen..?
Bella flydde ibland från dessa vargmän, ibland träffade hon dom inte? Jag hänger inte riktigt med.
Hannagar och Elja var ingen match för de svarta bergen, de gick över till den mörka sidan och verkade inte ens behöva mutas med kakor. Hade varit intressant om nån i elitgruppen hade blivit vänd, en stund i alla fall, och kämpat med det.

Bella är ond och tänker att hon ska minsann förföra både Marco och Dolg. Som jag minns hade hon inte direkt sagt eller gjort nåt som tydde på att hon var ond även om många nog anade. Så hon lägger in en stöt på Marco och Sol dyker upp från ingenstans och kallar henne slampa. Bella vet ju inte att Marco och Dolg bara har ögon för varandra, jag kan inte "blame a girl for trying". Bella blir nästan intressant som skurk, med lite Smeagol/Gollum vibbar men önskar det kunde vara antagonister med nån slags intelligens nån gång i alla fall. De är alltid så fruktansvärt enkelspåriga.

Det dummaste i hela boken är när Tsi är begravd av elaka rosor och ingen vågar göra nåt. Marco säger ordagrant: "Också jag avvaktar" Varför i hela helsike då?? Han är odödlig men är rädd för några blommor? Skjut några av dina blåa blixtar så de flyttar sig!

Men det som är bra är bättre än det som är dåligt, om ni fattar. Indra mot Faron och hennes "men dina data då." Tsi och Siska. Men allra bäst är nog när Indra får ett anfall av vemodighet och Ram kommer och daskar till henne och de munhuggs. Så roligt!

Favoritkaraktärer är återigen Ram och Indra.

Tillägg: Jag önskar mig Isfolksteater på Rams och Indras konversation om att dränka sig i diskmaskinen! Måste vara bästa scenen i hela Ljusets rike-serien.

Tillägg 2: Förra avsnittet pratade ni om bergvar som var en plattfisk. Jag minns från Häxmästaren att nån pratade om att Nero var en präktig gårdvar vilket jag tolkade som vakthund. Så en bergvar kanske vaktar ett berg? Bergväktare? Pappa Armas är en ropare? Okej, det sista var kanske långsökt men typ så.


Senast redigerad av Syntium 10 mars 2024, 07:53, redigerad totalt 3 gånger.

Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 23 januari 2024, 01:08 
Nyföding
Nyföding

Blev medlem: 24 april 2018, 17:42
Inlägg: 5
endelig kom en av mine yndlingsbøker i serien, nattsvarte roser blir jeg aldri lei av å lese, Det er spennende, og handlingen er drivende hele veien, dette har Margit klart bra :hdance2: Og selvsagt måtte jeg inn på youtube for å høre sangen Nattsvarte roser med den fantastiske tenoren Jussi Bjørling sin vakre tolkning av diktet, så vakkert :hdance2:

Jeg må jo si at jeg sliter fremdeles med å fatte hvor stor egentlig jaggernautene er, har forstått at de er enorme, men ikke hvor store :) Jeg synes det er veldig fint at vi blir litt kjent med andre som også bor i mørket, og møtet med Staro er så vemodig vakker, kan bare ane sorgen han må bære på uten kona si og datteren. Jeg føler med ham, sliter med smerter selv hver dag, så blir alltid så rørt når Marco fjerner smertene hans :)
Faron har alltid fasinert meg, blir ikke klok på hvordan han er som fremmed, han virker mild og snill, men samtidig tar han veldig avstand fra gruppen, får inntrykk av at dette ikke var et oppdrag han ble tvunget til å gjøre ( tapte i stein, saks og papir antar jeg ;) )

Leste denne boken første gang den kom ut, og siden da har jeg blitt betraktelig eldre, og synes det er unødvendig mye detaljer i forhold til sex også i denne boken. for å si det slik, det hopper jeg glatt over, og skjønner ikke hvorfor margit måtte være så detaljfokusert på all denne sexen. jaja det er nå bare min mening ;) det eneste jeg synes er bra er beskrivelsen av hvordan nærheten til Inda og Ram er, det er veldig vakkert beskrevet, som om vi får et lite innblikk i sjelene til de :) skjønner også at det er lenge siden margit skrev denne boken når de leter etter Bella og sender ut en drone, men må FREMKALLE bildene og filmen, da flira jeg godt, den nåværende fremtiden hvor alt er digitalt, så hun ikke for seg ;)
Det er en veldig spennende chliffhanger på siste side, så det blir nok til at jeg umiddelbart starter på neste bok, en stund siden jeg leste serien, så nå er jeg spent ;)
Mine favoritter er og blir Indra og Ram, men begynner å få litt sansen for Faron, så jeg er veldig spent om vi blir bedre kjent med ham.

Til slutt vil jeg bare si at det er fantastisk å følge denne podden, jeg kaster alltid alt annet unna når jeg får mail om at ny podd er ute :lol: Skulle bare ønske at jeg hadde mulighet til å bli med på markeringen av Margit til våren, men en helg med mye reising og mye folk klarer jeg ikke med både kroniske smerter og ME, håper dere tar opp en lang podd så vi andre også kan få føle på stemningen når den tid kommer.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 21 mars 2024, 20:08 
Hörning

Blev medlem: 5 mars 2005, 20:10
Inlägg: 11269
Ort: Svarta Salarna
poddat och klart


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 9 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012